funderingar efter en match...

.
Var på MFF:s träningsmatch idag. Tänkte inte skriva något direkt om matchen - har redan skrivit min matchrapport på svenskafans. Men ett par saker undrar jag så här efter matchen:

Varför går man på en träningsmatch en kall, snöig och ruggig dag i februari om man bara är ute efter att häckla laget man påstår sig hålla på? Ett gäng killar som stod strax bakom mig i andra ägnade hela halvleken åt att spy galla över än den ena än den andra spelare. "Men för fan, du är ju en sopa" och "Kan du inte bättre din förbannade idiot" hör till de rumsrena kommentarerna. Hur hjälper det laget? Det tragiska är att jag är säker på att det är dom här som är snabbast framme och vinkar med himmelsblå halsdukar i framgång - då går det bra att älska. Patetiskt!

Hur kan journalisterna i tidningarna sätta betyg på 22 spelare i varje match? Idag hade jag bestämt mig för att kolla lite extra på ett par spelare, Halsti och Rick. Men om man ska komma med ett rättvist omdöme om en spelare så måste man ju se även till spelet utan boll. Jag kan lätt säga att det finns många spelares insatser som jag troligtivs delvis missat idag för att jag fokuserat lite mer på ett par stycken. Hur rättvisa kan de där tidningsomdömena bli egentligen? hur mycket färgas av journalistens egna förutbestämda åsikter om spelaren?

Det är sånt man kan fundera på en sen lördagskväll efter en match.
.