.
Tidigt imorgon bitti sticker vi till Göteborg, mitt hjärta o jag.
Jag ska på kurs i kungälv söndag o måndag så vi tänkte passa på att slå två flugor i en smäll.
Ska bli mysigt med en hel dag tillsammans utan måsten - bara mysa, äta och dricka gott!
That's life!
.
fredag 30 januari 2009
Fallskärm - härligt minne
.
Skrev på Lottas blogg för en stund sedan om rädslor och fobier och kom då att tänka på mitt fallskärmshopp som jag gjorde för 1 1/2 år sedan. Jag! Som har världens höjdskräck! Jag skrev ett mail på kvällen när vi kommit hem - satt o läste det precis och det började pirra i kroppen igen av känslan vi upplevde den där kvällen. Kan inte låta bli att publicera det där mailet. Tyvärr blev det inga bilder - ni får nöja er med beskrivningen.
Skrev på Lottas blogg för en stund sedan om rädslor och fobier och kom då att tänka på mitt fallskärmshopp som jag gjorde för 1 1/2 år sedan. Jag! Som har världens höjdskräck! Jag skrev ett mail på kvällen när vi kommit hem - satt o läste det precis och det började pirra i kroppen igen av känslan vi upplevde den där kvällen. Kan inte låta bli att publicera det där mailet. Tyvärr blev det inga bilder - ni får nöja er med beskrivningen.
Tänk er en sån där dag med blåst och regn som man tycker känns som småspik i ansiktet. Tänk er sedan det...i 200km/h! Kan ni inte? Då kan jag tala om hur det känns - jag har upplevt det ikväll.
Lilla jag som är rädd för det mesta som handlar om höjder och fart har idag hoppat fallskärm - tandemhopp! Detta var en födelsedagspresent från min käre karl och något jag funderat på länge. Varje gång jag funderat på det har det dock pirrrat så mycket i magen att jag slagit bort tankarna. Men nu var det dags.
Planen var att hoppa i söndags men då blev det inställt och det blev ombokat till klockan 20 ikväll. Det flög omkring en miljard frjärilar i magen efter att jag fick beskedet på att det skulle bli av. Det var försenat och vi hann se en massa folk hoppa o landa. Det blev mörkare och molnigare och regnet hängde i luften o vi var rädda att det skulle bli inställt. Men så började man kläs på i osexig overall, selar både här och där och som pricken över i en läcker skinnmössa. Sen gavs lite instruktioner på marken under en mängd skämt som inte uppskattades 100% av frk Lind i det läget! Sen innan man hann fatta vad som hände var det dags att kasta sig in i planet (som var fr andra världskriget) och bege sig upp mot 3000m höjd.
Uppe i planet var stämningen minst sagt tryckt. Vi som var tandem-bihang var knäpptysta. Min instruktör var dock trygg o lugn och det kändes bra att han (enligt egen utsago i a f) hade gjort 2000 hopp varav 500 tandem. In i det sista var det osäkert om vi skulle hoppa. Det blev allt mörkare, det var molnigt och regnade. Men de bestämde sig för att vi skulle hoppa o plötsligt stod vi där i dörröppningen 3000m upp i luften och det var bara att lyfta fötterna från golvet och lägga sitt liv i en främlings händer. Det enda man såg var en gröt (dvs molnen). Och så plötsligt var vi där ute och föll handlöst genom molnen och regnet. Det piskade något vansinnigt i ansiktet och nånstans hann jag tänka: Vad FAAAN har jag gett mig in på. Så kom vi genom molnen och såg hela stan upplyst och det var bara så vansinnigt vackert att jag inte kan hitta ord för det. I nästan samma ögonblick fälldes skärmen ut, det kom ett kraftigt ryck och sen blev det bara helt tyst och stilla och jag hörde som i en dimma (kanske pga lock för öronen) intruktören säga: Jaha då var den biten över. Att sväva omkring där i mörkret men hela Skåne, och i horisonten Köpenhamn, upplyst under en var helt makalöst! Där hade jag kunnat vara länge (även om jag nån gång hann tänka: Vad händer om selarna släpper?) Sen landade vi och jag var bara ett enda stort fånleende tror jag. Våra fotografer på plats (TACK Jörgen och Pappa) sa att de inte fick med så himla mycket pga att det var för mörkt men det gör inget - jag har en helt fantastisk film i mitt huvud - synd att jag inte kan visa upp den bara. Att vi fick hoppa så sent på kvällen är jag bara glad för - det sättet att se landskapet på var kanon. Jag trodde att jag skulle sprudla av adrenalin efteråt och ha svårt att sova. Men jag känner mig mest slut och nästan tom. Men har ett leende på läpparna!
