Det är mycket nu...

Meningen var att jag skulle vara ledig idag för att kunna åka in och ta hand om Henry, alternativt vara hemma om han skulle få komma hem redan idag (vilket vi väl inte trodde). Har haft ont i magen flera dagar, har känts lite som en begynnande magkatarr, vilket väl inte hade varit konstigt med tanke på att man utsatts för viss stress och oro de senaste dagarna. Den har även känts lite spänd.

Nu i morse var magontet borta men magen kändes ännu mer spänd. För er som varit gravida: Som början på en sammandragning fast det höl i sig i flera timmar. För er som inte varit det: Som när en muskel börjar krampa (eller som en ballong på väg mot bristningsgränsen kanske). Försökte komma över det genom vila men det hjälpte inte. Självklart blir man lite orolig att något ska påverka den lille i magen så jag ringde barnmorskan och fick komma dit på en undersökning.

De (barnmorskan och hennes elev) började med att lyssna på hjärtat - första gången jag fick höra det och det var fantastiskt! hjärtat slog precis som det skulle så han verkade må bra. Sen klämde och kände de på magen och det gjorde inte det minsta ont vilket ju också var bra. De kunde dock känna att den var riktigt spänd. Sen tog de ett mått på livmodern och konstaterade att den var väldigt stor för den vecka jag är i, vilket kanske kan göra att magen känns så spänd - den har vuxit mycket på kort tid.

Det behöver inte betyda något eller vara något farligt men de ville i alla fall att jag skulle kollas så imorgon är det dags för besök hos specialismödravård i Lund. Efter det tar jag mig upp till maken som kanske får åka hem imorgon! Den sista röntgen blir inte förrän efter en vecka och han behöver troligtvis inte vänta kvar på det!

Håll tummarna för oss båda!!