Vändningen

I torsdags la vi Oskar på en filt på mage för att träna lite. Han lyfte som vanligt huvudet en bra bit från golvet, men började nu även kämpa för att vrida sig åt sidan. Vi har sett att han försökt börja vända sig från rygg till mage tidigare vilket ju också läkaren konstaterade. Nu låg han och vred och bände och kämpade som en liten tok. Jag tog fram kameran och fick ett par bilder (ska lägga in dem när vi rett ut allt med vårt nya bredband och våra datorer). Henry sa: Det dröjer inte länge innan han klarar det. Han fick rätt men ingen av oss hade väl räknat med att det skulle gå SÅ snabbt. Knappt hade han hunnit säga färdigt meningen så flög lilleman över från mage till rygg. Han blev själv väldigt förvånad och sen lite rädd och började gråta så jag tog upp honom direkt och fick därmed ingen "efter-bild".

Det är en väldigt snäll och duktig kille vi har. Igår var vi på kalas hemma hos Henrys föräldrar. Där var ca 35 personer i ett fest-tält och en ganska hög ljudnivå och många var såklart nyfikna på vårt lilla hjärta och han vandrade en period från famn till famn. Inte minsta lilla protest eller tår kom från vår lille knodd på hela kvällen. Han bara låg och jollrade och tittade sig omkring och när han sen väl somnat så sov han som en stock. Så skönt! Dock märker man att han reagerar lite på allt ljud även om han inte visar det när han är där, han blir lite "dagen-efter"-har svårt att komma till ro och sova dan efter en fest. Vi får väl se om Henry kan få honom att slappna av. Det vore bra om han kan sova lite, i eftermiddag kommer Anna hit för att käka och kolla på fotboll och då är det ju trevligt om han är på humör. Men är han inte det så är det bara att gilla läget!

Att köpa eller inte köpa...

... var frågan här hemma under dagen. Alltså om vi skulle köpa hem MFF:s hemmamatch mot Zagreb eftersom vi inte har TV10. En anledning till tveksamheten var att vi haft strul med datorer och internet, senaste allsvenska matchen köpte jag men fick inte se mer än ett par sekunder. Nu verkade det ha ordnat sig, men jag hade blivit galen av mer strul. Men jag var också så rädd att det skulle bli tal om ännu en utskåpning och det skulle gjort mig så himla ledsen för spelarnas skull, de har haft det tufft nog den här säsongen. Samtidigt fanns det i bakhuvet att om MFF skulle lyckas vända 1-4 underläget så skulle det vara en enorm bragd och en match man inte ville missa. Nyfikenhet, kärlek till di blåe samt att hoppet är det sista som överger människan avgjorde och vi bestämde oss för att se matchen via viaplay.

Ojojoj så glad jag är för det beslutet, även om vi inte nådde ända fram! Annars hade jag missat den fantastiska kämpainsats som killarna gjorde idag. Jag hade inte fått se hur man tagit sig samman och skakat av sig det som hände i Zagreb. Jag hade inte fått uppleva hur hela Swedbank Stadion kokade av stöd och kärlek. Jag hade inte fått se hur unga spelare som Pontus Jansson visade vägen i kapten Anderssons frånvaro. Det jag hade sluppit se var tårarna i ögonen på killarna efter matchen.

"Att falla med flaggan i topp... får en nästan att må dåligt" (eller något i den stilen) sa en fruktansvärt ledsen och besviken Norling efter matchen. Och när vi nu var så vansinnigt nära ett 3-0 mål så känns ju de där enkla målen, särskilt det sista, vi släppte in på bortaplan så fruktansvärt onödigt. Nej, det är inte säkert att den här matchen hade utvecklat sig likadant om resultatet i den matchen blivit ett annat. Men man kan inte låta bli att älta alla de där "tänk om".

Det blir en tung kväll och natt för våra himmelsblå killar. Det är bara att hoppas att de lyckas skaka av sig besvikelsen innan nästa allsvenska match och att de kan ta med sig den här prestationen in i Europa League.

Går och lägger mig med en känslomässig blandning av tomhet och stolthet...