Nu är det dags att försöka sova. Ni lär säkert få höra om detta hopp fler ggr men jag var bara tvungen att skriva av mig!
Kramis
Åsa - som är glad att hon kom ner på jorden helskinnad!
onsdag 28 januari 2009
Pendlingsproblematik
.
Alltså, jag vet att det är betydligt skönare att ha sin väska o jacka på sätet bredvid sig än i knät när man åker tåg eller buss. När det finns platser lediga på tåget så har jag också det, då kan ju folk sprida ut sig lite och behöver inte sitta o knö ihop sig intill varandra. Men i rusningstrafik, värsta pendlingstiderna när folk bara väller in på tågen... Flytta då era j-a väskor!!! Häromdan kom jag in i den lilla tysta avdelningen, vi var en 7-8 stycken som kom in och behövde sittplats men ingen plats var "ledig" men hälften var upptagna av väskor. Inte en enda person tog frivilligt bort sin väska utan vi fick alla knacka folk på axlarna och be dem flytta grejerna vilket gav suckanden, stånkanden och sura blickar som resultat. Igår gick det till och med så långt att tågvärden fick ropa ut meddelande i högtalarna och be folk flytta sina saker. Allvarligt talat...
.
Alltså, jag vet att det är betydligt skönare att ha sin väska o jacka på sätet bredvid sig än i knät när man åker tåg eller buss. När det finns platser lediga på tåget så har jag också det, då kan ju folk sprida ut sig lite och behöver inte sitta o knö ihop sig intill varandra. Men i rusningstrafik, värsta pendlingstiderna när folk bara väller in på tågen... Flytta då era j-a väskor!!! Häromdan kom jag in i den lilla tysta avdelningen, vi var en 7-8 stycken som kom in och behövde sittplats men ingen plats var "ledig" men hälften var upptagna av väskor. Inte en enda person tog frivilligt bort sin väska utan vi fick alla knacka folk på axlarna och be dem flytta grejerna vilket gav suckanden, stånkanden och sura blickar som resultat. Igår gick det till och med så långt att tågvärden fick ropa ut meddelande i högtalarna och be folk flytta sina saker. Allvarligt talat...
.
tisdag 27 januari 2009
2 år av kärlek!
.
Idag är det två år sedan Henry och jag träffades för första gången. Visserligen slog inte kärleken ner med blixtar och dunder meddetsamma men vi räknar ändå den här dagen som vår årsdag.
Vilken tur att våra vänner Åsa och Jörgen insåg att vi skulle ha en chans att passa ihop. Vilken tur att vi vågade ta steget att träffas på den där blind-daten. Vilken tur att Henry inte gav upp när jag tvekade i början. Vilken sagolik tur vi har som har varandra!
Visst har man genom livet haft stunder av till synes hopplöst singelliv, jobbiga uppbrott osv. Men nu inser jag att det var värt det för det var ju det här jag väntade på, det är ju meningen att det ska vara Henry och jag!
Tänk så mycket härligt vi har framför oss mitt hjärta! Älskar dig!
.
Idag är det två år sedan Henry och jag träffades för första gången. Visserligen slog inte kärleken ner med blixtar och dunder meddetsamma men vi räknar ändå den här dagen som vår årsdag.
Vilken tur att våra vänner Åsa och Jörgen insåg att vi skulle ha en chans att passa ihop. Vilken tur att vi vågade ta steget att träffas på den där blind-daten. Vilken tur att Henry inte gav upp när jag tvekade i början. Vilken sagolik tur vi har som har varandra!
Visst har man genom livet haft stunder av till synes hopplöst singelliv, jobbiga uppbrott osv. Men nu inser jag att det var värt det för det var ju det här jag väntade på, det är ju meningen att det ska vara Henry och jag!
Tänk så mycket härligt vi har framför oss mitt hjärta! Älskar dig!
.
måndag 26 januari 2009
Kycklinglevergryta
.
De flesta jag känner gillar inte inälvsmat över huvud taget. Jag har full förståelse för detta, det är ju onekligen en ganska intensiv och speciell smak och konsistens. Lever i vissa former kan jag också ha svårt för men en rätt jag har älskat sen jag var liten är en gryta gjord på kycklinglever som mamma alltid gjorde och som jag sen lärde mig göra. Det blir tyvärr inte av att äta det så ofta - särskilt inte nu eftersom Henry tillhör kategorin människor som absolut inte kan äta lever. Å andra sidan så innebär det ju bara att jag hinner längta riktigt mycket efter det mellan gångerna. Nåt som jag skulle vilja lära mig att göra är Steak & Kidney pie. Åt det ett par gånger i England och tyckte att det var vansinnigt gott!
Som sagt - jag förstår er som inte håller med mig - men visst är det tur att smaken är olika!
.
De flesta jag känner gillar inte inälvsmat över huvud taget. Jag har full förståelse för detta, det är ju onekligen en ganska intensiv och speciell smak och konsistens. Lever i vissa former kan jag också ha svårt för men en rätt jag har älskat sen jag var liten är en gryta gjord på kycklinglever som mamma alltid gjorde och som jag sen lärde mig göra. Det blir tyvärr inte av att äta det så ofta - särskilt inte nu eftersom Henry tillhör kategorin människor som absolut inte kan äta lever. Å andra sidan så innebär det ju bara att jag hinner längta riktigt mycket efter det mellan gångerna. Nåt som jag skulle vilja lära mig att göra är Steak & Kidney pie. Åt det ett par gånger i England och tyckte att det var vansinnigt gott!
Som sagt - jag förstår er som inte håller med mig - men visst är det tur att smaken är olika!
.
fredag 23 januari 2009
Second hand möbler
.
Denna helgen blir det en del att pyssla med här hemma. Den senaste tiden har vi samlat på oss en del "nya" möbler som vi ska försöka pussla in här i huset. Ja, alltså, de är nya för oss, men vi har fått dem av folk som tänkt göra sig av med dem. Second hand möbler alltså. Det är skönt att vi tänker likadant där Henry och jag, vi vill ha saker vi verkligen tycker om i vårt hem - sen om de "matchar" varandra och följer konstens alla regler om stil - det struntar vi blankt i!
Förutom hus och hem pysslande så ska vi hälsa på mitt "nästan-syskonbarn" nån av dagarna - Tove och Anders har ju fått en liten prins! Det är en massa sport på TV, skidor, skidskytte, handboll... Nice! Sen är det födelsedagsfirande hos Annika lördag kväll - mysigt o kul. Nånstans hade vi också tänkt att klämma in att hämta ännu en möbel som min hårfrisörska vill göra sig av med, hämta nycklar hemma hos en släkting, samt gå på bio.
Pust! Men nånstans i detta ska jag vila lite också. Tror jag i alla fall...
.
Denna helgen blir det en del att pyssla med här hemma. Den senaste tiden har vi samlat på oss en del "nya" möbler som vi ska försöka pussla in här i huset. Ja, alltså, de är nya för oss, men vi har fått dem av folk som tänkt göra sig av med dem. Second hand möbler alltså. Det är skönt att vi tänker likadant där Henry och jag, vi vill ha saker vi verkligen tycker om i vårt hem - sen om de "matchar" varandra och följer konstens alla regler om stil - det struntar vi blankt i!
Förutom hus och hem pysslande så ska vi hälsa på mitt "nästan-syskonbarn" nån av dagarna - Tove och Anders har ju fått en liten prins! Det är en massa sport på TV, skidor, skidskytte, handboll... Nice! Sen är det födelsedagsfirande hos Annika lördag kväll - mysigt o kul. Nånstans hade vi också tänkt att klämma in att hämta ännu en möbel som min hårfrisörska vill göra sig av med, hämta nycklar hemma hos en släkting, samt gå på bio.
Pust! Men nånstans i detta ska jag vila lite också. Tror jag i alla fall...
.
onsdag 21 januari 2009
Handboll och sjukgymnastik
.
