Ett litet utbrott...

... fick jag idag på tåget hem från Köpenhamn.

I Köpenhamn steg det på ett sällskap med italienare med några riktigt stora resväskor. Dom började slänga upp väskor på hyllorna, men de var alldeles för stora och stack ut en bra bit. Den ena lutade dessutom utåt.

För en tid sedan föll en väska ner och skadade en kvinna så svårt att hon fick men för livet. Det finns alltså anledningar till att det är förbjudet att lägga stort bagage på hyllorna.

Jag och Henry sa till sällskapet vänligt att de borde flytta väskorna, att det kunde vara farligt. Dom kollade lite på sina väskor men ryckte sen nonchalant på axlarna och lät dem ligga. Ett par som satt på platserna snett under väskorna kollade på oss och flyttade sedan sig en bit bort för dom insåg att det kunde vara farligt.

Mycket riktigt, knappt hade vi hunnit lämna Köpenhamn så såg vi den stora väskan börja röra sig. Vi och flera andra skrek till, Henry försökte springa fram men den hann ramla ner rakt på en stackars kille. Tack och lov verkade han klara sig ok.

En av italienarna reste sig tafatt upp och tog väskan och bad om ursäkt. Först såg han ut att vilja lägga upp den igen men lät bli. De ställde sig upp och kollade på sina två ännu större väskorna men lät dom ligga kvar och satte sig lugnt ner. Då fick jag frispel!

Jag sa till dom, i en inte alltför vänlig ton, att dom skulle se till att få ner sina förbannade väskor omedelbart, att det är absolut förbjudet att ha stora väskor där och att de redan varit på väg att skada en människa. När de fortfarande inte rörde sig blev det en rejäl rösthöjning med samma budskap och då flög de upp och tog ner väskorna, med viss assistans av Henry som var minst lika förbannad.

Resten av resan satt de och såg något skamsna ut och verkade mest vilja hoppa av. Själv bet jag mig i tungan för att inte använda ett par av dom fula ord jag kan på italienska.

Ibland kan jag ångra när jag fått ett utbrott. Det här är inte en av de gångerna!