Ännu en (poäng)förlust

.
När jag skrev till min bror efter matchen GAIS-MFF så skrev jag om "förlusten". Han påminde mig då om att det ju faktiskt blev oavgjort. Men i hjärtat kändes det som en förlust.

Dusans misstag är såklart horribelt men det finns många utespelare som gjort liknande misstag som inte straffar sig lika hårt. Men sånt är livet som målvakt. Men det är inte där vi egentligen tappar matchen. Nej poängen tappas, enligt mig, redan långt tidigare inne i spelarnas huvuden, precis som det varit så många gånger de senaste säsongerna.

I första halvlek handlade nästan allting om Malmö FF. Man dominerade spelet, spelade säkert och tryggt och gjorde dessutom två snygga mål. I normala fotbolls sammanhang borde man kunna gå till halvtidsvila med hyfsat lung i sinnet, men så fungerar det tyvärr inte just nu när man är MFF supporter. Nej den där oron finns där och gnager i magen nästan hela tiden.

Andra halvlek handlar som förväntat betydligt mer om GAIS. De får ett hyfsat tidigt mål och som ett brev på posten så är den där hos vårt lag igen. Den där förbannade ängsligheten, oron som det pratas om så fort något går emot oss. Beslutsamheten, tålamodet, passningsspelet och till och med jävlaranammat var som bortblåst. GAIS andra mål var därför inte alls oväntat, visserligen som sagt efter ett gigantiskt misstag från Dusan men jag hade inte blivit förvånad om vi släppt in ett mål även om Dusan inte fått hjärnsläpp. Det är oerhört tröttsamt för oss vid sidan om men det är såklart hundra gånger mer tröttsamt för laget. Nu har vi dock fått höra talas om den där ängsligheten och oron så länge att jag verkligen hoppas att man börjar ta det på allvar inom föreningen. Mental träning borde vara ett måste framöver. I alla fall verkar det så för en som står vid sidan av.

Det som nästan gör mig allra mest upprörd just nu är dock alla förbannade puckovarningar som spelarna drar på sig. Jag hoppas verkligen att det ger böter för dem som gör det, jag tror mig veta att de får böter för en massa annat som tex att komma försent och det här är ju betydligt allvarligare grejer. Missförstå mig inte - jag älskar rejäla tacklingar, jag har inget emot att man smäller på en motståndare ordentligt när så behövs. Men när man skriker på domaren, gör gester mot domaren för att visa att man anser att han är dum i huvet, sparkar bort bollen efter avblåsning, gör fula efterslängar i frustration eller liknande: Det gör mig så förbannad för det är så onödigt och det kostar laget så mycket med avstängningar i var o varannan match. Det handlar ju faktiskt "bara" om att hålla humöret i schack. Jag jobbar dagligen med att serva människor och tro mig, det är tämligen ofta jag haft lust att spontant säga både det ena och det andra till gäster och kunder, men självklart gör jag det inte. Det kan man inte i mitt jobb, och det borde man kunna hålla sig ifrån även på en fotbollsplan. Jag är såklart medveten om att det sprudlar betydligt mer adrenalin i kroppen på en fotbollsspelare än på folk i min yrkeskår men ändå. Det känns jävligt oproffessionellt och jag hoppas man slipper se alltför mycket sånt framöver. Ta dem i öronen Rolle o Gren!
.