onsdag 12 januari 2011

Återupptäckt kärlek!

Jag faller sällan för hesa, raspiga sångröster - har alltid varit mer för rena, klara, maffiga röster, gärna i pampiga ballader. Men ingen regel utan undantag...

När jag pluggade i Kalmar gick jag en termin med utbytesstudenter och träffade där en holländsk tjej vid namn Judith. På en förfesten kväll spelade hon ett par låtar av en artist som jag aldrig hört tidigare men vars hesa röst väckte min nyfikenhet. När Judith efter terminens slut flyttade från Kalmar fick jag ett kassettband av henne (japp, så länge sedan är det!) med blandade låtar av artisten i fråga: Melissa Etheridge.

Det tog inte lång tid för mig att fastna, något i hennes röst och med hennes låtar etsade sig fast i mig och jag hade fått en ny favorit. Det har genom åren blivit en hel del Etheridge skivor i min för övrigt mycket blygsamma samling. Men de senaste åren har hon försvunnit lite ur mitt medvetande Melissa. Jag lyssnar sällan på skivor hemma, har aldrig kommit in i att använda Spotify och lyssnar jag på musik så blir det ofta det som går på radion eller så plockar vi med oss lite blandad kompott som både jag och maken gillar när vi ska åka bil längre sträckor.

Men så häromdan när jag väntade på att en skidtävling skulle köra igång på TV så zappade jag mig fram till en intervju Malou von Sivers gjorde på TV4 med just Melissa Etheridge. Plötsligt väcktes en massa minnen till liv, det började krypa i kroppen och jag var tvungen att genast leta fram mina Melissa CD. Satte på ett par gamla favoritlåtar på hög volym och blev genast på gott humör! Lite bevsiken kunde jag konstatera att maken inte delade min entusiasm. Så det lär väl kanske inte spelas så mycket Melissa i bilstereon men jag kommer ju att vara hemma en hel del på egen hand framöver så jag ska nog kunna få njuta av min musik igen.

Sägs det förresteninte at foster kan uppfatta ljud ganska tidigt och att de sedan i späd ålder gärna vill lyssna på musik som de vant sig vid att höra under tiden i magen. Så om jag spelar en massa Melissa Etheridge för "knoddis" redan nu så kanske h*n också blir fast - och inte kan väl Henry neka sin knodd att lyssna på sin favoritmusik eller? :-)

4 kommentarer:

Anonym sa...

alla knep är tillåtna!!!! *ler* Jag sjöng Sov du lilla vide ung för magen när jag väntade första Z-ungen! Han somnade alltid när jag sjöng den när han väl var född....

Kram Lotta

Helen sa...

Jo man brukar säga att de kan höra och påverkas av musik i magen. Vår son lärde sig alla klackramsor. Hahaha.

Erik sa...

Som sagt, du skriver bra när du skriver. Skriv mer!

Åsa sa...

Lotta: Jag ska jobba på det!
Helen: Hymnen kommer alltså att sitta redan vid födseln.
Erik: Jag jobbar på det!

:-)