Vår lille goding

Imorgon är det 8 veckor sedan han föddes vår älskade knoddis. Idag var vi på BVC för läkarkoll och sedvanlig vägning och mätning. Han följer sina kurvor exakt vilket innebär att han nu sprängt 6-kilosgränsen. Drygt 6,1 vägde han idag vilket känns när man bär omkring på honom. Storlek 62 funkar fortfarande bra, byxor kan han fortfarande ha 56:or - han har lång bål medan armar och ben inte riktigt vuxit i samma takt än. Eller så har han korta armar efter sin mor, vi får väl se hur det utvecklas. Här ser ni honom i den fina MFF tröjan han fått av Anna.
Utvecklingen fortsätter, såklart, med stora steg och det är så himla spännande och mysigt att följa allt som händer med honom! Nu kan han ligga och titta oss in i ögonen ganska länge, han fyrar av en del leenden och jollrar som bara den. Man hör också ganaska tydligt på jollret vilkt sinnesstämning han är i. Han kan ligga själv emellanåt utan att bli ledsen och han tycker att det är rätt kul att ligga och kolla på grejerna i babygymmet. Då och då lyckas han lappa till någon av figurerna och då tittar han storögt efter ljudet de för med sig.

Han är riktigt, riktigt stark också. Han håller upp huvudet jättefint när han ligger på mage om han är någorlunda pigg. Han sparkar också som attan med benen både när han ligger på mage och rygg och häromdan förflyttade han sig faktiskt några centimeter framåt på babygymmattan när han låg på mage. Idag konstaterade läkaren också förvånat att han redan är på hyfsat god väg att lyckas vända sig från rygg till mage.

Han har fått lite, lite mer hår och nu syns det tydligt att han ärvt hårfärgen efter sin far, dvs rött. Hans ögon är stora, stora och mörkt blå. Behöver jag nämna att han är finast i hela världen?
Det är inte lätt att hinna fånga de där leendena på bild men här är ett från när vi låg och mös på sängen i Simrishamn:
Och här är ett mindre lyckat försök:

Att busa med Evelina när vi kom hem till Tornhill var superkul och gav också en del goa smajl!

1 år och 3 dagar...

... har vi varit gifta nu Henry och jag, 18 augusti sa vi ja till varandra. Och vilket år det varit! Då väntade nästa jobbiga IVF:behandling runt hörnet och information samlades in för eventuell adoptionsprocess. Nu har vi en underbar liten Oskar hos oss! Bättre kan det knappast bli!

Tanken var först att fira på Ringsjö Värdshus där vi gifte oss. Men när Henry fick semester några dagar tidigare än väntat bestämde vi oss för att ta en "minisemester" och vi bokade in oss på Hotell Svea i Simrishamn. Det var jättemysigt och vi åt fantastiskt god mat i restaurangen på kvällen. Oskar skötte sig exemplariskt och sov under middagen, vaknade lagom tills jag svalde sista tuggan, så fick han också lite käk och sen somnade han igen till kaffet. På morgonen var han vaken under frukosten men låg bara snällt och tittade och jollrade. Så här finklädd var han vid middagen:

Mer Oskaruppdatering blir det imorgon, nu ska jag ner till mina två älsklingar!

Utvecklingen fortsätter

Det händer saker hela tiden med den här lille mannen som imorgon blir 7 veckor gammal. I fredags fick jag mitt första leende och det gick rakt in i hjärtat, tror till och med det kom en liten tår i ögonvrån. Visst har han smålett och sett nöjd ut innan men här låg han och tittade mig rakt in i ögonen och fyrade sen av ett praktfullt leende som varade nån sekund. Obeskrivligt underbart! Har försökt fånga på bild när han ligger och småler men inte lyckats ännu. Men mycket bilder blir det! Som förälder tycker man ju att det mesta han gör är helt underbart och bara måste förevigas. :-) Fast något som inte är underbart just nu är nätterna. Just som han börjat äta lite mer sällan så börjar han vara vaken av andra anledningar. Vår lille prins har lite problem med sin mage nattetid. Normalt sett har han inga som helst problem att göra sig av med det han ätit, tvärtom så går det åt så mycket blöjor att vi nästan borde söka sponsring av nån av blöjjättarna. Men på natten händer det ingenting och han vaknar framåt morgonen med magknip och ligger och kämpar som en tok för att lyckas klämma ur sig något. Eller framåt morgonen... De senaste dagarna har kl 04.30 bytts mot kl 02... Det blir en hel del massage, ibland amning och annan hjälp innan han lyckas slappna av. Jag tycker jättesynd om honom och man känner sig rätt hjälplös när man ser honom ligga och kämpa. Lite, lite synd om mig själv tycker jag också. Även utan magproblemen var sömn en bristvara och nu börjar jag känna mig rätt sliten och jag ser också på bilder att jag har klädsamma påsar under ögonen. Förhoppningsvis rättar det till sig snart, på BVC trodde de att det kunde bero på att magen inte vant sig vid att han äter mer sällan på natten.

På onsdag börjar Henry semester och det ska bli så mysigt att få umgås hela familjen Flykt under flera veckor. Det blir skönt att vara två på dagarna så man får händerna lediga ibland till att göra nytta. Nu börjar det i och för sig att bättra sig även på den fronten. De senaste dagarna har Oskar, om han inte är för trött, kunnat roa sig själv korta stunder i babygymmet, babysiter eller i vaggan. Där ligger han just nu och låter därmed sin mor uppdatera bloggen, ett bra sätt inte bara att hålla vänner och bekanta uppdaterade om vad som händer utan även något vi själva kan titta tillbaks på och se vad som hänt. Har blivit tipsad om att föra dagbok eftersom dagar och veckor försvinner på något sätt samman i en mysig dimma så här i början av föräldraskapet och det här får vara min variant. Nu börjar min lille goding knorra ytterst missnöjt i sovrummet, han tycker väl att han varit övergiven tillräckligt länge, så det får räcka med uppdatering för denna gång.

Slagen hjälte...

Har Superman drabbats av kryptonit? Faktum är att vår lille goding, för dagen inte iklädd MFF-kläder utan Supermanbody, tröttnade lite när Zuperman Zlatan bytts ut. Han slocknade på Henrys mage.

Och den ljusnande framtid är vår!

Sitter med rysningar av välbehag efter MFF:s träningsmatch mot Milan. Ja, det är en helt annan sak med tränings- än tävlingsmatcher, många pelare ger kanske inte de där sista procenten och resultatet spelar ingen roll. Men jag är ändå galet imponerad av det våra unga killar presterar, framför allt i andra halvlek! Så respektlöst, så tufft, så skickligt och så enormt lovande inför framtiden!

Radiokommentatorer

Jag vet att jag har gnällt på dem innan, kommentatorerna på sr.se men jag kan inte låta bli att göra det igen...

Matchen i lördags blev inte riktigt som jag tänkt mig. Då talar jag inte bara om resultatet utan också om hur jag fick "avnjuta" den. C Sports hade nåt fel på sin sändning så jag blev snuvad på att se första halvlek och andra var sändningen kass. Det blev alltså att vända sig till sr.se igen.

Jag vet att man borde vara tacksam att det nu förtiden går att följa matcherna även om man inte har möjlighet att vara på plats. Men de kommentatorer som anlitas till livekommenteringen på sr.se är under all kritik. De i lördags var nog de värsta hittills. Förutom att de var allmänt förvirrade så hade de noll koll på Malmös spelare, eller så har Per Ågren varit ute och shoppat en väldig massa spelare som jag inte stött på ännu...

Daniel Nilsson (Larsson) var snabb och farlig i vårt anfall, Dusan Melisheck (Melichárek) gjorde en del fina räddningar och Ferreira (Wilton Figueiredo?) missade en del passningar. Flest namn fick vårt stackars mittfältare Miljan Mutavdžić. Ja, jag inser att det inte är ett lätt namn att uttala men att det skulle uttalas Mustadich är väl inte särskilt troligt och hur man lyckas få förnamnet till Milko övergår mitt förstånd...

Man kanske inte ska ha för stora krav men att man är något sånär påläst och att man kan läsa innantill är väl inte för mycket begärt eller?

Rultiga lår och frestande tummar

Så här trötta var mina killar igår när vi skulle ha fredagsmysigt här hemma. Jag var väl också hyfsat sömnig efter ett par slitiga dagar (berättar mer om det en annan dag), men det fanns inte plats för mig i soffan. Men jag klagar inte, idag fick jag min numera traditionella extrasömn på egen hand på morgonen. Som vanligt guld värd efter alla turer nattetid med matningar och andra saker som får en liten 5 1/2 veckors skruttis att väcka sin mamma.

Oskar börjar nu få riktigt tjocka och rultiga lår, sånt där supermysigt bebishull som är så härligt att klämma på! Det är inte bara på låren han lagt på sig, även magen är lite rundare och ansiktet är klotrunt med bulliga kinder. Skönt att veta att jag producerar tillräckligt med mat. För nån dag sedan vägde han 5,5 kilo, vilket innebär att han följer sin viktkurva, det är alltså inget överdrivet hull han lagt på sig.

Han börjar kunna greppa lite bättre kring saker, han kan ligga och hålla i sitt gosedjur tex och helst ska det såklart in i munnen. Han är också väldigt pigg på att köra in händerna i munnen, även när han ammas och då blir han snabbt sur när han inser att det inte kommer nån mjölk... Igår när han halvsov låg han också och gojsade runt med händerna i munnen och efter en liten stund insåg jag varför. Han försökte komma åt sin tumme och lyckades till sist och låg där och mös med tummen i munnen. Det såg så sött ut att jag inte hade hjärta att ta ut den på ett tag trots att vi egentligen inte vill att han ska ta för vana att suga på tummen. Känns lättare om han tröstar sig med napp, den borde vara lättare att vänja honom av med, tummen kan man ju liksom inte ta bort...

Jag har äntligen fått tid och ro till att testa mjölkpumpen jag fått låna och det funkade alldeles utmärkt. Tanken är att jag ska pumpa ihop till ett litet lager i frysen så att jag såsmåningom kan försvinna iväg ett par timmar utan att det blir panik för Henry om Oskar blir vrålhungrig (vilket han ju blir då och då...

Imorgon ska vi långt om länge försöka få till ett hand- och fotavtryck från knoddisen. Hur det ska gå till med en sån sprattelgubbe förstår jag inte men det är värt ett försök. I båda hans "Min första tid" böcker finns det plats för detta. Vi får väl försöka när han sover och vara beredda på att det kan kladda rejält!

Nu är det dags att se match! Frågan är om Oskar kommer att kräva konstant matning eller om han låter mig se den i fred och ägnar sig åt en av sina andra favoritsysselsättningar, dvs:

SOVA!

Snart matchdags

Mycket MFF just nu! Tack vare C Sports så kommer jag att se matchen här hemma. De har dessutom den goda smaken att ge halva priset till alla oss som hade köpt matchen mot Djurgården som avbröts. Snygg gest tycker jag, det var ju knappast deras fel om man säger så.

Allsvenskan har onekligen kommit lite i skymundan efter den härliga prestationen att slå ut Rangers FC. Första matchen var killarna helt fantastiska, så stolt man var! Andra matchen missade jag tyvärr, fick dock rapporter från Lotta via sms, stort tack för det! Nu väntar nytt tufft motstånd, härlig utmaning dock och väldigt betydelsefullt för alla parter nu när det går lite halvknackigt (understatement) i Allsvenskan.

Kanske är det inte helt lyckat att MFF möter Milan 14/8, bara ett par dagar innan det är matchdags i CL-kvalet. Går det illa där så kommer det garanterat att komma gnäll och klagomål från en jävla massa folk om att man valt att spela en träningsmatch i ett så viktigt läge. Men ärligt talat, om vi inte hade gått vidare och det kommit fram att MFF valt att tacka nej till en träningsmctah mot Milan i Malmö där Zlatan garanterar att han spelar - vad hade folk sagt då? Det hade blivit lynchstämning. Efterklokhet är en lyx man inte har att tillgå när man fattar ett beslut. Nu får man såklart hoppas att killarna klarar båda delar. Efter att ha sett bortamatchen mot Rangers betvivlar jag det inte. Kan man spela så, mot ett sådant motstånd, med flera ordinarie spelare borta och unga killar som spelar på fel positioner, då är inget omöjligt!

Snart är det dags att sätta på Oskar MFF-bodyn, mig MFF tröjan och, förhoppnignsvis, njuta av ännu fler framgångar och bra spel!