Hopp om mänskligheten

Jag brukar alltid försöka hjälpa folk så gott jag kan, göra små enkla saker för att underlätta tillvaron. Hålla upp dörrar, hjälpa folk som ser ut att vara vilse, hjälpa gamla damer över gatan- såna saker. Ibland kan jag bli trött på att det känns som om man aldrig får något tillbaks. Man håller upp en dörr eller plockar upp något som någon tappat men får inte ens ett "tack". Man är vänlig hela dagarna på jobbet och gör sitt yttersta för att folk ska få hjälp men när man själv möter folk i serviceyrken får man snäsningar och suckar.

Men igår fick jag upp hoppet igen! Jag kom från en trevlig middag med vänner och kom i sista sekunden med ett tåg, hade jag missat det hade det varit en hel timme till nästa. I och med att jag brukar ha månadskort så är jag van att bara kunna hoppa på tåget direkt och det gjorde jag igår med. När dörrarna stängdes insåg jag att jag gjort en dundertabbe - just nu har jag inget månadskort - alltså hade jag ingen biljett! Såg framför mig en dyr resa, antingen med straffavgift eller med extraavgift för köp på tåget.

Jag tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och letade upp kontrollanten. Jag förklarade min situation och frågade om jag kunde köpa en biljett av honom. "Inga problem",sa han och jag började lättad ta fram plånboken för att plocka upp mitt kort. Då såg jag att han hade den "gammeldags" typen av biljett, dvs handskrivna - på många av tågen nu har de biljettmaskiner så att man kan handla med kort. Jag frågade om det bara var kontanter som gällde och det var det, annars fick man betala via inbetalningskort (vilket medför fler avgifter skulle jag gissa). Till saken hör att jag är en person som nästan alltid använder kontanter, gillar inte att handla på kortet i tid och otid. Men just den här gången hade jag såklart nästan inga kontanter kvar eftersom jag betalt kontant på restaurangen...

Frågade vad biljetten skulle kosta samtidigt som jag tömde plånboken på allt som fanns i. Det skulle kosta 60kr och jag lyckades bara skaka fram 58kr... Kontrollanten fortsatte skriva, och jag undrade lite om han inte skulle skriva ett inbetalningskort istället. Då vände sig en kille om och frågade: "Var det 2 spänn du saknade?" och sträckte fram två enkronor. Chockad och glad tackade jag honom och vände mig till kontrollanten som sträckte fram biljetten. Då visade det sig att han skrivit den på 58kr istället för 60 som den egentligen skulle kosta. Två goda gärningar inom en minut, inte illa! Med värme i hjärtat kunde jag alltså ge tillbaks de två kronorna till den vänlige killen och sätta mig och njuta av resan hem!