Anna-dagen

Idag är det Anna som har namnsdag och idag saknar jag Anna Schyllert, min älskade "nästan-mormor" lite extra mycket. Den här dagen ringde vi alltid varandra och gratulerade (jag heter Anna i mellannamn), precis som Anna aldrig glömde att ringa och gratulera alla i den stora familjen och släkten på deras födelsedagar.

Jag saknar att sitta i Annas kök och fika och prata om allt mellan himmel och jord. Så här nära jul saknar jag att efter fikan dricka kaffegök med Vodka currant trots att det egentligen inte alls är gott med svartvinbärsvodka i kaffet. Jag saknar att packa ihop en liten portion till Anna när jag har bakat eller lagat någon riktig husmanskost. Jag saknar att få berätta för henne när det hänt något särskilt. Och det känns lite sorgligt att min älskade lille kille som ligger här och sprattlar på sin lekmatta aldrig får lära känna Anna och att hon aldrig fick veta att han skulle komma till världen. Men jag vet att hon hade blivit överlycklig om hon hade vetat och just precis nu väljer jag, trots att jag väl egentligen inte tror på liv efter detta, att tro att hon tittar ner på oss och ler åt alla Oskars konster. Jag lyfter kaffekoppen utan gök och säger: Skål Anna! Jag saknar dig.