Att sjunga den ramsan och att samtidigt se mamma hoppa omkring och att själv försöka härma det var himla roligt tyckte Oskar. Och jag med för den delen eftersom ramsan sjöngs när MFF gjorde mål mot Hibernian igår.
Det blev alltså två omgångar av skuttande för mig och lilleman, MFF vann ju med 2-0. Definitivt i underkant, så många bra lägen man brände. Det svider en hel del måste jag säga, visst 2-0 är ett bra utgångsläge att ha med sig men 3 eller 4-0 hade såklart känns bra mycket tryggare inför nästa veckas retur.
Men det fanns många glädjeämnen också. Spelet fungerade bra, Jille var lysande (fan, fan, faan att vi nästintill säkert kommer att tappa honom) och hans frisparksmål grymt snyggt, Magnus Eriksson börjar komma i målform, Forsbergs form verkar fortsätta hålla i sig, Thern var också bra och halsti likaså. Fantastiskt fest på läktaren verkade det också vara, å vad jag önskar att jag kunde varit där och att jag kunde få åka till Edinburgh på torsdag. Men så är inte livet just nu och då är jag väldigt tacksam att MFF ordnade möjligheten att se matchen via stream. Visst, kvaliten är inte som en vanlig TV-sändning, men man får ju se matchen! Och så får man lyssna till magister Prahl, också ett sant nöje. Enligt honom är det inget tvivel om att MFF kommer att klara av bataljen i Skottland på torsdag och ta sig vidare - så då får vi väl tro på det!
För övrigt så har Oskar även lärt sig att ropa Neeeeej eller Ahhh när MFF missar och sträcka upp armarna och skrika Jaaa när de gör mål (härmar mamma såklart) och han jobbar på att lära sig trumma till klacksångerna på sin bongotrummorna. Lit förvirrande är det nog för honom - rätt som han sitter och trummar medan jag sjunger nån av klacksångerna så sträcker han armarna i luften och jublar. Sötnos. Måste vara för att han är så van vid att MFF gör mål, eller? ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar