
Missförstå mig inte, han är fortfarande snäll och väldigt lätthanterlig för det mesta. Men man blir så ledsen och frustrerad när han blir så otröstlig och man inte verkar kunna göra nånting för att hjälpa honom. Det finns väl flera teorier om vad det beror på. Han blir mer och mer medveten, tar in mer intryck och blir då lättare övertrött? Han har vuxit mycket på kort tid och kanske har växtvärk? Lite mammasjuk? (Han kommer lättare till ro hos mig på kvällen än hos Henry).
Det är inget större problem, peppar peppar så skriker han inte så här på nätterna och under dagarna är han go, glad, ler och skrattar. Men det blir ju tråkigt för Henry som nästan bara träffar honom ilsken och det kan blir frustrerande för mig att inte få saker gjorda på kvällen heller när han bara vill vara hos mig. Men, vem vet, det kanske går över lika fort som det började. Eller så blir det sju resor värre. :-) Hur som helst så är det inget vi inte kan hantera. Han är fortfarande goast i hela världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar