söndag 30 januari 2011

En skön ledig helg!

Visserligen har vi gjort en hel del "vardagsnytta", vi har tvättat och städat hela huset. Men även om det tar emot att ta tag i sånt så tar det ju faktiskt inte så lång tid när man är två som hjälps åt. Så vi har hunnit med mycket lugn och mys också.

Mysigt var det att göra iordning bland alla våra bebisgrejer som plötsligt fanns i huset. Av underbara vänner har vi både fått låna och fått en massa bebis- och barnsaker: kläder, böcker, säng, badbalja osv. Så himla skönt att ha en så bra bas förberedd. Helt plötsligt blev vi också med vagn. Vi hade tänkt börja kolla lite denna helgen för att lättare kunna leta i begagnat djungeln. Det enda vi visste var att vi gillade en våra vänners vagn som vi kört en del när vi passat deras lille prins. Så på väg till jobb en dag ringde just denna vän och talade om att just en sådan vagn fanns väldigt billigt på Blocket. Henry åkte och kollade på den, den var i bra skick och då kändes det som lika bra att slå till.

Annars bestod lördagen av Melodikryss, ett par avsnitt av Onedinlinjen, MFF träningsmatch på TV och sen bio. Vi såg Svinalängorna, en bra men otäck film. Jag mår alltid dåligt av att se barn som far illa, även om detta var i en film så blir man ju smärtsamt medveten om att det finns alldeles för många barn som faktiskt har det så. Klappade mig själv några extra gånger på magen och konstaterade att vår "knoddis" kommer att få det väldigt bra.

Idag har vi tagit långpromenad i solen, slötittat lite på TV, nu stundar handboll och därefter blir det hemmagjord pizza. Sen tänkte jag unna mig ett varmt, härligt skumbad! Det ska va gött å leva!

fredag 28 januari 2011

Att bli glad för det lilla

När jag började på Mayfair fick jag för första gången smaka en typ av danskt bakverk som heter tebirkes. (Svårt att förklara för den som inte smakat - det är lite som ett mellanting mellan en fralla och ett wienerbröd. Det är gjort av något som påminner om smördeg men något mer bastant och ofta är där någon form av sött innehåll, dock ingen fyllning som i ett wienerbröd.)

Blev vääldigt förtjust i dessa små tingestar och försöker alltid hitta tebirkes när jag är i Danmark. Har hittat dem någon enstaka gång på bagerier i Sverige men nästan alltid blivit besviken. De har varit torra, inte alls söta, helt enkelt urtrista.

Idag var jag på ICA i Eslöv för att handla frukt och lite annat. Gick förbi hyllan med färskt bröd och kakor och fick syn på tebirkes! Lätt skeptisk började jag kolla dem, övertygad om att det skulle vara den trista "svenska" varianten. Men den såg ut som äkta vara och jag tog en chans och köpte en. Jag säger bara mumsfilibaba! Den var precis lika god som den första jag smakade när jag fastnade för sisådär 10 år sedan. Härligt för att det är så gott men farligt för att risken är att jag blir beroende och det är knappast världens nyttigaste bakverk... Kanske blir det detta som blir min graviditets-craving? Å andra sidan så är det ju en bit att gå till ICA så jag får ju motion på vägen. :-) Skit samma, gott är det i alla fall!

Visst är det härligt att man kan bli glad för det lilla?

Oroande nyheter om himmelsblått...

Säsongen 2011 har dragit igång. Killarna har tränat ett par veckor på hemmaplan, vilket jag tyvärr inte hunnit se. De har nu dragit iväg på träningsläger till Spanien och mina tre himmelriket-kollegor på plats rapporterar för fullt. Imorgon spelar de första träningsmatchen och den visas till alla supportrars glädje på TV så att vi här hemma kan få se svenska mästarnas första steg mot en ny framgsångsrik (?) säsong. Det borde vara en tid av förväntan och behagligt pirr i magen. Men för en stund sedan komdet rejält smolk i glädjebägaren.

