Så fel man kan ha...

Jag har fått ytterligare ett bevis på att man inte ska ha förutfattade meningar om folk, att man inte alltid ska lita på det första intrycket.

Läste igår matchprogrammet från MFF:s match mot HIF och blev väldigt förvånad och positivt överraskad när jag läste om Pawel Cibicki, ung och extremt lovande fotbollsspelare i Malmö FF för er som inte hört talas om honom. I intervjuer visar han ofta prov på typisk malmöitisk kaxighet och verkar vara en skön filur som bjuder mycket på sig själv. Just den delen av det första intrycket av honom är jag rätt övertygad om att det stämmer. Men av någon anledning har jag också varit övertygad om att han utanför planen var typen som mest spenderar all sin tid med att spela X-box och dataspel och inte funderar så mycket på livet utanför fotbollen. Men ack så fel man kan ha.

Det visar sig i intervjun att 21-årige Cibicki tex ofta hälsar på i sin gamla skola, pratar med barnen och ibland håller i en idrottslektion. "Det gäller att inte glömma vart man kommer ifrån", säger han i intervjun. Han är också fotbollstränare för ungdomar födda -01. Det är här jag blir riktigt positivt överraskad. "...sen driver jag även på vikten av skolan - även fast jag inte själv tog skolan på så stort allvar. Nu när jag blivit äldre och mognar har det blivit mer uppenbart för mig: Lyckas du inte med fotbollen måste du ha en plan B och därför är skolan viktig - det försöker jag trycka in i deras huvuden. Spelarna ser upp till mig, och det tycker jag är kul, men jag försöker även utnyttja det till att göra något gott".

Härligt jobbat Pawel och tack för att du lärde även mig en läxa! Som jag sagt förut - jag älskar att ha fel när jag blir positivt överraskad.

På fredag är det förresten dags för något av en återkomst. Jag har för första gången på lång tid skrivit en text som ska publiceras på Himmelriket, Svenska Fans MFF-sida. Så håll ögonen öppna, jag tycker själv om texten och hoppas att det blir fler som gör det.