"Bara" Åsa har tittat fram

Det går inte att komma ifrån att man själv inte längre kommer i första hand i vardagen. Nej, det finns nu en liten goding som ständigt pockar på uppmärksamhet, som till ganska stor del styr vad som ska göras och när och det är såklart precis som det ska vara. Man känner sig numera nästan uppklädd om man går ut utan en synlig kräkfläck på tröjan och det känns lite lyxigt att få smita iväg till Coop på egen hand utan barnvagn. Även om jag har en fantastisk man som tar pappa-ansvar till 100% så är man ändå mamma 24 timmar om dygnet vilket såklart är ett enormt privilegium men trots det behöver man ibland lite andrum.

Men den här veckan har jag vid ett par tillfällen, för första gången på ett drygt halvår, varit hemifrån själv och bara varit "Åsa" inte "Mamma Åsa". I måndags skulle jag ha varit på spa-behandling men fick skippa det på grund av förkylningen. Istället träffade jag Anna och gick på Pickwick och drack cider och pratade, pratade och pratade. Så skönt att kunna sitta i lugn och ro och prata gamla minnen, avhandla vardagen och diskutera framtiden. Sen i onsdags åkte jag in till Lund och träffade Kicki och en annan Anna och besökte Lundaspelen. Härlig nostalgitripp! jag har spenderat sanslöst många timmar i Eoshallen (och innan dess Bollhuset) och Lundaspelen var en av årets höjdpunkter.

Förutom att det var skönt att bara få vara jag så finns det faktiskt en annan stor vinst med att vara iväg på egen hand några timmar. Jag får en chans att längta efter Oskar! Det är härligt att få spendera så mycket tid med honom som jag får, vi har det löjligt bra med föräldraledighet här i Sverige, men man ska aldrig udnerskatta vikten av att ibland faktiskt få längta efter sina nära och kära!