Idag kallades det hastigt till presskonferens hos Malmö FF. Det visar sig att man räknat fel på den ekonomiska förlusten för 2010. Och inte bara fel, utan brutalt fel! För knappt två månader sedan kalkylerade man med att förlusten skulle hanma på ca 10 miljoner. Nu visar den sig bli runt 30 miljoner. Rapport från årsmötet finns här. Jag är fortfarande lätt chockad, förvirrad och lätt förbannad. Det talas om att man satsat mot guld men att man inte budgeterat med guldbonusar och firande. Förutom att det verkar sanslöst korkat att inte ha budgeterat med guld när man satsat mot det kan man ju också undra vad som ingick i firandet och bonusarna när man talar om kostnader på 8 miljoner? Och har inte guldet också gett åtminstone en del intänkter? Finns det inte bonusar till klubben beroende placering? Har man inte sålt en mängd prylar i samband med guldet? Jag inser att det inte ger summor på flera miljoner men i alla fall?

Nu finns uppenbar risk att vi inte kan förlänga utgående kontrakt -väldigt oroande eftersom de spelare som har utgående kontrakt är spelare som vi absolut inte vill förlora. Risken är väl troligen också att vi tvingas sälja spelare till sämre avtal än vi önskar. Svårt att veta hur man resonerar dock, å ena sidan sas det tydligen på mötet att den sportsliga satsningen inte skulle påverkas men senare sa man att man i detta nu inte har möjlighet att förlänga kontrakt eller köpa nya spelare.

Jag har svårt att förstå hur en organisation av MFF:s storlek och rutin som borde ha en viss kompetens kan räkna så här in i helskotta fel? Här har man suttit och gjort sig lustig över stackars privatpersoner som medverkar i "Lyxfällan" och så kan MFF inte sköta sin ekonomi bättre än så här?

Jag är långt ifrån något ekonomiskt snille men det här känns skrämmande dåligt...

måndag 24 januari 2011

Färg skadligt?

Som gravid finns det en mängd saker man ska undvika t ex när det gäller mat, mediciner osv. Jag börjar undra om färg ingår bland dessa saker.

Nu pratar jag inte om målarfärg eller något annat som kan sprida farliga ångor. Nej, jag pratar om färg på kläder. När man går och tittar på mammakläder skulle man kunna tro att det kan åsamka fostret ohyggliga skador om mamman tar på sig något annat än svart, vitt, grått och beige. Hämmar det bebisens tillväxt om mamma har en rosa T-shirt? Kan "knoddis" få problem i sin utveckling om jag sätter på mig en lila skjorta under gravididteten? Visserligen har jag mycket svarta kläder normalt men det får ju finnas gränser.

Nu ska man uppenbarligen vara tacksam om man hittar mammakläder överhuvudtaget. Förutom svindyra specialbutiker verkar endast H&M ha kläder för gravida i sitt sortiment. I övrigt är man hänvisad till nätet (inte heller där är priserna särskilt humana i de flesta fall). Jag vågar mig inte riktigt på att nätshoppa eftersom jag för tillfället inte har en aning om vilken storlek jag ska kolla efter. Jag vill heller inte lägga en förmögenhet på några få plagg. Dels handlar jag inte dyrt i vanliga fall, dels är det ju en begränsad tid de ska användas, dessutom så vet man aldrig hur plötsligt man vuxit ur kläderna.

Nu ska jag väl inte klaga så himla mycket osm jag gör. Så här långt har jag inte behövt köpa så mycket kläder eftersom jag har fantastiska vänner och släktingar som har lånat ut och skänkt mig kläder så jag slipper gå med rumpan (eller andra kroppsdelar) bar. Men jag önskar att det fanns lite mer färg i lådorna med mammakläder i min nyrenoverade garderob / klädkammare.

Japp, min bästaste make har gjort ett kanonjobb under ett antal dagar och vi har nu en riktigt bra garderob med mycket förvaringsplats istället för en halvsunkig med dåliga lådor. Han är duktig han!

P.S. Är det någon som läser som kan komma med tips på var man hittar bra, billiga och färgglada mammakläder så tipsa gärna!

måndag 17 januari 2011

Om att skjuta upp det gråa och mörka

Egentligen borde man, enligt konstens alla regler, tagit ner alla julsaker redan i onsdags. Behöver jag säga att en del fortfarande hänger uppe i det här huset? Jag har aldrig gillat den här tiden på året...

Det handlar, tro det eller ej, inte om tomtarna även om jag är galen i tomtar och huset är fullt av dem under i stort sett hela december. Nej, det jag har svårt för är att allt ljus försvinner. Ute är det mörkt, grått och trist under så lång tid på hösten och vintern. Jag blir alltid lite nere av det men det släpper lite kring första advent. För då kommer de upp överallt - ljusen!

I vartenda hus man går förbi står plötsligt det ljusstakar i fönstren, det kommer upp ljus i träden på stan, tillvaron blir helt enkelt lite ljusare. Visst är det fortfarande trist när det är vädret är grått och slaskigt men det blir lite lättare att hantera. Men så lika plötsligt försvinner alla ljus och kvar finns bara det mörka och gråa och slasket. Så jag skjuter gärna upp det och inga protester hörs från maken. Men nu får de väl kanske plockas ner ljusstakarna och stjärnorna... Men jag ger mig inte helt. Den enbuske vi satte in när granen gav upp får sta kvar med ljusslingan i (julpyntet är dock bortplockat).

Men i fönsterna får det bli lampor istället för advensstakar och en hel massa levande ljus lär också gå åt... För inte vågar man hoppas på att solen ska titta fram nån dag och lysa upp?

onsdag 12 januari 2011

Återupptäckt kärlek!

Jag faller sällan för hesa, raspiga sångröster - har alltid varit mer för rena, klara, maffiga röster, gärna i pampiga ballader. Men ingen regel utan undantag...

När jag pluggade i Kalmar gick jag en termin med utbytesstudenter och träffade där en holländsk tjej vid namn Judith. På en förfesten kväll spelade hon ett par låtar av en artist som jag aldrig hört tidigare men vars hesa röst väckte min nyfikenhet. När Judith efter terminens slut flyttade från Kalmar fick jag ett kassettband av henne (japp, så länge sedan är det!) med blandade låtar av artisten i fråga: Melissa Etheridge.

Det tog inte lång tid för mig att fastna, något i hennes röst och med hennes låtar etsade sig fast i mig och jag hade fått en ny favorit. Det har genom åren blivit en hel del Etheridge skivor i min för övrigt mycket blygsamma samling. Men de senaste åren har hon försvunnit lite ur mitt medvetande Melissa. Jag lyssnar sällan på skivor hemma, har aldrig kommit in i att använda Spotify och lyssnar jag på musik så blir det ofta det som går på radion eller så plockar vi med oss lite blandad kompott som både jag och maken gillar när vi ska åka bil längre sträckor.

Men så häromdan när jag väntade på att en skidtävling skulle köra igång på TV så zappade jag mig fram till en intervju Malou von Sivers gjorde på TV4 med just Melissa Etheridge. Plötsligt väcktes en massa minnen till liv, det började krypa i kroppen och jag var tvungen att genast leta fram mina Melissa CD. Satte på ett par gamla favoritlåtar på hög volym och blev genast på gott humör! Lite bevsiken kunde jag konstatera att maken inte delade min entusiasm. Så det lär väl kanske inte spelas så mycket Melissa i bilstereon men jag kommer ju att vara hemma en hel del på egen hand framöver så jag ska nog kunna få njuta av min musik igen.

Sägs det förresteninte at foster kan uppfatta ljud ganska tidigt och att de sedan i späd ålder gärna vill lyssna på musik som de vant sig vid att höra under tiden i magen. Så om jag spelar en massa Melissa Etheridge för "knoddis" redan nu så kanske h*n också blir fast - och inte kan väl Henry neka sin knodd att lyssna på sin favoritmusik eller? :-)

tisdag 4 januari 2011

Underliga prioriteringar

Vi tittar ofta på programmet "Lyxfällan". Jag blir på en gång fascinerad och skrämd över hur folk kan sätta sig i såna situationer, ofta för att konsumera en massa onödig skit rent ut sagt. När man sen ser dem tvingas reda ut röran så blir jag än mer fascinerad och skrämd över vad de upprörs över. Man ser vuxna män står och börja gråta över att behöva sälja sin bil. En BIL! Och då pratar vi inte om en gammal antik bil som man renoverat upp och skött om. En helt vanlig bil, som är finare och dyrare än vad man har råd med - en ren satussymbol.

