Rultiga lår och frestande tummar

Så här trötta var mina killar igår när vi skulle ha fredagsmysigt här hemma. Jag var väl också hyfsat sömnig efter ett par slitiga dagar (berättar mer om det en annan dag), men det fanns inte plats för mig i soffan. Men jag klagar inte, idag fick jag min numera traditionella extrasömn på egen hand på morgonen. Som vanligt guld värd efter alla turer nattetid med matningar och andra saker som får en liten 5 1/2 veckors skruttis att väcka sin mamma.

Oskar börjar nu få riktigt tjocka och rultiga lår, sånt där supermysigt bebishull som är så härligt att klämma på! Det är inte bara på låren han lagt på sig, även magen är lite rundare och ansiktet är klotrunt med bulliga kinder. Skönt att veta att jag producerar tillräckligt med mat. För nån dag sedan vägde han 5,5 kilo, vilket innebär att han följer sin viktkurva, det är alltså inget överdrivet hull han lagt på sig.

Han börjar kunna greppa lite bättre kring saker, han kan ligga och hålla i sitt gosedjur tex och helst ska det såklart in i munnen. Han är också väldigt pigg på att köra in händerna i munnen, även när han ammas och då blir han snabbt sur när han inser att det inte kommer nån mjölk... Igår när han halvsov låg han också och gojsade runt med händerna i munnen och efter en liten stund insåg jag varför. Han försökte komma åt sin tumme och lyckades till sist och låg där och mös med tummen i munnen. Det såg så sött ut att jag inte hade hjärta att ta ut den på ett tag trots att vi egentligen inte vill att han ska ta för vana att suga på tummen. Känns lättare om han tröstar sig med napp, den borde vara lättare att vänja honom av med, tummen kan man ju liksom inte ta bort...

Jag har äntligen fått tid och ro till att testa mjölkpumpen jag fått låna och det funkade alldeles utmärkt. Tanken är att jag ska pumpa ihop till ett litet lager i frysen så att jag såsmåningom kan försvinna iväg ett par timmar utan att det blir panik för Henry om Oskar blir vrålhungrig (vilket han ju blir då och då...

Imorgon ska vi långt om länge försöka få till ett hand- och fotavtryck från knoddisen. Hur det ska gå till med en sån sprattelgubbe förstår jag inte men det är värt ett försök. I båda hans "Min första tid" böcker finns det plats för detta. Vi får väl försöka när han sover och vara beredda på att det kan kladda rejält!

Nu är det dags att se match! Frågan är om Oskar kommer att kräva konstant matning eller om han låter mig se den i fred och ägnar sig åt en av sina andra favoritsysselsättningar, dvs:

SOVA!