Stillsamt firande

För 3år och sisådär 12 timmar sedan var jag på blinddate och träffade mannen i mitt liv. Det fattade jag i och för sig inte då, det tog faktiskt ett bra tag för mig att inse. Men nu är jag enormt glad och tacksam att han inte hann försvinna innan poletten trillat ner i min tröga skalle.

Igår var det meningen att vi skulle fira vår 3års-dag lite, inget avancerat - en god middag hemma och kanske öppna champagneflaskan vi fick i julklapp. Jag var trött redan när jag kom hem, intensiv dag och dessutom hade jag fått alldeles för lite sömn på natten (slutade 23 och började 7). Men det hade snöat ett bra tag och blåste dessutom rejält så det var bara att ge sig ut och skotta om det skulle gå att ta sig fram på trottoaren och köra in på infarten. Det tog en halv evighet (kändes det som) och jag var hyfsat slut när jag väl var klar. För Henry tog det tre gånger så lång tid som vanligt att komma hem och han var också rätt sliten. Jag frågade om han var jättesugen på "festmiddag" - han konstaterade att han helst ville sitta i soffan och slappa.

Så vår middag blev falukorv och makaroner vilket funkade hur bra som helst. Sen öppnade vi en flaska vitt vin och slog oss ner framför TV:n med en ask choklad. Tur att ingen av oss är pretensiös! Vi kör en mysigare middag i helgen istället, det går ju precis lika bra!
Stor puss till dig mitt hjärta!

Jag ska ingenstans. Jag tror på oss. Jag väntar.

.