Orolig och frånvarande

På lördag spelar Malmö FF match på Malmö Stadion. Jag kommer inte att vara där. Jag kommer inte ens att se matchen på TV, förrän möjligtvis i efterhand. Alla som känner mig det minsta förstår såklart att det måste finnas en mycket viktig orsak till detta. Och det gör det.
En av mina allra goaste väninnor, Linda, ska gifta sig på Öland och det vill jag absolut inte missa. Linda har varit med mig under många viktiga händelser i livet och har ställt upp för mig på sätt som inte många skulle göra. Så sorry mina kära MFF-pågar, ni må vara viktiga, men inte så viktiga!

Jag erkänner - eftersom matchen från början skulle spelas söndag eftermiddag hade jag en liten tanke om att vi eventuellt skulle kunna hinna hem i tid för att åtminstone se andrahalvlek. Men så ändrades matchen till lördag och nu kommer jag att se den på video istället.

Trots att jag inte ska se den så är jag såklart nervös. Jag är alltid nervös när det är landskampsuppehåll. Jag ställer normalt inget större hopp till böner men varje gång vi skickar iväg våra pågar för att representera sitt land ber jag en liten bön om att de ska komma hem oskadda. Inga sträckningar, lårkakor, stukade fötter eller andra otäckheter på JJ, Daniel och de andra, OK? Sen tycker jag inte om att det blir uppehåll efter en vinst... Jag vet att Jonatan i vår senaste intervju hävdade att det inte skulle spela nån roll, att man skulle ha med sig självförtroendet från senaste vinsten även efter uppehållet, men... Jag är ändå orolig! Och nu allt strul kring Dusan. Jag tänker inte ge mig in i nån debatt angående fortkörning och att köra bil när man druckit (tro mig, då skulle detta bli en lååååång och mycket ilsken text). Just precis här och nu fokuserar jag på den fotbollsmässiga aspekten, och då undrar jag hur han hanterar detta. Jag var så glad över hur stabil han verkat i målet och vilken pondus han haft. Jag hoppas att han kan hålla i detta trots turbulensen som varit kring honom de senaste dagarna. Men lite orolig är jag...

Men å andra sidan: Jag är en typ av människa som oroar mig! Jag kan oroa mig över saker som händer på jobbet, jag oroar mig massor över nära och kära, över mig själv, jag skulle kunna fortsätta länge men man kan väl sammanfatta det som att:Jag oroar mig mycket och ofta! Så att jag oroar mig över den kommande matchen är alltså inget konstigt alls, bara helt normalt och inget att oroa sig över. :-)

Fast Lindas bröllop (och äktenskap) oroar jag mig faktiskt inte ett enda dugg för! Det ser jag bara fram emot och jag är faktiskt helt säker på att hon kommer att bli lycklig!