Ja så sägs det ju och idag hörde jag ett skratt som kanske inte förlängde livet men definitivt förgyllde det. Det kom, inte helt ovänta, från Oskar. Vi satt och busade i soffan, jag blåste honom på halsen och istället för det ljud som kanske mest kan liknas vid en nöjt mini-tjut som han brukar få ur sig så kom det ett litet, kort, kluckande skratt. Det mysigaste ljud jag har hört! Då kan man köpa att han i övrigt varit lite smågrinig idag.
Lyckades såklart inte föreviga när det hände så istället blir det en bild som är tagen inför senaste MFF-matchen. På bilden sitter han i knät på Anna som gett honom den fina tröjan han har på sig. Han har också lyckats hitta ett par andra nya ljud som han testade i morse och han lyckades nästan vända sig från rygg till mage trots att han låg på vår säng som egentligen borde vara för mjuk. Duktig kille!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar