Blir snart tokig...

I torsdags hade jag plötsligt och oväntat mer energi än jag haft på länge. Gav mig ut i trädgården och fixade en del som att plocka rabarber, spraya äppelträden, "skogade" rejält på våra gigantiska tomatplantor och fixade även en del inomhus. Inte i närheten av vad jag skulle gjort på en "normal" ledig dag men mycket mer än jag gjort på sistone. Självklart skulle det straffa sig. Framåt kvällen började min kropp protestera vilt. Fötterna svullnade till oigenkännlighet, det stramade och värkte både här och där och magen var som en spärrballong och att resa sig från liggande var en ren plåga. När det var tid att gå och lägga sig låg jag bara och vände och vred mig, hade ont och var så övertrött man kan bli.

Klockan 2 lyckades jag somna, vaknade sen en gång i timmen ungefär fram till 6.15 då jag vaknade av en fruktansvärd mardröm som jag inte ens vill återge här för det kryper i kroppen på mig bara av att tänka på den. Den var så verklig att jag inte helt var övertygad om att det var en dröm. Jag låg i sängen och lyssnade efter läskiga ljud innan jag till slut vågade mig upp och satte på larmet som Henry såklart varit tvungen att slå av när han gick upp. Lyckades sen småslumra lite men var trött som ett vrak igår.

Även lilleman påverkades nog för han var hur lugn som helst under dagen vilket såkalrt gjorde mig hur nervös som helst. Jag är hela tiden rädd att något ska gå fel, att han inte ska må bra därinne så även om jag kan bli galen när han bufflar runt som värst och sparkar mig på alla tänkbara och otänkbara ställen så blir jag skitnervös när jag inte känner honom. Däremot så kände jag av en hel del sammandragningar under dagen och på kvällen kom ett par rejäla förvärkar (antar jag i alla fall, men hur fan vet man?). Då trodde vi att kanske, kanske kan det vara på gång? Kvällen var inte helt lätt, det gjorde ont i magen oavsett om jag satt låg eller rörde mig, så fort jag reste mig från liggande så fick jag massiv sammandragning. När jag gick och la mig satte den lille igång och tog igen allt sparkande han inte sysslat med under dagen. Men betydde allt detta på att han var på väg ut? Icke sa Nicke, idag är alla sådana känningar borta igen och jag är bara trött, spänd och sliten.

Börjar så smått oroa mig för att han bestämt sig för att stanna därinne till skolstarten...