Man lär sig en hel del i samspelet med barn. De senaste dagarna har jag insett hur ofta vi vuxna uttrycker oss otydligt eller ställer frågor som egentligen inte är det vi faktiskt vill ha svar på. Ett par typiska exempel på detta har dykt upp de senaste dagarna.
Vi försöker lära Oskar lite bordsskick/ artighet eller vad man nu vill kalla det. Till exempel att man säger tack när man får något. Vid en helgfika gav jag Oskar en bulle och frågade, som vi vuxna så ofta gör, " vad säger man?"
Oskar, som precis i dagarna börjat använda ordet "min", säger: "De e min bolle!", vilket ju faktiskt var alldeles rätt.
Vår matglade kille kastar sig ofta över maten så fort den ställs på bordet och vi försöker lära honom att vänta på sin tur. Så en morgon när han var redo att slita åt sig tallriken sa jag sådär mamma-duktigt: "Man väntar tills nån har sagt varsågoda". Oskar tittar då på mig och säger: "Batådoda" och börjar glatt äta. Jag kunde ju knappast protestera - jag sa ju aldrig vem som skulle säga det där.
Två exempel på hur vi tränas i att bli mer tydliga här hemma. :-)
4 kommentarer:
Hoppas att det är okej att jag lånar Oskars "Batåloda". Underbart ord. Underbart agerat. Ni verkar ha en riktig sköning till son. Kram!
Erik: Oskar hälsar att du gärna får låna "Batådoda", han har förståelse för alla som vill komma åt mat snabbt. Du får också gärna låna ett annat ord i ett helt annat ämne: Schloschloschlyschle. Behövs väl ingen översättning? ;-)
Åsa! Tacka Oskar! Men, det sista ordet behöver jag faktiskt en översättning på. Nog för att jag är skapligt bevandrad i vårt språk, men det finns gränser!
Erik: Fullt förståeligt. :-) Inte helt enkelt att förstå ens som förälder ibland.
Motorcykel. Av någon anledning har han fått cykel att bli "uschle", sen byggde han vidare på det. :-)
Skicka en kommentar