måndag 19 oktober 2009

Hur, vad, vad igen och när?

.
HUR...
... i hela fridens namn är det möjligt för en försvarare att lyckas rädda ett skott genom att på mållinjen klacka bollen så den tar i stolpen??? Seriöst, det finns ju inte!

VAD...
... ska Eddie behöva göra för att få frisparkar med sig? Bli knivhuggen? Överfallen med basebollträ?

VAD...
...tänker folk på läktaren på när de jublar över att Häcken gör målmot Djurgården? Så skadeglädjen mot ett annat lag man inte unnar framgång betyder mer än hur det går för vårt eget lag? Häcken gick i och med segern om oss!!! Är det något att jubla åt?!? Fullblodsiditoter!

NÄR...
... ska mannen bakom oss på läktaren göra verklighet av sitt hot (löfte?) och sälja sitt årskort? Om han inte gör det kan han i alla fall ha hövligheten att informera oss om var han eventuellt tänker sitta nästa år - så att vi kan sitta nån helt annanstans!
.

tisdag 13 oktober 2009

Vår källare är klar!!!

Som de flesta som känner mig vet så har vi under ganska lång tid slitit med vår källare. Den kombinerade tvättstugan/duschrummet skulle först bara fräschas upp var det tänkt. Det var ganska slitet och duschen var inte alltför fräscht. Men så när vi satt igång så bestämde Henry sig för att det var bäst att dra om rör o avlopp så då blev det ju även till att dra upp golvet. Det blev alltså betydligt mer jobb än vi tänkt oss, men så här i efterhand är jag jätteglad att vi gjorde det! Vi är verkligen jättenöjda!

En av anledningarna till att det tog mer tid än beräknat var ju att Henry gick och blev dålig i ryggen och under flera veckor inte kunde göra något alls. Men så fick vi hjälp av underbara vänner som la golvet och av min far som hämtade massa klinker och kakelprover och skjutsade oss fram och tillbaks när Henry inte fick köra, jag fick lära mig fuktspärra, flytspackla och sätta kakel och: voilá, klart! Småplock som gardiner, hyllor etc återstår men det får komma efterhand. Jag är så himla imponerad av min Henry som är så duktig och kan så mycket, tacksam mot alla som hjälpt oss och lite grand stolt över mig själv också!

Här nere ser ni lite före, under tiden och efter bilder.




Knyppling

Sakta men säkert går det framåt med kunskaperna. Själv knypplandet är egentligen inte så svårt, det är samma "rörelser" med pinnarna som återkommer i olika kombinationer. Det svåra är att lära sig förstå och läsa mönsterna och att se om man gjort fel och veta hur man ska reda ut deet i så fall. Bilderna är på spets 1 och 2 (nästan likadana) som var enkla. Nu är jag inne på spets 3 som redan är betydligt mer komplicerad... behövs nog mer än en termin för det här tror jag...


Mitt hjärta o jag!

.
Idag är det två år sedan min underbare karl friade till mig på en weekendresa i Köpenhamn!

Det är en ofattbar lyx att få leva med en man som han - skattar mig enormt lycklig!!

Det blir ett stillsamt firande - middag på tu man hand i Eslöv -
en ny weekendresa får vi ta när hans rygg är friskare.