Slut på 2009, äntligen dags för 2010!

.
Årets sista dag. I alla tidningar och på TV är det tillbakablickar, sammanfattningar av året som gått. För egen del hoppar jag gärna över det. Det här året har varit rätt jobbigt emellanåt och från september och framåt rätt så rejält pissigt. Ägnar mig heller att se med tillförsikt fram emot 2010!

Alla som känner mig hyfsat väl vet att nyårsafton inte är någon favorit hos mig. Det görs så otroligt stort, det ska planeras fester som måste bli något utöver det vanliga, det ska vara 9-rätters middagar och blåsor till klänningar och äkta champagne och smällare och f-n vet allt. Många kan heller inte bestämma sig för vad de ska göra för det ska väntas på den perfekta festen. Jag har inget emot att gå på fest, missförstå mig inte, men ibland känns det så påtvingat just för att det är nyår. Ingen (eller väldigt få) skulle komma på tanken på en sådan fest en trist helg i oktober, och ta en avslappnad middag i goda vänners lag på nyårsafton. Henry känner, tack och lov, ungefär som jag och förra året ville vi vara hemma, fira första nyårsafton i huset på tu man hand. Många verkade inte förstå att vi faktiskt valt detta, att vi ville sitta själva och att vi inte gjorde det för att vi inte hade nån fest att gå till. Vi käkade, klädda i myskläder, god mat och stod sen på balkongen och såg fyrverkerierna över stan. Antar att jag har liknande känslor för nyår som många har för julen, att det blir för mycket måste och för lite vad man verkligen vill.

I Himmelriket-redaktionen har vi sedan ett par veckor tillbaks gjort diverse tillbakablicar på Året som gått och även på decenniet som gått. Svårt, särskilt när man som jag har guldfiskminne vad gäller detaljer kring gamla matcher, men samtidigt en liten möjlighet till nostalgi och eftertanke. Jag har kommit fram till att det jag tycker varit jobbigt med mitt kära MFF de senaste åren är frustrationen och hopplösheten, att den gamla kaxigheten är borta, den där känslan av att vi kan slå vem som helst. Jag kräver inte SM-guld år efter år. Men jag vill i alla fall kunna hoppas och drömma om SM-guld varje år. Jag vill tro på att MFF ska kunna vinna alla matcher, även om det såklart inte är rimligt att de gör det. Jag vill inte redan tidigt på säsongen behöva tänka: "Nåja, bara vi kommer bland de fyra bästa är det väl ok". Jag vill inte redan innan matchstart mot lag som BP och Gefle vara orolig för att vi ska förlora.

Detta blev kanske ett rörigt inlägg men så får det vara. Jag ska inte gå tillbaks och läsa och ändra. Alla texter jag skriver tar normalt sett en evighet eftersom jag läser och ändrar och läser om och ändrar igen till förbannelse. Lite för tidskrävande ibland när det är saker som ska upp på Himmelriket. Nu avger jag inte nyårslöften men det kan ju vara en strävan för det nya året i alla fall, att vara nöjd med det jag skriver utan att läsa om det 28 gånger.

Gott slut alla goa vänner och Gott nytt år!
Hoppas vi alla får ett riktigt bra 2010!

Inte fullt så god jul som jag tänkt mig

.
Början gick bra. Lillejulafton med familjen och "extrafamiljen" var lika mysig som vanligt. Vi drack glögg, busade med Emil o Ludde, käkade massa underbar julskinka, pratade massa minnen och skrattade en hel del. Jag fick fick fina foton på mig och Emil från babysim, och dessutom helt fantastiska änglatomar av Tove - är fortfarande lite överväldigad faktiskt. Julafton på Tornhill var också jättemysig. Det blev pulkaåkning, även om det var rätt tungt att både gå uppför backen och att försöka få fart på pulkan i blötsnön. Massor av mat såklart och Kalle Anka innan det var dags för Henry och mig att agera tomtar hos Öbergs. tror det gick bra och att barnen av nöjda och det är ju huvudsaken. Jag hade i alla fall jättekul! Efter julklappsutdelning och lite julgodis begav oss henry och jag hem, för att sen åka till Hjärup på juldagen. Trodde vi ja..

Halv fem på natten vaknade jag och mådde lite småkymigt. Trodde först det berodde på att jag ätit för mycket men inom ett par minuter stod det väldigt klart att det var vinterkräksjukan som slagit till med full kraft. Ska inte gå in på detaljer, kan bara meddela att de 12 följande timmarna var de värsta jag varit med om på väldigt länge. Fick såklart ringa till föräldrarna och meddela att julfirandet var inställt. Resten av dagen bestod av hemsk magkramp, spränghuvudvärk och pendling mellan frossa och svettningsattacker. Gårdagen var ungefär likadan, idag känner jag mig lite mer som en människa även om huvet fortfarande värker väldigt och magen inte känns helt stabil. Innan juldagen var över låg även resten av familjen Lind nedbäddade i sjukan. Henry har dock, peppar peppar, klarat sig än så länge.

Att bli sjuk är sin sak men man kunde väl i alla fall haft bättre timing. Vi älskar verkligen julen i min familj - självklart ska vi fira den ihop i alla fall när vi känner oss friska igen men det blir ju inte riktigt samma sak. Dessutom så är det i dag dop för Henrys systerdotter Ronja och där skulle jag vara den som höll Ronja på dopet. Blev jättestolt när de frågade mig och har verkligen sett fram emot den här dagen. Men istället för att vara i kyrkan med de andra sitter jag nu här och skriver ett deppigt blogginlägg och det mest positiva målet för dagen är att försöka få i mig lite riktig mat. Det blir inte alltid som man tänkt sig...
.

God jul o gott nytt år!

.
Nu har julen börjat på riktigt! Igår var det dags för julens kanske viktigaste tradition i vår familj - julskinkemiddag! Mamma gör alltid skinkan klar på lillejulafton och det går inte att komma ifrån att det är då den är som godast, nyss uttagen ur ugnen, varm och saftig! Från början var det bara vi i familjen som tog varsin skinkmacka i pausen av julpyntandet. Sen ett år (vi kom fram till igår att det nog var för 6år sedan) dök "nästan-syskonen" Tove och Björn upp och givetvis bjöds de in att vara med. Sedan dess är de alltid med och nu är givetvis Toves underbara lilla familj också med. Det var en härlig kväll, med Emil o Ludde i centrum såklart och med mycket mat, goda drycker och många skratt! Fick dessutom en helt fantastisk julklapp av Tove - tusen tack gumman - du vet hur mycket jag uppskattar det! Av lille Emil fick jag bilder på honom och mig och det värmer också gott i hjärtat!

Idag bär det av till Henrys familj, jag hoppas få åka pulka innan det är dags för all den goda maten. Iår ska jag även få dra på mig tomtekläderna och dra iväg till... en familj vi känner och leka tomte! Också något jag älskar med julen. Imorgon firas julen igen i Hjärup.

Hoppas ni alla som läser här får en lika go o härlig jul!

Kul i snön!

Jag vet att det finns en hel del människor som inte uppskattar all snö vi har just nu. Tänkte därför visa att par bilder på en underbar liten "herre" som definitivt uppskattar snön! Det är lille Ludde leker snömonster med min bror Peter som eminent fotograf. Ludde trivs ypperligt i Hjärup! Han leker, busar och rastar föräldrarna rejält emellanåt. Men även om han kan var avild ibland är han också en riktigt duktig kille. Han har nu åkt tåg ett par gånger och varit med på kalas och han sköter sig exemplariskt! När han väl hade fått hälsa ordentligt så märkte man knappt att han var där, utom när han lugnt och snällt kom och talade om att: "Nu har jag hållit mig jättelänge, men nu går det faktiskt inte längre"! Stor puss på dig Ludde - nu kommer vi snart hem till er igen!

Foton: Peter Lind

Sicken början på dagen...

.
Här har ni en som vet hur man ska spendera sin julledighet:
Väckarklockan var satt på 07.00, men jag vaknade redan 06.45, rejält förkyld. Helst ville jag hämta en stor paket näsdukar och krypa ner under täcket igen. Men icke sa Nicke, klockan 08.00 var nämligen tandläkarbesök inbokat. Sista delen på min rotfyllning/lagning skulle fixas. Hatar verkligen tandläkarbesök och inte fasen blir de bättre när man måste ligga med käften vidöppen samtidigt som hela näsan och halsen är full med slem och det känns som om man måste nysa o hosta hela tiden. Pricken över i på denna morgonen var såkalrt räkningen som skulle betalas hos tandläkaren... Men å andra sidan - nu kan den här dagen väl ändå bara bli bättre?
.

Winter wonderland

Just nu verkar det som om det aldrig kommer att sluta snöa. När man än tittar ut genom fönstret ser man de små flingorna och bergen av snö på huset och träden växer sig högre och högre. Jag vidhåller att jag tycker det är härligt - även om jag börjar undra hur i hela friden sdet kommer att bli när allt detta ska slaska bort... Simma genom slask verkar sådär mysigt. Men (peppar peppar), det verkar ju nu som om det ska få ligga kvar över jul! Tjoho! Tänk om man till och med kan få åka pulka för första gången på... ja, sisådär 20 år. Hade varit kul! Mindre kul är att jag börjar känna mig förkyld. Får gå ner o trycka i mig lite C-vitaminer.

Va? Snö? Oj?

