Vinterdag i Eslöv

Varför kan inte alla vinterdagar i Skåne vara som den idag?

Jag och Henry tog en härlig promenad i solskenet i morse. Kallt, klart, vindstilla och solen glittrade i snön. Det kan nästan inte bli bättre.

Jag är knappast nån mästerfotograf men tog i alla fall med kameran på promenaden och tog några bilder vid Trollsjön och runt fotbollsplanen.

En riktigt härlig vinterdag i Eslöv!

Husmor Lind?

Denna helgen har vi varit riktigt flitiga här hemma och jag har fått visa min allra bästa husmorstakter. :-)
Vi hade nämligen slagit på stort och inhandlat en halv gris, vilket innebar en del jobb. Henry och Robin (min kusins man) kom hem med varsin halv gris "grov-styckad" - de satte igång med att stycka (skära ut kotletter, stekar osv) medan jag paketerade. Jag fick också mala färs, tolv kilo att dela på blev det! Eftersom vi fick en massa ben över ville jag också prova på att göra egen fond - det tog sin lilla tid men den blev riktigt god och kommer säkert till nytta i matlagningen framöver. Av lever och späck var det sen idag dags att göra leverpastej. Det blev 16 stycken med lite olika kryddning. Som avslutning blev det äppelmoskok och resten av äppelskörden ligger skalad och skivad i frysen.

Visst tar det en hel del tid att pyssla med sånt här men jag tycker det är jättekul. Det är på något sätt extra gott att äta och dricka sånt som man gjort själv, och det fungerar dessutom perfekt som presenter.

I de stora lådorna med kött som Henry kom hem med låg dock ett par "saker" som vi hoppade över att använda, bland annat ett par grisfötter. Nån måtta får det vara på husmoderligheten!

Inte en till...

.
Nu är det deppigt i mitt MFF hjärta...
Först lämnar en av mina favoriter, Jonatan Johansson klubben. Inte alls oväntat i och för sig men sorgligt. Jag gillar JJ som spelare och dessutom är han en synnerligen sympatisk människa. Det har varit jättekul att prata med honom efter matcherna under säsongen. När det har gått bra har han varit glad och sprudlande och när det har gått tungt har han på något sätt fungerat som en "fotbolls-psykolog" för mig och Tony. Vår avslutningsintervju - som jag hoppas kommer upp på mffsupport.com ganska snart - var jättetrevlig och jag kommer att sakna att få snacka med honom om matcherna nästa säsong.

Som om inte detta var nog kom idag ett besked som i alla fall för min del var mer överaskande och väldigt trist och tungt. En av mina stora favoriter i Malmö FF sedan många, många år tillbaks, Anders Andersson, ingår inte i tränarparet Rolle-Grens framtidsplaner. Mitt hjärta blöder för dubbel-Anders skull... Han hade varit värd att få avsluta sin karriär i Malmö FF på ett bättre sätt än han nu fick i och med benbrottet som förstört större delar avdenna säsongen. Jag är övertygad om att Anders har mer att ge och jag skulle så otroligt gärna ha velat att han fått visa det i himmelsblått. Usch så ont det kommer att göra att se honom i en annan tröja än MFF:s.

Två favoriter bort i ett nafs. Ulrich, bara så du vet det: Du stannar där du är!!!

.

Håll truten! (I alla fall när det är fotboll)

Till nästa säsong är sambon och jag rörande överens om att se till att skaffa de boxar, kort etc som kan behövas för att kunna se MFF:s matcher från TV soffan (de matcher man inte ser på plats dvs). Det är mysigt att se matcherna hemma hos föräldrarna eller brodern men ute på pubar är det ibland helt olidligt. Allvarligt talat gott folk. Håll truten!!
Visst förstår jag att många som går ut på restaurang / pub vill kunna prata med sina vänner om sin nya lägenhet och hur det går att flytta, om senaste ragget, om den j-a datorn hemma som inte fungerar osv. Men snälla ni: Måste ni då sätta er precis mitt i smeten bland oss som försöker se och höra matchen?
"Bäst" var nog för nån vecka sen: Ett gäng unga killar med MFF halsdukar satte bredvid oss. Första intrycket var att detta var seriösa supportrar som nog spenderar hemmamatcherna på Norra stå. Jag tyckte det var skönt att de satte sig där så att man kunde slippa babbel enl. ovan och bara höra fotbollssnack. Men icke sa Nicke. De var en riktig hönsgård och inte var det mycket fotboll som diskuterades (om man inte räknar in otaliga historier om bengaler på läktaren). Trots att de inte såg och hörde mycket av matchen var de givetvis experter på Malmö FF och visste exakt varför det gått som det gått den här säsongen.
Jag säger bara suck.

Inte så enkelt i alla fall

.
På en hel del förpackningar finns ju texten både på svenska och finska och när jag kikade på en sådan insåg jag att det tydligen inte alls är enkelt att säga just enkelt på finska. Det heter nämligen: helppokäyttöinen ...
.

Inget mer Wallmans...

.
För ett par dagar sedan fick vi på jobbet ett pressmeddelande om att Wallmans Salonger stänger i Malmö efter denna säsongen. :`-(
För er som inte läst om det så har det varit en rätt lång följetong kring det här. Under tiden som Schlagerbaren fanns kom det en hel del klagomål från grannarna runt Wallmans, man fick då inte serveringstillstånd längre än till kl 01.00. Det gjorde att man fick slå igen Schlagerbaren och nu stänger man alltså helt då man inte kunnat hålla lönsamheten uppe utan Schlagerbaren.

Jag tycker detta är supertrist, inte bara för att jag själv älskar Wallmans Salonger men också för att det är så mycket folk som kommer till Malmö just för att gå på Wallmans men de spenderar ju du också en hel del tid och pengar i resten av stan också.

Nu har jag ju aldrig varit i huset ovanpå Wallmans så jag vet inte hur grannarna har det. Det jag vet är att det funnits olika typer av nöjesetabilsemang där länge och jag förundras över att man bosätter sig mitt i centrala Malmö, rakt ovanpå en nöjeslokal och sen klagar över oväsen på helgerna? Jag tycker också det är underligt att man från Malmö Stads sida inte verkar ha tagit hänsyn till alla de åtgärder som Wallmans vidtagit för att förbättra situationen.

Ni som inte varit där, eller som har varit där och gillade det: Passa på nu i höst / vinter. Därefter få man åka till Köpenhamn eller Helsingborg för att uppleva Wallmans.
.

Ännu en (poäng)förlust

.
När jag skrev till min bror efter matchen GAIS-MFF så skrev jag om "förlusten". Han påminde mig då om att det ju faktiskt blev oavgjort. Men i hjärtat kändes det som en förlust.

Dusans misstag är såklart horribelt men det finns många utespelare som gjort liknande misstag som inte straffar sig lika hårt. Men sånt är livet som målvakt. Men det är inte där vi egentligen tappar matchen. Nej poängen tappas, enligt mig, redan långt tidigare inne i spelarnas huvuden, precis som det varit så många gånger de senaste säsongerna.

I första halvlek handlade nästan allting om Malmö FF. Man dominerade spelet, spelade säkert och tryggt och gjorde dessutom två snygga mål. I normala fotbolls sammanhang borde man kunna gå till halvtidsvila med hyfsat lung i sinnet, men så fungerar det tyvärr inte just nu när man är MFF supporter. Nej den där oron finns där och gnager i magen nästan hela tiden.

Andra halvlek handlar som förväntat betydligt mer om GAIS. De får ett hyfsat tidigt mål och som ett brev på posten så är den där hos vårt lag igen. Den där förbannade ängsligheten, oron som det pratas om så fort något går emot oss. Beslutsamheten, tålamodet, passningsspelet och till och med jävlaranammat var som bortblåst. GAIS andra mål var därför inte alls oväntat, visserligen som sagt efter ett gigantiskt misstag från Dusan men jag hade inte blivit förvånad om vi släppt in ett mål även om Dusan inte fått hjärnsläpp. Det är oerhört tröttsamt för oss vid sidan om men det är såklart hundra gånger mer tröttsamt för laget. Nu har vi dock fått höra talas om den där ängsligheten och oron så länge att jag verkligen hoppas att man börjar ta det på allvar inom föreningen. Mental träning borde vara ett måste framöver. I alla fall verkar det så för en som står vid sidan av.

Det som nästan gör mig allra mest upprörd just nu är dock alla förbannade puckovarningar som spelarna drar på sig. Jag hoppas verkligen att det ger böter för dem som gör det, jag tror mig veta att de får böter för en massa annat som tex att komma försent och det här är ju betydligt allvarligare grejer. Missförstå mig inte - jag älskar rejäla tacklingar, jag har inget emot att man smäller på en motståndare ordentligt när så behövs. Men när man skriker på domaren, gör gester mot domaren för att visa att man anser att han är dum i huvet, sparkar bort bollen efter avblåsning, gör fula efterslängar i frustration eller liknande: Det gör mig så förbannad för det är så onödigt och det kostar laget så mycket med avstängningar i var o varannan match. Det handlar ju faktiskt "bara" om att hålla humöret i schack. Jag jobbar dagligen med att serva människor och tro mig, det är tämligen ofta jag haft lust att spontant säga både det ena och det andra till gäster och kunder, men självklart gör jag det inte. Det kan man inte i mitt jobb, och det borde man kunna hålla sig ifrån även på en fotbollsplan. Jag är såklart medveten om att det sprudlar betydligt mer adrenalin i kroppen på en fotbollsspelare än på folk i min yrkeskår men ändå. Det känns jävligt oproffessionellt och jag hoppas man slipper se alltför mycket sånt framöver. Ta dem i öronen Rolle o Gren!
.

Matchdags igen!

Så var det dags att ladda för match igen efter ännu ett landskampsuppehåll. Det känns som om denna säsongen varit ryckigare än någonsin.

Dags glädjeämne: Anders Andersson är tillbaks! Nåja nästan i alla fall... Det lutar åt att han får börja på bänken vilket väl får vara gott nog, även om jagär säker på att det kliar rejält i benen på AA. Jag tror han är tillbaks i startelvan till nästa match om inget oförutsett händer. Kanske ännu roligare för honom om det blir på hemmaplan.

När nu inte Anders startar är jag glad att se att det verkar som om Gabriel får flytta in på sin rätta plats i mitten. I Anders frånvaro är det just detta mittbackspar jag velat se: Dixon och Gabriel. Gabriel har vuxit enorm mycket sedan han kom hit - jag inbillar mig att det var bra för honom att Junior flyttade - att han blivit mer "tvungen" att lära sig svenska och ble en del av laget, klara sig själv. Så länge Junior var här så stod Gabriel på något sätt alltid i skuggan av honom, ett halvt steg bakom.

En anledning att jag gillar Gabriel är att han i mina ögon verkar vara en kämpe. Jag har alltid föredragit kämpar framför lirare och primadonnor. Dom där som inte glänser och får dom stora rubrikerna men alltid jobbar och sliter. Dom som, när det går dom emot och dom blir bänkad, inte gnäller i pressen och hänger med huvudet utan knyter näven i fickan och bestämmer sig för att bli ännu bättre. Spelarna som lyfter de andra istället för att gnälla på dem.Gabriel verkar vara en sån, Eddie likaså.

Mot tre poäng!!

Citat

.
Var på frukostmöte med jobbet idag på Humanitetens hus i Malmö. Såg ett citat på en broderad tavla på väggen där som etsade sig fast:

Kärlek och Respekt
Ska det vara så jävla svårt

Egentligen inte eller hur

.

Seger!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

.
Himmelsblått segrare igen!
Det känns såklart helt fantastiskt! Det är glädje, det är lättnad, det är en hel massa känslor i omlopp på en gång.
Som vanligt på forumen så är det ändå fullt av folk som vill gnälla på än det ena och än det andra. Lite trist tycker jag.
Självklart fanns det brister i spelet, självklart fanns det spelare som inte kom upp i den nivå man skulle önska, osv. Men låt oss, bara för nån dag, fokusera på att NJUTA av SEGERN - smaka på segerns sötma! Det var så härligt att se Daniel Andersson efter matchen - han hoppade och dansade och utstrålade så mycket glädje och lättnad.
Danne var riktigt bra igår, tvåmålsskytt dessutom - härligt! Men ännu mer värmde det mitt hjärta att Eddie Ofere var så bra och att han fick kröna sin insats med ett mål. Eddie har kämpat hårt och länge för det här, han har varit lite av en hackkyckling bland supportrar, har stundtals varit långt borta från startelvan. Men han har bara knutit den stora näven ännu hårdare i fickan och fortsatt jobba för att få chansen att visa vad han kan. Nu gör han det. Visst finns det mycket kvar att jobba på, men har vi tålamod tror jag han kan bli riktigt bra!
.

Skrubba träd eller fika?

Livet ändras onekligen något när man skaffar hus. Det finns alltid något som måste göras. Idag är jag för ovanlighetens skull ledig en vardag och det är en av de där sällsynta härliga höstdagarna, soligt, kallt och friskt i luften. Under min tid i lägenhet i stan skulle jag en sån här dag troligtvis ha gått på stan, strosat runt i parkerna och satt mig på nån uteservering och fikat. Idag som husägare i Eslöv har jag varit ute och skrubbat träden.

Varför skrubbar man träd undrar du kanske nu. Häromdan var min pappa hemma hos oss för att visa oss hur man ska beskära plommon- och äppelträden. Vad skulle man göra utan pappor? (Och mammor med för den delen). Han pekade då också på något på stammen som såg ut som en slags mossa och förklarade att allt detta också ska tas bort. (Jag får erkänna att jag inte minns exakt varför, men trädet mår uppenbarligen bättre utan detta gråvitgröna joks på sig). Igår inhalndlade vi en skurborste och nu har jag spenderat nån timme med att skrubba trädstammar. Ganska hårt jobb - varenda liten gren verkade vara klädd med denna "mossa" - men vad man känner sig duktig när man är klar! Nu, efter att ha borstat av mig all mossa som inte hamnade på gräset utan på mig, tar jag en paus med en kopp kaffe och sen ska jag fortsätta måla en stol, sen är det dags att plocka undan sommarkläder och ta fram de tjocka tröjorna, sen slår jag mig nog ner i fåtöljen och fortsätter sy på min julduk.

Ett annorlunda liv som sagt men härligt!

Syndafloden?

Herrejävlar vad det regnar! Låter som om verandataket ska gå i bitar.
Skönt att ha möjligheten att hålla sig inomhus en sån här dag!

Utmärkelse

Jag har blivit utsedd till favorit på bloggen equaltonone.wordpress.com


:-D

Tanken är, för denna "utmaning", att följande ska gälla:

1. Den som fått utmärkelsen kopierar bilden och lägger den på sin blogg 2. Länka till personen som gav dig utmärkelsen 3. Ge utmärkelsen vidare till sju bloggar 4. Länka till dom bloggar du gett utmärkelsen 5. Lämna ett meddelande på bloggarna som du gett utmärkelsen till.

Problemet är att jag inte känner 7 personer som bloggar. Ja, jag vet, jag är totalt omodern! Har några favoritbloggar, dem jag länkar till här bredvid, men ett par av dem känns inte helt "rätt" att lägga upp detta på. Men eftersom jag blev glad över utmärkelsen hoppas jag givaren tycker det är ok att jag publicerar det ändå och glatt skickar utmärkelsen tillbaks till equaltonone.wordpress.com och även ger den till "Z i fokus" på zliljegren.blogspot.com

.

Fem prylar

Fick en utmaning av en MFF kompis som har bloggen equaltonone.wordpress.com
Känner inte så många som bloggar men jag skickar den i alla fall vidare till frk "Z i fokus"

Fem saker i din frys:
1 Bröd (Henry har mackor med till jobb varje dag)
2 Äpplen och plommon (skörd från egna trädgården)
3 Köttfärs (Köttbullar, köttfärssås, köttfärslimpa... Mmm mycket gott kan man göra)
4 Bacon (En svaghet, jag erkänner)
5 Grönsaker

Fem saker i din garderob:
1 Toppar av alla de slag
2 Heliga och mindre heliga MFF tröjor
3 Koftor o tröjor
4 Numera faktiskt tunikor o en o annan klänning
5 En del för små kläder som jag inbillar mig att jag ska gå i nån gång

Fem saker i din bil:
Nu har jag ju ingen bil så det får väl bli i Henrys bil då, fast jag har få "permanenta" saker där
1 CD skivor
2 Solglasögon
3 Halstabletter
4 ?
5 ?

Fem saker i din handväska:
1 Plånbok
2 Mobil
3 Extra kontaktlinser
4 Hårgrejer
5 Bok (sysselsättning på tågresan hem fr jobb)

Yngvesson - Me still like!

Som många vet var Andreas "Ante" Yngvesson en av mina favoriter under sin tid i Malmö FF. Många gnällde på hans många missade målchanser, men jag vill hävda att han var mycket viktigare för MFF:s guldlag än vad många förstod, trots att han brände en del klara chanser. Han löpte outtröttligt, rev upp stora sår i motståndarnas försvar och skapade mängder av chanser åt sig själv och åt sina lagkamrater.