När jag såg detta började jag fundera över vad som skulle kunna göra mig riktigt ledsen att behöva göra mig av med om vi någon gång skulle hamna i en sån sits. Det skulle till exempel kunna var tårtspaden i silver som jag fick av mormorssyster Anna som hon hade fått i present som ung. Även ett par andra arvegods skulle skära i hjärtat att inte få ha kvar. Och även, hur fånigt det än kanske kan låta, min MFF tröja som jag haft på mig på alla MFF matcher sen jag fick den i mitten av 80-talet. Det handlar bara om saker som värmer hjärtat, som det finns oerhört mycket känslor bakom. Om jag skulle behöva åka i en skruttbil, gå i begagnade kläder, äta nudlar och snabbmakaroner skulle inte bekomma mig om det var det som behövdes för att reda ut en omöjlig livssituation.

Nu är sannolikheten att vi skulle hamna där minimal, för att inte säga obefintlig. Jag har hela mitt liv ansetts som försiktig med pengar. När jag var liten kallades jag snål och jag kan nog hålla med om jag kunde och kanske fortfarande kan vara snål mot mig själv (däremot sällan gentemot andra). Jag har haft sparkonto så länge jag kan minnas, har alltid sparat och aldrig handlat på kredit. Jag har inget behov av statusprylar och handlar allra helst på rea. Under en period när jag bodde nära tre olika matbutiker lusläste jag tidningarna varje måndag efter kuponger och extraerbjudanden i de olika butikerna och satte ihop tre olika köplistor för att få inköpen så billiga som möjligt.

Jag har väl numera slappnat av lite mer men väldigt sparsam är jag fortfarande och det är så skönt att maken är likadan. Även fast vi vet att det väntar tuffare tider nu när jag blir arbetslös (nej, jag tror inte att arbetsgivarna kommer att stå i kö efter en gravid kvinna i sina bästa år) och sen ska leva på föräldrapenning så är vi inte oroliga eller skärrade. Vi är sparsamma,vi har en buffert och vi är opretensiösa när det gäller kläder och prylar. Det kommer att gå utmärkt även om det såklart kommer att märkas i plånboken. Kanske låter jag nu som nån självgod "Bror Duktig" med skygglappar. Men jag är fullt medveten om att man aldrig kan veta vad framtiden har i sitt sköte. Självklart kan det hända saker som gör att vi hamnar i en kris. Men det jag menar är att det känns tryggt att veta att vi båda har samma syn på ekonomi, att vi gör vårt yttersta för att inte hamna i problem och att vi är villiga att göra det som behövs om vi skulle hamna där.

På tal om "Lyxfällan" - vi slår alltsomoftast över till nån annan kanal ett par minuter innan det slutar. Det stör mig att de som medverkar ofta får så otroligt stora presenter. Jag förstår att de måste få något för sitt deltagande men mat för en hel familj ett år? Lyxsemestrar? Känns lite... Man blir lite småirriterad när de får, i vissa fall, lyxprylar som man själv känner att man inte kan unna sig för att man sköter sin ekonomi...

lördag 1 januari 2011

Välkommen 2011!

Så har det gått ännu ett år. När man var liten tyckte man att de vuxna var urtöntiga när de sa att tiden går sanbbare ju äldre man blir. Men nu börjar jag nog bli böjd att hålla med dem. Ibland rinner tiden iväg och man hinner inte med hälften av det man skulle vilja.

Året som gått var onekligen händelserikt - mycket av det som hände var tungt och jobbigt. Men det känns lite som att inget av det spelar någon roll efter de fantastiska nyheterna vi fick för ett par månader sedan. Och de nyheterna gör att vi redan nu kan vara säkra på att 2011 också kommer att bli ett spännande år.

Vi ska bli föräldrar! Ofattbart och fantastiskt! Allt annat hamnar på något sätt i bakgrunden. Nu tar vi nya tag mot framtiden!