lördag 31 december 2011

Hejdå 2011,välkommen 2012!

Egentligen är året 2011 rätt så lätt att sammanfatta: Vi fick Oskar! Mer än så behöver egentligen inte sägas.

MFF-mässigt har året varit lite underligt för min del i och med att jag inte kunnat se mer än ett par matcher på plats. Jag har dessutom missat ett par av höjdpunkterna även på TV. Jag har varit "mammaledig" från Hinmelriket och har inte haft tid och energi att skriva ens här på bloggen. Men att jag inte har varit på plats och inte har skrivit betyder inte att jag inte har brytt mig (nästan) lika mycket som vanligt!

Den här säsongen har det redan från början tyvärr varit en massa strul och mög kring klubben som inte har något att göra med prestationerna på plan. Det började med ekonomi, fortsatte med tränarstrul och nådde lågvattenmärke med avbrutna matcher och inkastade knallskott mm. Tyvärr har detta givetvis påverkat även det som händer på plan och troligen bidragit till att vi inte nådde högre än 4:e platsen och därmed missar Europa nästa år. Det är riktigt synd, det hade varit så värdefullt att kunna fortsätta bygga vidare på det som Norling börjat på. Visst har det blivit en del ordentliga utskåpningar i Europaspelet iår men det har varit viktiga lärdomar för framför allt våra unga spelare och det hade varit så spännande att se dem fortsätta direkt 2012.

Nu blir det inte så men jag är ändå hoppfull inför framtiden. (Läs även här). Vi har fantastiska unga spelare och säsongen 2011 fick de verkligen bekänna färg. Jag ser fram emot att få se mycket mer av dem 2012!

De som känner mig vet att nyår inte direkt är min favorithögtid, jag är inte mycket för storslagna partaj. Som tur är känner Henry likadant och vi kommer att köra en favorit i repris från förra året, vi köper hem mat från en restaurang i stan. Extra skönt i år eftersom jag är dunderförkyld och inte hade haft ork att laga mat, än mindre ge mig iväg på kalas.
Gott nytt år önskar Åsa, Henry och världens bästa Oskar!

onsdag 28 december 2011

Idag blir lille store killen ett halvår!

Ojojoj så fort tiden går, ett halvår redan!

Just nu sitter han inne och käkar gröt för glatta livet. Mat är gott och vi har hittills inte hittat något han inte vill äta, förutom smörgåsrån. Han äter nu gröt även till frukost och han får sisådär 4 istärningar mat på lunchen, plus lite frukt.

Sitta är fortfarande lite besvärligt och utan stöd går det inte, men det går bra i barnstolen. Krypningen jobbas det på. Det har ryckt länge i benen men nu i jul så lyftes plötsligt rumpan också samtidigt som han förde benet framåt. Sen blir det väl till att jaga knodd här hemma mest hela dagarna. :-)

Det börjar märkas mer vilja också och lite temprament. Han är mer målmedveten när han sträcker sig efter saker och om man tar ifrån honom en sak han inte får ha blir han jättearg och gråter krokodiltårar.

Idag hände något som, återigen, fick mitt hjärta att smälta. Han stod i mitt knä och sträckte fram handen mot mitt ansikte. Eftersom han är rätt duktig på att grabba tag i hår eller skinn och dra så försökte jag rygga tillbaks lite men när han nåddde fram så visade det sig att han bara skulle klappa mig mjukt på kinden och det gjorde han om flera gånger. Sötnos! Fler bilder på godingen kommer så fort hans mamma känner sig något mindre krasslig.

tisdag 27 december 2011

God fortsättning + Diskutabel rådgivning

Julefirandet är över för denna gången och trots att vi, som vanligt, firat en lugn och avslappnad jul så är vi ändå i strot behov av en riktig slappa-dag i Familjen Flykt. Oskar blev förkyld dagarna innan jul, riktigt dunderfökyld med feber. Han har ändå varit på hyfsat humör och har som vanligt skött sig ypperligt. Men det har märkts att han varit trött och hängig, han har haft svårt att komma till ro och sova vilket i sin tur lett till övertrötthet emellanåt. Nu är han betydligt bättre, bara lite snorig och hostig, men fortfarande något seg. Han brukar bli trött "dagen efter" och nu har vi ju varit borta 3 dagar i rad så det är inte alls förvånande.

Föga överraskande blev jag smittad, blir lätt så när en liten goding nyser en rätt upp i ansiktet och torkar snor på en ett antal gånger per dag. Är jättesnuvig och har en rälig hosta, hade feber inatt men den är borta nu så jag hoppas att kulmen är nådd ...

Hade ett intressant samtal med en kvinna på läkemedelsrådgivningen. Jag ville få reda på om det finns någon slemlösande hostmedicin som man kan ta när man ammar, jag hade nämilgen läst på Bisolvon och Bromhexin att man inte ska ta dem. Hon börjar med att fråga om jag vill ta receptfria mediciner och inte vill gå till doktorn. Jag förklarade att läkare i allmänhet inte brukar vara så pigga på att ta emot en för en vanlig förkylning. Hon föreslog då Bisolvon. När jag sa att jag läst att man inte fick ta den mumlar hon: "Jaja, vänta jag ska gå in på Stockholms läns landstings hemsida och kolla de bruakr vara bra". !?!?!? Ursäkta??? Här ringer jag till läkemedelsrådgivningen som drivs av läkemedelsverket och hon ska gå in på en vanlig hemsida och kolla? Hon föreslog sen Noskapin. Jag frågade då om det är lämpligt eftersom den är hostdämpande och man ska ju inte, vad jag fått höra, ta hostdämpande när man hostar upp slem. "Jo, men poängen med att man hostar är ju att slemmet behöver komma ut så det kan ju vara hugget som stucket". ?!?!?! Ok, sa du inte precis med den meningen att man behöver hosta? Då bör man väl inte dämpa hostan? ?!? Hon försökte ett par gånger till att motivera varför jag skulle ta hostdämpande. När hon sen ifrågasatte hur mycket jag ammar när mitt barn är 6 månader och sen föreslog honungsvatten så gav jag upp och la på. Skönt med kompetens!

Har inte riktigt ork just nu att lägga in bilderna vi tagit i julhelgen så det får bli några Oskar-bilder vi tog när vi skulle försöka få ihop julkort.
Det är sällan man får Oskar att le på kort men här fick vi ett stort smajl!
Pappa stöttar upp, mindre diskret

Sötaste, finaste, goaste killen!!!

tisdag 20 december 2011

Vilken soppa!

Jodå, ett par minuter över 8 fanns platserna där för bokning. Jag kastade mig över sidan och bokade den dag och tid jag ville ha. När jag kom till "Bekräfta" fick jag upp ett felmeddelande. "Fel har inträffat, försök igen senare". Jag väntade lite och provade igen. Samma meddelande. Började få lite panik eftersom platserna brukar försvinna fort, det är bara 4 platser på varje kurs. Gick in på förstasidan för att se hur många platser som fanns kvar. Då stod det fullbokat på "min" kurs men det stod också anmäld. Gick in och tittade på mina bokningar och då fanns där 2 stycken. Kollade då efter hur man kan avboka så att nån annan kan få plats. "Avbokning helst via mail" står där då. Men ingen mailadress att skicka till. Suck igen!

Frustrerande väntan...

Oskar har ju gått på babysim denna terminen. Han har trivts... ja, som fisken i vattnet (haha) och vi vill såklart fortsätta denna terminen. Allt kring babysimmet har varit jättebra, förutom deras underliga bokningssystem. Man kan inte sätta upp sig på någon kö, även om man gått tidigare och ska gå en fortsättningskurs utan platserna släpps på nätet en viss tid och då gäller det att vara beredd för de går åt snabbt!

Till denna terminen har det blivit ny ägare/arrangör på badet och det har varit en himla röra angående när platserna skulle släppas. Till slut förra veckan fick vi veta att platserna skulle släppas idag 20 dec. Jag gick in på nätet för att kolla när de ska släppas och det enda besked där finns är: "på morgonen". Det innebär alltså att man måste sitta klistrad vid datorn och bara vänta och vänta och... Lättare sagt än gjort, lilleman kräver liksom viss uppmärksamhet... Jag satsar just nu på att de ska släppas klockan 8 som de gjorde förra terminen.

fredag 9 december 2011

Gran eller inte gran...

... det är frågan. Vi har köpt en gran som såg jättefin och vi har tagit hand om den enligt konstens alla regler för granar som väntar på att ställas in inomhus. Trots det mår den lille stackaren inte alls bra och börjar barra redan och nu vet vi inte riktigt vad vi ska göra. Skaffa ny gran, sätta in en liten enbuske istället som vi hade i slutet av julen i fjol, eller helt enkelt hitta nån hyfsat snygg plastgran. Med sistnämnda alternativ slipper vi i alla fall oroa oss för att Oskar ska hitta barr att stoppa i den lilla munnen, sen har det ju långt ifrån samma charm som en riktigt gran. Suck!