Har alltid gillat att kolla på handboll och nu är det mästerskapsdags igen och riktigt kul. Efter en fantastisk handbolls-era med "Bengan boys" har det nu varit en tid av betydligt blygsammare resultat. Nu verkar vi dock ha ett riktigt bra lag på gång igen och man får lära sig namn på en massa nya favoriter.
Skönt att se att se att pojkarna som vanligt tas väl omhand när de får ont nånstans - sjukgymnast för landslaget är som vanligt Inge Dahlberg. När jag gick på rehab på Idrottshälsan i Lund var han en av sjukgymnasterna där. Jag var bara på ett besök hos honom, när själva rehaben började fick jag en annan (superbra) sjukgymnast, Örjan Sundewall. Kanske tur eftersom Inge tyckte att jag var "smidig som ett kassaskåp". Trots att det såklart vart tufft och jobbigt att rehaba efter en korsbandsoperation så var det faktiskt en riktigt kul tid uppe på Idrottshälsan. Duktiga, trevliga och roliga sjukgymnaster och vi var ett härligt gäng som var där samtidigt som skämtade, snackade sport och hade en massa vadslagningar kring sportresultat. Vill minnas att jag bland annat vann rödvin en gång och choklad en annan gång.
.
Har alltid gillat att kolla på handboll och nu är det mästerskapsdags igen och riktigt kul. Efter en fantastisk handbolls-era med "Bengan boys" har det nu varit en tid av betydligt blygsammare resultat. Nu verkar vi dock ha ett riktigt bra lag på gång igen och man får lära sig namn på en massa nya favoriter.
Skönt att se att se att pojkarna som vanligt tas väl omhand när de får ont nånstans - sjukgymnast för landslaget är som vanligt Inge Dahlberg. När jag gick på rehab på Idrottshälsan i Lund var han en av sjukgymnasterna där. Jag var bara på ett besök hos honom, när själva rehaben började fick jag en annan (superbra) sjukgymnast, Örjan Sundewall. Kanske tur eftersom Inge tyckte att jag var "smidig som ett kassaskåp". Trots att det såklart vart tufft och jobbigt att rehaba efter en korsbandsoperation så var det faktiskt en riktigt kul tid uppe på Idrottshälsan. Duktiga, trevliga och roliga sjukgymnaster och vi var ett härligt gäng som var där samtidigt som skämtade, snackade sport och hade en massa vadslagningar kring sportresultat. Vill minnas att jag bland annat vann rödvin en gång och choklad en annan gång.
.
fredag 16 januari 2009
Tobias Grahn
.
Som fotbollsintresserad finns det spelare man älskar, det finns spelare man gillar, det finns spelare man inte bryr sig om alls, det finns spelare som man tycker mindre bra om och så finns det spelare man avskyr.
Den sista kategorin spelare är ju oftast spelare i motståndarlag som beter sig på ett eller annat sätt som gör att man har svårt för dem. Mer ovanligt är att man avskyr spelare i sitt i eget lag och för min del är det verkligen sällsynt att avsky spelare. Men det finns en spelare, till och med som till och med under sin tid i MFF fick min puls att stiga, och det inte på ett positivt sätt: Tobias Grahn.
I mina ögon var han, för att göra en lång historia kort, alldeles för ego-centrerad, lat, och presterade långtifrån nog för att låta det stiga sig åt huvudet som han gjorde. Dessutom har andra spelare i intervjuer vittnat om att stämningen och lagandan i truppen steg när han försvann från Malmö FF. Gång efter annan läser man på olika forum att MFF supportrar vill ha honom tillbaks. Ett vanligt argument är att man kan använda honom både centralt på mitten och på kanten. Men snälla människor: en av anledningarna att han ville lämna Malmö var ju just att han var sur för att han inte fick spela centralt! Men varje gång han är på väg att lämna en klubb blir jag ändå lite orolig att Malmö FF ska få för sig att ta honom tillbaks.
Nu igår läste min käre sambo på text TV att Herr Grahn ännu en gång är på väg att byta klubb och att han själv öppnat för en comeback i Allsvenskan, men: Inga svenska klubbar har hört av sig, säger agenten. Stackars Tobias. Jo men ärligt, lite synd är det ju om honom. För så länge han inte spelar i Malmö FF så bryr jag mig inte så himla mycket om var han spelar. Och det är ju lite synd om pojkstackarn om han inte får spela nånstans alls... lite i alla fall... kanske...
.
:
Som fotbollsintresserad finns det spelare man älskar, det finns spelare man gillar, det finns spelare man inte bryr sig om alls, det finns spelare som man tycker mindre bra om och så finns det spelare man avskyr.
Den sista kategorin spelare är ju oftast spelare i motståndarlag som beter sig på ett eller annat sätt som gör att man har svårt för dem. Mer ovanligt är att man avskyr spelare i sitt i eget lag och för min del är det verkligen sällsynt att avsky spelare. Men det finns en spelare, till och med som till och med under sin tid i MFF fick min puls att stiga, och det inte på ett positivt sätt: Tobias Grahn.
I mina ögon var han, för att göra en lång historia kort, alldeles för ego-centrerad, lat, och presterade långtifrån nog för att låta det stiga sig åt huvudet som han gjorde. Dessutom har andra spelare i intervjuer vittnat om att stämningen och lagandan i truppen steg när han försvann från Malmö FF. Gång efter annan läser man på olika forum att MFF supportrar vill ha honom tillbaks. Ett vanligt argument är att man kan använda honom både centralt på mitten och på kanten. Men snälla människor: en av anledningarna att han ville lämna Malmö var ju just att han var sur för att han inte fick spela centralt! Men varje gång han är på väg att lämna en klubb blir jag ändå lite orolig att Malmö FF ska få för sig att ta honom tillbaks.
Nu igår läste min käre sambo på text TV att Herr Grahn ännu en gång är på väg att byta klubb och att han själv öppnat för en comeback i Allsvenskan, men: Inga svenska klubbar har hört av sig, säger agenten. Stackars Tobias. Jo men ärligt, lite synd är det ju om honom. För så länge han inte spelar i Malmö FF så bryr jag mig inte så himla mycket om var han spelar. Och det är ju lite synd om pojkstackarn om han inte får spela nånstans alls... lite i alla fall... kanske...
.
:
Long time no write...
.
Jag vet, det var fasligt länge sedan jag skrev... Det har hunnit bli december, lucia, jul och till och med nytt år och inte ett ord har synts på denna blogg. Jag utlovar härmed skärpning!
Innan jul känns det som om tiden bara gick så himla fort! Jag har helt enkelt för mycket i pysselväg som jag tycker är kul att göra. Skulle behöva minst dubbelt så mycket fritid för att hinna med alltihop som att baka pepparkakor, sy dukar, göra eget julpynt, sticka osv. Sen skulle det ju såklart handlas julklappar, vara social osv. Vad gäller att skriva om fotboll och MFF tappade jag sugen när det stod klart att klubben i mitt hjärta behandlade en trotjänare och dessutom en av mina favoriter på ett anskrämligt sätt när man beslutade sig för att inte förlänga hans kontrakt. Men det kommer säkert igång igen nu när säsongen kommit igång igen. fotbollslivet går vidare.
Julen började redan 20:e december med Henrys familj. Systerdottern Evelina fällde den underbara kommentaren när vi diskuterade om tomten skulle komma och att han kanske inte hade med sig julklappar till alla eftersom det inte var julafton ännu: "Inga julklappar? Då kan vi ju lia bra åka him". Men ingen fara, vi fick julklappar allihop!
Under hela "riktiga" julen var vi i Hjärup hos mina föräldrar. Det var lite upp och ner vänt får man väl säga. Vi hade supermysigt - lillejulafton var Tove, Anders och Björn hemma och vi åt varm, nylagad julskinka så det nästan sprutade ur öronen. Julafton var vi bara familjen (där såklart Henry ingår numera), det var glögg, rimmande till klapparna framför Kalle Anka, tomtetur för pappa och mig, julmat, julklappar och till sist det fantastiska kortspelet "Hungaröv". (Min blygsamhet förbjuder mig att tala om vem som vann...) På juldagen kom moster Gun - som numera bor i Arvika - och hennes man Åke på besök och vi hade en bra kväll med julmat, genomgång av en massa gamla fotoalbum och ett annat kortspel - Kille.
Allt detta låter såklart jättemysigt, vilket det också var men det låg hela tiden en stor skugga över helgen. Familjens älskade hund och familjemedlem sedan 12 år, Bamse, blev sjuk lillejulafton. På julafton lades han in på sjukhus men natten mellan juldagen o annandagen orkade hans lilla kropp inte mer och han somnade in. Vi saknar honom såklart oerhört mycket!
Nyår firade Henry och jag på tu man hand i nya huset. Vi hade flera trevliga inbjudningar men det kändes rätt att vara bara vi här hemma i vårt nya hus. Vi gick omkring och lullade hela dagen, klädda i myskläder. På eftermiddagen frågade vi varandra - ska vi klä upp oss nånting till middagen... Eller kanske i alla fall sätta på oss jeans? Men nej, svaret från båda blev Myskläder! Efter en god middag blev det lite film på TV innan vi på tolvslaget gick upp på balkongen och såg fyrverkerierna i hela Eslöv därifrån. En perfekt avslut på det gamla året som innehållit så himla mycket, och en lika perfekt början på det nya året som vi bestämt ska bli kanon!!
.
Jag vet, det var fasligt länge sedan jag skrev... Det har hunnit bli december, lucia, jul och till och med nytt år och inte ett ord har synts på denna blogg. Jag utlovar härmed skärpning!
Innan jul känns det som om tiden bara gick så himla fort! Jag har helt enkelt för mycket i pysselväg som jag tycker är kul att göra. Skulle behöva minst dubbelt så mycket fritid för att hinna med alltihop som att baka pepparkakor, sy dukar, göra eget julpynt, sticka osv. Sen skulle det ju såklart handlas julklappar, vara social osv. Vad gäller att skriva om fotboll och MFF tappade jag sugen när det stod klart att klubben i mitt hjärta behandlade en trotjänare och dessutom en av mina favoriter på ett anskrämligt sätt när man beslutade sig för att inte förlänga hans kontrakt. Men det kommer säkert igång igen nu när säsongen kommit igång igen. fotbollslivet går vidare.
Julen började redan 20:e december med Henrys familj. Systerdottern Evelina fällde den underbara kommentaren när vi diskuterade om tomten skulle komma och att han kanske inte hade med sig julklappar till alla eftersom det inte var julafton ännu: "Inga julklappar? Då kan vi ju lia bra åka him". Men ingen fara, vi fick julklappar allihop!
Under hela "riktiga" julen var vi i Hjärup hos mina föräldrar. Det var lite upp och ner vänt får man väl säga. Vi hade supermysigt - lillejulafton var Tove, Anders och Björn hemma och vi åt varm, nylagad julskinka så det nästan sprutade ur öronen. Julafton var vi bara familjen (där såklart Henry ingår numera), det var glögg, rimmande till klapparna framför Kalle Anka, tomtetur för pappa och mig, julmat, julklappar och till sist det fantastiska kortspelet "Hungaröv". (Min blygsamhet förbjuder mig att tala om vem som vann...) På juldagen kom moster Gun - som numera bor i Arvika - och hennes man Åke på besök och vi hade en bra kväll med julmat, genomgång av en massa gamla fotoalbum och ett annat kortspel - Kille.
Allt detta låter såklart jättemysigt, vilket det också var men det låg hela tiden en stor skugga över helgen. Familjens älskade hund och familjemedlem sedan 12 år, Bamse, blev sjuk lillejulafton. På julafton lades han in på sjukhus men natten mellan juldagen o annandagen orkade hans lilla kropp inte mer och han somnade in. Vi saknar honom såklart oerhört mycket!
Nyår firade Henry och jag på tu man hand i nya huset. Vi hade flera trevliga inbjudningar men det kändes rätt att vara bara vi här hemma i vårt nya hus. Vi gick omkring och lullade hela dagen, klädda i myskläder. På eftermiddagen frågade vi varandra - ska vi klä upp oss nånting till middagen... Eller kanske i alla fall sätta på oss jeans? Men nej, svaret från båda blev Myskläder! Efter en god middag blev det lite film på TV innan vi på tolvslaget gick upp på balkongen och såg fyrverkerierna i hela Eslöv därifrån. En perfekt avslut på det gamla året som innehållit så himla mycket, och en lika perfekt början på det nya året som vi bestämt ska bli kanon!!
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)