Ännu mera Oskar-bilder

Hmmm var det inte meningen att du skulle ligga PÅ mattan och leka? Det är ofta när man ser gamla bilder som man verkligen förstår hur mycket som hänt med vår lille skruttis. Som tex när man jämför den här "efter-badet-bilden" från ett par dagar efter hemkomsten med den nedan, tagen idag...

När fam. Tiderström var på besök upptäckte vi att det inte bara var store killen Emil som var road av att mata fåglarna, Oskar tyckte det var rätt skoj när de gick omkring vid vagnen och lät.

Så här snygg ska man vara när man ska gå på kalas tycker Oskar!

Ge och ta och mycket annat...

Som tiden går och vad det händer mycket med vår lille goding just nu! Egentligen borde jag väl också gå och lägga mig nu med mina båda killar men kände att jag vill plita ner allt som är på gång - om inte annat för mitt eget minnes skull...

.

Rubriken syftar på att jag och Oskar plötsligt kunde leka en ny lek igår. Han satt i mitt knä och jag tog hans napp och satte i min mun. Han tog den och jag sa varsågod. Sen frågade jag om jag kunde få tillbaks den och gapade lite, då sträckte han fram nappen och satte tillbaks den i min mun och jag sa tacktack. Så höll vi på säkert ett 20tal gånger och han tyckte det var lika kul varje gång han både fick ge mig nappen och när han fick ta tillbaks den.

.

Oskar och jag brukar ofta leka "klappa kaka" och som förberedelse för hans karriär som MFF supporter brukar jag också klappa samman hans händer och säga "Malmö" varpå han skrattar så han kiknar. Så i förrgår när han satt i mitt knä så klappade han plötsligt själv händerna. Eller ja, handen om man ska vara noga, han höll ena handen knuten och klappade med den andra. Men ändå. :-) Han har också börjat vinka ibland. Han kan inte alls koppla ihop det med att vinka hej eller hejdå, vinkningarna kommer lite när som helst men det är ett steg på vägen. Ibland blir han alldeles fascinerad själv av det och stirrar på sin hand medan han vinkar. Toker! :)

.

Han har ju länge, länge hasat sig bakåt och i sidled och även stått en del på alla fyra men där har det stått still och han har inte visat några större tendenser att vilja krypa. Förrän nu! Igår så slängde han sig plötsligt framåt när han låg på alla fyra och idag så kämpade han med att dra benen framåt när han stod på alla fyra. Han lyckades flytta knäna några centimeter men kom inte underfund med att man också måste flytta händerna framåt för att komma nånvart. Det är också väldigt, väldigt spännande att prova att gå, även om det är vääääldigt svajigt än så länge. Mockasiner inhandlades idag för att underlätta träningen.

.

Att gå i gåstolen är också väldigt roligt, särskilt nu när han kommit på att man kan öppna skåpsdörrar, ugnslucka, dra i dukar, lyfta (tom) vedkorg osv osv. Med andra ord är den inte samma hjälp för hans lilla mor längre - innan kunde man låta honom gå i gåstolen för att kunna pyssla lite i köket i lugn och ro. Å andra sidan är det himla kul att se honom upptäcka saker.

.

Ska man utgå från hur han låter nu så kommer det att blå en liten pratkvarn av rang! De senaste dagarna har han pratat och pratat och pratat. "Dalldalldalldall"", Dädädädä, "Bläbläblabla" och pruttljud är de vanligaste åsikterna han delger mig. Väntar ihärdigt på första "mamma".

Mina underbara killar!

Träningspremiär!

Igår begav oss jag och Oskar till Malmö tidigt på förmiddagen. Anledningen var dels att vi skulle hämta ut MFF:s årsbok som Oskar får genom sitt medlemskap men också att han skulle få se sin första MFF träning! Man säger ju att det ska börjas i tid. :-)

.

Det märks att jag tappat rutinen nu när jag inte varit på plats på träningar på länge - vi var där redan på utsatt starttid klockan 10 och det var såklart alldeles för tidigt. Jag hann fundera över om de kanske just idag kanske skulle träna nånannanstans men de trogna staketrävarna försäkrade mig att killarna skulle komma såsmåningom. Nu gjorde det inte så mycket, visserligen var det ganska kallt men Oskar sov gott så vi roade oss med lite promenerande fram och tillbaks längs planen.

.

Sisådär runt halv elva dök så spelarna upp och strax därefter vaknade Oskar, solen kikade fram och det blev lite behagligare. I ärlighetens namn var väl unge herr Flykt måttligt intresserad av det som hände på plan, vilket han väl får vara förlåten med tanke på sin ringa ålder. Bananen han glufsade i sig fick först hundraprocentigt fokus, hunden som en av de adnra åskådarna hade med sig var också intressant, likaså att lyssna på alla som pratade. Ibland när spelare kom nära sidlinjen där vi stod eller när de skrek till kikade han nyfiket på vad de pysslade med men han tyckte nog inte att det var en av de mest spännande dagarna i hans drygt 8 månader långa liv. Men ibland måste mamma också underhållas... Fullt så lidande som han ser ut på bilden nedan var han dock inte, där är han helt nyvaken.

.

Jag fick lite bannor när staketrävarna kikade ner i vagnen, vilket var ganska väntat. "Men pågen kan ju inte ha gul mössa" sa flera av dem upprört. Jag försökte förklara att Oskars mössa är ett giraffhuvud och att giraffer sällan förekommer i himmelsblått men det argumentet bet inte, inte heller att han ju i alla fall hade både MFF napp och tröja. Jag fick lova bättring till nästa gång, då får vi väl sätta på Oskars MFF mössa även om den är för stor och för varm att ha tillsammans med luvtröja i vårvärmen. :-)

.

Det var härligt att vara tillbaks och det här får nog Oskar och jag göra om. Fast då får det ha hunnit bli lite varmare så att han inte får knallröd näsa och så ska vi inte dyka upp redan innan spelarna hunnit värma upp.

.

Tjoho, jag står upp!

Irritationsmoment och glädespridare

Att företag ibland måste höja priser på varor är självklart inget konstigt. Men det gör mig irriterad när man gör det på fula sätt. Som när man upptäcker att blöjpaketen man köpt visserligen inte blivit dyrare men plötsligt innehåller ett antal blöjor mindre per paket. (Olika i olika storlekar men cirkus 10% färre). Eller som idag när jag skulle köpa linsvätska. Ända sedan jag började köpa månadslinser har man fått en linsbehållare när man köpt en flaska vätska, troligtvis för att de rekommenderar att man byter behållare ofta. Ibland har jag inte tagit någon behållare men då har alltid expiditerna gått och hämtat och sagt att det ingår. Idag när jag köpte linsvätska (och en behållare) tyckte jag att summan han i kassan sa var dyrt, men tänkte att jag väl mindes fel på vad det kostar. När jag kom ut ur affären kollade jag kvittot och såg då att de tagit betalt 20kr för behållaren. Jag har inget problem med att de tar betalt för behållarna. Men om de ingått i priset i sisådär minst 10-15år kan man väl åtminstone nämna i kassan att det ändrats? Eller i alla fall sätta ut en skylt med pris på lådan med behållare så att man vet att man ska betala för dem?

Blev heller inte på gott humör när jag var inne i lokala videobutiken häromdan och lämnade tillbaks ett par filmer. De är sällan särskilt muntra där men just den här gången lät han faktiskt lite trevlig och när han reste sig från stolen och gick ut från kassadisken när jag var på väg ut blev jag så glad att han faktiskt tänkte hjälpa mig att hålla dörren när jag gick - det är rätt trixigt där annars med barnvagn. Man ska upp från en ramp och så lyckas få upp dörren och hålla den uppe samtidigt som man går ut. Ha - in my dreams! Killen svängde av precis innan rampen och ställde sig glatt och kollade mobilfodral eller nåt liknande medan jag själv fick baxa ut mig och Oskar därifrån...