Sen hade han ju en ganska skön stil utanför plan också. Det fanns såklart en anledning till att han var den som oftast blev kallad till intervjumikrofonen i pauserna och efter matcherna. Han kom inte bara med de vanliga flosklerna som de flesta mediatränade spelare gör utan kunde kläcka ur sen en och annan rätt kul kommentar emellanåt.

I dagens Metro Stadion frågade man en massa folk med MFF anknytning om hur dagens MFF ska ta sig ur krisen. Antes lösning skilde sig något från övrigas....
Han fick frågan: "Hur hade ni löst det här på din tid?" och svarade: "Vi skulle ha haft en inofficiell lagfest". Han fortsätter med att säga bland annat: "Det är ett allmänt känt faktum att det fungerar. En gång behöver inte inverka på fysiken. Man tar några pilsner och snackar som kompisar igen."

Nu tvivlar jag lite på att man löser problemen i dagens Malmö FF med några öl... Men å andra sidan - just nu kan jag tänka mig att låta dem testa det mesta! I ärlighetens namn så verkade ju också Ystad Saltsjöbad ha en bra inverkan på killarna, trots att de förlorade. Men det orkar jag inte skriva mer om just nu...

Derbydags ger klump i magen

Malmö FF har verkligen gjort mig knäckt på sistone. Matchen mot IFK Norrköping hade jag inte ens lust att se - jag kan inte komma ihåg när det hände senast. Och även den matchen gick ju åt helsike...
Jag vill verkligen hoppas och tro att det ska vända mot HIF. Men tyvärr tvivlar en stor del av mig på att det går. Det känns som om osäkerheten krupit alldeles för långt in i spelarnas medvetande. Jag hoppas verkligen att jag har fel!

Ljus i MFF mörkret!

Anders Andersson är tillbaks på plan! Han ska enligt uppgift spela i B-lags matchen på söndag. Jag önskar jag kunde vara där och se det! Välkommen tillbaks Anders, vi saknar dig!

Tungt tungt tungt

Jag blir visserligen alltid ganska nere när Malmö FF förlorar men jag brukar ändå hämta mig ganska snabbt. Just nu är det svårt att göra det. Matchen mot Elfsborg var en riktig käftsmäll, jag inbillade mig - naivt nog - att MFF skulle använda HBK matchen som tändvätska och lyckas stå emot bra. Usch så fel jag fick! Det som nästan är jobbigast just nu är att jag inte ser fram emot nästa match ett endaste dugg! Jag är bara orolig och nervös trots att det är match mot Norrköping! Vad har hänt med mitt MFF...

Inte mitt bästa beslut?

I lördags missade jag ju som bekant Malmö FF:s hemmamatch mot Halmstad. Eftersom jag ogärna missar matcher och dessutom hade en god känsla inför denna matchen bestämde jag mig för att spela in den på video, försöka undvika att få veta resultatet och sense den så fort vi kom hem till Eslöv. Det visade ju sig i efterhand vara ett av mina mindre intelligenta beslut...

Jag tycker inte om att säga så här om laget i mitt hjärta men det de presterade mot Halmstad var fullkomligt bedrövligt! Det verkade rörigt och förvirrat efter ett tag lite irriterat och många hängande huvuden. En kort period i andra trodde jag ändå att det skulle kunna vara på väg att vända när Eddie Ofere kom in i pausen. Men det höll bara i sig ett tag - sen kom 0-2 och så var det liksom kört totalt. Det är så tungt att se dem såhär! Stundtals är det som om de har glömt hur man spelar fotboll! Den som ständigt håller huvet högt och som i stort sett aldrig är dålig är Ulrich - jag är så glad att han förlängde sitt kontrakt. Det är såklart att man undrar vad det är som går så snett, men det misstänker jag att de nog undrar själva också.

Jag tror att vi definitivt i det här läget saknar Anders Andersson. Försvaret svajar och det känns som om man skulle behöva ha in en stabil kraft där - jag sågar absolut inte spelare som Halsti och RÅP men de är kanske ännu inte mogna att lyfta laget när det börjar gå tungt. Här behöver vi de gamla rävarna men i lördags såg man inte mycket från dem heller. Något som kan göra mig gruvligt irriterad är när spelarna drar på sig "pucko-varningar", dvs varningar för tex tjafs, sprka bort bollen vid filmningar osv. Jag hoppas att Rolle o Gren, som verkar vara stränga herrar, tar pågarna Labinot och Ofere ordentligt i öronen efter deras pucko-varningar som dessutom gjorde att de båda är avstängda i nästa match. Smart killar!

Ett annat kraftigt irritationsmoment under sändningen var kommentatorerna och "mannen vid sidan av plan". Inte nog med att man ska behöva stå ut med Herr Ekwalls fantastiska "vi-står-i spelargången-en halv-minut-innan-spelarna-ska-in-på-plan" intervjuer. Nej man ska dessutom lyssna hela matchen på inte bara en utan två herrar Pehrlskog - den ene med dummare kommentarer än den andra. Till och med min käre sambo som för det mesta är lugnare än en filbunke höll på att krypa ut skinnet av irritation.

Nej, denna gången känns det väldigt tungt att bryta ihop och komma igen, men vad är valet? Jodå, jag kommer att sitta där på onsdag igen och hoppas och tro.
Hoppas jag inte får anledning att använda ovanstående rubrik igen efter det!

OK resultat

Resultatet under landskampsuppehållet ser väl helt OK ut genom mina himmelsblå ögon: En oavgjord och en seger för landslaget, inga skador på JJ och Daniel och dessutom fick JJ göra mål!
Håll nu i det här på lördag pågar! Jag hejar på er på avstånd.

Kroppen o knoppen!?!

Ibland undrar jag hur kroppen funkar egentligen. Ända sedan jag var liten så har jag alltsom oftast blivit sjuk när det varit dags för viktiga och roliga saker som resor, fester osv. Jag fick halsfluss, influsensa, blev dunderförkyld, eller fick åtminstone feber. Det gick så långt ett tag att mina föräldrar slutade att tala om för mig när det var saker på gång, de berättade inte förrän ett par dagar innan.
Nu är det inte lika illa men jag får fortfarande känningar av än det ena än det andra när det är dags att göra något. Jag fattar ju att det hänger ihop med skallen - att man trissar upp sig själv och oroar sig men jag tycker ändå det är skumt. Idag känner jag mig febrig och snuvig o har lite ont i halsen - lagom i tid för lindas bröllop på lördag. Nu väljer jag att ignorera det så mycket som möjligt och konstaterar (försöker få min skalle att fatta) att jag kommer att åka dit oavsett hur jag mår. Sådetså!

(P.S. Min käre sambo har ett liknande symptom - så fort det är dags för fest eller fotografering så får han minst en men ofta flera rejäla finnar i nyllet! har inte sett några ännu men det kommer säkert. :-)

Orolig och frånvarande

På lördag spelar Malmö FF match på Malmö Stadion. Jag kommer inte att vara där. Jag kommer inte ens att se matchen på TV, förrän möjligtvis i efterhand. Alla som känner mig det minsta förstår såklart att det måste finnas en mycket viktig orsak till detta. Och det gör det.
En av mina allra goaste väninnor, Linda, ska gifta sig på Öland och det vill jag absolut inte missa. Linda har varit med mig under många viktiga händelser i livet och har ställt upp för mig på sätt som inte många skulle göra. Så sorry mina kära MFF-pågar, ni må vara viktiga, men inte så viktiga!

Jag erkänner - eftersom matchen från början skulle spelas söndag eftermiddag hade jag en liten tanke om att vi eventuellt skulle kunna hinna hem i tid för att åtminstone se andrahalvlek. Men så ändrades matchen till lördag och nu kommer jag att se den på video istället.

Trots att jag inte ska se den så är jag såklart nervös. Jag är alltid nervös när det är landskampsuppehåll. Jag ställer normalt inget större hopp till böner men varje gång vi skickar iväg våra pågar för att representera sitt land ber jag en liten bön om att de ska komma hem oskadda. Inga sträckningar, lårkakor, stukade fötter eller andra otäckheter på JJ, Daniel och de andra, OK? Sen tycker jag inte om att det blir uppehåll efter en vinst... Jag vet att Jonatan i vår senaste intervju hävdade att det inte skulle spela nån roll, att man skulle ha med sig självförtroendet från senaste vinsten även efter uppehållet, men... Jag är ändå orolig! Och nu allt strul kring Dusan. Jag tänker inte ge mig in i nån debatt angående fortkörning och att köra bil när man druckit (tro mig, då skulle detta bli en lååååång och mycket ilsken text). Just precis här och nu fokuserar jag på den fotbollsmässiga aspekten, och då undrar jag hur han hanterar detta. Jag var så glad över hur stabil han verkat i målet och vilken pondus han haft. Jag hoppas att han kan hålla i detta trots turbulensen som varit kring honom de senaste dagarna. Men lite orolig är jag...

Men å andra sidan: Jag är en typ av människa som oroar mig! Jag kan oroa mig över saker som händer på jobbet, jag oroar mig massor över nära och kära, över mig själv, jag skulle kunna fortsätta länge men man kan väl sammanfatta det som att:Jag oroar mig mycket och ofta! Så att jag oroar mig över den kommande matchen är alltså inget konstigt alls, bara helt normalt och inget att oroa sig över. :-)

Fast Lindas bröllop (och äktenskap) oroar jag mig faktiskt inte ett enda dugg för! Det ser jag bara fram emot och jag är faktiskt helt säker på att hon kommer att bli lycklig!

Lat och skön helg

Har varit enormt trött hela veckan. Vet inte riktigt varför - höstväder, mycket jobb, lite sömn - säkert en kombination av en massa olika anledningar. Helgen har däremot, för ovanlighetens skull, varit mer eller mindre obokad så jag passar på att försöka vila upp migo ladda batterierna.

Fredag kväll var jag och kollegan Ann på Wallmans premiär (en trevlig jobbförmån att bli bjuden på en sån grej). Vi fick plats precis vid scenen, mitt i strålkastarljuset. Varmt! Jag älskar Wallmans men har de sista gångerna jag varit där tyvärr varit lite besviken på showen. Denna säsong verkar det dock peka uppåt igen - många riktigt bra nummer och idel "gamla godingar". Sen gillar jag också att de bytt ut den (för min smak) lite för pråliga maten de tidigare hade mot en stor härlig grillbuffet. Fast det kanske är för mycket vitlök i vissa rätter - Henry sa att jag luktade som en kebab-butik hela dan igår.
Igår åkte jag in till Malmö och käkade frukost på Kungsgatan med Annika. Supermysigt att sitta i lugn och ro och prata, prata och prata lite till utan nån tid att passa. Sen blev det hem o vila på soffan, laga mat innan det var dags att se landskampen på TV.
Idag blir det bara hemmamys. Sticka, baka, äntligen lägga in semesterbilderna på datorn osv. Det vill säga bara vara.
På tal om landskampen förresten: Jag tycker det är så härligt att det går bra för Daniel Andersson i landslaget! Han har fått ta så mycket oförtjänt skit för sina insatser där länge nu. Nu ses han plötsligt som en viktig kugge i det nya systemet. Härligt Danne! Se till att hålla dig skadefri bara. Malmö FF needs you!

Inte min störste men min förste...

Ja, MFF idol alltså; Robert Prytz!

Jag hade nöjet att se honom, och lite andra fd MFF spelare (tex Hasse Mattisson, Jörgen Ohlsson, Leif Engqvist m fl) som deltog i turneringen EMG2008. Goa killar som verkade ha enormt roligt på plan precis som det ska vara. I matchen som jag såg mötte de ett lag från Ukraina och vann behändigt med (tror jag) 4-0. Trötta blev de och en del verkade vara på väg att växa ur tröjorna de fått ;-) men fotboll kan de ännu! Hur det till sist gick för dem i turneringen vet jag inte men det bör man väl såsmåningom kunna läsa på mff.se (eller emg2008.com).

Jag såg ju även landskampen Sverige94 mot Danmark92 i fredags och det var också riktigt, riktigt kul! massa gamla storlirare på plan. Även här var det väl ett tag sen toppformen fanns hos en del av spelarna men, som sagt ovan, fotboll kan de! Massor av gånger såg man att de hade en snygg fint eller passningskombination på gång, som tyvärr misslyckades pga att det gick liite långsamt. Speaker Arne Hegerfors uttryckte det så här: Man känner igen de flesta spelarna. Och man hinner ju se hur de ser ut för det går inte så fort. I lysande form var dock, som väntat, vår egen Roland "Rolle" Nilsson. Han spelade hela matchen (2*35min), höll totalt ren på sin högerkant och hann också med att anfalla en hel del. Jag vet att det är en väldigt skillnad på en sån här match och en allsvensk dito men faktiskt, jag hade inte varit särskilt orolig för att låta Rolle göra ett inhopp hos di blåe. Han slog förresten en kanonpass mot Kennet Andersson, dock för en lång löpning längs kanten. Kennet löper allt vad han kan samtidigt som han vrålar: inte så jävla låååångt! I sämst form i svenska laget var nog Stefan Rehn. Första bytet kom efter 4 min och 43 sekunder. När han var inne hann han dock med ett par lysande dribblinar och inlägg!

