Häromdagen vaknade Oskar lite småorolig. Jag kröp intill honom, han tittade upp och log stort. Jag tänkte: vad härligt att han blir så glad över att se mig! Då började han slita och dra i mina kläder i brösthöjd och kastade sig fram med öppen mun. Skönt att veta att man är bra att ha till något i alla fall. :-)
Det går som tåget med smakportioner. Potatis, morot och ärtor har varit väldigt populärt och han hade lätt kunnat sluka mer än den lilla "istärningen" han får. Majs idag uppskattades däremot inte alls. Hela hans lilla huvud skrynklades ihop i en grimas. Vi får väl testa igen och se om det var tillfälligt. För nån timme sen var det dags för första gröttestet. Ojojoj vad det var gott tydligen. Allt på tallriken, sisådär knappt en halv deciliter, slank ner med god aptit och han såg förvånad ut att där inte kom mer. Nu återstår att se hur lilla magen reagerar på så pass "mycket" fast föda.
Imorgon ska jag till käkkirurgen och dra ut en visdomstand som sitter väldigt olägligt plcerad intill en nerv. Jag hatar verkligen tandläkarbesök i allmänhet och börjar bli hyfsat nervös nu...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar