Icke att förglömma:

Ikväll spelar MFF match i Svenska Cupen. Häromdagen verkade inte alla MFF spelare ens vara medvetna om att det är match idag så det känns som att en påminnelse inte är helt överflödig. Lätt hänt att allt fokus hamnar på stormatchen på söndag. MFF har inte haft något roligt facit i Svenska Cupen de senaste åren, gång på gång har man åkt ut mot till synes "enkla" lag. Jag hoppas verkligen att det inte händer igen! Trots att man ställer över en del spelare så har vi ett lag som SKA vara tilräckligt starkt för att ta sig vidare. Så: Framåt Malmö - Heja di blåe!!!

Ett litet utbrott...

... fick jag idag på tåget hem från Köpenhamn.

I Köpenhamn steg det på ett sällskap med italienare med några riktigt stora resväskor. Dom började slänga upp väskor på hyllorna, men de var alldeles för stora och stack ut en bra bit. Den ena lutade dessutom utåt.

För en tid sedan föll en väska ner och skadade en kvinna så svårt att hon fick men för livet. Det finns alltså anledningar till att det är förbjudet att lägga stort bagage på hyllorna.

Jag och Henry sa till sällskapet vänligt att de borde flytta väskorna, att det kunde vara farligt. Dom kollade lite på sina väskor men ryckte sen nonchalant på axlarna och lät dem ligga. Ett par som satt på platserna snett under väskorna kollade på oss och flyttade sedan sig en bit bort för dom insåg att det kunde vara farligt.

Mycket riktigt, knappt hade vi hunnit lämna Köpenhamn så såg vi den stora väskan börja röra sig. Vi och flera andra skrek till, Henry försökte springa fram men den hann ramla ner rakt på en stackars kille. Tack och lov verkade han klara sig ok.

En av italienarna reste sig tafatt upp och tog väskan och bad om ursäkt. Först såg han ut att vilja lägga upp den igen men lät bli. De ställde sig upp och kollade på sina två ännu större väskorna men lät dom ligga kvar och satte sig lugnt ner. Då fick jag frispel!

Jag sa till dom, i en inte alltför vänlig ton, att dom skulle se till att få ner sina förbannade väskor omedelbart, att det är absolut förbjudet att ha stora väskor där och att de redan varit på väg att skada en människa. När de fortfarande inte rörde sig blev det en rejäl rösthöjning med samma budskap och då flög de upp och tog ner väskorna, med viss assistans av Henry som var minst lika förbannad.

Resten av resan satt de och såg något skamsna ut och verkade mest vilja hoppa av. Själv bet jag mig i tungan för att inte använda ett par av dom fula ord jag kan på italienska.

Ibland kan jag ångra när jag fått ett utbrott. Det här är inte en av de gångerna!

Från frysboxen till värmen i strålkastarljuset

Markus Halstis reaktion efter segermålet idag säger rätt mycket om hur ödmjuk han är. Ingen rusch mot klacken för att suga i sig beröm och kärlek. Ingen avdragen tröja eller överdriven målgest.

Nej, en knuten näve i luften, ett litet leende och så tog han emot lagkamraterna som kom för att fira honom.

En doldis med fantastiskt fighterhjärta som nu steg för steg kliver in i rampljuset. Å så glad jag är att han inte gav upp utan kämpade sig ur den där frysboxen som han var mer eller mindre bofast i ett tag. Respekt.

Sovmorgon? Varför det?

Börjar undra om Oskars har nån lömsk plan när det gäller det här med sömn... Förutom att väcka mig och Henry ett antal gånger på nätterna...
De mornar när jag jobbar i Malmö har jag haft svårt att väcka honom vid halv sju, han har sovit som en stock. Men dom gånger jag jobbar i Eslöv och vi skulle kunna sova, då ska det börja buffas och knuffas redan tio i sex. Helst ska man också undersöka insidan av mammas näsa med sitt finger.
Jag tror snart mindre på sovmorgon än på tandfén och tomten.

Gubbarna

Ja vi kallar dom så, det lilla gänget som samlas utanför Coop om mornarna.

Vi, eller rättare sagt Henry, upptäckte dom när han var sjukskriven och ofta var ute och gick tidigt på morgonen. Ibland avslutade han då turen vid Coop och köpte morgonfrallor. Varje gång stod dom där, "gubbarna".
Det är alltså en liten grupp äldre herrar som varje morgon kommer dit i god tid innan butiken öppnar klockan 8. Dom står där ute och småpratar om allt och inget och väntar på att få komma in och göra dagens lilla inköp. En av dom har alltid kavaj och nystrukna byxor och skjorta.

Om de träffas på andra ställen än där förtäljer inte historien. Oavsett är det en go liten grupp tycker jag. Och är Henry ute och går på helgmornarna går han alltid förbi och säger hej. Jag hoppas jag har en sån liten grupp att hänga med när jag blir gammal.

(Cyklade förbi Coop vid 7.35 i morse och, jodå, två av dom var redan på plats). :-)