Egen skörd, mmmmm

Grönsaker och frukt från affären i all ära men det finns ändå inget bättre än att gå direkt ut i trädgården och plocka en solvarm tomat, en jordgubbe direkt från trädgårdslandet osv.

Vissa växter har haft det lite tyngre iår, kanske på grund av att vi först hade en så sträng vinter och sen en värmeböja när de stackarna skulle försöka växa som bäst. Men vi har ändå en massa godsaker i trädgården, i vissa fall mer än vi kan stoppa i oss!

Persilja och koriander är infryst och en hel del av basilikan är torkad. Detta är en bild från juni när allt bara börjat växa. Längst fram står (om jag inte ser fel) Henrys då nyinköpta physalis. Den är nu hur hög som helst och han väntar spänt på att frukterna ska bli klara.

Vaxbönor fick vi nästan inga alls förra året. Detta året växer de som galna. Vi plock, förväller och fryser in. Det ligger nu dryga 200 stycken i frysboxen och väntar på att bli uppätna och fler finns det på plantorna! Mumsfilibabba!
Dagens skörd av tomater och det är inte ens bråkdel av det som komma skall. Tomaterna går ju inte lika lätt att frysa in eller ta vara på, men igår testade jag att kooka ihop en egen ketchup / tomatsås och det blev jättebra! Igår blev det curryketchup, idag ska jag nog testa att göra en med lök, vitlök och en gnutta chili. Det fanns nämligen en pytte-, pytteliten chilifrukt klar med.

Nån som har bra tips på hur man tar tillvara på paprikor när de väl blir klara?

Vi har blivit herr och fru! / We are now husband and wife!

Short summary for my english speaking friends:

Wednesday 18th August we got married! It was a small but lovely ceremony with just us and our parents. The ceremony and dinner afterwards was at an Inn by a lake close to where we live. It was raining quite a bit but we found a space under a huge tree where there rain couldn't come through. It was a lovely day and evening!

Som ni redan kunnat läsa: På eftermiddagen onsdagen 18/8 gifte vi oss! Ett litet och mysigt bröllop, bara föräldrarna var med. En vacker dag kommer vi att ha en ny ceremoni med stor tillhörande bröllopsfest för nära och kära - men just nu passade detta bättre in i vårt livspussel. Vigselceremonin och middagen ägde rum på Ringsjö Krog och Wärdshus - en underbart vacker miljö! Det regnade visserligen en hel del, men vi lyckades ha ceremonin utomhus och ändå komma undan nästan helt torrskodda. Min goe pappa gick runt med sitt paraply och letade i trägården och fann en plats under ett jättestort träd där regnet inte trängde igenom.


Vigselförättare Marianne gjorde lite extra av den annars så korta borgeliga vigselakten och läste en jättevacker dikt för oss (la ut den här på bloggen för nån dag sedan) - då var det inte lätt att hålla tårarna tillbaks. Efter lätt darriga "ja" var vi så plötsligt herr & fru! Vi har kvar våra gamla efternamn tills vidare, så småningom kommer vi dock att ändra till min pappas släktnamn Flykt.


Efter vigseln åt vi en väldigt god middag på Wärdshuset och sen åkte vi hem till oss. Där väntade en flaska rosa champagne som vi fick av Anna i inflyttningspresent. Vi har sparat den till ett speciellt tillfälle och det får man väl ändå kalla det här. Någon regelrätt bröllopsresa blir det inte nu, men fredag och lördag har vi spenderat i Köpenhamn med god mat och hotellövernattning. Det var en jättehärlig dag och kväll! Tack Ulla och Bosse, mamma och pappa för att ni var med och gav oss ett minne för livet och tack för de fina presenterna! Tack Anna för överraskningen du lämnade till oss. Tack Tove för att du räddade min klädsel - sjalen blev verkligen pricken över i! Tack Åsa & Jörgen för att ni hade den goda smaken att skicka iväg oss på den där blinddaten för sisådär 3 1/2 år sedan! Och framför allt: Tack min älskade make för att du är du!

Henrys föräldrar, Herr Nilsson & Fru Lind, samt mina föräldrar. / Henry's parents, Mr Nilsson & Mrs Lind and my parents.

Tala om för mig...

Tala alltid om för mig att du älskar mig, i ord, handling och gester.
Utgå inte ifrån att jag redan vet det.
Om jag verkar generad, fortsätt i alla fall.
Tala om för mig när du känner dig nere och missförstådd.
Jag blir starkare när jag vet att jag kan trösta, men tala om, jag kan inte läsa dina tankar.
Visa andra att du uppskattar mig.
Om du öppet visar din kärlek, får det mig att känna mig extra stolt och vacker.
Glöm inte bort det lilla tokiga, du har inom dig.
Omtanke och kärlek i stora mått,tillsammans med en gnutta galenskap, gör att ett förhållande aldrig blir tråkigt

(Dikt av: Ann Andersson)

Matchen som tydligen inte var en match

Hade sett fram emot att få inleda semestern med att gå på match. Och det gjorde jag i och för sig. Fast tydligen ändå inte.

Vädret såg lite hotfullt ut, men enligt mff.se så hade dmi.dk lovat att det skulle vara uppehåll och varmt och skönt under matchen så... Malmö började riktigt bra, så som man nästan vant sig vid på sistone. Men trots en del härliga spelsekvenser så ville inte bollen gå in.

Så började det regna... Till en början kändes det inte så farligt... Men så började det ösa ner. Fortfarande levde man på hoppet, en lite åskskur är väl inte så himla farligt. Men det fortsatte vräka ner och det började blir mer eller mindre omöjligt att spela ordentlig fotboll. När spelarna slog en till synes perfekt passning så stannade den plötsligt mitt i en vattenpöl. Vid en glidtackling så sprutade vatten som ut en fontän. Men trots detta lyckades Malmö till slut få in ett mål och det kändes lite tryggare. Nu spelade det liksom ingen roll om det inte gick att ta sig fram på plan i andra.

Men så fortsatte det att ösa ner och nog förstod man att det lutade åt att matchen skulle komma att avbrytas. Så kom domaren in o testade planen. Han kastade bollen hårt i marken, den sjönk ned i gräset och studsade inte en millimeter... De försökte också slå passningar, bollen kröp fram en liten bit för att sen fastna.

Matchen blev såklart avbruten. Men tyvärr så ska hela matchen spelas om, man räknar alltså inte den halvlek som spelats. Surt som fasen, varenda poäng och mål är så sanslöst viktigt just nu. Mål och resultat räknas alltså inte men jag har fått höra att om en spelare fått en varning så skulle den ha räknats. Kan det verkligen stämma? Det låter ju helt sinnessjukt! Om matchen inte "finns" så kan man väl heller inte ha varnats i den matchen eller?

Hur som helst, dags att ta nya tag idag igen

Vi närmar oss...

... toppen! Genom gårdagens seger kom vi ytterligare ett par snäpp närmare HIF där uppe på första platsen. Det var en otroligt viktig seger mot ÖSK igår och jag var duktigt nervös innan. Vid förlust hade inte bara HIF dragit ifrån men ÖSK hade närmat sig oroväckande. Nu känns det plötsligt som om det blir en skånsk uppgörelse om guldet.

Det som var riktigt skönt igår var att målen trillade in. Det har ju funnits en oro över att vi inte gör mål, att vi inte kunnat stänga matcherna. Igår var dörren både stängd och låst efter en knapp halvlek.

Det finns en del angenäma problem som diskuteras kring MFF just nu. Många hävdar att det är tjänstefel att inte Guille får spela från start. Å andra sidan så presterar ju Jille på högerkanten, och med målet igår så känns det inte helt enkelt eller rätt att peta honom. I anfallet börjar Agon och Larsson funka allt bättre ihop - ska man då spräcka dem för att få in Guille? Jag har faktiskt ingen aning om vad som är rätt, är glad att jag inte är Rolle.

Är så glad att ha den himmelsblå världen att fly in i emellanåt. När jag ser en match så är fokus 100% där, allt annat försvinner, alla problem suddas ut för ett tag. Skönt och nödvändigt. Och extra skönt när det nu går bra. :-)

Ännu en härlig seger!

Första halvlek var lika härlig som matchen mot AIK! Det var tändning, det var intensitet och det var emellanåt fantastiskt passningsspel. Klapp-klapp spel kallade vi det på läktaren. Men så ineffektiva som vi var idag kan vi inte fortsätta vara om vi ska slåss om guldet. Det kommer att komma matcher där man bara får en eller ett par chanser och då måste bollen sitta där!

I andra halvlek var det, tyvärr, som om ett helt nytt lag kom in på banan. GAIS satte oss under mer press och då var det fina passningsspelet som bortblåst och intesitetsnivån hade sjunkit avsevärt. Ett litet lyft kom på slutet, efter att Miljan bytts in men även i denna halvlek visade vi prov på konsten att missa uppenbara målchanser.

Men man ska inte gnälla i onödan, det räckte ju idag, 1-0 är fullt tillräckligt! Tänk om man skulle våga hoppas på att HIF tappar poäng i den här omgången också...

Noterat från matchen: Jisses vad Miljan är kobent! Jag har tyckt att något ser lustigt ut när han springer och idag insåg jag vad det var. Nu spelar det ju absolut ingen roll så länge karln fortsätter att spela bra men nrä jag väl börjat tänka på det kunde jag inte släppa det. :-)

Himmamatch!

Så var det dags för hemma"premiär", eller höstpremiär kanske man ska säga så här mitt i sommarhettan...

Det känns... sådär... Efter matchen mot AIK förra veckan kändes det tomt, konstigt och oroväckande. Läs mer om mina tankar efter den matchen här.

Den är det nog så att jag inte har "kommit igång" riktigt efter VM uppehållet. Ska jag vara ärlig fick man känslan av det var likadant för MFF.

Men förhoppningsvis taggar killarna igång efter ännu ett nytt fantastiskt Tifo, och på hemmaplan. Mycket AIK:are ska komma sägs det - kul med mycket motståndarpublik men det är trist att man i såna sammanhang ändå ska ha en liten gnagande oro för bråk...

Men förhoppningsvis blir det en stor fest som slutar med firande från MFF håll!

Lust att hjälpa Wabbie att hjälpa?

Man skulle kunna tro att samma regler gäller för alla som söker hjälp på grund av ofrivillig barnlöshet i Sverige men så är det inte. Regler angående ålder, hur många IVF-försök man får osv vidare varierar en hel del mellan olika landsting.

Men oavsett vilka regler som gäller så är det bara att konstatera att det finns väldigt många som tvingas ge upp sin dröm om barn för att de inte har råd att gå vidare med IVF-behandlingar de själva måste betala eller med adoption. Wabbie Foundation är en ganska nystartad organisation som har som mål att hjälpa ofrivilligt barnlösa ekonomiskt. Kika in här och läs mer om Wabbies verksamhet. Tycker du att det verkar vettigt: Skänk en slant och / eller vidarebefordra info om att de finns till vänner och bekanta, och/eller bli fan av dem på Facebook.

Tveksamt lördagsnöje...

Eftersom jag numera jobbar en del helger och kvällar så har Henry och jag satt oss för att inte boka upp för mycket socialt de helger jag är ledig för att ha möjlighet att göra saker tillsammans eventuellt på tu man hand.

Denna helgen har varit obokad ett bra tag, vi har haft lite olika saker på gång men bestämde oss för ett par dagar sedan för att gå på Diggiloo konsert i Kristianstad. Vi såg verkligen fram emot det och förberedde en liten picknick korg eftersom vi bokat "platser i det gröna".

Till saken hör att Henry under ett par veckors tid haft problem med knät. Inflammation i en slemsäck skulle det vara och det har orsakat både akuten-besök, tömning på vätska, kortisonspruta och antibiotika+antiinflammatoriska tabletter. Det verkade ett tag vara på bättringsvägen menbörjade sen svullna lite mer. Idag, efter att vi handlat lite inför picknicken och konserten, upptäckte vi att nu inte bara knät var svullet utan nu började även smalben och vad. Han ringde då till den helgöppna vårdcentralen som beordrade honom att genast åka till akuten eftersom det fanns risk att det var en propp!

Sagt och gjort, vi kastade i oss lite mat och åkte in till akuten i Lund. Under en kort tid hade vi svaga förhoppningar om att kunna åka på konserten om vi skulle komma till snabbt. Men efter att det kom in trafikolycka efter trafikolycka stod det snart klart att vi inte skulle spendera kvällen med att lyssna på Jessica Anderssons ljuva stämma och skratta åt Thomas Pettersson. Istället satt vi i väntrummet till ortopedaktuen i många långa timmar...

Till slut kom vi in och läkaren kunde snabbt stilla oron, det var ingen propp utan det var inflammationen och vätskan som spökade. Henry fick antibiotika på dropp, och så skulle knät tappas på vätska igen. Men istället för att tappa det med en kanyl så skulle det nu till tungt artilleri. Läkaren skar upp en öppning i knät, tappade ut en del vätska och pressade sedan ut vätska och annat gojs som fanns i knät. (Såg inte alls mysigt ut, stackars Henry...). Sen fick han en rejäl kompress och bandage på och tanken är att knät ska fortsätta läcka ut vätska under kvällen och natten, sen ska han in på morgonen imorgon igen och ev tappa ut mer samt få mer antibiotikadropp.

Till den som bestämmer vad som ska hända i folks liv: Seriöst, det känns som om det räcker nu! Vi skulle verkligen behöva lite medgång nu...

Servicekänsla

Under midsommarhelgen var vi på en liten välbehövlig weekendresa till Gdansk. Det var jättemysigt att vara där tillsammans, vi såg en hel del och hade det jättebra. Men det fanns ett par små men...

Något som kan få mig allt från småirriterad till skogstokig är dålig service. Kanske beror det på att jag mer eller mindre alltid jobbat med att ge service (och jag tycker själv att jag gör det bra), därför förväntar jag mig att jag ska få samma bemötande när jag själv går på restaurang, bor på hotell etc. På den här resan kan man väl säga att mina förväntningar på denna fronten grusades rejält...

På hotellet var det lustigt nog ägarinnan/chefen som var den otrevliga, hennes nyanställda receptionist var i och för sig inte särskilt kunnig men hon var trevlig och gjorde vad hon kunde. Första natten sov jag nästan ingenting. Sängarna var vansinnigt obekväma - tänk er en säng utan någon form av bäddmadrass på -jag tror att jag fortfarande hade märken efter fjädrarna i höft och axel på morgonen. Eftersom jag har det jobb jag har så tror jag inte på att vara otrevlig mot personal så jag frågade ägarinnan (som själv jobbade i reception/frukost den dagen) väldigt vänligt och försiktigt på morgonen om det fanns någon som helst möjligthet att få något till sängen som gjorde den mjukare. Hon förstod inte helt vad vi menade så hon följde medupp till rummet, stirrade argt på oss och sa "It's normal", sen vände hon på klacken och gick. (När vi senare på kvällen pratade med den andra receptionisten så fixade hon snabbt och lätt extra täcken att ligga på vilket hjälpte en del).

Efter "it's normal" incidenten fick vi en utskällning på polska när vi hade oförskämdheten att be spårvagnsföraren om två 24 timmarsbiljetter (vilket skylten bredvid honom visade att han sålde), så vi fick snällt köpa varsin vanlig 1 timmesbiljett istället. Under ett besök på ett museum som vi hade sett fram emot att gå till kom en annan höjdpunkt. I entrén fanns en massa informationssyltar etc på både engelska och tyska och damen som sålde biljetterna pratade också engelska. En bit in genom salarna visade det sig att den utställning som vi kommit för att se var stängd, vilket såklart var en besvikelse men vi tänkte att vi ju kunde kolla på resten ändå. Men det visar sig då att all information i alla montrar på hela museet bara fanns på polska. Vi tänkte då att det ju måste finnas någon guidebok eller häfte vi missat att få med oss, på flera andra museer jag varit i Polen så finns det infoblad att få med sig på engelska och tyska och ibland fler språk. Vi gick därför tillbaks till entrén och frågade om det gick att få någon information på engelska. Hon tittade på oss som om vi var något hon råkat trampa i på gatan och sa att det inte fanns någon information alls i museet. Vi sa då att det ju fanns information i alla montrarna men bara på polska och det är ju svårt för turister att förstå vad det är de visar. Hon svarade då (med tillhörande handviftningar): "We are a museum, we do not have to have information in every language. No there is not informtaion in english, german, japanese or other". Vi lämnade museet...

Missförstå mig inte, vi hade det väldigt bra på resan men visst ger ett antal såna här händelser per dag lite smolk i glädjebägaren. Hade det här varit hemma i vardagen hade jag nog fått ett eller flera utbrott men eftersom vi var på semester försökte jag bara gilla läget, bita mig i tungan, och ta ett par djupa andetag.