Som bekant har vår son aldrig förstått det där med att sova. Eller, ja, det har ju faktiskt blivit bättre på senaste tiden. Ibland har jag till och med svårt att väcka honom på vardagsmornar. Men sovmorgon, alltså på riktigt sovmorgon - det händer fortfarande inte. Ska man få sova ut får man sova nån annanstans än i vårt sovrum.
Härom helgen kom Oskar in nån gång på natten, jag minns inte riktigt när, och kallade på Henry. Han hade fastnat med armen i sladden på vägglampan och den hade lossnat. Eller nåt sånt. Jag lyssnade inte jättenoga utan drog nytta av att det faktiskt var PAPPA han kallade på.
Runt femsnåret kom han in (ja på en helg) och tyckte att det var så ljust att det måste vara morgon. Henry sa till honom att han fick vänta med att gå upp och lägga sig o läsa en bok eller tidning eller nåt. Efter en stund hörde vi honom gå upp och öppna dörren till toa. Sen började det gnissla en massa. Och det slutade inte på rätt länge. Sen kom Oskar in igen och knuffade på Henry:
O: Pappa, toadörren gnisslar
H: Ja, jag hörde det
O: Men pappa har du nån olja?
Nej, Henry gick inte upp och oljade dörren klockan 05. Nu är det sent på fredag kväll och jag ska snart gå och lägga mig. I gillestugan ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar