söndag 27 december 2009

Inte fullt så god jul som jag tänkt mig

.
Början gick bra. Lillejulafton med familjen och "extrafamiljen" var lika mysig som vanligt. Vi drack glögg, busade med Emil o Ludde, käkade massa underbar julskinka, pratade massa minnen och skrattade en hel del. Jag fick fick fina foton på mig och Emil från babysim, och dessutom helt fantastiska änglatomar av Tove - är fortfarande lite överväldigad faktiskt. Julafton på Tornhill var också jättemysig. Det blev pulkaåkning, även om det var rätt tungt att både gå uppför backen och att försöka få fart på pulkan i blötsnön. Massor av mat såklart och Kalle Anka innan det var dags för Henry och mig att agera tomtar hos Öbergs. tror det gick bra och att barnen av nöjda och det är ju huvudsaken. Jag hade i alla fall jättekul! Efter julklappsutdelning och lite julgodis begav oss henry och jag hem, för att sen åka till Hjärup på juldagen. Trodde vi ja..

Halv fem på natten vaknade jag och mådde lite småkymigt. Trodde först det berodde på att jag ätit för mycket men inom ett par minuter stod det väldigt klart att det var vinterkräksjukan som slagit till med full kraft. Ska inte gå in på detaljer, kan bara meddela att de 12 följande timmarna var de värsta jag varit med om på väldigt länge. Fick såklart ringa till föräldrarna och meddela att julfirandet var inställt. Resten av dagen bestod av hemsk magkramp, spränghuvudvärk och pendling mellan frossa och svettningsattacker. Gårdagen var ungefär likadan, idag känner jag mig lite mer som en människa även om huvet fortfarande värker väldigt och magen inte känns helt stabil. Innan juldagen var över låg även resten av familjen Lind nedbäddade i sjukan. Henry har dock, peppar peppar, klarat sig än så länge.

Att bli sjuk är sin sak men man kunde väl i alla fall haft bättre timing. Vi älskar verkligen julen i min familj - självklart ska vi fira den ihop i alla fall när vi känner oss friska igen men det blir ju inte riktigt samma sak. Dessutom så är det i dag dop för Henrys systerdotter Ronja och där skulle jag vara den som höll Ronja på dopet. Blev jättestolt när de frågade mig och har verkligen sett fram emot den här dagen. Men istället för att vara i kyrkan med de andra sitter jag nu här och skriver ett deppigt blogginlägg och det mest positiva målet för dagen är att försöka få i mig lite riktig mat. Det blir inte alltid som man tänkt sig...
.

2 kommentarer:

Annas ad lib sa...

Nämen åh, fina vän jag lider med dig. Vet hur det är..fick kräksjukan här för ett par år sedan och alla låg sjuka på julafton.. värsta tänkbara :( stor krya-på-dig-kram (det enda positiva är väl att man rensar ut kroppen totalt)

Erik sa...

Fy tysan och usch vad trist. Men som Annas ad lib skirver, man rensar ur kroppen rejält. Ha det fint Åsa.