När jag flyttade till England gillade jag att strosa runt i de stora mataffärerna. Varje hylla, varje vara tycktes ha oändliga alternativ att välja på. Medan det tex hemma i Sverige i stort sett bara fanns en sorts krossade tomater fanns det här en hel upp uppsjö: Grovkrossad, finkrossad, med vitlökssmak, örtsmak osv osv.
Det var ju dock ett antal år sedan och nu börjar det se likadant ut här också. Varje dag poppar det upp nya varianter och smaker på hur många produkter som helst känns det som. Visst kan det vara trevligt på sitt sätt, jag har självklart också hittat egna nya favoriter i smakdjungeln. Men ibland känns det som att det går lite väl långt, som om det är uppfinnesrikedomen som är det viktiga, inte behov eller smak. Jag menar, hur många typer av mineralvatten kan mänskligheten behöva? Jordgubb/Lakritssmak?!? Really?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar