Vändningen

I torsdags la vi Oskar på en filt på mage för att träna lite. Han lyfte som vanligt huvudet en bra bit från golvet, men började nu även kämpa för att vrida sig åt sidan. Vi har sett att han försökt börja vända sig från rygg till mage tidigare vilket ju också läkaren konstaterade. Nu låg han och vred och bände och kämpade som en liten tok. Jag tog fram kameran och fick ett par bilder (ska lägga in dem när vi rett ut allt med vårt nya bredband och våra datorer). Henry sa: Det dröjer inte länge innan han klarar det. Han fick rätt men ingen av oss hade väl räknat med att det skulle gå SÅ snabbt. Knappt hade han hunnit säga färdigt meningen så flög lilleman över från mage till rygg. Han blev själv väldigt förvånad och sen lite rädd och började gråta så jag tog upp honom direkt och fick därmed ingen "efter-bild".

Det är en väldigt snäll och duktig kille vi har. Igår var vi på kalas hemma hos Henrys föräldrar. Där var ca 35 personer i ett fest-tält och en ganska hög ljudnivå och många var såklart nyfikna på vårt lilla hjärta och han vandrade en period från famn till famn. Inte minsta lilla protest eller tår kom från vår lille knodd på hela kvällen. Han bara låg och jollrade och tittade sig omkring och när han sen väl somnat så sov han som en stock. Så skönt! Dock märker man att han reagerar lite på allt ljud även om han inte visar det när han är där, han blir lite "dagen-efter"-har svårt att komma till ro och sova dan efter en fest. Vi får väl se om Henry kan få honom att slappna av. Det vore bra om han kan sova lite, i eftermiddag kommer Anna hit för att käka och kolla på fotboll och då är det ju trevligt om han är på humör. Men är han inte det så är det bara att gilla läget!