Att köpa eller inte köpa...

... var frågan här hemma under dagen. Alltså om vi skulle köpa hem MFF:s hemmamatch mot Zagreb eftersom vi inte har TV10. En anledning till tveksamheten var att vi haft strul med datorer och internet, senaste allsvenska matchen köpte jag men fick inte se mer än ett par sekunder. Nu verkade det ha ordnat sig, men jag hade blivit galen av mer strul. Men jag var också så rädd att det skulle bli tal om ännu en utskåpning och det skulle gjort mig så himla ledsen för spelarnas skull, de har haft det tufft nog den här säsongen. Samtidigt fanns det i bakhuvet att om MFF skulle lyckas vända 1-4 underläget så skulle det vara en enorm bragd och en match man inte ville missa. Nyfikenhet, kärlek till di blåe samt att hoppet är det sista som överger människan avgjorde och vi bestämde oss för att se matchen via viaplay.

Ojojoj så glad jag är för det beslutet, även om vi inte nådde ända fram! Annars hade jag missat den fantastiska kämpainsats som killarna gjorde idag. Jag hade inte fått se hur man tagit sig samman och skakat av sig det som hände i Zagreb. Jag hade inte fått uppleva hur hela Swedbank Stadion kokade av stöd och kärlek. Jag hade inte fått se hur unga spelare som Pontus Jansson visade vägen i kapten Anderssons frånvaro. Det jag hade sluppit se var tårarna i ögonen på killarna efter matchen.

"Att falla med flaggan i topp... får en nästan att må dåligt" (eller något i den stilen) sa en fruktansvärt ledsen och besviken Norling efter matchen. Och när vi nu var så vansinnigt nära ett 3-0 mål så känns ju de där enkla målen, särskilt det sista, vi släppte in på bortaplan så fruktansvärt onödigt. Nej, det är inte säkert att den här matchen hade utvecklat sig likadant om resultatet i den matchen blivit ett annat. Men man kan inte låta bli att älta alla de där "tänk om".

Det blir en tung kväll och natt för våra himmelsblå killar. Det är bara att hoppas att de lyckas skaka av sig besvikelsen innan nästa allsvenska match och att de kan ta med sig den här prestationen in i Europa League.

Går och lägger mig med en känslomässig blandning av tomhet och stolthet...