Dagen D...

Om några timmar avgörs det. Var kommer guldet att hamna? Det skrämmer mig fortfarande att det är så många som pratar som om guldet redan är hemma, även om jag såklart hoppas och tror att MFF ska kunna ta hem det här.

Hoppas på en magisk eftermiddag och kväll på Swedbank Stadion! Det kommer att vara fullsatt - det senaste jag hörde var att det fanns en loge kvar till priset av 30000 -spekulant någon? Hoppas på ännu ett underbart TIFO från vår fantastiska ståplatsläktare - man upphör aldrig att fövånas och fascineras över vad de presterar. Hoppas på att de elva på plan, och de på bänkenm kan koppla bort storbildsskärmen och bara fokusera på det de ska göra på plan (annars finns det väl en kontakt man kan dra ur?) och att det inte knyter sig om målen inte kommer meddetsamma. Hoppas få se ett hav av ljusblåa halsdukar och flaggor inne på planen sisådär runt 18.20 tiden. (Fast såklart gäller även i år att: det är absolut förbjudet att beträda gräset!)

Om några timmar vet vi...

Fy för taxi vid stationen...

För några dagar sedan hade jag på grund av en tågförsening bråttom att ta mig från stationen upp till MAS. Inte världens längsta resa, tar väl mellan 5 och 10 minuter med bil, men ingen sträcka jag hade möjlighet att gå i detta läge.

Gick därför i regnet direkt från tåget till den nya taxistationen på Centralen. Första chauffören lyssnade inte ens riktigt på vart jag ville åka utan bara viftade bort mig. Den andra lyssnade, men pekade bakåt i kön, den tredje likaså. Nu började jag bli duktigt irriterad och gick fram till nästa bil och frågade om han var intresserad av att köra och jajamensan, det var han.

Jag satte mig lättad i bilen, trots att jag inte kände igen namnet på taxibolaget. Då visar chauffören prislistan och talar om att de kör på taxameter och vad deras framkörningsavgift och kilometertaxa var. Jag frågade vad det innebar ungefär i pris till MAS och fick totalt chockad svaret: Kanske 200kr, kanske mer.

Jag gick ut ur bilen, smällde igen dörren, gick till hotellet och bad dem ringa efter en bil från vårt vanliga bolag, Taxi97. På ett par minuter stod där en bil med en vänlig chaufför som körde mig till MAS på deras vanliga fastpris 59kr. Man förstår verkligen hur lätt det är för någon som är ny i Malmö att bli lurad...

Slutspurt...

Det börjar verkligen närma sig... På söndag kväll vet vi... Lyckas MFF ta hem SM guldet i år? Jag är livrädd för att jinxa något, jag vågar inte ta ut något som helst i förväg. Det enda jag vågar konstatera är att det ser bra ut och att vi har saker och ting i egna händer.

Oavsett hur det går så är jag stolt över det laget och lagledningen har gjort iår! Man har skapat ett lag som vågar och vill, som tror på sig själva, som har kul, som spelar bra och underhållande fotboll samtidigt som man vinner. Det har varit en riktigt rolig säsong. Ett tag såg HIF ut att dra ifrån välmycket men killarna lät det aldrig trycka ner dem - de bara fortsatte med sitt "en match i taget" mantra. När det man trott var nyckelspelare tvingats vara borta på grund av skada har någon ny kommit fram och helt naturligt tagit platsen på ett makalöst sätt. Detta var en av de saker som Ulrich Vinzents pratade om i min intervju med honom för ett tag sedan.

Just Ulrich är en som haft en fantastisk höst. Senast mot BP var han fullkomligt lysande och jag tror att till och med de mest inbitna Ulrich-motståndarna på forumet att bli imponerade. Därför blev jag förvånad och lite arg när jag läste i Kvp efter matchen. I spelarbetygen fick Ulrich en 2:a... Ja, vad man tycker om spelares insatser är indiviuellt men jag undrar om den som skrivit detta verkligen såg matchen? Crazy...

När jag ändå gör ohejdad reklam för det jag skrivit så slänger jag även in en länk till mina "snabbreflektioner" efter matchen.

På söndag smäller det. Ska försöka att lyda mitt eget råd och verkligen njuta av tiden fram tills dess och inte låta nervositeten ta över helt och hållet.

Hjälp mig hålla tummarna please!

Dåligt med uppdateringar...

...från min sida på sistone. Eller ja, i flera veckor egentligen. Har inte så mycket att skylla på förutom att det varit ganska hektiskt och jag har inte haft ork över. Det har varit barndop och bröllop och andra roliga grejer. Dessutom är vi ju mitt uppe i den allsvenska slutspurten.

Skämst extra mycket över dålig uppdatering eftersom jag fått en blogg award av Lotta - känner inte riktigt att jag förtjänar den just nu, men ska försöka skärpa mig nu.

Ska se om jag kan få till lite uppdateringar under helgen.

Välförtjänt Nobelpris

Jag tror det här är första gången jag faktiskt bryr mig om vem som fått Nobelpriset. Ofta så handlar det om att någon har lyckats hitta nån liten atom som kan användas till något jag inte ens förstår nyttan av. Men i år gick Nobelpriset i medicin till någon som verkligen förtjänar det, en man som förändrat livet till det bättre för hundratusentals människor världen över.

För den som inte redan läst det så gick priset till Robert Edwards, en pionjär inom reproduktionsmedicin som genom sin forskning låg bakom att det första provrörsbarnet föddes i slutet på 70-talet. Edwards jobbade i motvind, hade många motståndare men lät sig inte nedslås och tack vare hans arbete får idag många ofrivilligt barnlösa möjligheten att få sitt efterlängtade barn.

Jag är så glad över detta, inte bara för att priset går till någon som verkligen förtjänar det men också för att det förhoppningsvis gör att frågor kring IVF och ofrivillig barnlöshet lyfts fram, diskuteras och kanske också prioriteras mer. Hur många känner till exempel till att ofrivillig barnlöshet faktiskt är klassat som en sjukdom? Ännu färre vet förmodligen att reglerna kring vilken hjälp man får varierar enormt mycket från landsting till landsting. Hur många anar vilket helvete ofrivilligt barnlösa går igenom varje dag?

Många pratar om att "skaffa barn" som om det handlar om något lika enkelt som att köpa en ny bil. För tusentals par runt om i världen är det inte så enkelt. För ofrivilligt barnlösa handlar det istället om att följa temperaturkurvor och göra oändliga antal tester. Det handlar om att bli stamgäst hos läkare och på apoteket. Det handlar om att ta mängder av hormoner, tabletter och sprutor som påverkar hela ens vardag. Det handlar om en ständig berg- och dalbana av känslor, där man måste våga hoppas men gång efter gång bryter ihop totalt efter misslyckanden. Det handlar om att hela tiden sörja det man inte har och inte heller vet om man kommer att kunna få. Det handlar om att oroa sig för ekonomin - hur många försök har man råd med? Ska man ge upp IVF försöken eller ska man satsa pengarna på att försöka få adoptera? Det handlar om att varje dag ta djupa andetag för att orka se alla småbarn och gravidmagar som finns i ens närhet. Det handlar om att hela tiden kämpa, utan att veta om livsdrömmen någonsin kommer att gå i uppfyllelse.

Robert Edwards ligger bakom att allt fler får uppleva den lyckan.

Välbehövlig festkväll!

Igår kväll var vi bjudna på födelsedagsfest. På grund av olika omständigheter i mitt liv är jag inte särskilt social för tillfället, känner sällan nån större lust för saker, särskilt om det involverar mycket folk, och jag hade inte heller någonstörre entusiasm över att ge mig iväg till denna fest. Men ack så fel man kan ha!

En del av folket på festen är min släkt så dem känner vi såklart, och resten av gästerna träffar vi ett par gånger per år - värdfolket är väldigt, väldigt duktiga på att arrangera bra kalas! Vid mitt bord kom vi i en toppenstämning direkt och hade väldigt,väldigt roligt! Och nej, det berodde inte på alkoholhaltiga drycker, i alla fall inte för min del. Tog det väldigt försiktigt på den fronten - i den sinnesstämning jag är för tillfället slår det väldigt lätt slint om man tar ett glas för mycket...
Jag slappnade av, skakade av mig all skit som finns i mitt liv just nu och var mitt gamla jag!

Såsmåningom började dansen - från början med min kusin och hans kompanjon i bandet "Favoriterna" på scen. Har bara hört dem på skiva och i lite snapsvisor tidigare -men shit vad bra de var! Blandad kompott av musik, gamla godingar, schlager, lite kasedans och en del rock. Det var rätt trögt att få igång folk till att dansa men jag var uppe nästan hela tiden! När jag dansade, vilket var alldeles för länge sedan, kände jag hur all dålig energi liksom rann av mig (kanske i svettdropparna?)! Det var så härligt att bara vara och bara ha kul! Att släppa alla bekymmer, bara för en kväll. Men det allra roligaste var att efter en stund kom även Henry upp och började dansa och även han släppte loss. Flera av dem som var där sa att de aldrig sett honom så "på G" och jag fick svara att det har knappt jag heller! Det var så härligt att dansa, titta varandra i ögonen och bara se glädje, inget av den där sorgen som alltid finns med annars i vår vardag! Det var sååå länge sedan men väldigt välbehövligt!

Inte förrän efter klockan 3 på morgonen landade vi i hemmet i Eslöv. Vid 11 tiden vaknade vi båda två. Det var väldigt länge sedan jag sov så länge och jag tror knappt att jag varit med om att Henry gjort det - han brukar vara uppe med tuppen. Det blir en lugn, skön dag idag och sen ikväll är det dags att gå till puben och se TFF-MFF. Extremt viktig match, inte minst i och med att HIF förlorade igår. Hoppas man kan få fortsätta vara glad ikväll!

Mycket på gång nu...

I såna här hektiska perioder borde man egentligen inte sätta sig och fundera över vad man har att göra men man är väl inte alltid helt smart. En hel del roligt, en del spännande men läskigt och en del jobbigt i sikte i en nära framtid.

Av stor vikt i mitt liv just nu är såklart den allsvenska guldstriden! Fotbollen betyder mycket för mig och har gjort det i många år. En viktig del just nu är att när jag är på match så är det totalt fokus, jag glider på något sätt in i en annan värld och det är väldigt väldigt skönt emellanåt. Självklart är det en stor fördel när verklighetsflykten dessutom är så positiv som den är nu - det är så härligt att äntligen vara med och slåss om guldet igen! Att slippa tvivel, besvikelse och ångest och istället få känna spänning och glädje! Obeskrivligt...

Förutom fotbollen så är det en del festligheter på gång också. På lördag är det födelsedagsfest, på söndag är det match. Den 16:e oktober är det dop för lilla Amelie, det blir säkert riktigt mysigt! Sen helgen efter kommer en riktig höjdpunkt som jag sett fram emot länge - nästansyster Tove gifter sig. Jag vet redan att det kommer att bli en underbar dag och kväll! Fick se lille Emils kostym igår och det finns en risk att jag kidnappar honom - shit så söt han kommer att bli!¨

Mitt i detta ska föräldrarna flytta ifrån sitt hus, mitt barndomshem som de byggde i samma veva som jag föddes. Det känns lite konstigt men samtidigt jättebra. De kommer till ett bra hus som jag är övertygad om kommer att passa dem riktigt bra.

Sen kommer det ju också att hända andra saker under samma period. En läskig och en som garanterat blir jobbig. Men så är det - vissa saker måste man bara ta sig igenom vare sig man vill eller inte. I såna situationer ska man ta sig en funderare och vara glad att man faktiskt har positiva saker att kunna luta sig mot.

(Som det faktum att jag faktiskt är gift med en fantastisk man! :-)

Slut men lycklig!

Ojojojoj sån derbymatch det blev! Killarna var helt fantastiska - jag är så stolt att vara himmelsblå! Detta inlägg kommer säkerligen att bli svamligt men det skiter jag i - jag måste få ur mig lite så att jag kan komma till ro och sova.

Spelarna (och publiken) var taggade till tänderna från start. Båda lagen gav allt i alla situationer och visade varandra konstant att man inte gav en millimeter gratis. Inledningen av matchen var MFF:s helt klart. Inför matchen hade det diskuterats en del angående vilka som skulle spela i anfallet. Jag hoppades på Guille - Dardan. Den sistnämnde är en enormt spännande spelare - kollade lite extra på honom i träningsmatchen mot Fulham och blev väldigt imponerad och övertygad om att det blir något stort av honom. Men en sån succé redan idag hade jag inte vågat hoppas på. Efter bara en dryg kvart slog han till och gjorde 1-0. MFF hade en liten svacka i slutet av första - trots att kändes det rätt bra.

Andra halvlek blev om möjligt ännu tuffare än första. Det gavs och togsfrån båda håll, HIF hade ett par riktigt farliga chanser och hjärtat var uppe och vände i halsgropen. Men så, på övertid, fick dagens hjälte Dardan fram en ljuvlig passning till Wilton som gjorde ett klockrent mål och hela Stadion kokade i ren eufori! På läktaren vrålades det såklart och på MFF:s bänk var det rena tokglädjen! Spelare och ledare rusade in och kramades och vid sidlinjen stod skadade Yago och viftade med sina kryckor medan han hoppade på ett ben!

Jag är så stolt över våra pågar! Just nu känns det som om det inte spelar någon roll vem vi tvingas slänga in på vilken position - de klarar av att prestera! Tonåring efter tonåring kommer in och visar att de är mer än redo - vad gör Rolle med dem egentligen?

Dardan är helt respektlös idag. Wilton visade återigen vilken nyckel han är på vårt mittfält. Så stark han är! Gång på gång hängde flera HIF:are på mer eller mindre alla hans kroppsdelar och ändå kom han ut ur situationen med bollen i behåll. Skönt att han fick göra mål idag. Och hans kollega Ivo - herregud vad han vuxit i den allsvenska kostymen snabbt. Han är en riktig fighter med lysande spelförståelse och att en 19åring styr och ställer på mittfältet på det sättet är rätt sanslöst egentligen. Johan Dahlin! Han räddade oss ett par gånger idag. Guille - har han längtat efter det här eller? Larsson / Agon kan nog inte bara komma och ta tillbaks sina platser utan diskussion - idag var Guille riktigt bra! Ut med Yago som fick en skada och in med Pontus som varit borta ett tag pga skada - och vilken återkomst! Synd att fick en smäll på slutet hoppas det inte var allvarligt. I första halvlek hade Jimmy lite lekstuga på sin kant och Ricardinho visade att förra matchens formsvacka var tillfällig. DA - You are lovely! Nästan alla uppräknade och idag föll ingen ur ramen, de som inte var bland de bästa var inte dåliga.

Tack underbara himmelsblå pågar - vilken kväll ni bjöd på!

Derbydags!

Det är nog tur att jag jobbar idag nästan ända tills matchen börjar, annars hade jag nog hunnit bli alldeles för nervös...

Ett derby mot HIF är såklart alltid nervkittlande men just nu är det såklart extra nervöst med tanke på tabelläget. Just denna matchen kommer givetvis inte att avgöra vem som tar hem SM-guldet. Men det kommer att ge en enorm kick, en självförtroendeboost för det lag som vinner och det kan bli viktigt i kampen om slutsegern.

MFF:s utgångsläge kunde såklart vara bättre - att klara sig utan både Agon och Daniel Larsson är långt från idealiskt. Mycket av diskussionerna har handlat om hur MFF ska formera sitt anfall. Min röst faller på Guille och Dardan. Jag hoppas för allt i världen att man inte väljer att flytta upp Wilton - han kommer att behövas på mitten med Ivo. Den här matchen kommer att handla om kamp. Man kanske skulle kunna vända på ett välkänt uttryck och säga att "Försvar är bästa anfall".

Hinner inte spekulera mer nu, dags att ge sig hemifrån snart... Återstår att se hur humöret är när jag kommer hem sent ikväll. Hoppas och drömmer såklart om att: Ingen himmel är så blå som min!

Home sweet home

Även resan till England var rolig, givande, mysig och välbehövlig så är det skönt att vara hemma igen! När uppackning och tvätt var klar kastade sig Henry såklart direkt in i trädgård och husfix och jag har pysslat, kokat gelé osv. Tillbaka till vardagen alltså. Ovan nämnda del av vardagen är himla skön, att börja jobba igen är däremot något jag inte ser fram emot... Får se till att njuta till max av dessa två sista semesterdagar och sen är det bara att ta sig samman igen.

Ska sticka färdigt en liten söt kofta nu sen ska jag upp till datorn och ta hand om semesterbilderna. Kommer lite uppdatering här också såsmåningom.

I eftermiddag är det dags för MFF igen. Är väldigt nöjd med att semesterrresan helt av sig själv hamnade så att inga MFF matcher missades! Lyckades se första landskampen på svensk pub i London men 6-0 matchen på Swedbank Stadion misade jag helt. Lite tråkigt men det hade varit mycket värre att missa MFF.