De senaste dagarna har vår lille buse nästan slutat suga på sina tår vilket varit favoritnöjet senaste veckorna. Istället vänder han sig från rygg till mage precis hela tiden. Även när magen är full av mat som då kommer upp eller om han är alldeles för trött för att vända sig - han SKA ligga på mage. Det gäller att ha ögonen på honom hela tiden nu... Han börjar bli duktig på att greppa saker och sträcker sig medvetet efter sånt han vill ha. Lägger man något en bit framför honom när han ligger på mage kämpar han intensivt för att komma på hur han ska nå det, benen sprattlar och knäna rör sig framåt, armarna sträcks framåt och han tar i så det knakar. han fortsätter suga och bita på saker mest hela tiden och saglar som en tok men fortfarande är inga tänder i sikte.

Själv är jag riktigt, riktigt trött just nu. Ett par tuffa nätter för ett tag sedan, allmän sömnbrist eller hormoner? Har ingen aning om vilken eller vilka anledningarna är. Vet bara att energinivån är ack så låg och att idag har i stort sett ingenting blivit gjort. (Ja förutom att jag tagit hand om Oskar då...). Henry är inte hemma ikväll, är på julfest med jobbet, så det är bara lillhjärtat och jag även ikväll. Vi får mysa ordentligt tillsammans och ignorera rusket därute - jag avskyr verkligen när det stormar!

Anna-dagen

Idag är det Anna som har namnsdag och idag saknar jag Anna Schyllert, min älskade "nästan-mormor" lite extra mycket. Den här dagen ringde vi alltid varandra och gratulerade (jag heter Anna i mellannamn), precis som Anna aldrig glömde att ringa och gratulera alla i den stora familjen och släkten på deras födelsedagar.

Jag saknar att sitta i Annas kök och fika och prata om allt mellan himmel och jord. Så här nära jul saknar jag att efter fikan dricka kaffegök med Vodka currant trots att det egentligen inte alls är gott med svartvinbärsvodka i kaffet. Jag saknar att packa ihop en liten portion till Anna när jag har bakat eller lagat någon riktig husmanskost. Jag saknar att få berätta för henne när det hänt något särskilt. Och det känns lite sorgligt att min älskade lille kille som ligger här och sprattlar på sin lekmatta aldrig får lära känna Anna och att hon aldrig fick veta att han skulle komma till världen. Men jag vet att hon hade blivit överlycklig om hon hade vetat och just precis nu väljer jag, trots att jag väl egentligen inte tror på liv efter detta, att tro att hon tittar ner på oss och ler åt alla Oskars konster. Jag lyfter kaffekoppen utan gök och säger: Skål Anna! Jag saknar dig.

torsdag 1 december 2011

Oskars namnsdag!

Alla dagar nuförtiden är väl mer eller mindre Oskars dagar men extra mycket idag när det är hans första namnsdag. Anna har varit här och myst med oss, fikat och käkat lunch. Ikcäll kom våra underbara grannar in med en present till honom; en handmålad porslinssko med hans namn och födelseinfo. Henry har firat genom att käka prinsessbakelse.

Dagens partytrick: Dra nappen ut o in ur munnen så det glafsar, samt dra naglarna mot fåtöljen så det raspar.

måndag 28 november 2011

5 månader

Ja, idag är lillkillen 5 månader, galet som tiden springer iväg. Just nu handlar rätt mycket om mat, eller kanske rättare sagt om att stoppa saker i munnen oavsett om det är mat eller annat. Smakportioner går som en dans och Oskar slukar även tacksamt sin gröt om kvällarna. Imorgon är det dags att introducera fisk. Det verkar (peppar peppar) som att det håller i sig att han sover bättre om natten nu när han får fast föda och inte bara ammar. Att få sova dryga 4 timmar i sträck är en lyx tro mig. Det har gått otroligt lätt så här långt att vänja Oskar vid mat, hans stora problem är att han tycker att vi är snåla, han fortsätter att sitta och gapa långt efter att tagit slut.


Det är inte bara mat som stoppas i munnen. Allt som kommer i den lille knoddens väg måste testas genom att bitas eller sugas på. Trots att han hållit på så rätt länge nu så syns inga tänder ännu. Men kliar i gommen gör det helt klart. Oskars favorit att ha i munnen är dock hans egna tår! Och jag som skrev och funderade på hur man skulle få honom att inte suga på tummen... Men man ska inte klaga, genom att han ligger och drar tårna mot munnen håller han magen igång vilket leder till betydligt mindre problem på den fronten.
Ett annat partytrick som återuppstått är falsettskriet. Då och då kommer Oskar på att han kan låta jättehögt och skrika i falsett. Men för det mesta "pratar" han i mer normal ton. Ibland sitter han och tittar en i ögonen och för nästan ett samtal. Han jollrar lite, jag svarar och då är han tyst och lyssnar och sen "svarar" han. Alla nya ljud som upptäcks ska testas om och om igen. Igår kom han på att han kunde blås "pruttljud" mot Henrys arm och det var hur roligt som helst tyckte han. Idag när han låg i samma läge började han istället suga som en galning på armen som om han väntade sig att det skulle komma mat. Tokstolle...


Att somna på kvällen är fortfarande sådär kul. Det ska gärna protesteras och bråkas lite. En period gick det bara att somna hos Henry, sen bara hos mig och nu är det pappa som gäller igen. Fast idag så satt han och mös hos mig och somnade då plötsligt utan några protester alls. Han vill helst hålla i nappen själv när han håller på att somna och helst ska den dras ut och in ur munnen. Kruxet är bara att han inte alltid har riktig koll på hur man sätter tillbaks den och så blir han förbannad när han tappar den.


Att ligga på mage är fortfarande kul. Han har alltid sprallat mycket med benen men igår såg jag att han började röra dem mer framåt, dvs på det sätt som man ska röra dem om man ska kunna krypa. Ligga på rygg är också kul för då kan man ju stoppa tårna i munnen. Att vända sig har han inte varit så intresserad av sedan han hittade tårna men så plötsligt för nån vecka sedan så rullade han ett helt varv uppe i vår säng och så höll han igång med vändningar några dagar. Nu har han slutat igen men han är helt klart rörlig och man vågar inte lämna honom ensam mer än korta ögonblick. Att sitta har varit ganska ointressant men sedan vi började ha honom i barnstolen när han äter (uppbullad med kuddar och handdukar) så börjar det bli mer spännande och han kan tycka det är rätt kul att sitta som en stor kille i soffan. Han börjar bli ganska duktig på att greppa runt saker också.



Det är en väldigt glad och snäll kille vi har! Han är sällan grinig, arg och ledsen och är en social bebis. När Henry kommer hem på eftermiddagarna lyser han upp som en sol. När han vaknar efter en tupplur, blinkar lite förvirrat och sömndrucket och sedan upptäcker att han ligger i min famn och spricker upp i ett leende, då svämmar hjärtat nästan över av lycka.

tisdag 22 november 2011

Sömn o käk!

Vår lille kille gillar verkligen mat! En "istärning" tycker han är löjligt - han tittar förvånat på mig när maten är slut och fortsätter att gapa. De senaste dagarna har han fått två tärningar med olika grönsaker och sen knappt en halv dl gröt på kvällen.
Vi började med gröten med förhoppningen att knoddisen skulle stå sig lite bättre på det och sova llite mer. Peppar, peppar så verkar det som om det kanske lyckats. De första nätterna sov han ca 4 timmar i sträck vilket är mer än han brukar. Han har haft lite problem med ont i magen men det verkar ha rättat till sig. Inatt käkade han sista gången klockan kvart i elva. När jag såsmåningom vaknade av att han gnydde kände jag att jag fått lite mer sömn än vanligt. Fick dock en liten chock när klockan visade 05.20! Min duktige lille kille!
Mer bilder ska jag försöka få upp imorgon. Just nu ska jag lämna datorn och gå upp o lägga mig. Har löjligt ont i axeln - låg nog konstigt på den inatt och sov hårt (och länge!). :-)

måndag 14 november 2011

Skönt att veta sin plats...

Häromdagen vaknade Oskar lite småorolig. Jag kröp intill honom, han tittade upp och log stort. Jag tänkte: vad härligt att han blir så glad över att se mig! Då började han slita och dra i mina kläder i brösthöjd och kastade sig fram med öppen mun. Skönt att veta att man är bra att ha till något i alla fall. :-)

Det går som tåget med smakportioner. Potatis, morot och ärtor har varit väldigt populärt och han hade lätt kunnat sluka mer än den lilla "istärningen" han får. Majs idag uppskattades däremot inte alls. Hela hans lilla huvud skrynklades ihop i en grimas. Vi får väl testa igen och se om det var tillfälligt. För nån timme sen var det dags för första gröttestet. Ojojoj vad det var gott tydligen. Allt på tallriken, sisådär knappt en halv deciliter, slank ner med god aptit och han såg förvånad ut att där inte kom mer. Nu återstår att se hur lilla magen reagerar på så pass "mycket" fast föda.

Imorgon ska jag till käkkirurgen och dra ut en visdomstand som sitter väldigt olägligt plcerad intill en nerv. Jag hatar verkligen tandläkarbesök i allmänhet och börjar bli hyfsat nervös nu...

måndag 7 november 2011

Säg omelett!

Vi har tagit måååånga bilder på Oskar sedan han föddes. Om man bara kollar på dem och inte har träffat honom skulle man kunna tro att han aldrig ler. Det är ju väldigt långt ifrån sanningen, Oskar är en glad och mysig bebis. Men så fort en kamera kommer fram så blir han fruktansvärt nyfiken, börjar stirra med munnen öppen, i synnerhet när ljuset från blixten kommer. Vi har försökt lura honom genom att en av oss leker med honom och den andre försöker fota i smyg men den lille busen upptäcker nästan alltid kameran. Men igår och idag har jag lyckats få ett par glada bilder på lilla hjärtat som jag såklart måste lägga upp.

På sista bilden ser ni hur det ser ut när det erbjuds smakportioner. Öppet gap och en hel del kladd. En kille med god aptit helt klart. Potatis och morot är testade och klart godkända, nu hägrar ärtor och majs.




onsdag 2 november 2011

En goding som äter tår och en trött mamma

Jag skulle aldrig ha skrivit att Oskar börjat sova bättre... De senaste två nätterna har unge herrn plötsligt börjat köra på principen "käka varannan timme" igen. Dessutom har han sovit oroligt. Att säga att jag är trött är veckans underdrift, har varit helt ur slag idag. Men en promenad för mig själv nu i kvällskylan gjorde susen och jag känner något mer som en människa igen. Idag har lille skrutten varit trött, babysim tar på krafterna. För ett par veckor sedan var han helt däckad efter simningen. Han låg utslagen i soffan hur länge som helst på kvällen, när han till sist började bli hungrig började han sutta på mitt ben. Toker!


I lördags började vi med smakportioner och som väntat tyckte Oskar att det var spännande. Han har såklart inte riktigt koll ännu på vad han ska göra med tungan för att maten ska stanna i munnen så det tar sin lilla tid att få i sig en tesked potatis, men han gillar det helt klart. Imorgon är det dags att testa nästa grönsak, tror det får bli morot nu.
Som jag skrivit tidigare, tror jag, så gillar han sina tår nu och drar allt han kan i sina strumpor när han ligger på rygg. Allra helst ska tårna in i munnen också.




Sitta är inte så himla roligt, om det inte är i våra knän. Drar man upp honom till sittande från liggande så spänner han direkt benen och vill stå istället. Han har bråttom den killen. Ibland kan man få honom att sitta i soffan, här är han med sin fina MFF-skallra som han fick av mormor och morfar i doppressent. Matcher har han bara sett på TV så här långt men kanske man får se till att besöka en träning innan det är slut på säsongen. Idag har han hela tiden hållit fast i mina händer eller armar när han sovit. har jag försökt flytta mig har han antingen greppat hårdare eller vaknat. Men det gör ju inget. Jag menar, kolla på bilden nedan. Det är kärlek och trygghet det! För tillfället 8kilo och 71 cm kärlek närmare bestämt. :-)

måndag 24 oktober 2011

Snart 4 månader

Tänk, nu är det snart (på fredag) 4 månader sedan Oskar kom till världen! Han utvecklas från dag till dag och så fort man tror att man kommit in i någon rutin så ändrar sig allt igen. Det är bara att hänga med och gilla läget.

Ett par gånger nu har det funkat att lägga honom ifrån sig sovande även på dagen utan att han vaknar direkt. Det hoppas jag verkligen är en ny vana, det skulle underlätta en hel del i vardagen.

Under några nätter har det i alla fall verkat som att han klarar sig något längre i sträck utan mat, har vi tur kanske det klarar sig med en nattamning framöver. (Sisådär halvsextiden får räknas som morgon). På dagen är det svårt att se mönster vad gäller käk, vissa dagar äter han hur ofta som helst men bara småslurkar, andra kan han hålla sig både 3 och 4 timmar. Det är snart dags att börja med smakportioner med "riktig mat", han är enormt nyfiken när vi äter och när han får sina D-droppar suttar och biter han på skeden som för att testa vad det är för en möjäng.

Han skrattar, "pratar" och lever om en hel del på dagarna. Att höra honom skratta så han kluckar är det härligaste ljud som finns. Men mer och mer temprament visar sig också och han visar betydligt mer högljutt när han är missnöjd. Kvällsgråten håller i sig, när han är trött på kvällen är det nästan bara amning som funkar, möjligtvis också att bli buren i Babybjörnen. Han har kommit på lite nya ljud nu, han ger ifrån sig enormt höga ljud i falsett ibland, både när han är nöjd och missnöjd och han har också kommit på att hans "prat" låter annorlunda om han sticker ut tungan lite så det testar han hela tiden.

Vi misstänker att de första tänderna inte är långt borta, han suger och biter frenetiskt på sina händer och på allt annat som kommer i hans väg. Han är fast besluten att få suga på sin tumme och vi försöker dra ut den så ofta som möjligt. För några dagar sedan upptäckte han sina fötter och nu ligger han rätt ofta dubbelvikt och drar av sig strumporna och försöker att även få in stortån i munnen. Han kan greppa ganska hyfsat om en del saker, den mindre skallran tex kan han själv hålla i och leka med. Han gillar verkligen sitt gym och ger de stackars små djuren där rejäla kickar. Att vända sig från mage till rygg är, vissa dagar i alla fall, en baggis.

På babysimmet har han fortfarande svårt att förstå att man ska hålla munnen stängd, men förra gången var han jätteglad efter sista dyket och skrattade. Han blev inte alls glad när han insåg att vi skulle gå upp från det varma goa vattnet.

På hans lilla skalle ser det ut som om det börjar komma en hel del fjun och kanske blir det lite mer hår som värmer knoppen så här lagom till vintern. Vi tror att han passerat 70cm nu, ska bli spännande att mäta och väga nästa vecka.

Bilder har jag fortfarande inte hunnit föra över till datorn men det kommer så fort jag får en chans...

torsdag 20 oktober 2011

Poängen?

Jag ringde idag till Canal Digital för att för att ställa ett par frågor angående vårt TV-abonnemang. Som vanligt numera så fick man, innan det var dags att parata med en verklig människa, svara på en mängd frågor: "Gäller ditt ärende blablabla tryck 1" osv. En av alla saker man skulle knappa in var: "För att vi ska kunna behandla ditt ärende på bäta möjliga sätt ber vi dig knappa in personnummer eller kundnummer". Jag letade upp en gammal faktura och knappade in kundnumret. Kalla mig lättirriterad men varför i hela fridens namn blir då första kommentaren jag får när jag äntligen kommer fram och får ställa min fråga: "Jaha, kan jag få ditt personnummer eller kundnummer?" Vad hände med det jag knappade in? Vad var poängen med att göra det?

På tal om poäng har det ju, minst sagt, varit en bristvara för MFF i Europaspelet. Det är bara att konstatera att vi är minst en storlek för små där. Men det ä rtrist när det blir såna utskåpningar som det varit, 1-4 är visst ett "populärt" resultat. Det känns som så banala saker vi gör fel på. Att konstant stå still och ta emot passningar, att inte göra sig spelbar osv känns som rätt grundläggande fotbollskunskaper. Så här i efterhand kändes det som att det varit trevligare att vara hemma hos mina två hjärtan än att se matchen ensam på puben. Nej, då är det betydligt roligare att tänka tillbaks på veckan som varit. Att ta 9 poäng på 5 dagar, och att dessutom göra det med tre helt olika laguppställningar där samtliga utespelare bytts ut inför varje match, det är imponerande.

fredag 14 oktober 2011

På egen hand

Imorgon ska jag vara ifrån Oskar flera timmar. Jag ska gå på MFF match och Oskar ska vara hemma med Henry. Det känns, får jag erkänna, redan konstigt. Samtidigt som jag ser fram emot att få gå på match och få vara sjäv ett tag så känns det svårt att släppa honom ifrån mig. Inte så konstigt kanske, på drygt 15 veckor har vi ju inte varit ifrån varandra mer än sisådär 1 timme i sträck och det har bara hänt ett par gånger. Men man måste väl träna, jag mer än han förmodligen. :-)

För övrigt så snackar han som fasen nu, jag kunde knappt höra min pappa i telefon när jag satt med Oskar bredvid mig tidigare idag. Han har också upptäckt en ny rolig leksak: Sina fötter! :-) Ska uppdatera med bilder så fort som möjligt, har inte hunnit föra över dem från kamera/telefon till datorn bara. Kanske imorgon kväll eller på söndag.

måndag 10 oktober 2011

Nils Oskar Flykt

I lördags var det dags för dop för Oskar. Han gick, med nöd och näppe, i klänningen vilket vi varit lite nervösa över. (Jag fick dock virka till små förlängare i ryggen).

Han skötte sig exemplariskt hela dagen och kvällen. Imponerande med tanke på att fredagen var intensiv med föräldragrupp med babymassage och sen ett farande fram och tillbaks mellan hemmet och festlokalen för att ställa iordning. Han sov, såklart, dåligt på lördagsförmiddagen och var rätt trött när ceremonin skulle börja. Men som vi misstänkt var han rätt nöjd när han fick sitta och spana ut över en massa människor i en lokal med ljuskronor och annat spännande vår lille Nicke Nyfiken. I slutet av ceremonin somnade han i trygga famnen hos fadder och nästanmoster Tove. Så på bilden nedan med familjen Flykt som vi tog efter dopet är det en sovande liten knodd vi håller. Men vi kommer att ha många fina bilder från dopet eftersom jag har turen att ha en bror som är så duktig på att fotta och fixa till bilder!