Väldigt skönt som sagt att få se lite sån här fotboll i helgen innan det var dags för allvar i form av Gefle - MFF. Mer om den matchen kommer nog lite senare idag.

Ha det godis!

Nostalgi!

Ska på fotboll idag - för en gång skull utan klump i magen av nervositet och utan känna att mitt lag måste vinna. Jag ska på notsalgi landskampen på Malmö IP ikväll: Sverige 94 mot Danmark 92. Ska bli skitkul!
Hoppas också komma iväg och se MFF:s lag i EMG2008 tävlingarna i helgen även om det kan bli tight med tid. Skulle avra ljuvligt att se favoriten Hasse Mattisson i himmelsblått igen!

Lästips!

På ämnet MFF, som ju är ett av mina favoritämnen måste jag tipsa er som gillar att läsa om "di blåe" att läsa Anders Anderssons blogg på skånskan (se länk här bredvid). Tyvärr skriver Anders, som är en stor favorit hos mig, alldeles för sällan men alltid roligt och för det mesta väldigt klokt!

Nu får han bara se till att reparera färdigt kroppen så vi får se honom på plan igen. Det behövs nån stabil herre därnere i vårt försvar som just nu släpper till väl lätta mål för motståndarna.

Tungt att vara himmelsblå...

Som alla som känner mig vet så är jag himmelsblå in i själen. Det är inte det lättaste att vara just nu... Det är så frustrerande att se sitt lag ge bort poäng efter poäng genom att släppa in taffligt enkla mål och själva vara alldeles för ineffektiva vad gäller målgörandet. Till en viss gräns går det att trösta sig med att: "Vi spelar ju bra i perioder" och "vi har bra intentioner" och "vi gör en bra match och förtjänade inte att förlora". Men nu börjar den där frustrationen och ängsligheten som vi lärde känna alltför väl under 2006 och 2007 sticka fram sitt fula tryne igen.

Jag vill inte vara sån här. Jag vill lyfta fram det positiva och komma med hoppfulla kommentarer inför nästa match. Men när jag idag satt och funderade på frågor till min intervju med JJ för hemisdan så kom jag bara på frågor som fick mig att känna mig som den där reportern som skulle pressa fram tårar ur Susanna Kallur. Min frustrerade (och kanske lätt elaka sida) vill säga saker som: "Det viktigaste var att inte släppa in ett tidigt mål - hur definierar ni tidigt?". Men det går lika snabbt över.

För i sanningens namn är jag ganska blödig vad gäller de där himmelblå pojkarna. Jag kan bli arg på dem när jag tycker att att de slarvar eller när de inte kämpar (det sistnämnda har dock inte varit fallet denna säsongen enligt min mening). Sen blir jag såklart frustrerad men framför allt blir jag ledsen. Dels för min egen skull men framför allt för spelarnas skull. De vill ju lika mycket som vi och det måste vara otroligt frustrerande att inte få fram det. Så vet man ju hur media kommer att vara som hökar på dem i sin jakt efter den smaskigaste och svartaste rubriken. Men framför allt vet jag hur hårda många supportrar kan vara när de ska uttrycka sin frustration. Spelare, tränare och ledare hängs till höger och vänster - de ska sparkas, de borde löpa gatlopp genom Pildammsparken och de är inte värda ett nickel. Jag drar mig för att läsa på forum efter matcherna - det är ofta alltför brutala sågningar för min smak.

Men det värsta just nu är nog ändå att alla som inte brinner för MFF njuter så vansinnigt mycket av att det går dåligt och inte är sena att skriva oss MFF:are på näsan tills blodet nästan börjar drypa. Det verkar vara fritt fram att såga, håna och trycka ner så mycket man kan - till vilken nytta kan man undra... Jag har inget emot att diskutera fotboll med en supporter från ett annat lag, som också brinner men för ett annat lag. Men folk som egentligen inte bryr sig om fotboll ett jota som kommenterar tabelläget med ett hånleende - dom gör mig vansinnigt irriterad.

Pust - skönt att få skriva av sig faktiskt... Det kanske inte är så dumt det här med att blogga ändå? ;-)

Nybörjare

Efter en del påtryckningar ;-) har jag nu tänkt mig att börja blogga...

Kan ta ett tag innan det hela börjar ta form men hav tålamod! Det ska komma mera såsmåningom!