Ikväll var jag där igen. Äntligen. På Swedbank Stadion. Alldeles för länge sen sist!
Det är verkligen något speciellt med att vara på plats, att känna stämningen och spänningen i hela kroppen, att sjunga med i sångerna och att ohämmat vråla ut sun glädje tillsammans med tusentals likasinnade när det går som vi vill!
Fantastiska platser, perfekt sällskap och så en seger på det - det kan nästan inte bli bättte! Men usch så onödigt långt inne det satt.
Nu är det riktigt, riktigt nära. Men jag vågar inte ta ut G-ordet i förskott.
3 kommentarer:
Åsa! Var inte så svensk, ta guldordet i din mun, dag efter dag efter dag. Det är klart. Och du vet det. Och jag vet det.
:-) Erik, vet inte om det handlar så mycket om svenskhet som min egen nojighet. Japp, fullt medveten om att det är fåniga, ologiska tankar: "Om jag säger eller tänker att g***et är klart så skiter det sig", men... För min egen sinnesfrids skull föredrar jag att vänta tills det är även statistiskt klart. Sån e jag.
Nej, kanske är det inte blott och bart svenskhet. Vidskeplighet är också en åkomma, den drabbas även jag av titt som tätt. Vi utvecklar det mer när vi ses nästa gång. Ha det fint och hälsa dina pågar.
Skicka en kommentar