Segern mot Djurgården i måndags satt onödigt långt inne. Men en seger blev det och visst är det en styrka att kunna vinna även när man inte spelar på topp? Sen gäller det att kunna plocka fram mer mot tuffare motstånd.
Matchbilden påminde om det vi sett i ett par matcher tidigare, MFF började lysande, passningarna gicksom på räls och det såg ut som om man kunde lyckas med vad som helst. Efter bara 10 minuter satt ettan där -Ulrich slog ett perfekt inlägg som Daniel Larsson säkert satte bakom DIF målvakten, hans första allsvenska mål i år.
Sen var det lite som om MFF:arna tog ledigt. Man slutade ta löpningarna, man var nonchalanta både i försvars- och passningsspel och man gjorde en del sanslösa misstag. Och det var inte de oerfarna "fjunisarna" som stod för misstagen, det var "gamla rävar" som Ricardinho och Danne - Pontus Jansson fick istället flera gånger agera räddande ängel. Ledningen stod sig dock till halvtidsvilan.
Man har vant sig vid att MFF numera kan göra brillianta andra halvlek men i den här matchen fanns tendenserna från första kvar. Förändringen kom egentligen när Jille kom in istället för Jimmy. Inte för attt Jimmy varit dålig, men han hade mattats av en del och Jille var riktigt, riktigt bra. Efter ett härligt dribblingsnummer fick Gische fram bollen till... ja just det Daniel Larsson som fick göra sitt andra mål.
Nu borde det varit klart, vi borde ha fått slappna av på läktaren och fått njuta av bra spel och en säker seger. Men icke sa nicke, killarna bestämde sig för att vi skulle få vara nervösa in i det sista. Ett galet missförstånd mellan Dahlin och Danne ledde till 2-1 och som om det inte var tillräckligt så missade Danne kort därefter en straff... Men efter tilläggsminuterna, som i detta nervösa läge såklart inte var de "obligatoriska" tre utan FYRA, så stod MFF ändå som segrare.
Otroligt skönt för Daniel Larsson att få göra mål. Gische var lysande framåt men var en som blev nonchig bakåt i första. Pontus växte jämför med förra matchen. Ulrich gjorde sin bästa match på länge -han är nästan alltid säker bakåt men nu ville ha vara med och leka framåt också. När såg vi senast Ulrich göra ett dribblingsnummer á lá brasse? Trist att Agon inte kunde få in returen. Även om Ivo gjorde ett bra jobb så saknade vi Wilton, skönt att han är tillbaks mot Göteborg. Jag skulle vilja se Wilton o Ivo tillsammans nästa gång.
Och nästa gång är alltså redan imorgon... Det är tätt mellan matcherna just nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar