Eftersom jag numera jobbar en del helger och kvällar så har Henry och jag satt oss för att inte boka upp för mycket socialt de helger jag är ledig för att ha möjlighet att göra saker tillsammans eventuellt på tu man hand.
Denna helgen har varit obokad ett bra tag, vi har haft lite olika saker på gång men bestämde oss för ett par dagar sedan för att gå på Diggiloo konsert i Kristianstad. Vi såg verkligen fram emot det och förberedde en liten picknick korg eftersom vi bokat "platser i det gröna".
Till saken hör att Henry under ett par veckors tid haft problem med knät. Inflammation i en slemsäck skulle det vara och det har orsakat både akuten-besök, tömning på vätska, kortisonspruta och antibiotika+antiinflammatoriska tabletter. Det verkade ett tag vara på bättringsvägen menbörjade sen svullna lite mer. Idag, efter att vi handlat lite inför picknicken och konserten, upptäckte vi att nu inte bara knät var svullet utan nu började även smalben och vad. Han ringde då till den helgöppna vårdcentralen som beordrade honom att genast åka till akuten eftersom det fanns risk att det var en propp!
Sagt och gjort, vi kastade i oss lite mat och åkte in till akuten i Lund. Under en kort tid hade vi svaga förhoppningar om att kunna åka på konserten om vi skulle komma till snabbt. Men efter att det kom in trafikolycka efter trafikolycka stod det snart klart att vi inte skulle spendera kvällen med att lyssna på Jessica Anderssons ljuva stämma och skratta åt Thomas Pettersson. Istället satt vi i väntrummet till ortopedaktuen i många långa timmar...
Till slut kom vi in och läkaren kunde snabbt stilla oron, det var ingen propp utan det var inflammationen och vätskan som spökade. Henry fick antibiotika på dropp, och så skulle knät tappas på vätska igen. Men istället för att tappa det med en kanyl så skulle det nu till tungt artilleri. Läkaren skar upp en öppning i knät, tappade ut en del vätska och pressade sedan ut vätska och annat gojs som fanns i knät. (Såg inte alls mysigt ut, stackars Henry...). Sen fick han en rejäl kompress och bandage på och tanken är att knät ska fortsätta läcka ut vätska under kvällen och natten, sen ska han in på morgonen imorgon igen och ev tappa ut mer samt få mer antibiotikadropp.
Till den som bestämmer vad som ska hända i folks liv: Seriöst, det känns som om det räcker nu! Vi skulle verkligen behöva lite medgång nu...
lördag 3 juli 2010
Servicekänsla
Under midsommarhelgen var vi på en liten välbehövlig weekendresa till Gdansk. Det var jättemysigt att vara där tillsammans, vi såg en hel del och hade det jättebra. Men det fanns ett par små men...
Något som kan få mig allt från småirriterad till skogstokig är dålig service. Kanske beror det på att jag mer eller mindre alltid jobbat med att ge service (och jag tycker själv att jag gör det bra), därför förväntar jag mig att jag ska få samma bemötande när jag själv går på restaurang, bor på hotell etc. På den här resan kan man väl säga att mina förväntningar på denna fronten grusades rejält...
På hotellet var det lustigt nog ägarinnan/chefen som var den otrevliga, hennes nyanställda receptionist var i och för sig inte särskilt kunnig men hon var trevlig och gjorde vad hon kunde. Första natten sov jag nästan ingenting. Sängarna var vansinnigt obekväma - tänk er en säng utan någon form av bäddmadrass på -jag tror att jag fortfarande hade märken efter fjädrarna i höft och axel på morgonen. Eftersom jag har det jobb jag har så tror jag inte på att vara otrevlig mot personal så jag frågade ägarinnan (som själv jobbade i reception/frukost den dagen) väldigt vänligt och försiktigt på morgonen om det fanns någon som helst möjligthet att få något till sängen som gjorde den mjukare. Hon förstod inte helt vad vi menade så hon följde medupp till rummet, stirrade argt på oss och sa "It's normal", sen vände hon på klacken och gick. (När vi senare på kvällen pratade med den andra receptionisten så fixade hon snabbt och lätt extra täcken att ligga på vilket hjälpte en del).
Efter "it's normal" incidenten fick vi en utskällning på polska när vi hade oförskämdheten att be spårvagnsföraren om två 24 timmarsbiljetter (vilket skylten bredvid honom visade att han sålde), så vi fick snällt köpa varsin vanlig 1 timmesbiljett istället. Under ett besök på ett museum som vi hade sett fram emot att gå till kom en annan höjdpunkt. I entrén fanns en massa informationssyltar etc på både engelska och tyska och damen som sålde biljetterna pratade också engelska. En bit in genom salarna visade det sig att den utställning som vi kommit för att se var stängd, vilket såklart var en besvikelse men vi tänkte att vi ju kunde kolla på resten ändå. Men det visar sig då att all information i alla montrar på hela museet bara fanns på polska. Vi tänkte då att det ju måste finnas någon guidebok eller häfte vi missat att få med oss, på flera andra museer jag varit i Polen så finns det infoblad att få med sig på engelska och tyska och ibland fler språk. Vi gick därför tillbaks till entrén och frågade om det gick att få någon information på engelska. Hon tittade på oss som om vi var något hon råkat trampa i på gatan och sa att det inte fanns någon information alls i museet. Vi sa då att det ju fanns information i alla montrarna men bara på polska och det är ju svårt för turister att förstå vad det är de visar. Hon svarade då (med tillhörande handviftningar): "We are a museum, we do not have to have information in every language. No there is not informtaion in english, german, japanese or other". Vi lämnade museet...
Missförstå mig inte, vi hade det väldigt bra på resan men visst ger ett antal såna här händelser per dag lite smolk i glädjebägaren. Hade det här varit hemma i vardagen hade jag nog fått ett eller flera utbrott men eftersom vi var på semester försökte jag bara gilla läget, bita mig i tungan, och ta ett par djupa andetag.
Något som kan få mig allt från småirriterad till skogstokig är dålig service. Kanske beror det på att jag mer eller mindre alltid jobbat med att ge service (och jag tycker själv att jag gör det bra), därför förväntar jag mig att jag ska få samma bemötande när jag själv går på restaurang, bor på hotell etc. På den här resan kan man väl säga att mina förväntningar på denna fronten grusades rejält...
På hotellet var det lustigt nog ägarinnan/chefen som var den otrevliga, hennes nyanställda receptionist var i och för sig inte särskilt kunnig men hon var trevlig och gjorde vad hon kunde. Första natten sov jag nästan ingenting. Sängarna var vansinnigt obekväma - tänk er en säng utan någon form av bäddmadrass på -jag tror att jag fortfarande hade märken efter fjädrarna i höft och axel på morgonen. Eftersom jag har det jobb jag har så tror jag inte på att vara otrevlig mot personal så jag frågade ägarinnan (som själv jobbade i reception/frukost den dagen) väldigt vänligt och försiktigt på morgonen om det fanns någon som helst möjligthet att få något till sängen som gjorde den mjukare. Hon förstod inte helt vad vi menade så hon följde medupp till rummet, stirrade argt på oss och sa "It's normal", sen vände hon på klacken och gick. (När vi senare på kvällen pratade med den andra receptionisten så fixade hon snabbt och lätt extra täcken att ligga på vilket hjälpte en del).
Efter "it's normal" incidenten fick vi en utskällning på polska när vi hade oförskämdheten att be spårvagnsföraren om två 24 timmarsbiljetter (vilket skylten bredvid honom visade att han sålde), så vi fick snällt köpa varsin vanlig 1 timmesbiljett istället. Under ett besök på ett museum som vi hade sett fram emot att gå till kom en annan höjdpunkt. I entrén fanns en massa informationssyltar etc på både engelska och tyska och damen som sålde biljetterna pratade också engelska. En bit in genom salarna visade det sig att den utställning som vi kommit för att se var stängd, vilket såklart var en besvikelse men vi tänkte att vi ju kunde kolla på resten ändå. Men det visar sig då att all information i alla montrar på hela museet bara fanns på polska. Vi tänkte då att det ju måste finnas någon guidebok eller häfte vi missat att få med oss, på flera andra museer jag varit i Polen så finns det infoblad att få med sig på engelska och tyska och ibland fler språk. Vi gick därför tillbaks till entrén och frågade om det gick att få någon information på engelska. Hon tittade på oss som om vi var något hon råkat trampa i på gatan och sa att det inte fanns någon information alls i museet. Vi sa då att det ju fanns information i alla montrarna men bara på polska och det är ju svårt för turister att förstå vad det är de visar. Hon svarade då (med tillhörande handviftningar): "We are a museum, we do not have to have information in every language. No there is not informtaion in english, german, japanese or other". Vi lämnade museet...
Missförstå mig inte, vi hade det väldigt bra på resan men visst ger ett antal såna här händelser per dag lite smolk i glädjebägaren. Hade det här varit hemma i vardagen hade jag nog fått ett eller flera utbrott men eftersom vi var på semester försökte jag bara gilla läget, bita mig i tungan, och ta ett par djupa andetag.
måndag 21 juni 2010
Var är min röst?
Jag är jättetrött på att vara förkyld. Jag ska inte på något sätt påstå att jag varit jätteförkyld eller otroligt sjuk. Jag är bara trött på att känna mig hel- eller halvhängig att inte vara pigg och frisk och det verkar fortsätta. ¨
När jag blir förkyld så följer det ofta samma mönster. Det börjar med ont i halsen, rejält ont när jag sväljer. Sen följer nästäppa, snorighet och slemmig hals. Sen kommer den förhatliga hostan. Jag har alltid hostat massor vid förkylningar ända sen jag var liten, vet att jag någon gång hostade tills jag kräktes. Detta leder till heshet och jag tappar rösten eller är nära att tappa rösten. Nu är jag där igen.
Vet ni hur frustrerande det är att tappa rösten? Man tror kanske inte att det ska vara så himla svårt att vara tyst. Men testa själv. Rör dig bland folk du känner utan att säga ett enda ord. Gå ut på stan, handla etc, men du får inte öppna munnen. Svara inte i telefon. Helt enkelt: Håll truten. Gör nu detta i en eller flera dagar i sträck, precis hela tiden. Det är vansinnigt frustrerande kan jag tala om. Jag är inte riktigt där att jag tappat rösten helt ännu, men vill inte heller komma dit så jag måste tänka migför. SUCK!
Så nu har jag kvidit färdigt. :-)
När jag blir förkyld så följer det ofta samma mönster. Det börjar med ont i halsen, rejält ont när jag sväljer. Sen följer nästäppa, snorighet och slemmig hals. Sen kommer den förhatliga hostan. Jag har alltid hostat massor vid förkylningar ända sen jag var liten, vet att jag någon gång hostade tills jag kräktes. Detta leder till heshet och jag tappar rösten eller är nära att tappa rösten. Nu är jag där igen.
Vet ni hur frustrerande det är att tappa rösten? Man tror kanske inte att det ska vara så himla svårt att vara tyst. Men testa själv. Rör dig bland folk du känner utan att säga ett enda ord. Gå ut på stan, handla etc, men du får inte öppna munnen. Svara inte i telefon. Helt enkelt: Håll truten. Gör nu detta i en eller flera dagar i sträck, precis hela tiden. Det är vansinnigt frustrerande kan jag tala om. Jag är inte riktigt där att jag tappat rösten helt ännu, men vill inte heller komma dit så jag måste tänka migför. SUCK!
Så nu har jag kvidit färdigt. :-)
onsdag 16 juni 2010
Äntligen badkar!
Sedan vi flyttade från lägenheten på Möllan så är det väldigt få saker jag saknat. En är att kunna gå ner på torget och välja och vraka bland billigt frukt och grönt. En annan är att ha badkar. Vi har pratat om att skaffa ett här i huset så småningom men det har skjutits på framtiden av olika skäl - ibland praktiska och ibland ekonomiska. Men nu är det här! Visste att Henry skulle köpa det idag men som en överraskning så hade han installerat det också! Kom hem för sent idag dag för att krypa ner där men imorgon är det invigning! Ååååå vad härligt! Ett varmt bad med lite bubblor, en bra bok och ett glas rött på badkarskanten. Sämre kan man ha det. Tjoho!
måndag 14 juni 2010
Tänkvärt...
Detta läste jag i ett inlägg på en annan blogg. Värt att tänka på...
"Jag hör många runt omkring mig som säger att de ska skaffa barn om ungefär ett år, eller att de vill ha ett syskon om ungefär 1 ½ år, för det passar bra. Många har inga problem att skaffa barn, och det är jag glad för, för detta är ingenting jag önskar ens min värsta fiende, men tänk på att barn är ingenting man skaffar. Det är någonting man välsignas med. Jag gästbloggar här hos "X" för att kunskapen om ofrivillig barnlöshet behöver öka. Många drabbade med mig, har många gånger fått frågan, ”När ska ni skaffa barn?”, ”Är inte ni sugna på barn?” osv. Tänk på att människor i er omgivning kanske vill ha barn, helst igår, men inte kan. Smärtan vi lever med är redan tung, så tänk er för innan ni frågar nästa gång. Man vet aldrig vem som är drabbad."
"Jag hör många runt omkring mig som säger att de ska skaffa barn om ungefär ett år, eller att de vill ha ett syskon om ungefär 1 ½ år, för det passar bra. Många har inga problem att skaffa barn, och det är jag glad för, för detta är ingenting jag önskar ens min värsta fiende, men tänk på att barn är ingenting man skaffar. Det är någonting man välsignas med. Jag gästbloggar här hos "X" för att kunskapen om ofrivillig barnlöshet behöver öka. Många drabbade med mig, har många gånger fått frågan, ”När ska ni skaffa barn?”, ”Är inte ni sugna på barn?” osv. Tänk på att människor i er omgivning kanske vill ha barn, helst igår, men inte kan. Smärtan vi lever med är redan tung, så tänk er för innan ni frågar nästa gång. Man vet aldrig vem som är drabbad."
söndag 6 juni 2010
Mycket på gång...
... i rabatter, på verandan och i vårt nya lilla växthus. Det har hänt massor nu på bara ett par dagar. Rabarbern växer som sjutton, på jordgubbs- och smultronplantor börjar blommorna så smått försvinna och ersättas av små, små gröna bär. Vaxbönorna har plötsligt poppat upp en efter en, den ena sortens morötter har jag fått gallra en första omgång och i växthuset håller ännu en tomatplanta att växa sig för hög för att få plats. Snart dags att plocka bort en hylla för att de inte ska slå i taket. Chili- och paprikaplantorna börjar också röra på sig, det enda som egentligen inte kommit igång som vi hoppats är kryddorna och vårlöken.
Det är inte bara växterna som mår bra av sol och värme, utan även jag! Att få äta frukost på verandan, plocka fram shorts och linne, ligga och läsa bok i solstolen - det gör gott för både kropp och själ!
Det är inte bara växterna som mår bra av sol och värme, utan även jag! Att få äta frukost på verandan, plocka fram shorts och linne, ligga och läsa bok i solstolen - det gör gott för både kropp och själ!
lördag 15 maj 2010
Att vara stark
Hittade den här texten på en annan blogg. Så sann den är. Jag hoppas att jag är stark...
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas
Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit
Marie Fredriksson Anthony, 1986
lördag 8 maj 2010
Härlig kväll
Ännu en underbar MFF-seger! Mer om den i min matchrapport här.
Ett glas vitt under tiden som matchrapporten plitades ner, därefter väntade ljuvligt goda revben som sambon lagat til. Det är en duktig karl jag har! Nu latar vi oss framför TV:n med lite Jägermeister.
Ibland är det rätt gott att finnas till!
Ett glas vitt under tiden som matchrapporten plitades ner, därefter väntade ljuvligt goda revben som sambon lagat til. Det är en duktig karl jag har! Nu latar vi oss framför TV:n med lite Jägermeister.
Ibland är det rätt gott att finnas till!
fredag 7 maj 2010
Mitt härliga MFF straffades
Så länge såg det ut som om MFF skulle lyckas med det de aldrig lyckats med, dvs vinna mot Elfsborg på Borås Arena. Det började så bra med Durmaz 0-1 mål som var ännu en pärla upp i krysset. Försöker han konkurera med sig själv om att komma till fotbollsgalan? Spelet var bra från båda lagen, Elfsborg var riktigt farliga, framför allt på sin vänsterkant där Ulrich/Pontus fick det tufft gång på gång. Så kom det fantastiskt snygga 0-2 målet som jag från en väldigt oväntad person fick beskrivet som fotbollsporr. Inte vet jag om det är en bra beskrivning men godis för fotbollsögat var det definitivt. Men repliken från Elfsborg kom ursnabbt och det stod 1-2. i paus.
Vi hade det riktigt tufft i andra halvlek och det fanns definitivt en oro att kvitteringen skulle komma. Men så kom vår chans, Daniel Larsson revs ner och domaren blåste straff! Men Wilton, som hade varit så bra i matchen, är för närvarande inte någon bra straffläggare. Han missade, vilket också verkade följa honom mentalt resten av matchen. Elfsborg hade efter det flera chanser och till slut fick man också mycket riktigt in kvitteringen.
Jag fick nästan huvet avbitet av en kille på krogen när jag sa detta men jag står fast vid det med tanke på motståndet och med tanke på hur matchen som helhet såg ut: Vi ska vara glada att vi fick med oss en poäng.
Det är absolut ingen katastrof att tappa en poäng i Borås, hade jag varit Elfsborgare hade jag varit riktigt sur över att bara ta en poäng i den matchen.
Snart dags att ta sig an Åtvidaberg. Hade det varit för ett par veckor sedan så hade det vara svårt att INTE underskatta dem. De var till synes hjälplöst sist, gjorde inte ett enda mål och såg ut att bli säsongens slagpåse. Men nu har de kommnit igen och det med råge. De öser in mål och klättrar i tabellen. Givetvis bör och ska vi slå dem på Swedbank Stadion men det gäller att grabbarna fortsätter prestera på topp.
Läste precis att Rick Kruys är tillbaks igen efter sina skadebekymmer. (Läs Helens intervju med honom här). Med även Miljan tillbaks så är det en hård kamp om platserna på mitten. Härligt!
Vi hade det riktigt tufft i andra halvlek och det fanns definitivt en oro att kvitteringen skulle komma. Men så kom vår chans, Daniel Larsson revs ner och domaren blåste straff! Men Wilton, som hade varit så bra i matchen, är för närvarande inte någon bra straffläggare. Han missade, vilket också verkade följa honom mentalt resten av matchen. Elfsborg hade efter det flera chanser och till slut fick man också mycket riktigt in kvitteringen.
Jag fick nästan huvet avbitet av en kille på krogen när jag sa detta men jag står fast vid det med tanke på motståndet och med tanke på hur matchen som helhet såg ut: Vi ska vara glada att vi fick med oss en poäng.
Det är absolut ingen katastrof att tappa en poäng i Borås, hade jag varit Elfsborgare hade jag varit riktigt sur över att bara ta en poäng i den matchen.
Snart dags att ta sig an Åtvidaberg. Hade det varit för ett par veckor sedan så hade det vara svårt att INTE underskatta dem. De var till synes hjälplöst sist, gjorde inte ett enda mål och såg ut att bli säsongens slagpåse. Men nu har de kommnit igen och det med råge. De öser in mål och klättrar i tabellen. Givetvis bör och ska vi slå dem på Swedbank Stadion men det gäller att grabbarna fortsätter prestera på topp.
Läste precis att Rick Kruys är tillbaks igen efter sina skadebekymmer. (Läs Helens intervju med honom här). Med även Miljan tillbaks så är det en hård kamp om platserna på mitten. Härligt!
onsdag 5 maj 2010
Man hinner inte landa...
... från en match till en annan. Men det gör inte så mycket - det är rätt skönt att få vara här uppe i det himmelsblå och sväva runt och kunna få säga till nästan alla andra, den klassiska kommentaren: Hallå där nere, vi är Malmö FF. :-) Skämt åsido, det är så himla skönt att fåvara glad när man tänker på MFF och njuta när man ser matcher.
Jag är så imponerad över hur laget spelat hittills iår och vad man presterar. Det finns en helt annan mental styrka, en helt annan lagkänsla, nytt mod vilket sammantaget leder till ett härligt spel, mycket mål, många poäng och en placering i toppen. Så härlångt Jag måste flika in det, känns som att utmana ödet annars. Vidskeplig? Vem? Jag? :-)
Det som känns allra bäst äratt vi klarat det trots motgångar. Skada efter skada har kommit, man har tänkt att "Fan, nu kommer vi att tappa flytet", men icke! Yngling efter yngling har kommit in i laget och visat att man är redo och att man inte tänker släppa sin plats så lätt när man väl fått smak för det.
Idag väntar en riktigt tuff match, Elfsborg borta. Risken finns att vi får spela den matchen med vår tredjemålvakt. Efter TFF matchen var jag helt säker på att det skulle bli så, Dahlin verkade helt knäckt och kändes inte särskilt hoppfull (läs hans kommentarer från presskonferensen här). Men efter att ha läst intervjun med Dahlin från dagen efter (gjord av min eminenta Himmelriket kollega Magnus) så känns det bättre. Läs vad Johan hade att säga här.
Jag vågar inte helt tro att vårt fantastiska flyt ska kunna hålla i sig, men visst vore det gött att komma hem med åtminstone något poäng i bagaget! Matchen kommer vi att se på Bryggaregatan här i Eslöv, Henry har bokat bord och lovat bjuda mig på mat! Namnamnam!
Jag är så imponerad över hur laget spelat hittills iår och vad man presterar. Det finns en helt annan mental styrka, en helt annan lagkänsla, nytt mod vilket sammantaget leder till ett härligt spel, mycket mål, många poäng och en placering i toppen. Så härlångt Jag måste flika in det, känns som att utmana ödet annars. Vidskeplig? Vem? Jag? :-)
Det som känns allra bäst äratt vi klarat det trots motgångar. Skada efter skada har kommit, man har tänkt att "Fan, nu kommer vi att tappa flytet", men icke! Yngling efter yngling har kommit in i laget och visat att man är redo och att man inte tänker släppa sin plats så lätt när man väl fått smak för det.
Idag väntar en riktigt tuff match, Elfsborg borta. Risken finns att vi får spela den matchen med vår tredjemålvakt. Efter TFF matchen var jag helt säker på att det skulle bli så, Dahlin verkade helt knäckt och kändes inte särskilt hoppfull (läs hans kommentarer från presskonferensen här). Men efter att ha läst intervjun med Dahlin från dagen efter (gjord av min eminenta Himmelriket kollega Magnus) så känns det bättre. Läs vad Johan hade att säga här.
Jag vågar inte helt tro att vårt fantastiska flyt ska kunna hålla i sig, men visst vore det gött att komma hem med åtminstone något poäng i bagaget! Matchen kommer vi att se på Bryggaregatan här i Eslöv, Henry har bokat bord och lovat bjuda mig på mat! Namnamnam!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)