Vilken pall!

När man är blödig som jag och dessutom har ett hjärta som klappar extra mycket för dem som inte alltid syns och hörs mest och för dem som fått kämpa lite extra så kändes dagens prispall på 15km klassiskt i OS nästan som en fullträff. Jag säger nästan för trots allt vill man ju helst se en svensk som står överst. Men ändå:

Guld till Dario Cologna, denne fantastiske komplette skidåkare, som dessutom verkar väldigt sympatisk och som trots sina framgångar sällan är rubrikernas man. Inför säsongen, strax innan värdscupen skulle dra igång råkade han ut för en skada som ledde till en operation.

Silver till Johan Olsson, förra årets bragdman i VM som mitt i uppladdningen inför OS råkade ut för både sjukdom och skada och det var inte länge sedan det fortfarande var osäkert om han ens skulle kunna ställa upp i OS. Glad för sin medalj var han såklart men även han gladdes nästan ännu mer åt sin lagkompis pallplats. För sist men långt ifrån minst:

Brons till Daniel Richardsson. Alltid lågmäld, alltid lite i skymundan bakom sina mer framgångsrika lagkamrater, men det har känts rätt länge som att han har varit allt närmare en riktigt stor framgång. Efter den tragiska bilolyckan i somras var det ett tag frågan om han ens skulle kunna fortsätta sin karriär som skidåkare. Nu, ett drygt halvår senare får han stå på pallen i OS och ta emot en bronsmedalj. Det är som en saga med fantastiskt slut och det rusade en massa känslor igenom kroppen på mig när jag såg honom på upploppet. 

Tre medaljer till tre kämpar som verkligen förtjänar det, då är det förbaskat kul med OS!