Det är bara att inse, vi skåningar är inte så vana vid det här underliga vita som nu finns överallt på marken. Det är likadant varje år - när den första snön kommer så får vi en chock! Tågen står stilla, det blir kaos på vägarna och det enda folk pratar om är snön. Nu i Facebook tider märks det också genom var och varannan status lyder: "det snöar", "det är vitt utanför fönstret" osv. Ja, och vissa skriver t.o.m. blogginlägg om snö ;-)

Det är kanske inte så konstigt egentligen. För hur ofta har vi egentligen snö flera dagar i sträck? För det mesta när det snöat de senaste åren har det smält bort på ett kick, det vita har snabbt blivit grått och man har sett desperata barn åka pulka i backarna på nån slags snöslask blandad lera.

Men nu verkar det faktiskt som om snön är här för att stanna ett tag. De flesta vädersajter på nätet lovar flera dagar med minusgrader - här i Eslöv ska det tydligen gå ner till minus 13 grader senare i veckan! Galet! Jag vet att det är många som inte gillar snön och visst kan jag väl förstå dem. Det blir krångligare att ta sig fram på vägarna, särskilt om man bor lite mer svårtillgängligt, det är jobbigt för dem som har svårt att gå, osv osv. Men jag njuter just nu! När jag var ute och tog "snöbilderna" på huset fick jag pulsa fram genom snön och det knarrade så där mysigt under fötterna som det gör när det är riktigt kallt. När solen titade fram gnistrade det som diamanter i snön, och allt ser så ljust och vackert ut i snötäcket. På dagiset intill vårt hus springer ungarna omkring toklyckliga och kastar snöboll, bygger snögubbar och pulkorna är framme. Jodå, jag kommer säkert också att svära lite när tågen blir försenade på väg hem från jobb inatt, eller när jag måste ut och skotta igen fast jag gjort det bara nån timme tidigare. Men då ska jag verkligen försöka minnas den här känslan, komma ihåg knarret under skorna, glittret i snön och barnens skratt.

I'm dreaming of a white Christmas!!

Mörkgrått idag

.
Redan när jag vaknade idag kände jag att det här blir en dag som känns, om inte nattsvart så i alla fall mörkgrå.

Tänk om man bara kunde få dra täcket över huvet och somna om. Tänk om man kunde få sova bort hela denna dagen och vakna imorgon till en ny, förhoppningsvis ljusare, dag imorgon. Tänk om man kunde få behålla mysbyxorna på, lulla omkring i huset hela dagen och göra absolut ingenting och inte prata med en enda människa. Tänk om man kunde få slippa vara social och proffessionell en dag som denna. Men så fungerar ju nu tyvärr inte livet. Även idag måste man ge sig ut i världen och möta den, hur tröttsamt det än känns.

Visst vet jag att jag fixar det. Jag vet att jag är stark. Jag vet att jag kommer att kunna skaka av mig den här känslan igen och gå vidare och se positivt på saker och ting. Imorgon kanske. Men just idag har jag absolut ingen lust...
.

Ett stort o varmt välkommen till julen!

Ända sedan jag var liten har jag älskat julen och det mesta som har med den att göra. Men sällan har jag längtat så länge efter "jullovet" som iår. Det är en underbar tanke att det kommer hela 18 dagar i rad då jag inte ska vara på min arbetsplats överhuvudtaget! Fantastiskt. bara 4 dagar kvar...

Julfirandet brukar vara riktigt mysigt i vår familj. Lillejulafton är en av de viktigaste dagarna. Då kommer Tove med familj hem till Hjärup, det dricks glögg och äts pepparkakor i väntan på att julskinkan ska bli klar. Jag har bakat papperkakor iår också, självklart är en hel del av del i form av flodhästar. Vem har sagt att man måste vara helt traditionell för att man älskar julen? Sen äts det varm, nylagad julskinka tills magarna står ut som ballonger. Iår blir det extra mysigt, första julen för både Emil och Ludde - två underbara små individer som är så viktiga för mig när livet i övrigt känns lite tungt.
Julafton firas iår med Henrys familj - en härligt kaos av barn, mängder av julklappar och ännu större mängder av mat. Innan jag träffade Henry så hade vi i många år firat jul bara mina föräldrar, min bror och jag. Första julen hos Nilsson blev en väldig kontrast, men det är härligt att se barnen och deras förväntan kring allt som ska hända. Det jag saknar är att inte få åka iväg och "tomta" med pappa. Det är också en mångårig tradition, vi åker iväg och är tomtar hos familjer där barnen (och i vissa fall även föräldrarna) inte har en aning om vem vi är. I den ena familjen har barnen nästan hunnit bli vuxna nu, men det spelar ingen roll, de vill ändå att vi kommer. På juldagen är det dags att fira julafton med min familj. Här är det lugn som gäller, mycket mat även här, efter julklappsutdelningen avslutas kvällen med kortspel - "hongaröv".

Jag är klar med de mesta förberedelserna inför julen. Pepparkakorna är bakade, köttbullar o leverpastej är gjorda, nästan alla julklappar är inhandlade, huset är pyntat och idag läggs de flesta av julkorten i kuvert för att skickas. Det jag inte är klar med, och som egentligen aldig blir klart, är mitt julpyssel. Men jag har tänkt mig att julpyssla även under julledigheten, säkert både före och efter jul. För blir en tomte inte klar innan jul iår så kan den ju användas nästa år. Tomteduken nedan tog lååång tid att sy (man ser bara knappt halva på bilden), den var egentligen tänkt att bli klar förra julen men fick ha sin premiär iår istället.
Nu har det ju, för att höja julstämningen ännu mer, till och med dykt upp lite snö, åtminstone här i Eslöv. Vågar man hoppas på att den ligger kvar till jul?

Trots att jag är lite dålig på att uppdatera här på bloggen räknar jag väl med att hinna skriva lite till innan jul, men vill ändå passa på att önska er som läser här en riktigt mysig jul och ett gott nytt år!
.

Mysig favorit

.
En absolut favorit i vårt hem just nu är definitivt vår öppna spis. I höst satte vi in en kassett i den för att få bättre effekt av eldandet. Nu eldar vi i stort sett varje dag. förutom att det blir varmt och gott i huset så är det också enormt fridfullt att sitta och titta in i elden.

Mysigt!

Ett resultat...

.

... av dagens pysslande framför TV:n. Ett litet knyppplat julpynt. Kanske inget som kommer att gå till världshistorien, men rätt sött tycker jag. Håller på med ett till, det är blandat rött o silver.

Lördag i pysslets och sportens tecken

.
Lördag och ledig från jobb! Känns riktigt riktigt skönt! Vi ska göra... absolut ingenting nyttigt eller socialt, vi ska bara vara!

Visst är det jättekul att hitta på saker, åka på utflykter, träffa familj och kompisar osv. Och visst har man ofta när man är ledig en massa måsten"- saker som behöver tas tag i hemma, särskilt så här innan jul. Men då och då behövs en sån dag som idag, när kalenderna är tom, man stoppar undan alla måsten och bara ägnar sig åt sådant man vill och mår bra av.

I mitt fall började det med sovmorgon, det blir en hel del TV-tittande med skidor och skidskytte, med tanke på hur härligt vädret ser ut blir det nog en promenad kring Trollsjön och sen ska jag ägna mig åt mitt älskade pyssel! Lite har jag hunnit med sen innan, tex julkort, och tomteparaden nedan, men mer ska det bli! Det blir nog lite fler julkort, några tomtar och så lite knyppling och kanske lite stickning. Sen lutar det åt att det blir en hyrfilm och nåt smaskigt att äta ikväll!

Imorgon blir det julmarknad i Fogdaröd och sedan födelsedagskalas hos Henrys systerdotter.

Önskar alla mina goa vänner en lika härlig helg!




.

Skribent-träff, Svenska Fans

.
Efter grisslakten igår la sig Henry välförtjänt på soffan medan jag åkte in till Malmö för skribentträff. SvenskaFans hade bjudit in alla som skriver för någon av alla hemsidans lagsidor och vi var väl ett 30-tal personer på plats på Sir Tobys i Malmö.
Det var verkligen en jättetrevlig kväll! Ett par representanter från Himmelriket var på plats, kul eftersom vi annars mest kommunicerar via en ohygglig massa mail, men det var också kul att få träffa skribenter för andra lag. Vi bjöds mat och dryck och genomförde en quiz (jag var helt chanslös, jag må ses som fotbollsnörd av min bekantskapskrets men det var en alldeles för hög nivå för lilla mig... Typ: "Vem gjorde första målet i Champions League finalen 1999"... Öööööhhh... Tur att det var 1 X 2 frågor, så fick jag några rätt i alla fall. En liten julklapp i form av SvenskaFans tröjor fick vi också.
Men allra bäst var det ändå att bara få sitta och snacka och diskutera en faslig massa MFF och annan fotboll med likasinnade.
Tack SvenskaFans, Micke Möller och alla andra för en trevlig kväll!
.

Frysen full av svin!

.
Igår förmiddag kom sambon hem med en styck gris, grovstyckad, och vi spenderade sedan hela dagen med att skära ut snitzlar, kotellet osv (Henry), mala färs och paketera (jag).
En hel del jobb onekligen, men o vad det är värt det! Dels ekonomiskt, vi har jämfört lite med priserna i butik och vi hamnar på ungefär halva priset. Det är stor skillnad på kvalitén på köttet mot det man köper i vanliga butiker - jag trodde faktiskt inte det skulle vara så stor skillnad. Men efter första gången jag tillagade en av dessa kotletter var jag såld! Den behöll sin storlek och var enormt saftig- många "butiks-kotletter" krymper ihop och blir torra och trista, pga allt vatten som sprutats in i köttet. Och färsen! Vi fick en liten chock när vår förra omgång egenmalda färs tagit slut och vi gjorde köttfärssås på "köpefärs" - så jäkla mycket fett där var, vi fick hälla av hur mycket som helst. Dessutom är det skönt att veta vad man äter.
Så blir ni bjudna på middag hos oss det närmsta halvåret, räkna med att bli bjudna på nåntyp av fläskkött! ;-)
.

För mycket sysselsättning

.
So much to do so little time...

Så här när det börjar närma sig jul blir det än mer uppenbart att jag har för många intressen och för lite tid... Förutom de vanliga tidsfördriven som att sticka, knyppla, virka, sylta o safta så dyker det nu upp ännu mer som pockar på min uppmärksamhet. Jag gör alltid egna ljus till advensljusstake, har en massa julpyssel jag vill göra, vill göra egna julkort, det ska bakas pepparkakor, göras leverpastej, köttbullar. Icke att förglömma så ska ju också huset såsmåningom börja pyntas och julklappar ska inhandlas. Sen vill jag ju också, även om säsongen är slut och spelarna går på ledighet, bidra till att Himmelriket fortfarande "lever".
Allt det här är roliga saker som jag vill göra, sen har man ju alla måste också som att städa, tvätta, osv.

Man skulle egentligen ta ett par veckor ledigt från jobb och bara ägna sig åt roliga saker! Låter i och för sig väldigt lockande i dagsläget men... så var det ju det där med pengar. Man är visste beroende av den där lönen också...

Får luta mig mot min käre sambos visdomsord: "De lösor saj!"
.
.

Vaccinerad o klar!

.
Igår var jag och fick min spruta mot "nöff-nöff-influensan".
Vet att många runt om mig varit tveksamma om hur de skulle göra angående sprutan och många har varit tvärsäkra på att inte ta den. Själv har jag hela tiden varit ganska säker på att jag skulle ta den av olika skäl.

Dels så tänker jag att ju fler som tar sprutan desto mindre är risken att smittan sprids. Sen har jag ju ett yrke där man träffar väldigt, väldigt mycket folk varje dag, man tar i pengar, nycklar etc och risken för smittspridning är ganska stor. Men framför allt så tänker jag på folk i min omgivning. Jag tvivlar inte på att jag skulle kunna klara av att få influensan. Men i min nära omgivning har jag både äldre, sjuka och många småbarn och spädbarn. Om de skulle drabbas av svininfluensan skulle de förmodligen få det jättetufft och det finns till och med en risk att de inte skulle klara sig.

Så nu sitter jag här med en ganska öm arm, men i övrigt (peppar peppar) inga symptom efter sprutan.
.

En högt älskad krutgumma!

.
Nu ska jag alldeles strax gå och hälsa på en mycket viktig person i mitt liv, nämligen Anna, min mormors syster. Mormor hade många syskon men Anna är den som alltid stått vår familj närmast och hon betyder hur mycket som helst för mig. Sedan min mormor gick bort för många år sedan så har hon varit som en extra mormor för mig. Vid 97 års ålder så bråkar hennes kropp nu ganska mycket med henne och i perioder har hon tyckt att "nu räcker det". Men på något fantastiskt sätt studsar hon alltid tillbaks - den kvinnan har fler liv än en katt. Och dessutom ett stort och varmt hjärta!

Nu har hon flyttat till ett äldreboende med helt fantastiskt läge vid Trollsjön i Eslöv. När hon flyttade från lägenheten fick jag en hel del jättefina saker av henne, bland annat hennes knyppeldyna - det är den som synts tidigare i bloggen. Anna är så glad att dynan kommer till användning och idag ska jag gå och visa henne vad jag åstadkommit så här långt.

På bilden nedan är Anna och mina föräldrar på besök hemma hos Henry och mig strax innan jul förra året. Nu ska jag gå och ge henne en stor kram!

Hur, vad, vad igen och när?

.
HUR...
... i hela fridens namn är det möjligt för en försvarare att lyckas rädda ett skott genom att på mållinjen klacka bollen så den tar i stolpen??? Seriöst, det finns ju inte!

VAD...
... ska Eddie behöva göra för att få frisparkar med sig? Bli knivhuggen? Överfallen med basebollträ?

VAD...
...tänker folk på läktaren på när de jublar över att Häcken gör målmot Djurgården? Så skadeglädjen mot ett annat lag man inte unnar framgång betyder mer än hur det går för vårt eget lag? Häcken gick i och med segern om oss!!! Är det något att jubla åt?!? Fullblodsiditoter!

NÄR...
... ska mannen bakom oss på läktaren göra verklighet av sitt hot (löfte?) och sälja sitt årskort? Om han inte gör det kan han i alla fall ha hövligheten att informera oss om var han eventuellt tänker sitta nästa år - så att vi kan sitta nån helt annanstans!
.

Vår källare är klar!!!

Som de flesta som känner mig vet så har vi under ganska lång tid slitit med vår källare. Den kombinerade tvättstugan/duschrummet skulle först bara fräschas upp var det tänkt. Det var ganska slitet och duschen var inte alltför fräscht. Men så när vi satt igång så bestämde Henry sig för att det var bäst att dra om rör o avlopp så då blev det ju även till att dra upp golvet. Det blev alltså betydligt mer jobb än vi tänkt oss, men så här i efterhand är jag jätteglad att vi gjorde det! Vi är verkligen jättenöjda!

En av anledningarna till att det tog mer tid än beräknat var ju att Henry gick och blev dålig i ryggen och under flera veckor inte kunde göra något alls. Men så fick vi hjälp av underbara vänner som la golvet och av min far som hämtade massa klinker och kakelprover och skjutsade oss fram och tillbaks när Henry inte fick köra, jag fick lära mig fuktspärra, flytspackla och sätta kakel och: voilá, klart! Småplock som gardiner, hyllor etc återstår men det får komma efterhand. Jag är så himla imponerad av min Henry som är så duktig och kan så mycket, tacksam mot alla som hjälpt oss och lite grand stolt över mig själv också!

Här nere ser ni lite före, under tiden och efter bilder.

Knyppling

Sakta men säkert går det framåt med kunskaperna. Själv knypplandet är egentligen inte så svårt, det är samma "rörelser" med pinnarna som återkommer i olika kombinationer. Det svåra är att lära sig förstå och läsa mönsterna och att se om man gjort fel och veta hur man ska reda ut deet i så fall. Bilderna är på spets 1 och 2 (nästan likadana) som var enkla. Nu är jag inne på spets 3 som redan är betydligt mer komplicerad... behövs nog mer än en termin för det här tror jag...

Mitt hjärta o jag!

.

Idag är det två år sedan min underbare karl friade till mig på en weekendresa i Köpenhamn!

Det är en ofattbar lyx att få leva med en man som han - skattar mig enormt lycklig!!

Det blir ett stillsamt firande - middag på tu man hand i Eslöv -

en ny weekendresa får vi ta när hans rygg är friskare.

Vänner

.
"I nöden prövas vännen" sägs det ju. Ofta tar man kanske sina vänner lite grand för givet, men jag tror att det är viktigt att ibland stanna upp och tänka till lite så att man verkligen uppskattar sina nära och kära.

Under perioder när livet behandlar en som nån typ av boxboll så är det ovärderligt med vänner som och lyssnar, stöttar eller helt enkelt bara finns.

Efter teaterbesök med föräldrarna och svärföräldrarna igår så tog jag en tur förbi Pickwick och träffade delar av gamla "klanen". det var riktigt gott att sitta och snacka strunt över en öl. Även om det bara blev ett kort besök och man inte hann prata så mycket med var och en så var det nyttigt för själen.

Idag är 2 av Henrys vänner här och lägger golvet i vår källare - något vi inte skulle kunna göra själva förrän Henry blir frisk och som jag vet har tärt på honom att se ogjort. Underbart!

Skickar här en stor ovh varm kram till alla mina goa vänner! Love you!
.

Underbart!!

.
Man tror knappt det är sant men det är det:

5-0 mot Elfsborg igår!!
Helt j-a underbart!
Och som de spelade pågarna!

.

Spolar, trådar o dyna...

.
... är några av sakerna jag bar med mig idag till min första kurs i: Knyppling! Ska gå 5 gånger till, en kurs på Vuxenskolan.

När jag gick i högstadiet fick vi på syslöjden en gång välja mellan bland annat att sticka Lovikavantar och att lära oss knyppla. Alla andra valde att sticka Lovikavantar men jag valde att knyppla. Minns att jag tyckte det var jättekul - jag gjorde en lång spets som jag sen sydde på en duk. Har sen, efter hand som jag lärt mig mer handarbete, flera gånger tänkt att jag skulle vilja lära mig knyppla "på riktigt", men det har aldrig blivit av. Men så nu har jag på kort tid fått två knyppeldynor, dels en av Henrys farmor och dels en av min älskade mormorssyster Anna, så nu var det dags.

Det var riktigt kul och jag ser fram emot nästa gång, fast det är hela två veckor tills dess. Blir mycket övande hemma...

För övrigt tror jag att det är en ganska ovanlig kombination: knypplande fotbollssupporter. Som dessutom nu har fått lära sig att fuktspärra till en dusch! Var ska detta sluta? :-)
.

Hur stark kan man bli?

.

Man ska visst bli starkare av motgångar - men hur j-a stark ska man behöva bli egentligen? Hur stark kan man bli? Tack, det är bra nu, det räcker säger vi...
.
.
.

Äntligen hemma!

Ända sedan vår älskade Bamse lämnade oss har det känts lite tomt både i hem o hjärta hos föräldrarna i Hjärup tror jag att jag vågar säga.