Å andra sidan blev jag glatt överraskad hos BVC idag när jag fick ett presentkort från Eslövs bibliotek - Oskar fick en gratis bok för att uppmuntra att man läser med/för barnet. Trevligt initiativ tycker jag.

För några dagar sedan upptäckte jag att ljudet totaldött på min mobil. Blev lätt knäckt, jag hatar verkligen att shoppa efter sådana grejer - vill inte ha dyra abbonemang med fri surf och avancerad mobil som kan koka kaffe åt en! Så jag slängde ut en fråga på Facebook om någon vänlig själ hade en enkel mobil med hysad kamera till försäljning. Nästan omedelbums fixade söta svägerskan Jenny så att jag fick en av hennes "avlagda". Som om inte det var nog så skickade goaste Lotta (som jag fick köpa min nuvarande telefon av för en struntsumma) vidare min fråga och vips så hade inte mindre än 3 (!) av hennes vänner erbjudit mig telefoner. Människor jag inte känner, inte ens träffat, men som bara ville hjälpa till! Helt galet och härligt...

Även om man kan gå och lacka ur på saker ibland så värmer det i själen att veta att det finns så mycket bra och omtänksamma människor runt omkring en!

Mammig vällingvägrare

Idag var det 8månaders koll av lillskrutten och även denna gång fick han ok-stämpel i rumpan. Det kollades syn, hörsel etc och allt var som det skulle. Cirkus 76 cm lång och drygt 9,5kg tung har han hunnit bli. Pincettgreppet har börjat tränas tex när han käkar "mus-macka", han kryper fortfarande inte och favorileken just nu (hos Henry) är att stå el sitta i hans knä i fåtöljen, glida neråt tills han kommer ner med fötterna i golvet och får stå "själv". Ska lägga in en bild sen där man ser hur glad han blir när han får göra det.

Häromkvällen visade han första tecknena på rejäl mammighet. Hela familjen låg och vilade i sovrummet. Efter en stund gick jag upp och då blev han tokledsen och det var bara att gå tillbaks. Senare på kvällen satt han och mös hos Henry, jag reste mig upp och skulle gå förbi. Oskar sträckte upp händerna, jag klappade om honom och fortsatte sen ut i köket, då började han "Lille-Skutt-gråta" igen. Och när det var nattningsdags var det bara jag som dög igen. Men för det mesta funkar det bra med vem av oss som helst och han är (peppar peppar) än så länge inte ett dugg rädd för folk.

Vi började ju introducera smakportioner för Oskar ganska tidigt och så här långt har han ätit allt som serverats med god aptit. När det blev dags att lämna bara puréer och börja med lite bitar var han lite skeptisk ett eller två mål, sen slukade han all mat igen. Så i helgen som gick tänkte vi börja testa välling, mest för att det känns enklare att ha med på resa än gröt samt att det kanske kan vara lite mysigt vid sista kvällsmålet. Det var inget lyckat försök kan jag säga! Han bet ett par gånger i nappflaskan och började sen skruva på sig (undrade förmodligen var fasen hans gröt var nånstans). Vi testade då att hälla över vällingen i hans vanliga nappflaska men det funkade inte alls, tror att hålet var för litet för att han skulle lyckas få ut nån välling. Vi tänkte då att vi kanske kunde vänja honom vid den nya nappflaskan genom att ge honom vatten i den, men det gick inte bättre det. Han tog flaskan i munnen ett antal gånger men spottade ut den direkt och såg ut som om vi försökt ge honom frätande syra eller liknande.

Igår gick det dock helt plötsligt bra att dricka vatten ut flaskan och idag likaså så vi ska göra nytt vällingsförsök snart. Men vill han inte så vill han inte, då får vi helt enkelt fortsätta med gröten!

Nostalgi

Jag och Henry tittar alltid på "På Spåret" och brukar för det mesta räkna poäng och gör vårt bästa för att kunna slå paren i burarna (även om det såkalrt är helt andra förhållanden att sitta där mot att sitta hemma i soffan). Ibland är det riktigt knepigt, särskilt när det handlar om orter man aldrig varit i och inte känner till mycket om.

Igår blev jag så glad när det visade sig att en av tävlingsorterna var Dar es Salaam i Tanzania. Det är så sällan man ser något om Tanzania och Zanzibar på TV och nu fick jag en chans att drömma mig tillbaks till min resa där för några år sedan. Det var en upplevelse för livet och jag önskar verkligen att jag får chansen att komma tillbaks, om inte till Tanzania så till Afrika nån gång.

Jag ska väl inte påstå att jag var mästare på Dar es Salaam frågorna men hyfsat blev det i alla fall. Men jag blev riktigt irriterad på att jag inte klarade Tinga-Tinga konst - sån blev man jagad med av ett antal försäljare varje dag. Mysmys i alla fall att få vara lite nostalgisk sådär en vanlig fredagskväll!

Sådan far - sådan son

Oskar var på kalas idag hos nästkusin Anton och Anton hade önskat att barnen skulle klä ut sig. Så här fin var Oskar som snickare / Henry.

Chockad och arg!

Idag när jag och Oskar var på väg hem från affären så hörde jag en riktigt ilsken kille (tror det var en kille) skrika lång väg. Efter en liten stund såg jag en mamma komma gående med tre barn, min gissning är att de var ca 1 1/2, 5 och 7år gamla, det var den minsta som hade ett vredesutbrott. Efter en liten stund så vräkte mamman ner honom i sittvagnen och gick raskt vidare och jag hann tänka "att hon vågar låta bli att spänna fast honom". Lillkillen, som fortfarande var ursinnig, vred sig som en orm och plötsligt ser jag hur han trillar ur vagnen ner på trottoaren!

Om historien här hade slutat med att mamman direkt böjt sig ner och tagit hand om den lille stackaren hade det varit acceptabelt, jag kan förstå att tålamodet tryter ibland och man kanske inte tänker sig för när man är upprörd och trött (även om man aldrig borde tumma på sitt barns säkerhet). Men så väl var det inte...

Istället för att ta hand om sin son så gick kvinnan helt enkelt bara vidare och sa argt "hejdå" utan att ens titta hur det gick med den lille!!! Han reste sig som tur var upp direkt, gråtande och lätt haltande och han höll sig för knät. Storebror (mellanbarnet) sprang ifatt mamman, viftade upprört och pekade mot sin lillebror. Då stannar mamman och vårlar på honom "ja men vad fan vill du att jag ska göra då". Sen går hon fram till minstingen, frågar: "Har du täntk följa med hem eller?". Jag antar att han sa ja för hon sa sen "då åker du i vagnen" och så gick de vidare.

Kvar stod jag chockad och som förstenad och kände hur jag, alldeles för sent, började darra av ilska. Nu efteråt är jag inte bara arg på kvinnan. Jag är jävla arg och besviken på mig själv över att jag inte reagerade snabbare och sa något, gjorde något! Men det hela gick så snabbt, jag var en bit ifrån på andra sidan gatan och blev som sagt så chockad att jag inte reagerade förrän de hunnit en bit bort. Men ändå... Kvinnan hade säkert struntat fullkomligt i allt jag hade haft att säga men för barnens skull önskar jag att jag hade sagt något, så att de i alla fall fått höra att det inte är okej att de behandlas så. Istället lät jag dem bara gå vidare. Det kommer att jaga mig länge tror jag... Jag hoppas vid gud att detta var en engångsföreteelse och inte ett typiskt beteende hos denna kvinna.

Barn kan driva en till vansinne ibland. Men som vuxen spelar det ingen roll hur arg och frustrerad man blir. Man är vuxen och måste självklart handla därefter, man måste vara kapabel att tygla sitt humör så att man inte skadar sitt barn. Om man kan se sitt barn falla från vagnen och inte ens bry sig om att titta efter om det skadar sig - då borde man fan inte få ha barn överhuvudtaget!