Om att skjuta upp det gråa och mörka

Egentligen borde man, enligt konstens alla regler, tagit ner alla julsaker redan i onsdags. Behöver jag säga att en del fortfarande hänger uppe i det här huset? Jag har aldrig gillat den här tiden på året...

Det handlar, tro det eller ej, inte om tomtarna även om jag är galen i tomtar och huset är fullt av dem under i stort sett hela december. Nej, det jag har svårt för är att allt ljus försvinner. Ute är det mörkt, grått och trist under så lång tid på hösten och vintern. Jag blir alltid lite nere av det men det släpper lite kring första advent. För då kommer de upp överallt - ljusen!

I vartenda hus man går förbi står plötsligt det ljusstakar i fönstren, det kommer upp ljus i träden på stan, tillvaron blir helt enkelt lite ljusare. Visst är det fortfarande trist när det är vädret är grått och slaskigt men det blir lite lättare att hantera. Men så lika plötsligt försvinner alla ljus och kvar finns bara det mörka och gråa och slasket. Så jag skjuter gärna upp det och inga protester hörs från maken. Men nu får de väl kanske plockas ner ljusstakarna och stjärnorna... Men jag ger mig inte helt. Den enbuske vi satte in när granen gav upp får sta kvar med ljusslingan i (julpyntet är dock bortplockat).

Men i fönsterna får det bli lampor istället för advensstakar och en hel massa levande ljus lär också gå åt... För inte vågar man hoppas på att solen ska titta fram nån dag och lysa upp?