Efter många om och men har det nu kommit in ett nytt litet pyre i våra liv, en underbar liten varelse att ödsla vår kärlek på. Han lystrar till (eller kommer förhoppnignsvis att lystra till kanske man ska säga) namnet Ludde. Han är född på en härlig kennel i Nättraby men kom idag hem till Hjärup. Det var verkligen härligt att se hur nyfiken och kavat han var, inte alls rädd och verkade känna sig hemma och trygga ganska direkt. Eller vad säger ni, visst ser han rätt avslappnad ut?

Vi kommer aldrig att glömma Bamse - han var en väldigt speciell vovve som finns kvar djupt inne i våra hjärtan. Men nu ser vi verkligen fram emot att lära känna vår lille Ludde!
:

Derbydags, samt ohejdad reklam för Himmelriket!

Imorgon är det dags för derby: MFF-HIF, första derbyt på Swedbank Stadion.
Efter de två senaste matcherna, först förlusten hemma mot Häcken och sedan nu senast den fruktansvärda förlusten mot jumbon ÖIS har jag varit ganska knäckt och skulle helst velat slippa tänka på Malmö FF eftersom det gör så ont... Så här deppig var jag efter förlusten:
http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/artikel.asp?id=311048

Men nu funkar det ju inte riktigt... dels för att jag är i en omgivning som ofta påminner mig om MFF:s framfart (vissa av dem av någon underlig anledning helst när det går dåligt) och dels för att jag ju faktiskt är del av en hemsideredaktion som ägnar sig åt att skriva om Malmö FF.

Fast i tisdags tog vi paus - "Tyst tisdag":
http://www.svenskafans.com/fotboll/artikel.asp?id=311075
För min egen del handlade det inte så mycket om en protest som att jag helt enkelt inte orkade.

Men efter ett par dagars slickande av sår så var det bara att ge sig in i leken igen. Har den här veckan gjort intervjuer med två av mina MFF-favoriter. Den första var på temat "HIF-dödare" med "den gamle räven" Anders Andersson (jag är fortfarande ledsen över att han inte fick fortsatt förtroende en säsong till), och den andra var med Ulrich Vinzents som imorgon gör sin 100:e allsvenska match med MFF. Han har alltså under sina snart 4 säsongen inte missat mer än ett par matcher. Han är inte den som sticker ut, han gör sitt jobb i det tysta, men vilket jobb han gör! Tror han är väldigt underskattad bland supportrarna. Jag säger: Mer dansk dynamit åt folket!
Intervjuerna hittar ni här:
http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/artikel.asp?id=312074
http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/artikel.asp?id=311391

Precis som förra säsongens "efter-matchen-intervjuer" med Jonatan Johansson fungerade som en slags "fotbolls-terapi" för mig så gör även skrivandet för Himmelriket det på ett sätt (fast det innebär inte att jag inte saknar JJ). Att vara del av en sån redaktion är så ofattbart coolt! En massa folk med ganska skilda åsikter om en hel del, men med en gemensam kärlek till MFF. Här kan man ventilera, diskutera och framför allt inspireras!

Lördag förmiddag spenderade jag på Malmö Stadion på MFF:s träning, tillsammans med en massa likasinnade. Fantastiskt nog fanns ca 200 supportrar på plats för att stötta laget. Som någon hade skrivit: "Vi gör det inte för att de förtjänar det men för att de behöver det". Det är rätt så stort! Man såg tydligt glädjen i spelarnas ansikten när de gick ut på plan och möttes av sånger och bengaler. En som dock inte var glad efter träningen var Kruys - han var förpassad till B-uppställningen på träningen. Har svårt att förstå om man väljer Wilton framför honom... Men tränarparet har lurats för med uppställningarna - sista träningen innan match är stängd, så vi får se imorgon.

Helt klart var att jag och kollegan Helen var förpassade till bänken

(Foto:Peter Lind)

Vart tar alla defekta grönsaker vägen?

Har ni tänkt på att i affären så finns det mest plats för de snygga grönsakerna, de där som är nästan perfekta. Kom att tänka på det idag när jag drog upp lite morötter i trädgårdlandet och bland annat fick upp dessa tre väldigt olika skapelser:

Den längst till höger ser ju ut som en "butiks-morot", men de andra två? Det måste ju komma fram en del såna även på "kommersiella odlingar". Vad händer med dem? Kastas de och lämnas åt sitt öde? Jag väljer att tro att de sorteras bort och används till olika produkter där man inte ser själva hela moroten, typ tärnade morötter, sommargrönsaker osv.

Tänk vad man kan fundera över konstiga saker ibland!
.

Trädgård

.

De flesta som känner mig vet att jag knappast har gröna fingrar, i alla fall när det gäller krukväxter inomhus. I trädgården bestämmer som bekant Henry - jag gör gärna "grovarbete" som att rensa ogräs, klippa gräs etc - men är ingen höjdare på "finliret" med blommor o växter.
Men en sak som är helt underbar med att ha trädgård och hus är trädgårdslandet med grönsaker etc! (Visst kan man odla grönsaker, örter etc i lägenhet också men det underlättar ju med plats).

Jag tycker verkligen det är jättehärligt att kunna gå ut i trädgården och gräva upp potatis eller morötter till middagen, och att plocka färska örter att förgylla maten med.

Lite extra stolt är jag över det faktum att växterna faktiskt inte bara överlevt när jag under en period haft "huvudansvaret" för dem utan de frodas och växer så det står härliga till! Idag har jag klippt o fryst in koriander och persilja och torkat basilika i köket och det verkar vara en mängd paprikor och cocktailtomater på gång - kanske de är klara lagom tills vi kommer hem från semestern! För att inte tala om alla äpplen, och plommon, och rödbetor, och morötter och... Mmmm Härligt!

Det finns inget bättre än när det vänder!

Finns det inte nån gammal låt som har en textrad som går så? Om det inte finns det så borde det finnas - jag kan skriva en låt nu på direkten som går så!!!

Under så väldigt lång tid nu har det varit sanslöst jobbigt att vara MFF:are. Man har varit besviken, arg, ledsen, lätt uppgiven och frustrerad om vartannat men alldeles för sällan glad.

Men idag så slog de äntligen till mina pågar! Äntligen får vi smaka på segerns sötma igen! Lille underbare Jille startade vändningen och sedan spädde Agon på att så att segern helt plötsligt blev en storseger, hela 3-0! Nu känns det kluvet att missa matchen på torsdag - skönt att inte lämna pågarna i ren misär men trist att inte få fortsätta se det jag hoppas är den stora vändningen!

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!

Semester o nostalgi

.
Ojojoj, så skönt det är att vara ledig! Märkte redan de första dagarna att jag var ganska sliten. Det har varit rätt intensivt de senaste veckorna med bygge i källaren (nej det är inte klart), övernattningsgäster och sanslöst mycket att göra på jobb. Även det som är kul kan göra en trött o sliten. Så vi har tagit det ganska lugnt inledningsvis Henry o jag, småplockat lite här hemma, tagit en tur till Mölle/Kullaberg, bara tagit det lugnt helt enkelt. Det är skönt att kunna göra vardagsgrejer hemma i lugn och ro istället för att stressa med dem när man kommit hem från jobbet. Om vädret tillåter planerar vi även en tur till Ven och kanske även en tur "Öresund runt". Men höjdpunkten på semestern blir ju såklart resan till Azorerna - efter mycket om och men lyckades vi hitta en resa till någorlunda rimligt pris - billiga restresor finns ju inte överhuvudtaget iår. Ska bli härligt!

Nu ska jag ner och plocka iordning bland lite saker jag fick igår. Underbara Anna, min mormors syster, har flyttat till ett äldreboende och henne slägenhet ska säljas. I samband med detta har jag fått en hel del saker av henne och jag uppskattar det mer än jag tror hon inser. Jag älskar gamla saker med historia, känsla och "personlighet", har aldrig varit den som måste ha det senaste och mest moderna. Har tex fått en jättevacker tårtspade som Anna fick på sin 20årsdag (Idag har hon passerat de 90 med råge) - jag skulle aldrig välja bort den för en nyköpt på Cervera. För att inte tala om de handvävda dukarna - vackrare än något du kan hitta i en butik, eller det handgjorda julpyntet, eller... Ja ni märker att jag njuter eller hur? Ska nog gå och slå Anna en signal nu och säga tack, igen!
.

Intervju som gav mersmak

.
Att skriva för Himmelriket är riktigt, riktigt kul! Det är varierande uppgifter, inför- och matchrapporter, fem snabba, krönikor och intervjuer. Jag har också fått chansen att göra intervjuer med några av de gamla hjältarna från -79 laget vilket kändes som ett väldigt privilegium.

Just nu håller vi på med en serie intervjuer under sommaruppehållet, intervjuer med personer som på ett eller annat sätt har anknytning till MFF utan att vanligtivs stå i centrum. Häromdagen gjorde jag en av dessa intervjuer med MFF:s sportchefsassisten Ann-Maj Jansson, och det var definitivt en intervju som fick mig att inse att det här med att skriva för Himmelriket är ett väldigt trevligt "jobb". Förutom att Ann-Maj var väldigt, väldigt trevlig så hade hon också hur mycket som helst att berätta. Hennes jobb låter som rena drömjobbet i mina öron, även om det självklart är krävande och allt annat än enkelt. Kika gärna på intervjun, klicka på inläggsrubriken så kommer du direkt dit, eller klicka länken nedan.

http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/artikel.asp?id=303260

.
.

long time no see

.
En hel månad sen sist jag skrev, undrar om någon av mina få tappra läsare orkar kika in här längre... Tiden har helt enkelt inte räckt till, jag förstår inte vart juni har tagit vägen.

Det har hänt en hel del småsaker som jag tänkt att jag skulle skriva om men så har tiden varit för knapp och jag har fått hoppa över det.