Dopkalaset blev, tyckte vi i alla fall själva, himla mysigt. Som vanligt på kalas hinner man inte prata med alla så mycket som man vill men det är ju inte så mycket att göra åt.
Ska försöka få in lite fler bilder och skriva lite mer om dopet såsmåningom men nu pockar den nydöpte på uppmärksamhet. Dessutom måste vi iväg och lämna tillbaks nyckeln till lokalen och kolla så de var nöjda med vår städning etc.


lördag 1 oktober 2011

3 månader

Nu har vår lille skruttis hunnit bli 3 månader!

Han är så mycket mer medveten nu, otroligt nyfiken och "pratar" massor med oss. Han har varit inne i någon galen tillväxtperiod och under nån veckas tid käkade han varannan timme i stort sett dygnet runt. Jag, som tidigare inte tyckt att tröttheten varit så himla farlig, höll på att bli lite lätt tokig! Vid senaste kollen vägde han ca 7250 gram (han var så arg och sprallade på vågen att det inte gick att se exakt) och var 67,5 cm lång. Det verkar som om (peppar peppar) släktdopklänningen kommer att gå på honom, med viss justering i ryggen. Det verkar dock som om han lugnat ner sig lite nu och det går lite längre mellan matningarna tack och lov.

Planen har ju varit att jag ska kunna gå på nån match i slutet av säsongen vilket alltså innebär att han ska käka lite ersättning från flaska den dan. Häromkvällen var jag övertygad om att den planen skulle spricka - när vi försökte ge honom ersättning (vilket han har fått tidigare fast det var ett bra tag sedan) så blev han fullkomligt ursinnig och bara skrek och grät som en vilde. Försökte på nytt igår kväll och Henry testade imorse och då funkade det så vi får väl se...

Mellan amningarna sover han bra på nätterna, då är det bara att lägga honom i sängen så slocknar han av sig själv rätt fort, åtminstone i dagsläget. Däremot så är han fortsatt jätteledsen när han ska somna på kvällarna och även ibland på dagen, ingen aning om varför, men det är ju bara att gilla läget.

På babysimmet går det bra, förutom att han är så nyfiken att han kollar runt och gapar hela tiden så att han fick en kallsup när det var dags att dyka.

Lite nytagna bilder kommer här:





Jag är med och tävlar om Wubbanub nappar på bloggen HotMama på minbebis.com


Klicka på länken här så kommer ni direkt till tävlingen och så hjälper ni mig och Oskar att ha större chans att vinna en!

onsdag 28 september 2011

Barnlöshet i fokus

Ofrivillg barnlöshet är inget som det brukar pratas särskilt mycket om, många som håller på med IVF-behandlingar, funderar på adoption etc lider i det tysta och inom politiken hör man det sällan nämnas trots att det finns en hel del att diskutera i ämnet. Men när det nu händer så händer allt på en gång.

För nån månad sedan körde Sydsvenskan en serie om ofrivillig barnlöshet och jag har förstått att det funnits liknande artikelserier i andra tidningar ungefär samtidigt. Så igår startade "Barn till varje pris?" på SVT och om ca en vecka börjar "Drömmen om ett barn" på TV3, båda om samma ämne. Jag tycker det är jättebra! De som lever med detta behöver få veta att det finns många, många andra i samma situation och kanske blir det också lite mindre "tabu" att prata om. Förhoppningsvis tittar också många som inte är drabbade och får lite mer förståelse för dem som är det.

Själv satt jag i soffan med Oskar sovandes i famnen och jag kramade honom lite extra flera gånger när minnena välde upp. Starkaste minnena kom vid sekvensen där en tjej satt och väntade på samtal från sin läkare angående hur hennes ägg klarat befruktningen. Att vänta på ett sådant samtal är ren och skär tortyr, att sedan få beskedet att inga ägg överlevt är något jag önskar att ingen människa skulle behöva uppleva. En tankeställare fick även jag när de intervjuade en man som ville ha barn, men som var ensamstående. Även om man som ensamstående kvinna i Sverige inte får insemineras så finns ju möjligheten ändå om man beger sig utomlands, tex till Danmark. För en man i samma sits är situationen såklart än mer hopplös.

Man fick också se en diskussion mellan en psykolog, ordföranden för föreningen Barnlängtan och en kvinna som inte ville ha barn. Det var ganska intressant och frågan om hur IVF behandlingar ska finansieras kom upp. Det är en stor och svår fråga såklart, det enda jag tycker känns helt självklart är att samma regler ska gälla oavsett var man bor i landet. Fast jag själv längtat efter barn i ca 20 års tid så förstår jag att alla inte känner så och jag tar inte för givet att alla vill. Men jag reagerade på en del saker "den frivilligt barnlösa kvinnan" sa i diskussionen. Hon tyckte inte att behandlingar skulle sponsras för att alla par som gör behandlingarna inte verkligen längtar efter barn utan bara vill ha barn för att det "ska" vara så. Nu kan jag såklart inte tala för alla men jag är tämligen säker på att ingen, eller i alla fall ytterst få, ger sig in i IVF-cirkusen utan att verkligen vilja och längta. Det tär så pass mycket på en, pyskiskt, fysiskt (kvinnan) som par etc så jag har svårt att tro att det är något man orkar med om man inte verkligen brinner för det. Det är svårt nog att orka med även om man gör det.

Jag hoppas som sagt att frågan kommer att diskuteras mer, och även att man utreder möjligheterna till behandling och hur mycket man ska få betalt och när man ska börja stå för det hela själv. Jag funderar mycket på det här till och från och jag ska inte säga att jag vet tvärsäkert vad jag tycker är rätt och fel. Men faktum är ju att Ofrivillig barnlöshet är klassat som en sjukdom, som man dessutom inte gjort något för att själv orsaka. Då borde man också ha rätt till behandling kan jag tycka. Om man tex kör rattfull, krockar och orsakar sig själv svåra skador är det ingen tvekan om att man ska få behandling gratis. Om man röker som en bortsbindare och som följd får lungcancer ska man självklart inte betala för sin behandling. Om man sysslar med någon idrott med hög skadebenägenhet och gång på gång blir drabbad så är det ingen som förväntar sig att man ska hala upp plånboken. Men om man har dåliga spermier eller trånga äggledare då får du begränsad hjälp. Nej, det går inte att likställa helt och hållet såklart, jag bara spånar och sår lite tankefrön.

Nu ska jag gå ner till mina pojkar och återigen tacka min lyckliga stjärna för att vi har fått Oskar och inte behöver utsätta oss för fler behandlingar eller läsa på mer om adoption!

söndag 25 september 2011

Härlig service!

Vi var på Bottleshop i Danmark idag för att handla inför dopet och till oss själva mm. Det mesta vi handlade var i backar och lådor men vi hade ett par flaskor whisky som vi köpt till min far som vi hade "löst". Precis efter kassan stod det pallar med gamla lådor från golv till tak, hur mycket som helst. Jag tog en sådan för att ställa våra två flaskor i så att de inte skulle gå sönder under transporten hem. Då hojtade killen i kassan till (med risk för felstavad danska): "Nej, vi bruger icke kasser hvis man har mindre än 4 flasker". Så efter att ha handlat för dryga tvåtusen spänn fick vi alltså inte ta en j-a begagnad tomkartong för att vi hade färre än 4 lösa flaskor. Really?!? Visst, inget jätteproblem men den här typen av idiotisk dålig service retar verkligen gallfeber på mig!

Nu blev jag väl extra irriterad för att jag är sinnessjukt trött! Tidigare har amnings-/sömnbristtröttheten inte varit något större problem men i slutet av veckan och i helgen har jag varit så trött att jag hållit på att bli galen. Igår morse satte jag mig upp för att ge Oskar en liten slurk innan han och Henry skulle ut och gå. Men när Henry först gick för att byta blöja orkade jag helt enkelt inte sitta upp utan bara gled ner åt sidan och la mig på hans kudde. Natten innan somnade jag medan Oskar åt. I halvsömnen insåg jag att huvet fallit ner så hakan låg mot bröstkorgen vilket ju är hyfsat obekvämt. Jag tänkte att: "Du måste lyfta huvet, det gör ont", men jag kunde inte göra det, tog ett bra tag innan jag piggnade till. Så även om jag skulle velat skriva lite om fotboll också så hoppar jag över det, behöver en tidig kväll ikväll. Tandläkarbesök på morgonkvisten stundar imorgon.

onsdag 21 september 2011

Dykning och "islossning"

Dyket för Oskar idag gick hur bra som helst! Han såg väldigt förvånad ut när han kom upp till ytan, frustade lite, men blev inte alls ledsen. Det märks att det tog på krafterna, han slocknade innan vi hunnit lämna badet och nu har han sovit som en stock i 3 timmar.

Han somnade alltså ungefär när MFF:s match mot HBK började och missade då Malmös målkavalkad. Härligt att det äntligen lossnade, det har ju varit minst sagt si och så med målgörandet den här säsongen. Inte minst kändes det viktigt att Ranégie och Wilton var bland målgörarna.

Med risk för att vara tjatig måste jag återigen klaga på kommentatorn, denna gången på CSports. Killen led av oral inkontinens alternativt mundiarré och pratade om det mesta utom det som pågick på plan. När han började snacka tennisspelare för att Miljan som just bytts in är Serb höll jag på att flippa ut totalt. Och om man nu ska försöka stila genom att slänga faktia omkring sig kan man i alla fall försöka få det rätt. två gånger pratade han om Jimmy Durmaz bror Sharbel Tuoma som gjort mål i en annan match. Eftersom han inte hörde mina protester från TV-soffan var det lika bra att han blev rättad av Jimmy själv. Sharbel är Jimmys morbror...
När han pratade om Svenska cupen slog det mig - hur i hela friden skulle man löst det om MFF tagit sig vidare även i svenska cupen? Man har ju redan ett orimligt spelschema, hur skulle man ha kunnat klämma in ännu fler matcher? Nu är det ju inget problem eftersom MFF, som vanligt senaste åren, inte alls lyckades i cupen, men ändå...

tisdag 20 september 2011

Det händer grejer...

Idag vände sig Oskar från rygg till mage för första gången! Visserligen hade han lite hjälp på traven, han låg med huvet på den lilla "kudden" som finns i babygymmet men ändå. Denna gången blev han inte alls lika chockad som när han vände sig fran mage till rygg, nu lyfte han bara nöjt på huvudet och la sig och kollade läget.

Han visar nu jättetydligt att han känner igen och känner sig trygg med mig och Henry. När man sitter ansikte mot ansikte med honom skiner han som en sol (tills jag tar fram en kamera och försöker föreviga det) och "pratar" som en riktigt pratkvarn. Han blir jätteglad när man kommer fram till säng eller babysitter och han förstår att han ska få komma upp. Mysigt!

Imorgon är det dags för dyk på babysimmet - det ska bli spännande att se hur han reagerar på det. Nästa vecka är det dags för mätning och vägning på BVC för första gången på en månad. Vi fuskvägde lite häromdan och han ligger och nosar på 7-kilosvallen nu. Längden är svår att bedöma men han har vuxit en hel del vilket märks på kläder och han börjar nu använda en del storlek 62. Mindre spännande är det samma dag är dags för första sprutorna. Stackars liten...


Lite mer ljud i skällan.

Henry och jag har varit väldigt bortskämda med att Oskar varit en väldigt tyst och snäll pojk. Under sina fösta cirkus 10 veckor har han i stort sett bara skrikit när han varit hungrig och när han haft ont i magen. Men sen ett par veckor så är det inte helt enkelt att få den lille killen att sova så här sött.
Han har börjat skrika betydligt mer, främst på kvällen när han är trött men också i vagnen när han är på väg att somna. Den lille godingen vill helt enkelt inte sova. Han kan ligga och ha ögonlock som är på väg att falla ihop, då rycker han till, spänner hela sin starka lilla kropp som en båge och vrålar, vrålar och vrålar lite till.

Missförstå mig inte, han är fortfarande snäll och väldigt lätthanterlig för det mesta. Men man blir så ledsen och frustrerad när han blir så otröstlig och man inte verkar kunna göra nånting för att hjälpa honom. Det finns väl flera teorier om vad det beror på. Han blir mer och mer medveten, tar in mer intryck och blir då lättare övertrött? Han har vuxit mycket på kort tid och kanske har växtvärk? Lite mammasjuk? (Han kommer lättare till ro hos mig på kvällen än hos Henry).

Det är inget större problem, peppar peppar så skriker han inte så här på nätterna och under dagarna är han go, glad, ler och skrattar. Men det blir ju tråkigt för Henry som nästan bara träffar honom ilsken och det kan blir frustrerande för mig att inte få saker gjorda på kvällen heller när han bara vill vara hos mig. Men, vem vet, det kanske går över lika fort som det började. Eller så blir det sju resor värre. :-) Hur som helst så är det inget vi inte kan hantera. Han är fortfarande goast i hela världen!

måndag 12 september 2011

Släkten är värst...

Kunde inte familjen Dahlin nöjt sig med en fotbollsspelande son? Johans bror Erik som i söndags vaktade IFK Göteborgs mål gjorde det alldeles, alldeles för bra för min och andra MFF:ares smak... Typiskt att han skulle göra sitt livs match just när han mötte brorsans lag.

Sen kan man ju tycka att vi borde lyckats sätta dit något mål ändå med alla de chanser vi hade. Vi är långt ifrån effektiva den här säsongen...

Jakten på den "Förbjudna" tummen

Oskar har haft napp redan från andra dygnet, mycket beroende på att han hade ett sånt enormt sugbehov att han höll på att suga sönder mig direkt på BB. Vi gav honom nappen för att jag skulle få någon som helst paus från ammandet, annars hade han nog kunnat ligga vid bröstet dygnet runt. Men tanken är att nappen ska fungera som tröst och inte sitta i dygnet runt.

Något som vi velat undvika däremot är sugande på tummen. Det känns helt enkelt svårare att vänja honom av med när den dagen kommer, svårare att ha koll på. Han har, redan från början, gjort några tappra försök att hitta tummen men har bara lyckats ett par gånger, oftast har hn haft tummen inklämd i den knutna handen. De senaste två veckorna har han börjat suga mer och mer på händerna, han har kört in nästan hela handen i munnen, men fortfarande inte fått kläm på var den där lilla tummen håller hus.

Men så idag när mamma och jag gick med honom i vagnen så gick det upp ett ljus för honom och plötsligt slank tummen in i munnen. Jag plockade ut handen och gav honom nappen. Två sekunder senare slog han ut nappen och lyckades pilla in tummen igen. Så höll vi på ett antal gånger innan jag gav upp för stunden och lät honom sutta lite, vad ska man göra? Än så länge är det på en ganska lugn nivå, han ligger inte med tummen i munnen hela tiden så vi får väl avvakta och se. Blev också påmind om att vi faktiskt fick se honom suga på tummen redan i magen när vi var på 3D ultraljud så han hade ju vanan innan vi kunde påverka honom.

Det går inte att komma ifrån att det ser ganska sött ut eller hur? :-)


lördag 10 september 2011

Liten blir större

Sedan han var ett par veckor gammal har Oskar sovit i den vagga som en gång (år 1908) gjordes till min mormor. Men nu har vår lilleman vuxit så mycket att han inte får plats där längre, när han sträcker på sig slår fötterna i kanten. Dessutom kastar han så mycket med huvet när han ska till att somna så jag är rädd att han ska slå huvet i vaggan. Så inatt blir det premiär för att sova i spjälsängen. Nu inser man verkligen hur mycket som hänt med vår lille plutt sen han kom till världen! Den översta bilden är tagen 7 juli, dvs för nästan precis två månader sedan, den understa är tagen idag. Liten har definitivt blivit större!






tisdag 6 september 2011

Ett skratt förlänger livet

Ja så sägs det ju och idag hörde jag ett skratt som kanske inte förlängde livet men definitivt förgyllde det. Det kom, inte helt ovänta, från Oskar. Vi satt och busade i soffan, jag blåste honom på halsen och istället för det ljud som kanske mest kan liknas vid en nöjt mini-tjut som han brukar få ur sig så kom det ett litet, kort, kluckande skratt. Det mysigaste ljud jag har hört! Då kan man köpa att han i övrigt varit lite smågrinig idag.
Lyckades såklart inte föreviga när det hände så istället blir det en bild som är tagen inför senaste MFF-matchen. På bilden sitter han i knät på Anna som gett honom den fina tröjan han har på sig. Han har också lyckats hitta ett par andra nya ljud som han testade i morse och han lyckades nästan vända sig från rygg till mage trots att han låg på vår säng som egentligen borde vara för mjuk. Duktig kille!

Hur tänkte man där?

Domen efter den avbrutna matchen mellan MFF-DIF är, för att uttrycka det milt, underlig. Man är i den närmaste säkra på att knallskotten som avbröt matchen kom från DIF läktaren. Det kan dock inte bevisas till 100%. För att då inte straffa DIF utan 100%-iga bevis straffar man istället MFF genom att spela om matchen från start, dvs den 1-0 ledning MFF hade då matchen avbröts är puts väck! Än mer "imponerande" är att det krävdes 5 veckors tankearbete för att komma fram till denna lösning. Undrar vad domen blivit om de hade tvingats peta fram den snabbare? Läs ytterligare tankar om beslutet här på Ole Törners blogg på Skånskan.

måndag 5 september 2011

Glad trötter

Idag har Oskar varit en trött kille. Inte så konstigt egentligen, vi har varit iväg både fredag, lördag och söndag och det har blivit en del störd sömn när han lyfts in och ut ur bil tex. Men när han väl varit vaken har han varit världens charmtroll! Han har smajlat och framför allt pratat massor! Känns lite hemskt att inte kunna svara, jag har bara kunnat titta på honom och kramas och klappa och lille gubben kan ju inte förstå varför. Men det är ju övergående. Han är bara goast i världen vår kille! Bilden är inte från idag men får vara med ändå för att det är en sån mysbild. Han njuter verkligen hos sin pappa!



Lite nya bilder

Vet att det finns en del som följer vår lilla familj på avstånd och som gärna vill följa vad som händer med vår lille knoddis. Jag har varit lite dålig på att uppdatera men här kommer lite bilder från senaste tiden. (Har inte haft tid att fixa med bilderna så ni får stå ut med lite röda ögon).


Det är inte alltid kul att byta blöja men ibland kommer han på att det finns en mysig mobil med djur att titta på och då kan han bli så här glad:


Nu när Oskar börjar få en smula mer kontroll över sina rörelser så har han börjat fatta tycke för snuttisen han fick av min fd kollega Jenny. Lägger man den hos honom när han ska sova eller är ledsen så fattar han den ofta i ett fast grepp i handen eller under armen.

Den lystrar förresten till namnet Åke... Henrys idé...


Att vända sig från mage till rygg är inte helt enkelt...

Men tar man i ordentligt så går det till sist!

Det hjälpte inte att Oskar gjort sig så här fin, landslaget förlorade ändå.

Men han ger inte upp, imorgon åker bodyn på igen!

Så här spännande tyckte Oskar att hans första utlandsresa var... Han sov sig igenom i stort sett hela Helsingörsresan, vaknade bara till kort vid slottet men då bara för att han var hungrig, vad annars...


Ingen röst :-(

När jag blir förkyld brukar jag alltid, efter ett par dagar få en jävulsk hosta. Hostandet dygnet runt brukar sedan leda till heshet och har också några gånger fått mig att tappa rösten.

De senste dagarna har jag varit småförkyld med lite ont i halsen, men på kvällen bröt det ut och jag blev totalt igentäppt i näsan, fick feber och frös. Dock ingen hosta. Vid en av amningarna inatt sa jag något till Henry som också vaknat och insåg då att rösten var kass. Har inte sagt många ord sedan dess men nu märkt att rösten är mer eller mindre helt borta. Känns lite läskigt att den försvinner utan att jag hostat, kanske nåt skit som satt sig direkt på stämbanden då. kanske får avvakta en dag och sen ringa farbror doktorn. Eller, ja, Henry får ju ringa antar jag, jag kan ju inte prata med dem. Hur gör man då om man inte har någon annan hemma förresten? Intressant dilemma...

Det är sjukt jobbigt att inte kunna säga ett enda ord. Folk skämtar mycket om det när man pratar om det, men jag tror inte man förstår hur komplicerat och jobbigt det blir att inte kunna säga ett enda knysst. Prova en timme eller två får du se, och då utan fusk, inte ett endaste litet ord! Nu är det sju resor värre än tidigare, känns så hemskt att inte kunna prata med Oskar, inte kunna säga tröstande saker när han blir ledsen, inte kunna svara när han "pratar" osv. Hoppas skiten försvinner fort!

fredag 2 september 2011

Härlig semesterdag!

Äntligen en dag utan regn och där solen till och med kikade fram lite. Vi har varit en tur i Helsingör över några timmar. Det var så himla skönt att bara gå och strosa och mysa utan att ha några tider att passa. Det blev lite pölse och lite glass också för oss vuxna. Oskar verkade måttligt imponerad över att vara utomlands för första gången. Hans bild av Danmark är insidan på vagnen, han sov hela tiden förutom när han vaknade till en gång för att äta och få blöjan bytt. Men vi klagar inte, det innebär att han nu är pigg och glad här på tidig kväll, just nu hör jag honom ligga och "prata" med Henry inne i sovrummet, alldeles nyss låg han på mage och lyfte huvudet högt från sängen. Stark som en oxe är den lille krabaten.

De senaste nätterna har inte varit så roliga, han har lyckats dra på sig sin första förkylning. Han är inte jätteförkyld, men tillräckligt för att han ska vakna av att han snörvlar och hostar. Dessutom låter det så läskigt när han andas att jag knappt sover något alls. Japp, jag är fullt medveten om att jag är hönsmamma!

Ikväll är det landskampsdags, och Oskar har dagen till ära på sig sin body med svenska flaggor för att stötta laget. Hoppas han kan ge lite tur till dem. Vill inte ha läskiga avgöranden i sista minuten som tidigare har skett mot Ungern. Visst gillar jag spännande matcher men något mindre spännande vore att föredra.


I MFF lägret har det ju hänt en del under silly season. Det första nyförvärvet, Miiko Albornoz, har vi redan fått se lite av i ett par inhopp och han verkar definitivt lovande, särskilt med tanke på att inhoppen inte varit på hans "riktiga" plats. Men ännu mer spännande är såklart värvningen av Mathias Ranégie, allsvenskans skytteligaledare. Vi har defintivt varit i behov av att förstärka på forwardfronten och har dessutom gjort pinsamt lite mål så här långt i år. Visst, det finns inga garantier för att han ska lyckas även här men det på förhand känns det som en kanonvärvning. Antar att vi får se mer av honom på torsdag.


Nu kan jag inte hålla mig ifrån mina två hjärtan längre, nya bilder och mer uppdateringar får vänta. Ni får hålla tillgodo med en två veckor gammal Oskar-bild från när vi var i Simrishamn så länge.

torsdag 1 september 2011

Inte sådär vansinnigt smart...

Den som kom på idén att skapa vita bebiskläder som bara tål att tvättas i 40 grader kan a) inte vara specielt begåvad och / eller b) har troligen inga barn själv. Upplysningsvis så kräks och bajsar de små liven en hel del = mycket fläckar = svårt att få rent.

Nu frågar sig kanske vän av ordning varför jag då köpt något så opraktiskt? Det har jag inte, vi har fått kläderna i present och de är hur fina som helst, det är bara lite drygt att behöva köra både fläckborttagning, förtvätt och program för extra smutsiga plagg för att göra dem presentabla igen!

söndag 28 augusti 2011

Vändningen

I torsdags la vi Oskar på en filt på mage för att träna lite. Han lyfte som vanligt huvudet en bra bit från golvet, men började nu även kämpa för att vrida sig åt sidan. Vi har sett att han försökt börja vända sig från rygg till mage tidigare vilket ju också läkaren konstaterade. Nu låg han och vred och bände och kämpade som en liten tok. Jag tog fram kameran och fick ett par bilder (ska lägga in dem när vi rett ut allt med vårt nya bredband och våra datorer). Henry sa: Det dröjer inte länge innan han klarar det. Han fick rätt men ingen av oss hade väl räknat med att det skulle gå SÅ snabbt. Knappt hade han hunnit säga färdigt meningen så flög lilleman över från mage till rygg. Han blev själv väldigt förvånad och sen lite rädd och började gråta så jag tog upp honom direkt och fick därmed ingen "efter-bild".

Det är en väldigt snäll och duktig kille vi har. Igår var vi på kalas hemma hos Henrys föräldrar. Där var ca 35 personer i ett fest-tält och en ganska hög ljudnivå och många var såklart nyfikna på vårt lilla hjärta och han vandrade en period från famn till famn. Inte minsta lilla protest eller tår kom från vår lille knodd på hela kvällen. Han bara låg och jollrade och tittade sig omkring och när han sen väl somnat så sov han som en stock. Så skönt! Dock märker man att han reagerar lite på allt ljud även om han inte visar det när han är där, han blir lite "dagen-efter"-har svårt att komma till ro och sova dan efter en fest. Vi får väl se om Henry kan få honom att slappna av. Det vore bra om han kan sova lite, i eftermiddag kommer Anna hit för att käka och kolla på fotboll och då är det ju trevligt om han är på humör. Men är han inte det så är det bara att gilla läget!

tisdag 23 augusti 2011

Att köpa eller inte köpa...

... var frågan här hemma under dagen. Alltså om vi skulle köpa hem MFF:s hemmamatch mot Zagreb eftersom vi inte har TV10. En anledning till tveksamheten var att vi haft strul med datorer och internet, senaste allsvenska matchen köpte jag men fick inte se mer än ett par sekunder. Nu verkade det ha ordnat sig, men jag hade blivit galen av mer strul. Men jag var också så rädd att det skulle bli tal om ännu en utskåpning och det skulle gjort mig så himla ledsen för spelarnas skull, de har haft det tufft nog den här säsongen. Samtidigt fanns det i bakhuvet att om MFF skulle lyckas vända 1-4 underläget så skulle det vara en enorm bragd och en match man inte ville missa. Nyfikenhet, kärlek till di blåe samt att hoppet är det sista som överger människan avgjorde och vi bestämde oss för att se matchen via viaplay.

Ojojoj så glad jag är för det beslutet, även om vi inte nådde ända fram! Annars hade jag missat den fantastiska kämpainsats som killarna gjorde idag. Jag hade inte fått se hur man tagit sig samman och skakat av sig det som hände i Zagreb. Jag hade inte fått uppleva hur hela Swedbank Stadion kokade av stöd och kärlek. Jag hade inte fått se hur unga spelare som Pontus Jansson visade vägen i kapten Anderssons frånvaro. Det jag hade sluppit se var tårarna i ögonen på killarna efter matchen.

"Att falla med flaggan i topp... får en nästan att må dåligt" (eller något i den stilen) sa en fruktansvärt ledsen och besviken Norling efter matchen. Och när vi nu var så vansinnigt nära ett 3-0 mål så känns ju de där enkla målen, särskilt det sista, vi släppte in på bortaplan så fruktansvärt onödigt. Nej, det är inte säkert att den här matchen hade utvecklat sig likadant om resultatet i den matchen blivit ett annat. Men man kan inte låta bli att älta alla de där "tänk om".

Det blir en tung kväll och natt för våra himmelsblå killar. Det är bara att hoppas att de lyckas skaka av sig besvikelsen innan nästa allsvenska match och att de kan ta med sig den här prestationen in i Europa League.

Går och lägger mig med en känslomässig blandning av tomhet och stolthet...

söndag 21 augusti 2011

Vår lille goding

Imorgon är det 8 veckor sedan han föddes vår älskade knoddis. Idag var vi på BVC för läkarkoll och sedvanlig vägning och mätning. Han följer sina kurvor exakt vilket innebär att han nu sprängt 6-kilosgränsen. Drygt 6,1 vägde han idag vilket känns när man bär omkring på honom. Storlek 62 funkar fortfarande bra, byxor kan han fortfarande ha 56:or - han har lång bål medan armar och ben inte riktigt vuxit i samma takt än. Eller så har han korta armar efter sin mor, vi får väl se hur det utvecklas. Här ser ni honom i den fina MFF tröjan han fått av Anna.
Utvecklingen fortsätter, såklart, med stora steg och det är så himla spännande och mysigt att följa allt som händer med honom! Nu kan han ligga och titta oss in i ögonen ganska länge, han fyrar av en del leenden och jollrar som bara den. Man hör också ganaska tydligt på jollret vilkt sinnesstämning han är i. Han kan ligga själv emellanåt utan att bli ledsen och han tycker att det är rätt kul att ligga och kolla på grejerna i babygymmet. Då och då lyckas han lappa till någon av figurerna och då tittar han storögt efter ljudet de för med sig.

Han är riktigt, riktigt stark också. Han håller upp huvudet jättefint när han ligger på mage om han är någorlunda pigg. Han sparkar också som attan med benen både när han ligger på mage och rygg och häromdan förflyttade han sig faktiskt några centimeter framåt på babygymmattan när han låg på mage. Idag konstaterade läkaren också förvånat att han redan är på hyfsat god väg att lyckas vända sig från rygg till mage.

Han har fått lite, lite mer hår och nu syns det tydligt att han ärvt hårfärgen efter sin far, dvs rött. Hans ögon är stora, stora och mörkt blå. Behöver jag nämna att han är finast i hela världen?
Det är inte lätt att hinna fånga de där leendena på bild men här är ett från när vi låg och mös på sängen i Simrishamn:
Och här är ett mindre lyckat försök:


Att busa med Evelina när vi kom hem till Tornhill var superkul och gav också en del goa smajl!



lördag 20 augusti 2011

1 år och 3 dagar...



... har vi varit gifta nu Henry och jag, 18 augusti sa vi ja till varandra. Och vilket år det varit! väntade nästa jobbiga IVF:behandling runt hörnet och information samlades in för eventuell adoptionsprocess. Nu har vi en underbar liten Oskar hos oss! Bättre kan det knappast bli!

Tanken var först att fira på Ringsjö Värdshus där vi gifte oss. Men när Henry fick semester några dagar tidigare än väntat bestämde vi oss för att ta en "minisemester" och vi bokade in oss på Hotell Svea i Simrishamn. Det var jättemysigt och vi åt fantastiskt god mat i restaurangen på kvällen. Oskar skötte sig exemplariskt och sov under middagen, vaknade lagom tills jag svalde sista tuggan, så fick han också lite käk och sen somnade han igen till kaffet. På morgonen var han vaken under frukosten men låg bara snällt och tittade och jollrade. Så här finklädd var han vid middagen:

Mer Oskaruppdatering blir det imorgon, nu ska jag ner till mina två älsklingar!

måndag 15 augusti 2011

Utvecklingen fortsätter

Det händer saker hela tiden med den här lille mannen som imorgon blir 7 veckor gammal. I fredags fick jag mitt första leende och det gick rakt in i hjärtat, tror till och med det kom en liten tår i ögonvrån. Visst har han smålett och sett nöjd ut innan men här låg han och tittade mig rakt in i ögonen och fyrade sen av ett praktfullt leende som varade nån sekund. Obeskrivligt underbart! Har försökt fånga på bild när han ligger och småler men inte lyckats ännu. Men mycket bilder blir det! Som förälder tycker man ju att det mesta han gör är helt underbart och bara måste förevigas. :-) Fast något som inte är underbart just nu är nätterna. Just som han börjat äta lite mer sällan så börjar han vara vaken av andra anledningar. Vår lille prins har lite problem med sin mage nattetid. Normalt sett har han inga som helst problem att göra sig av med det han ätit, tvärtom så går det åt så mycket blöjor att vi nästan borde söka sponsring av nån av blöjjättarna. Men på natten händer det ingenting och han vaknar framåt morgonen med magknip och ligger och kämpar som en tok för att lyckas klämma ur sig något. Eller framåt morgonen... De senaste dagarna har kl 04.30 bytts mot kl 02... Det blir en hel del massage, ibland amning och annan hjälp innan han lyckas slappna av. Jag tycker jättesynd om honom och man känner sig rätt hjälplös när man ser honom ligga och kämpa. Lite, lite synd om mig själv tycker jag också. Även utan magproblemen var sömn en bristvara och nu börjar jag känna mig rätt sliten och jag ser också på bilder att jag har klädsamma påsar under ögonen. Förhoppningsvis rättar det till sig snart, på BVC trodde de att det kunde bero på att magen inte vant sig vid att han äter mer sällan på natten.

På onsdag börjar Henry semester och det ska bli mysigt att få umgås hela familjen Flykt under flera veckor. Det blir skönt att vara två på dagarna så man får händerna lediga ibland till att göra nytta. Nu börjar det i och för sig att bättra sig även på den fronten. De senaste dagarna har Oskar, om han inte är för trött, kunnat roa sig själv korta stunder i babygymmet, babysiter eller i vaggan. Där ligger han just nu och låter därmed sin mor uppdatera bloggen, ett bra sätt inte bara att hålla vänner och bekanta uppdaterade om vad som händer utan även något vi själva kan titta tillbaks på och se vad som hänt. Har blivit tipsad om att föra dagbok eftersom dagar och veckor försvinner på något sätt samman i en mysig dimma så här i början av föräldraskapet och det här får vara min variant. Nu börjar min lille goding knorra ytterst missnöjt i sovrummet, han tycker väl att han varit övergiven tillräckligt länge, så det får räcka med uppdatering för denna gång.



söndag 14 augusti 2011

Slagen hjälte...

Har Superman drabbats av kryptonit? Faktum är att vår lille goding, för dagen inte iklädd MFF-kläder utan Supermanbody, tröttnade lite när Zuperman Zlatan bytts ut. Han slocknade på Henrys mage.


Och den ljusnande framtid är vår!

Sitter med rysningar av välbehag efter MFF:s träningsmatch mot Milan. Ja, det är en helt annan sak med tränings- än tävlingsmatcher, många pelare ger kanske inte de där sista procenten och resultatet spelar ingen roll. Men jag är ändå galet imponerad av det våra unga killar presterar, framför allt i andra halvlek! Så respektlöst, så tufft, så skickligt och så enormt lovande inför framtiden!


måndag 8 augusti 2011

Radiokommentatorer

Jag vet att jag har gnällt på dem innan, kommentatorerna på sr.se men jag kan inte låta bli att göra det igen...


Matchen i lördags blev inte riktigt som jag tänkt mig. Då talar jag inte bara om resultatet utan också om hur jag fick "avnjuta" den. C Sports hade nåt fel på sin sändning så jag blev snuvad på att se första halvlek och andra var sändningen kass. Det blev alltså att vända sig till sr.se igen.


Jag vet att man borde vara tacksam att det nu förtiden går att följa matcherna även om man inte har möjlighet att vara på plats. Men de kommentatorer som anlitas till livekommenteringen på sr.se är under all kritik. De i lördags var nog de värsta hittills. Förutom att de var allmänt förvirrade så hade de noll koll på Malmös spelare, eller så har Per Ågren varit ute och shoppat en väldig massa spelare som jag inte stött på ännu...


Daniel Nilsson (Larsson) var snabb och farlig i vårt anfall, Dusan Melisheck (Melichárek) gjorde en del fina räddningar och Ferreira (Wilton Figueiredo?) missade en del passningar. Flest namn fick vårt stackars mittfältare Miljan Mutavdžić. Ja, jag inser att det inte är ett lätt namn att uttala men att det skulle uttalas Mustadich är väl inte särskilt troligt och hur man lyckas få förnamnet till Milko övergår mitt förstånd...


Man kanske inte ska ha för stora krav men att man är något sånär påläst och att man kan läsa innantill är väl inte för mycket begärt eller?


lördag 6 augusti 2011

Rultiga lår och frestande tummar

Så här trötta var mina killar igår när vi skulle ha fredagsmysigt här hemma. Jag var väl också hyfsat sömnig efter ett par slitiga dagar (berättar mer om det en annan dag), men det fanns inte plats för mig i soffan. Men jag klagar inte, idag fick jag min numera traditionella extrasömn på egen hand på morgonen. Som vanligt guld värd efter alla turer nattetid med matningar och andra saker som får en liten 5 1/2 veckors skruttis att väcka sin mamma.


Oskar börjar nu få riktigt tjocka och rultiga lår, sånt där supermysigt bebishull som är så härligt att klämma på! Det är inte bara på låren han lagt på sig, även magen är lite rundare och ansiktet är klotrunt med bulliga kinder. Skönt att veta att jag producerar tillräckligt med mat. För nån dag sedan vägde han 5,5 kilo, vilket innebär att han följer sin viktkurva, det är alltså inget överdrivet hull han lagt på sig.

Han börjar kunna greppa lite bättre kring saker, han kan ligga och hålla i sitt gosedjur tex och helst ska det såklart in i munnen. Han är också väldigt pigg på att köra in händerna i munnen, även när han ammas och då blir han snabbt sur när han inser att det inte kommer nån mjölk... Igår när han halvsov låg han också och gojsade runt med händerna i munnen och efter en liten stund insåg jag varför. Han försökte komma åt sin tumme och lyckades till sist och låg där och mös med tummen i munnen. Det såg så sött ut att jag inte hade hjärta att ta ut den på ett tag trots att vi egentligen inte vill att han ska ta för vana att suga på tummen. Känns lättare om han tröstar sig med napp, den borde vara lättare att vänja honom av med, tummen kan man ju liksom inte ta bort...

Jag har äntligen fått tid och ro till att testa mjölkpumpen jag fått låna och det funkade alldeles utmärkt. Tanken är att jag ska pumpa ihop till ett litet lager i frysen så att jag såsmåningom kan försvinna iväg ett par timmar utan att det blir panik för Henry om Oskar blir vrålhungrig (vilket han ju blir då och då...

Imorgon ska vi långt om länge försöka få till ett hand- och fotavtryck från knoddisen. Hur det ska gå till med en sån sprattelgubbe förstår jag inte men det är värt ett försök. I båda hans "Min första tid" böcker finns det plats för detta. Vi får väl försöka när han sover och vara beredda på att det kan kladda rejält!

Nu är det dags att se match! Frågan är om Oskar kommer att kräva konstant matning eller om han låter mig se den i fred och ägnar sig åt en av sina andra favoritsysselsättningar, dvs:


SOVA!

Snart matchdags

Mycket MFF just nu! Tack vare C Sports så kommer jag att se matchen här hemma. De har dessutom den goda smaken att ge halva priset till alla oss som hade köpt matchen mot Djurgården som avbröts. Snygg gest tycker jag, det var ju knappast deras fel om man säger så.

Allsvenskan har onekligen kommit lite i skymundan efter den härliga prestationen att slå ut Rangers FC. Första matchen var killarna helt fantastiska, så stolt man var! Andra matchen missade jag tyvärr, fick dock rapporter från Lotta via sms, stort tack för det! Nu väntar nytt tufft motstånd, härlig utmaning dock och väldigt betydelsefullt för alla parter nu när det går lite halvknackigt (understatement) i Allsvenskan.

Kanske är det inte helt lyckat att MFF möter Milan 14/8, bara ett par dagar innan det är matchdags i CL-kvalet. Går det illa där så kommer det garanterat att komma gnäll och klagomål från en jävla massa folk om att man valt att spela en träningsmatch i ett så viktigt läge. Men ärligt talat, om vi inte hade gått vidare och det kommit fram att MFF valt att tacka nej till en träningsmctah mot Milan i Malmö där Zlatan garanterar att han spelar - vad hade folk sagt då? Det hade blivit lynchstämning. Efterklokhet är en lyx man inte har att tillgå när man fattar ett beslut. Nu får man såklart hoppas att killarna klarar båda delar. Efter att ha sett bortamatchen mot Rangers betvivlar jag det inte. Kan man spela så, mot ett sådant motstånd, med flera ordinarie spelare borta och unga killar som spelar på fel positioner, då är inget omöjligt!

Snart är det dags att sätta på Oskar MFF-bodyn, mig MFF tröjan och, förhoppnignsvis, njuta av ännu fler framgångar och bra spel!

fredag 29 juli 2011

En månad med Oskar



Tiden går fort när man har roligt! En månad har han redan funnits i våra liv nu vår lille knodd Oskar och hjärtat är sprängfyllt av kärlek till det lilla livet.


Vi var på BVC idag och han växer som han ska. Idag vägde han 5280gr och han har nu blivit 60cm lång. En del kläder i stl 56 har börjat få väldigt djup urringning, dvs de börjar bli lite trånga och vi har börjat plocka fram kläderna i nästa storlek.

Det är så spännande att se hur han utvecklas. Det är små, små saker som händer men för oss är de stora. Som att han nu kan ligga och titta en in i ögonen betydligt längre. Eller att det nu börjar komma första tendenserna till "prat", det är inte bara ett ihållande skrik eller gnyende när han vill pocka på uppmärksamhet, ibland kommer det ett litet "joller", dvs en bebis sätt att prata.

Idag har han varit världens mysbebis. Han har känts harmonisk och blir inte så fort och lätt orolig och ledsen/ilsken. Kanske börjar vi landa lite i vår vardag knoddis och jag.

Imorgon är det lördag och då kommer Oskar och pappa Henry som brukligt på helgmornar att ta en promenix så mamma Åsa får en timmes ostörd sömn. Lyxigt som bara den!

Trevlig helg alla som läser, hoppas ni har det lika bra som jag!

tisdag 26 juli 2011

Matchdags!

Om en dryg timme är det dags för himmelsblått att ta sig an den allt annat än enkla uppgiften att försöka slå Glasgow Rangers FC. Är hyfsat avundsjuk på brodern som är en av Himmelrikets två utsända på plats. Men hur mycket MFF:are Oskar än ska uppfostras till så är det kanske väl tidigt att ge sig iväg till Skottland vid en månads ålder. Han har dock laddat här hemma med mig under dagen i sin fina MFF body han fått av morfar. Tack och lov har Sydsvenskan den goda smaken att sända matchen via weben. Nu återstår att se om vi kan lyckas koppla ihop mitt gamla härke till laptop med TV:n så vi får större bild. Fått låna sladdar och fått tydliga instruktioner så det borde lösa sig.


Framåt Malmö - Heja di blåe

torsdag 21 juli 2011

Vi njuter av vår tempramentfulle goding!

Tiden går väääldigt snabbt just nu. Jag ahr nog skrivit ett 10tal inlägg i huvet men har inte lyckats att få tiden (och orken) att sätta mig och faktiskt skriva ner det hela här på bloggen.

Oskar och jag myser om vardagarna. Det har varit lite varannan dag över unge herr Flykts humör. Ena dagen ligger han glatt och kikar på världen på egen hand i mjukliften eller babysittern när jag försöker få något gjort. Nästa dag är det helt omöjligt att lämna honom någon annanstans än ovanpå min kropp. Han kan sova som en sten på min mage, försöker jag sen lägga honom själv så tar det max 2 minuter för honom att vakna och protestera. Ljudligt. De av grannarna som inte hört via djungeltelegrafen att vi är hemma har insett det nu när altandörren stått öppen.
Han har ganska bra pipa vår lille son. Förutom när han lämnas ensam använder han den också när han är hungrig och det tar för lång tid för mig att få fram käket och ibland när det ska bytas, särskilt nu när navelstumpen bråkar lite så vi måste tvätta och smörja kring den. Men jag försöker lägga ner tankarna på att få något gjort, vill han ligga på min mage hela dagen så får han det. När allt kommer omkring är det ju ofantligt mysigt.

Han sover något lite mer om nätterna nu, men mer än sisådär 1,5-2 timmar i följd blir det sällan som mamsen får sussa ifred. nu har vi börjar låta honom somna i sin Snuggle nest när vi går och lägger oss. Men han har en tendens att försöka rymma från den (se bilden ovan) och har lite svårt att komma till ro där efter amningarna (troligtvis för att han känner matdoften från mig). Så nu har vi introduverat vaggan och det går riktigt bra. Så himla mysigt att vi kunde få använda den, det blir 4:e generationen som nannar där.
Tänk vad livet kan förändras! För bara ett år sedan var kändes livet ganska hopplöst och tungt. Varje dag såg jag sorgen långt därinne i Henrys ögon och visste att han kunde se samma sak i mina. Nu är det ett skinande glatt ansikte som syns i dörröppningen varje dag efter arbetsdagens slut! Henrys ögon lyser nu istället av glädje och jag vet att han ser samma sak hos mig! Att se honom mysa med Oskar hela kvällen, att se på varandra och bara le åt all den kärlek vi känner för vår guldklimp och för varandra - det är obeskrivligt stort!