Händelserik dag på gång

Imorgon, torsdag 1/11, blir onekligen inte en dag i mängden för mig.

Dels ska jag jobba! Kanske inte så anmärkningsvärt för de flesta men för en som inte jobbat sedan i mars 2011 så känns det lite underligt men framför allt väldigt skönt! Det handlar om ett kort projekt, bara några dagars jobb, men det är en chans att komma igång och kanske också en chans att få visa vem jag är och vad jag kan. Oändligt skönt efter ett par månader med "tack för din ansökan men..." och i många fall inte ens det.

När jobbet är avslutat för dagen är det dags för något som tyvärr också varit ovanligt under alldeles för lång tid: Jag ska till Swedbank Stadion och se MFF live! Jag har ju sett alla matcher under säsongen, hemma och borta, men i stort sett alla framför TV:n via datorn. Det är en helt annorlunda sak att vara på plats. Att se allt på nära håll. Att känna stämningen. Att höra alla ljud man inte hör via TV:n som suset som går genom publiken när ett skott går tätt utanför, vad en spelare skriker till en annan och en massa andra saker. Att sjunga med i hymnen innan match, i "Ingen himmel är så blå som min" i paus och sen, förhoppningsvis, i hymnen igen när matchen närmar sig sitt slut, men då spontansjungen av klacken utan bakgrundsmusik. Att skrika och leva sig in i matchen sådär som man bara kan när man är där, på plats. Inser nog inte förrän nu när jag skriver det här hur mycket jag har längtat!

Men jag är nervös också! Inte så mycket för jobbet. Visst känns det konstigt och lite pirrigt att komma till ett nytt ställe, inte känna någon och faktiskt inte veta till hundra procent vad man ska göra. Men där är det i alla fall upp till mig och jag är säker på att jag kommer att klara av det bra. När det gäller matchen däremot är det väldigt lite som är upp till mig, det enda jag kan göra är att skrika, heja och hjälpa till att bära fram laget tillsammans med några tusen andra.

Många runt omkring laget verkar ta för givet att detta är lätt match, en match som bara ska vinnas. en hel del supportrar verkar mentalt redan vara i Stockholm för den avslutande matchen. Det är alltid en farlig känsla att ha inför en match och jag hoppas verkligen att spelarna inte fallit i den fällan och att de verkligen tror på mantrat: "En match i taget". Man kanske kan tro att en match mot ett Örebro som inte har något att spela för är en enkel match. Men för MFF är det en "måste-match" och de är aldrig enkla. Och inte nog med att det krävs tre poäng, nej, segern ska gärna vara så stor som möjligt med tanke på hur sanslöst, löjligt jämnt det är inför de avslutande två matcherna.

Jag ska göra vad jag kan för att inte vara alltför nervös utan faktiskt kunan njuta av matchen och allt runtomkring. Jag hoppas att spelarna kan försöka leta upp den känslan också.

Extra glad är jag att jag är på plats när Ulrich Vincentz spelar sin sista hemmamatch för MFF. Jag hoppas att han, oavsett resultat, blir ordentligt hyllad både av MFF och av fansen. Han har varit hos oss så länge, har gjort så mycket bra för klubben och många gånger varit grymt underskattad av fansen, men väldigt sällan har han varit i fokus. Det kommer han förhoppningsvis att vara en stund imorgon och det förtjänar han. Men lite ledsen kommer jag också att vara, det gör alltid ont i hjärtat när stora favoriter försvinner från laget. Tack för 7 härliga år Ulrich!