För ett par veckor sedan fick vi till exempel låna en stuga över helgen. Stugan finns i blekinge, en liten bit norr om karlshamn. det var så himla mysigt - tack SatAnn för det lånet - det gör vi gärna om. Lugn och ro, inget planerat, ingen TV, inget internet - bara mys, sitta framför brasa o läsa bok o dricka vin, gå ut o gå i naturen osv. Härligt. Vi passade också på att hälsa på min kompis Anna på Räntemåla gård i Eringsboda. Där såg vi på långt håll de berömda nyfödda älgarna (har varit med i en hel del tidningar - en brun och en silverfärgad - tydligen väldigt ovanligt. Sen matade vi de andra älgarna med bröd - häftig upplevelse måste jag säga att vara så nära dessa mäktiga djur! Mindre mäktiga men ack så söta var de små knappt veckogamla hundvalparna vi fick hjälpa til att ta hand om. Deras mamma hade åkt in akut på sjukhus så de behövde matas med flaska, något som de små liven inte alls hade grepp om. Men henry ryckte in - med vana av att mata små griseknoar så tog han raskt tag i det hela och efter en stund hade alla valparna fått i sig mat och förstod att den där flaskan faktiskt kunde ersätta mamma, i alla fall vad gäller mat. Jag blir ständigt fascinerad över hur mycket han kan min underbare karl!

Det visar han också nu i vår källare. Vi ska sätta in en ny riktig duschhörna i vår tvättstuga (den gamla var inte särskilt fräsch...). Du villle Henry också passa på att dra om avloppet och göra om brunnen. Sagt och gjort - nu är all klinkers borta, nya rör dragna och golvet gjutet. Idag har jag varit med på ett hörn - vi har dragit bort all väv på väggarna. En röra just nu men det kommer att bli så fint!

Träningsmatch i Ålborg idag får jag hoppa över - det är lite väl långt när man har mycket annat att göra. Men det ska bli skönt att Allsvenskan sätter igång igen snart. Saknar mina gossar!

Mer bilder o berättelser kommer, ska inte dröja en månad till nästa gång! Men nu ska jag ut i solen en sväng!
.

Tandvärk :-(

.
Har alltid haft dåliga, konstiga och klena tänder och har haft min beskärda del av hål i tänderna... Men har egentligen aldrig haft nån vidare hemsk tandvärk. Visst har det isat och gjort lite ont men inget sådär dramatiskt. Har alltid tyckt att det verkat som om folk överdrivit när de pratat om sin tandvärk. Det kommer jag aldrig att göra igen!
Har väl haft på känn att jag haft hål i en tand men skjutit bort det från tankarna eftersom jag tycker att det är så vansinnigt obehagligt att gå till tandläkaren. Men så i lördags började det värka och det blir nu bara värre och värre. Idag håller det på att driva mig till vansinne! Har knaprat värktabletter hela dagen men det hjälper bara minimalt. Imorgon ska jag få tag på en akuttid - har en tid på tisdag men så länge pallar jag bara inte vänta!
.

Vi har vatt i Europacupfinal!

.
.

30/5 1979 spelade Malmö FF Europaupfinal. På Himmelriket (svenskafans.com) uppmärksammar vi just nu detta med en serie artiklar, intervjuer osv. massor av nostalgi! Idag har min pappa en artikel uppe (se länken), imorgon kommer en intervju av lilla mig. Däremellan ännu fler godbitar. Kika in och läs! En del kan nog vara kul att läsa även om man inte är fullblodat MFF freak. (Tror jag)
.

Minisemester på Österlen

Redan i början av året bestämde Henry och jag oss för att vi skulle ta ut ledigt på "klämdagen" i samband med Kristi Himmelfärdshelgen så att vi fick långledigt och skulle ha möjlighet till någon liten resa. När vi började kika så visade det sig vara lättare sagt än gjort. Till en del orter vi gärna velat besöka fanns inga flyg de dagar vi kunde åka, på andra var det helt enkelt alldeles för höga priser för vår begränsade budget.

Men något ville vi göra och försökte boka på Karlaby krog på Österlen som vi fått rekommenderat. Fullt. Till slut tog jag kontakt med "kollegorna" på Hotell Svea i Simrishamn och dessa underbara människor lät oss boka till personalpris trots att det nästan var fullt. Ett litet men mysigt rum blev det, med havsutsikt! TACK!

På vägen dit körde vi småvägar och då menar jag verkligen små. En gång trodde vi till och med att vi hamnat fel och kommit in på nån liten privat väg. Vi körde via Brösarp till Kivik. Där blev det några stopp, dels inne i stan och dels vid musteriet där det också blev lite inköp. Ett tips: Spettkaka smaksatt med äpplen var ingen hit! tacka vet jag orginalet, allra helst med glass och kaffe. Hur som helst - Härligt med alla dessa äppelodlingar längs vägen. Överhuvud taget är det ju väldigt vacker natur ute på Österlen. Vi fortsatte till Stenshuvud där det blev en ganska jobbig (ja, i alla fall för två ruggigt otränade personer som vi) men uppfriskande promenad upp till toppen. Efter ett stopp vid de otroligt mysiga Knäbäckshusen tog vi oss vidare till hotellet.

På stan blev det både en öl och en stor glass (vi tyckte vi förtjänade det efter den jobbiga promenaden som nämndes ovan) innan vi gick tillbaks till hotellet för att vila lite innan kvällens middag. Vi hade bokat bord på en restaurang vi varit på innan. Tyvärr hade de en väldigt begränsad meny denna kväll, bara tre varmrätter varav ingen var särskillt frestande för vår smak. Så vi vi chansade och letade upp en annan restaurang. Hellyckat - vi fick varsin perfekt stekt oxfilé med goda såser och tillbehör. Efter hotellfrukost morgonen efter bar det sedan iväg längs kusten med första riktiga stoppet vid Sandhammaren. Vi hade absolut inte tur med vädret, regnet följde efter oss och det var rejält regnigt, men det var mysigt ändå. Vi tog oss sedan till Kåseberga och Ale stenar och Ystad Kulturens Östarp innan det var dags att bege sig hem till lilla Eslöv igen. Det var en riktigt härlig resa, även om vi bara var borta en och en halv dag - det är skönt att komma hemifrån ibland och slippa måsten. Vi hade inte heller planerat särskillt mycket, bara plockat ut ett par saker vi ville se, och sen tog vi resten som det kom. Sedan jag träffade Henry har jag sett mer av Skåne än jag gjort totalt tidigare i hela mitt liv tror jag och det är verkligen härligt att ta de här minisemestrarna och dagsturerna. det blir garanterat mer av den varan!

Nya husdjur?!?

.

Kanske är det ett tecken på att vi bor "på landet", kanske har vi bara en extremt mysig trädgård, eller kanske känns det lång väg att vi är vänliga människor. Hur som helst upptäckte vi idag att vi fått husdjur! När Henry kom hem efter en tur till affären upptäckte han 3 ankor i vår trädgård!


De vankade omkring, tuggade på gräset och verkade trivas med tillvaron. Jag har sett dem i krokarna förut, men aldrig inne hos oss. Nej jag kan såklart inte vara hundra procent säcker på att det är samma små ankisar men det är två hannar o en hona jag sett även innan. Då har de legat i en kurva precis innan vårt hus, ibland har de legat mitt i vägen så jag har fått "jaga" in dem till kanten så de inte blir överkörda de små liven.

När de käkat färdigt la de sig ner och tog en tupplur innan de vankade iväg igen, kanske tillbaks till Trollsjön som vi misstänker att de kommer ifrån.

Pluspoäng till domaren

.
Domarinsatser kan alltid diskuteras och där fanns väl saker i gårdagens insats som jag var lite tveksam över, men så är det ju nästan alltid.
En sak som jag dock blev väldigt positivt överaskad över var att Hr Hansson faktiskt la till tid i proportion till spelavbrotten. Jag var annars på väg att skriva en krönika om att man borde ändra matchtiden i första halvlek till 46 minuter och i andra till 48 minuter eftersom det verkar vara mer eller mindre en regel att lägga till 1 minut i första och 3 minuter i andra oavsett vad som hänt.
Men Martin Hansson la på 5 minuter och sedan ytterligare tid eftersom det kom längre spelavbrott under tilläggstiden. Äntligen!!
.

Hedersamma förluster gör också ont...

.
Jag satt där i 85 minuten och tänkte att: "Den här matchen skulle de se som tror att 0-0 matcher är trista". Det skulle jag aldrig ha tänkt...

Den här förlusten kändes orättvis. Ett poäng vardera hade varit betydligt mer rättvisande - även om jag är himmelsblåögd så inbillar jag mig att även de HIF-ögda skulle kunna hålla med mig om det.

Unge Sudic och nye försvarsgeneralen Gabriel stred kämpade så hårt mot Henke & co. I de flesta lägen kunde man fasen inte se att det var en oerfaren 18-åring som mötte ett 37-årigt ex-proffs och landslagsspelare. Men till sist slår han till ändå. Efter motsvarande match förra säsongen konstaterade JJ i vår intervju att Henke inte behöver mer än en chans att avgöra och tyvärr fick vi se prov på det idag.

När Wilton blev klar för MFF höjdes han till skyarna av väldigt många supportrar. Jag var lite förvånad över hur många om tydligen följt ligan i Qatar... Själv hade jag absolut ingen större koll på honom, men var lite orolig över den helgonstatus han fick redan innan ankomst. Men självklart hoppades jag att folk skulle ha rätt. En tankeställare fick jag när vi såg matchen AIK-MFF på den lokala puben - vi satt tillsammans med en sportjournalist, tillika AIK:are. När jag blev irriterad på att en av MFF:arna höll i bollen för länge så log han snett och konstaterade att det där skulle jag nog få vänja mig vid - "Wilton släpper inte gärna bollen ifrån sig" sa han. Idag förstod jag vad han menade... Jag sågar absolut inte Wilton redan nu, jag förstår att han behöver tid på sig för att komma in i spelet men... Jag har väldigt svårt för bollkära egoister och jag hoppas att Wilton snabbt lägger ifrån sig dessa tendenser, annars vinner han inga som helst sympatier hos mig!

Jag unnade verkligen pågarna en poäng idag! Det var en så kallad hedersam förslut men den gör icke desto mindre ont i hjärtat. Ska svära och deppa lite här hemma, sen är det bara att ta nya tag och ladda för nästa match.
.

En härlig påskhelg till ända

.
Så är det snart dags att gå och lägga sig efter en lång och härlig påskledighet. Har haft det supermysigt och jag vill egentligen inte att den ska vara slut men så är det...
Kommer nog att lägga upp lite bidler och berätta mer om delar av ledigheten men i korthet har det sett ut så här:
Skärtorsdag: Henry var också hemma från jobb så för att han inte bara skulle ägna sig åt att göra nyttigheter som han brukar göra så åkte vi ut på en liten "naturtur". Vi var på Söderåsen - Skäralid och Kopparhatten. Det blev promenader och fika. Mysdag!
Långfredag: Vi har varit barnvakter i påsk och på långfredagens förmiddag kom snart 2åriga charmtrollet Nike till oss. På eftermiddagen kom Jörgen och Stina till oss och vi åt middag och promenerade till Trollsjön.
Påskafton: Vi åkte till Skånes djurpark på morgonen. hur mysigt som helst, perfekt väder och vi såg massor av djur. Björnungarna var ute och lekte, vargarna låg ända framme vid stängslet osv. Frågan är om vi eller Nike var mest entusiasitska. Troligen vi, men hon verkade ha det bra hon med. På kvällen var det påskmiddag i Hjärup med mina o Henrys föräldrar och min bror.
Påskdagen: Vi lämnade Nike och åkte sedan för att titta på mammas konstutställning i Staffanstorp. Sen en lugn kväll p tu man hand i TVsoffan.
Annandag påsk: Träffade först Åsa för en fika som vi väntat alldeles alldeles för länge på. Sen var det dags för den höjdpunkt som jag och några tusen andra väntat länge på: Invigning av Swedbank Stadion! Massa legender på plats - symbolisk avspark gjordes av ingen mindre än Bosse Larsson! Då fick jag minsan nästan en tår i ögonvrån. Sen höll spelarna oss på stäckbänken men i andra halvlek brakade det loss, mitt framför ögonen på mig och min far och hela MFF-klacken. 3-0! Ett härligt flagghav! Kommer garanterat berätta mer om detta också längre fram.
Men nu ska jag sitta och lusläsa på nätet för att suga på den här karamellen lite extra och sen är det sovdags!
.

Våren!!!!

.
Nu måste väl ändå våren vara på gång på riktigt? Nu kan det väl inte komma några fler bakslag?
Idag när jag kom hem från jobbet satte jag mig i solen på verandan. Först hade jag fleecetröja på mig, men det var alldelesför varmt. Sen hade jag en vanlig huvtröja mendet blev också för varmt. Hade till sist bara linne - trodde jag skulle frysa men det var bara såååå skönt!
Snälla solen stanna hos mig!!

.

Himmelriket inspirerar!

.
Att jag är MFF-tokig är knappast någon hemlighet. Att jag också gillar att skriva kommer inte heller som någon större chock för dem som känner mig väl. Sedan några år tillbaks har jag haft möjligheten att kombinera dessa båda intressen genom att skriva för olika MFF hemsidor. Inför denna säsongen har jag börja skriva för Himmelriket på svenskafans.com och det har verkligen gett mig inspirationen tillbaks! Vi är många som delar på ansvaret för texter och intervjuer, vilket är jätteskönt eftersom det, i alla fall än så länge, inte blir något som är betungande utan bara roligt! Dessutom är det så många skickliga, kreativa, och inspirerande personer i redaktionen att jag fått en riktig nykick i mitt skrivande och intervjuande. Jag har visserligen inte hunnit göra så förfärligt mycket ännu men det kommer mera! Att sidan har så enormt mycket läsare är både roligt och läskigt...
Men trots allt så tar det ju lite tid och det blir till exempel lite mindre tid till bloggande. Men det är det värt!
.

Bra dag för mina favoriter igår!

.
Igår hade många av mina fotbollsfavoriter riktigt bra dagar!
* Ulrich stod för 2 assists i MFF:s sista träningsmatch innan premiären (låt vara mot halvkasst motstånd, men ändå)
* Mellberg och Maestro stängde igen helt framför Isaksson i landskampen mot Portugal.
* Jonatan Johansson gjorde mål för Finland och håller deras hopp om att ta sig till VM vid liv.

Hurdan dag andra gamla favoriter som Thern, AA, Prtyz, Yngvesson m fl hade vet jag såklart inte men jag hoppas att de också haft en bra helg. :-) Yngvesson kommenterade ju sändningen från matchen med den äran. Jag kunde tyvärr inte vara på plats - fick en släng av feber och ville inte riskera att bli riktigt sjuk. (Hade det varit allsvensk match hade jag varit på plats).

Blir mycket MFF i veckan: Har införrapport att skriva till premiären, ska antagligen vara med i veckans "panelen" på Himmelriket, ska med tågresan till Götet och se matchen på plats, från denna resa ska en reserapport skrivas och sen ska jag också inom kort försöka klämma in en intervju med en gammal MFF-legend till vår "Vägen till München"-serie på Himmelriket. Mycket att göra men KUL!

Men nu ska jag sticka vidare på tröjan till min "nästan-systerson" Emil. Ytterligare en favorit!
.

Long time no write...

.
... men jag känner inte att jag har haft sådär jättemycket spännande (eller ospännande) att skriva om, och en del av det som har hänt har jag inte haft lust att skriva om.

Har varit dödligt avundsjuk på min bror och övriga Himmelriket kollegor som precis kommit hem från Marbella. Dels för att de varit där det varit sol och värme men såklart först och främst för att de fått möjligheten att följa mitt älskade Malmö FF på riktigt nära håll.
Nu är de hemma igen och jag får nog ta och smyga mig upp till nån träning snart så att jag får stilla abstinensen.

På tal om MFF har jag idag intervjuat en av klubbens stora hjältar från -79 laget - Anders "Puskas" Ljungberg. Det är en man med ett gigantiskt hjärta för Malmö FF och det var ett nöje att få prata med honom! Resultatet av vårt lilla samtal kommer att finnas på Himmelriket på lördag - då var det 30 år sedan Malmö FF tog sig vidare till semifinal i Europacupen.
.

Swedbank Stadion - here we come!

.
Hade turen att få gå på visning av Swedbank Stadion idag tillsammans med ett gäng andra MFF skribenter och bloggare. Provsatt min plats, gick i spelargången och kände på gräset. Fast det sistnämnda kändes nästan lite "olagligt" - de i Malmö kända orden från 2004: "Det är absolut förbjudet att beträda planen" fanns i bakhuvet.
Nu längtar jag verkligen efter hemmapremiären! Jävlar vilket tryck det kommer att bli därinne!
Det är en enormt tight arena, där är fantastisk akustik, man ser kanon var man än står / sitter och den känns rakt igenom väldigt genomtänkt.

En cool detalj, som det pratats om men som jag inte riktigt hade fått grepp om innan, är vägen för spelarna in till planen. På väg in på plan får spelarna först gå 4 trappsteg ner. Där kommer de att mötas av en textremsa, troligtivs med texten: "Vi står som en för klubben alla - vi segra skall men inte falla" och mellan textraderna MFF:s klubbemblem. Därefter går spelarna några steg framåt - och ser då rakt in på långsidan av läktaren - och får sedan gå 8 steg upp där de lär mötas av ett öronbedövande jubel. Det kanske låter fånigt men jag inbillar mig att detta kan kännas peppande för MFF och lite skrämmande för motståndarna.

Hur som helst - jag lääängtar efter första matchen där!
.

Hooked på MFF

.
Jag har haft trögt att komma in i rätta känslan för mitt älskade MFF än så länge den här (för)säsongen. Det har varit ett par säsonger på raken som varit jobbiga när man brinner för di blåe. Det var jobbigt att av mina favoriter - Jonatan Johansson - som jag dessutom fick nöjet att prata med efter de flesta matcherna förra säsongerna försvann. Det var ju i och för sig ganska väntat men jag tycker det är jobbigt när mina favoriter lämnar - silly season är inte min starka sida. Men sen när Anders Andersson inte fick förlängt kontrakt så fick mitt MFF-hjärta sig en riktig törn, framför allt på grund av det sätt de skedde på. men Anders ska ju jobba vidare i organisationen och kan han släppa det borde ju rimligtivs jag också kunna göra det. :-)
Nu har jag ju börjat skriva lite smått på "Himmelriket" på svenskafans, och under lite "research-jobb" för en text jag ska skriva där började jag läsa Mats Wemans bok: "1979 - När Malmö FF var näst bäst i Europa". Den boken är underbar, den är skriven med sådan känsla och jag vill bara fortsätta läsa och MFF-nerven inom mig vaknar till liv. Jag vet ju att jag kommer igång, är välbara lite trögstartad den här säsongen. Om inte annat vaknar jag säkert än mer till liv på lördag - vi har turen att få en visning av nya Stadion. Jag är säker på att det kommer att bli ett rent nöje att gå på fotboll där! Ska bli spännande att se hur långt de har kommit!
.

funderingar efter en match...

.
Var på MFF:s träningsmatch idag. Tänkte inte skriva något direkt om matchen - har redan skrivit min matchrapport på svenskafans. Men ett par saker undrar jag så här efter matchen:

Varför går man på en träningsmatch en kall, snöig och ruggig dag i februari om man bara är ute efter att häckla laget man påstår sig hålla på? Ett gäng killar som stod strax bakom mig i andra ägnade hela halvleken åt att spy galla över än den ena än den andra spelare. "Men för fan, du är ju en sopa" och "Kan du inte bättre din förbannade idiot" hör till de rumsrena kommentarerna. Hur hjälper det laget? Det tragiska är att jag är säker på att det är dom här som är snabbast framme och vinkar med himmelsblå halsdukar i framgång - då går det bra att älska. Patetiskt!

Hur kan journalisterna i tidningarna sätta betyg på 22 spelare i varje match? Idag hade jag bestämt mig för att kolla lite extra på ett par spelare, Halsti och Rick. Men om man ska komma med ett rättvist omdöme om en spelare så måste man ju se även till spelet utan boll. Jag kan lätt säga att det finns många spelares insatser som jag troligtivs delvis missat idag för att jag fokuserat lite mer på ett par stycken. Hur rättvisa kan de där tidningsomdömena bli egentligen? hur mycket färgas av journalistens egna förutbestämda åsikter om spelaren?

Det är sånt man kan fundera på en sen lördagskväll efter en match.
.

Melodifestivalen tappat sin charm

.
När jag var yngre älskade jag Melodifestivalen - följde tävlingen slaviskt och kunde de flesta låtarna utantill inom någon vecka efter festivalen. Har fortfarande en svaghet för schlagermusik men tyvärr måste jag säga att själva tävlingen mer och mer förlorar sin charm i mina ögon.
Upplägget med 4 deltävlingar gör att det hela blir så utdraget att jag nästan hinner tröttna innan det är dags för final. När man försökt "bredda" musikutbudet så att det inte bara ska vara schlager har det kommit med en hel del otroligt skumma bidrag som ibland verkar som rena skämt. Inte nog med det - reglerna är krångliga och en låt kan numera inte bara få en andra chans utan tydligen också nån form av tredje "internationell joker" chans. Ge er nu!! Det räcker med en tävling där juryröster och tittarröster läggs ihop och en vinnare utses. Enough is enough!
Jag vet att jag är en hopplös traditionslist i många frågor - och i denna fråga måste jag säga: Det var bättre förr!
.

Fotbollsdags!

.
Om en stund ska jag hjälpa till med direktrapportering till Himmelriket från MFF:s match mot Elsfborg i Borås. på plats har vi Magnus och han ska telefonledes berätta för mig vad som händer och jag lägger in det på hemsidan. Lite pirrigt - har inte gjort detta förut - man måste ju se till att folk hänger kvar och läser även om det inte händer så mycket.
Jag klarar knappt av att lyssna på matcher på radio - blir alldeles för stressad av att inte själv kunna hänga med - hur ska det då bli att följa den per telefon!?!
Nåja det löser sig nog. Hoppas på mycket mål från di himmelsblå!
.

Bild utmaning!

Fick en utmaning av min vän Lotta. Det stod såhär:
Reglerna är följande: Gå in i din 6:e mapp, välj din 6:e bild därefter skickar du utmaningen vidare till 6 nya bloggare!

Nu har jag ju "problemet" att jag inte känner 6 personer som bloggar - två av de få jag känner med bloggar är är Lotta och Zabina och Lotta har redan skickat denna vidare till Zabina med.

Så jag nöjer med med att publicera bilden, utan att skicka utmaningen vidare.

Den här bilden är tagen 2006 då jag var på en resa i England och hälsade på vänner. Då åkte jag bland annat till Derbyområdet där jag bott. Denna bilden är tagen i en ort som heter Matlock Bath som vi brukade åka till ibland då jag bodde i "hålan" Whatstandwell. Som ni ser är det hur vackert som helst - ligger i Peak District, ett område i England som bland annat lockar mängder med folk som vill ut o vandra. Längtar faktiskt lite efter att resa dit igen!

.

På Åsa-fronten intet nytt...

Hemma igen sedan sent i måndags kväll. Inte så himla mycket har hänt faktiskt. Det bästa är väl att jag ska vara ledig imorgon, dvs en långledig helg. Det känns verkligen som att det kan behövas i och med att vi var borta hela förra helgen, kurs söndag och måndag och dessutom är denna helgen fullspäckad. Av roliga saker visserligen men ändå. Ska bli skönt med en dag hemma imorgon utan något bokat, även om en massa mindre spännande saker som tvätt och städning pockar på uppmärksamhet. På lördag är det dags att se årets första MFF match! Härligt! Önskar er som tittar in här en riktigt trevlig helg!

Miniminisemester

.
Tidigt imorgon bitti sticker vi till Göteborg, mitt hjärta o jag.
Jag ska på kurs i kungälv söndag o måndag så vi tänkte passa på att slå två flugor i en smäll.
Ska bli mysigt med en hel dag tillsammans utan måsten - bara mysa, äta och dricka gott!
That's life!
.

Fallskärm - härligt minne

.
Skrev på Lottas blogg för en stund sedan om rädslor och fobier och kom då att tänka på mitt fallskärmshopp som jag gjorde för 1 1/2 år sedan. Jag! Som har världens höjdskräck! Jag skrev ett mail på kvällen när vi kommit hem - satt o läste det precis och det började pirra i kroppen igen av känslan vi upplevde den där kvällen. Kan inte låta bli att publicera det där mailet. Tyvärr blev det inga bilder - ni får nöja er med beskrivningen.

Tänk er en sån där dag med blåst och regn som man tycker känns som småspik i ansiktet. Tänk er sedan det...i 200km/h! Kan ni inte? Då kan jag tala om hur det känns - jag har upplevt det ikväll.

Lilla jag som är rädd för det mesta som handlar om höjder och fart har idag hoppat fallskärm - tandemhopp! Detta var en födelsedagspresent från min käre karl och något jag funderat på länge. Varje gång jag funderat på det har det dock pirrrat så mycket i magen att jag slagit bort tankarna. Men nu var det dags.

Planen var att hoppa i söndags men då blev det inställt och det blev ombokat till klockan 20 ikväll. Det flög omkring en miljard frjärilar i magen efter att jag fick beskedet på att det skulle bli av. Det var försenat och vi hann se en massa folk hoppa o landa. Det blev mörkare och molnigare och regnet hängde i luften o vi var rädda att det skulle bli inställt. Men så började man kläs på i osexig overall, selar både här och där och som pricken över i en läcker skinnmössa. Sen gavs lite instruktioner på marken under en mängd skämt som inte uppskattades 100% av frk Lind i det läget! Sen innan man hann fatta vad som hände var det dags att kasta sig in i planet (som var fr andra världskriget) och bege sig upp mot 3000m höjd.

Uppe i planet var stämningen minst sagt tryckt. Vi som var tandem-bihang var knäpptysta. Min instruktör var dock trygg o lugn och det kändes bra att han (enligt egen utsago i a f) hade gjort 2000 hopp varav 500 tandem. In i det sista var det osäkert om vi skulle hoppa. Det blev allt mörkare, det var molnigt och regnade. Men de bestämde sig för att vi skulle hoppa o plötsligt stod vi där i dörröppningen 3000m upp i luften och det var bara att lyfta fötterna från golvet och lägga sitt liv i en främlings händer. Det enda man såg var en gröt (dvs molnen). Och så plötsligt var vi där ute och föll handlöst genom molnen och regnet. Det piskade något vansinnigt i ansiktet och nånstans hann jag tänka: Vad FAAAN har jag gett mig in på. Så kom vi genom molnen och såg hela stan upplyst och det var bara så vansinnigt vackert att jag inte kan hitta ord för det. I nästan samma ögonblick fälldes skärmen ut, det kom ett kraftigt ryck och sen blev det bara helt tyst och stilla och jag hörde som i en dimma (kanske pga lock för öronen) intruktören säga: Jaha då var den biten över. Att sväva omkring där i mörkret men hela Skåne, och i horisonten Köpenhamn, upplyst under en var helt makalöst! Där hade jag kunnat vara länge (även om jag nån gång hann tänka: Vad händer om selarna släpper?) Sen landade vi och jag var bara ett enda stort fånleende tror jag. Våra fotografer på plats (TACK Jörgen och Pappa) sa att de inte fick med så himla mycket pga att det var för mörkt men det gör inget - jag har en helt fantastisk film i mitt huvud - synd att jag inte kan visa upp den bara. Att vi fick hoppa så sent på kvällen är jag bara glad för - det sättet att se landskapet på var kanon. Jag trodde att jag skulle sprudla av adrenalin efteråt och ha svårt att sova. Men jag känner mig mest slut och nästan tom. Men har ett leende på läpparna!

Nu är det dags att försöka sova. Ni lär säkert få höra om detta hopp fler ggr men jag var bara tvungen att skriva av mig!

Kramis

Åsa - som är glad att hon kom ner på jorden helskinnad!

Pendlingsproblematik

.
Alltså, jag vet att det är betydligt skönare att ha sin väska o jacka på sätet bredvid sig än i knät när man åker tåg eller buss. När det finns platser lediga på tåget så har jag också det, då kan ju folk sprida ut sig lite och behöver inte sitta o knö ihop sig intill varandra. Men i rusningstrafik, värsta pendlingstiderna när folk bara väller in på tågen... Flytta då era j-a väskor!!! Häromdan kom jag in i den lilla tysta avdelningen, vi var en 7-8 stycken som kom in och behövde sittplats men ingen plats var "ledig" men hälften var upptagna av väskor. Inte en enda person tog frivilligt bort sin väska utan vi fick alla knacka folk på axlarna och be dem flytta grejerna vilket gav suckanden, stånkanden och sura blickar som resultat. Igår gick det till och med så långt att tågvärden fick ropa ut meddelande i högtalarna och be folk flytta sina saker. Allvarligt talat...
.

2 år av kärlek!

.
Idag är det två år sedan Henry och jag träffades för första gången. Visserligen slog inte kärleken ner med blixtar och dunder meddetsamma men vi räknar ändå den här dagen som vår årsdag.
Vilken tur att våra vänner Åsa och Jörgen insåg att vi skulle ha en chans att passa ihop. Vilken tur att vi vågade ta steget att träffas på den där blind-daten. Vilken tur att Henry inte gav upp när jag tvekade i början. Vilken sagolik tur vi har som har varandra!
Visst har man genom livet haft stunder av till synes hopplöst singelliv, jobbiga uppbrott osv. Men nu inser jag att det var värt det för det var ju det här jag väntade på, det är ju meningen att det ska vara Henry och jag!
Tänk så mycket härligt vi har framför oss mitt hjärta! Älskar dig!
.

Kycklinglevergryta

.
De flesta jag känner gillar inte inälvsmat över huvud taget. Jag har full förståelse för detta, det är ju onekligen en ganska intensiv och speciell smak och konsistens. Lever i vissa former kan jag också ha svårt för men en rätt jag har älskat sen jag var liten är en gryta gjord på kycklinglever som mamma alltid gjorde och som jag sen lärde mig göra. Det blir tyvärr inte av att äta det så ofta - särskilt inte nu eftersom Henry tillhör kategorin människor som absolut inte kan äta lever. Å andra sidan så innebär det ju bara att jag hinner längta riktigt mycket efter det mellan gångerna. Nåt som jag skulle vilja lära mig att göra är Steak & Kidney pie. Åt det ett par gånger i England och tyckte att det var vansinnigt gott!
Som sagt - jag förstår er som inte håller med mig - men visst är det tur att smaken är olika!
.

Second hand möbler

.
Denna helgen blir det en del att pyssla med här hemma. Den senaste tiden har vi samlat på oss en del "nya" möbler som vi ska försöka pussla in här i huset. Ja, alltså, de är nya för oss, men vi har fått dem av folk som tänkt göra sig av med dem. Second hand möbler alltså. Det är skönt att vi tänker likadant där Henry och jag, vi vill ha saker vi verkligen tycker om i vårt hem - sen om de "matchar" varandra och följer konstens alla regler om stil - det struntar vi blankt i!

Förutom hus och hem pysslande så ska vi hälsa på mitt "nästan-syskonbarn" nån av dagarna - Tove och Anders har ju fått en liten prins! Det är en massa sport på TV, skidor, skidskytte, handboll... Nice! Sen är det födelsedagsfirande hos Annika lördag kväll - mysigt o kul. Nånstans hade vi också tänkt att klämma in att hämta ännu en möbel som min hårfrisörska vill göra sig av med, hämta nycklar hemma hos en släkting, samt gå på bio.

Pust! Men nånstans i detta ska jag vila lite också. Tror jag i alla fall...
.

Handboll och sjukgymnastik

.
Har alltid gillat att kolla på handboll och nu är det mästerskapsdags igen och riktigt kul. Efter en fantastisk handbolls-era med "Bengan boys" har det nu varit en tid av betydligt blygsammare resultat. Nu verkar vi dock ha ett riktigt bra lag på gång igen och man får lära sig namn på en massa nya favoriter.

Skönt att se att se att pojkarna som vanligt tas väl omhand när de får ont nånstans - sjukgymnast för landslaget är som vanligt Inge Dahlberg. När jag gick på rehab på Idrottshälsan i Lund var han en av sjukgymnasterna där. Jag var bara på ett besök hos honom, när själva rehaben började fick jag en annan (superbra) sjukgymnast, Örjan Sundewall. Kanske tur eftersom Inge tyckte att jag var "smidig som ett kassaskåp". Trots att det såklart vart tufft och jobbigt att rehaba efter en korsbandsoperation så var det faktiskt en riktigt kul tid uppe på Idrottshälsan. Duktiga, trevliga och roliga sjukgymnaster och vi var ett härligt gäng som var där samtidigt som skämtade, snackade sport och hade en massa vadslagningar kring sportresultat. Vill minnas att jag bland annat vann rödvin en gång och choklad en annan gång.
.

Tobias Grahn

.
Som fotbollsintresserad finns det spelare man älskar, det finns spelare man gillar, det finns spelare man inte bryr sig om alls, det finns spelare som man tycker mindre bra om och så finns det spelare man avskyr.

Den sista kategorin spelare är ju oftast spelare i motståndarlag som beter sig på ett eller annat sätt som gör att man har svårt för dem. Mer ovanligt är att man avskyr spelare i sitt i eget lag och för min del är det verkligen sällsynt att avsky spelare. Men det finns en spelare, till och med som till och med under sin tid i MFF fick min puls att stiga, och det inte på ett positivt sätt: Tobias Grahn.

I mina ögon var han, för att göra en lång historia kort, alldeles för ego-centrerad, lat, och presterade långtifrån nog för att låta det stiga sig åt huvudet som han gjorde. Dessutom har andra spelare i intervjuer vittnat om att stämningen och lagandan i truppen steg när han försvann från Malmö FF. Gång efter annan läser man på olika forum att MFF supportrar vill ha honom tillbaks. Ett vanligt argument är att man kan använda honom både centralt på mitten och på kanten. Men snälla människor: en av anledningarna att han ville lämna Malmö var ju just att han var sur för att han inte fick spela centralt! Men varje gång han är på väg att lämna en klubb blir jag ändå lite orolig att Malmö FF ska få för sig att ta honom tillbaks.

Nu igår läste min käre sambo på text TV att Herr Grahn ännu en gång är på väg att byta klubb och att han själv öppnat för en comeback i Allsvenskan, men: Inga svenska klubbar har hört av sig, säger agenten. Stackars Tobias. Jo men ärligt, lite synd är det ju om honom. För så länge han inte spelar i Malmö FF så bryr jag mig inte så himla mycket om var han spelar. Och det är ju lite synd om pojkstackarn om han inte får spela nånstans alls... lite i alla fall... kanske...
.
:

Long time no write...

.
Jag vet, det var fasligt länge sedan jag skrev... Det har hunnit bli december, lucia, jul och till och med nytt år och inte ett ord har synts på denna blogg. Jag utlovar härmed skärpning!

Innan jul känns det som om tiden bara gick så himla fort! Jag har helt enkelt för mycket i pysselväg som jag tycker är kul att göra. Skulle behöva minst dubbelt så mycket fritid för att hinna med alltihop som att baka pepparkakor, sy dukar, göra eget julpynt, sticka osv. Sen skulle det ju såklart handlas julklappar, vara social osv. Vad gäller att skriva om fotboll och MFF tappade jag sugen när det stod klart att klubben i mitt hjärta behandlade en trotjänare och dessutom en av mina favoriter på ett anskrämligt sätt när man beslutade sig för att inte förlänga hans kontrakt. Men det kommer säkert igång igen nu när säsongen kommit igång igen. fotbollslivet går vidare.

Julen började redan 20:e december med Henrys familj. Systerdottern Evelina fällde den underbara kommentaren när vi diskuterade om tomten skulle komma och att han kanske inte hade med sig julklappar till alla eftersom det inte var julafton ännu: "Inga julklappar? Då kan vi ju lia bra åka him". Men ingen fara, vi fick julklappar allihop!

Under hela "riktiga" julen var vi i Hjärup hos mina föräldrar. Det var lite upp och ner vänt får man väl säga. Vi hade supermysigt - lillejulafton var Tove, Anders och Björn hemma och vi åt varm, nylagad julskinka så det nästan sprutade ur öronen. Julafton var vi bara familjen (där såklart Henry ingår numera), det var glögg, rimmande till klapparna framför Kalle Anka, tomtetur för pappa och mig, julmat, julklappar och till sist det fantastiska kortspelet "Hungaröv". (Min blygsamhet förbjuder mig att tala om vem som vann...) På juldagen kom moster Gun - som numera bor i Arvika - och hennes man Åke på besök och vi hade en bra kväll med julmat, genomgång av en massa gamla fotoalbum och ett annat kortspel - Kille.

Allt detta låter såklart jättemysigt, vilket det också var men det låg hela tiden en stor skugga över helgen. Familjens älskade hund och familjemedlem sedan 12 år, Bamse, blev sjuk lillejulafton. På julafton lades han in på sjukhus men natten mellan juldagen o annandagen orkade hans lilla kropp inte mer och han somnade in. Vi saknar honom såklart oerhört mycket!

Nyår firade Henry och jag på tu man hand i nya huset. Vi hade flera trevliga inbjudningar men det kändes rätt att vara bara vi här hemma i vårt nya hus. Vi gick omkring och lullade hela dagen, klädda i myskläder. På eftermiddagen frågade vi varandra - ska vi klä upp oss nånting till middagen... Eller kanske i alla fall sätta på oss jeans? Men nej, svaret från båda blev Myskläder! Efter en god middag blev det lite film på TV innan vi på tolvslaget gick upp på balkongen och såg fyrverkerierna i hela Eslöv därifrån. En perfekt avslut på det gamla året som innehållit så himla mycket, och en lika perfekt början på det nya året som vi bestämt ska bli kanon!!
.