... sen lilleman kom till världen. Det känns på ett som mycket längre sedan men på ett sätt så springer tiden iväg. Det är en snäll liten gosse, han gör för det mesta inte mycket väsen av sig utom när han tycker att maten dröjer för länge. Och hungrig är han ofta! Vissa perioder är det amningsmaraton. Jag hinner inte med mycket annat än att mata honom, få honom att komma till ro, få i mig nåt att dricka och kanske äta för att ladda batterierna och sen är han hungirg igen. Tidigare var ju rekommendationen att man skulle ge mat var fjärde timme. Tillåt mig småle och smila en smula... Hade jag väntat 4 timmar med att ge Oskar mat när han har sina hungriga perioder så hade killen raskt lärt sig gå och så hade han sprungit till spisen och kokat välling. Aldrig att han hade gått 4 timmar utan käk! Ibland känns det som att han inte får i sig tillräckligt men igår kunde vi konstatera att han lagt på sig lite hull både kring ansikte och på sina "fågelben" så han lider nog ingen nöd. På fredag kommer de hit från BVC på första kontroll och då kollar de ju bl.a. vikt vilket ska bli skönt.
Igår natt och idag på morgonen har han varit ganska grinig dock. Det är mat som gäller och däremellan så är det svårt att få honom att ligga själv och sova, helst ska han ligga ovanpå nån av oss. Och det får han ju gärna det lille underbare! Så nu ska jag gå o lösa av Henry så att han kan få gjort lite, själv har jag fixat med bank och Försäkringskassa - alltid lika spännande. :-) Nu ska jag ner till mina två hjärtan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar