Underbart skön seger!

I första halvlek kändes det som om det satt långt inne. Vi hade svårt att få igång något ordentligt spel och det blev mycket långa (och höga!) bollar på Larsson / Ofere som KFF:arna ganska lätt plockade åt sig. Men det som var riktigt skönt att se var att MFF spelarna inte på något sätt vek ner sig efter inte bara ett utan två underlägen. Det fanns inga hängande huvuden, ingen ängslighet eller annat sånt trams som vi fått se för mycket av de senaste säsongerna. Det fanns jävlar anamma och det fanns förmåga att ta tag i spelet och förbättra sig. I pausintervjun sa Rolle angående långbolleriet något i stil med att: "Vi ska börja spela mer fotboll" och det gjorde man! det var så härligt att se laget vända och det var extra härligt att just de tre som gjorde målen fick göra dem: 1) Eddie Ofere - tillbaks igen efter skadan, lika jobbig som vanligt för motståndarna att möta 2) Wilton - den nye lagspelare Wilton gjorde målet helt på egen hand. Hr Rydström verkade närmast chockad i intervjun efter matchen, kanske var det uppsnurrningen vid 2-2- målet som gjorde honom yr? 3) Markus Halsti - den tyste lugne men samtidigt tuffe finnen fick avgöra matchen och jag satt och log länge efter att hans nick gått in i nätmaskorna. Halsti har varit hånad, suttit långt långt inne i frysboxen men aldrig gnällt. När det behövts har han agerat hjälpgumma och gjort ett riktigt bra jobb. Nu fick han äntligen kliva fram i rampljuset och göra det avgörande målet. Härligt!
Det finns säkert massor av andra saker jag skulle kunna skriva om matchen men jag har ingen lust just nu. :-) Nu ska jag bara sätt amig och njuta en stund! Lite mer om vad jag tycker 8fast på samma ämnen som ovan) finns på Himmelriket - klicka på rubriken så kommer ni dit!