lördag 20 juni 2015

Favoritämne :-)

När jag nu inte skrivit på länge är det väl knappast förvånande att det här inlägget kommer att handla om något jag ofta skriver om. Vad kan det då bli? MFF? Nja, det är ju speluppehåll och silly season försöker jag att undvika att läsa för mycket om - det gör mig bara nervös. Oskar? Nej, det kommer säkert inlägg inom kort som inkluderar honom, tänkte lägga ut lite bilder från vår minisemester, men det blir en annan kväll. Återstår då: Service. Detta lilla ord som rör upp så mycket känslor hos mig och som kan vara så lätt men (uppenbarligen) också väldigt svårt.

Vi passade på att åka på en liten minisemester nu till midsommar. Det bar av till Danmark och boende hade vi bokat på First Hotel Marina, beläget i Vedbaek mellan Helsingör och Köpenhamn. Vi åkte båten Helsingborg - Helsingör, strosade lite i den väldigt mysiga lilla staden och körde sen till Vedbaek för att bara ta det lugnt och mysa tillsammans. Vi kom fram strax efter klockan 13, dvs innan utcheckningstid på de flesta hotell men ändå ett bra tag efter utcheckning. Eftersom det dessutom var en vardag då de flesta checkar ut tidigare hoppades vi på att kanske få checka in men egentligen ville vi bara få parkera och eventuellt ställa ni bagage och sen gå ut och äta en god lunch.

Jag gick fram till disken, med alla papper i god ordning, log vänligt mot receptionisten och sa: "Hej, vi har ett rum bokat till ikväll". Min tanke var att också säga att vi tänkte se om vi kunde sätta ifrån oss väskorna och parkera men det hann jag inte. Tjejen bakom disken tittade på mig som om jag var från en annan planet, sträckte fram handen och tryckte lite på bekräftelsen jag höll i handen för att markera att hon inte tänkte ta den och sa: "Vår incheckning är faktiskt inte förrän klockan tre". Jag blev alldeles paff och när jag inte fann mig snabbt nog för att säga något fortsatte hon, tittandes på sin klocka: "Folk har faktiskt alldeles nyss checkat ut". Jag fick ur mig, i inte så vänlig ton är jag rädd, att vi inte bett om att få checka in utan ville bekräfta att vi ankommit och få parkera. Hon tog då emot mina papper och sa att hon kunde ju kanske kolla och i alla fall göra en notering om att vi var där. Fast hon hade faktiskt ett telefonsamtal som väntade. Jag bet ihop och svarade med ett väldigt ansträngt leende att hon gärna fick ta det samtalet först så att hon kunde hjälpa oss sen.

Men nej, hon ville se till att bli av med mig först. Hon märkte ju att jag inte var särskilt nöjd, och fortsatte (jag antar i nåt tafatt försök att förklara att det inte var hennes fel utan mitt?) med att säga: "Vi är faktiskt inte vana vid att folk dyker upp så här tidigt!" Tidigt? Jag vet inte hur många gånger jag haft folk som ankommit tidigt på morgonen som inte bara har förväntat sig utan krävt att få checka in, flera timmar innan utcheckningstid. och de har ändå alltid, även om de inte fått som de ville, fått ett leende och ett välkommen. Jag kunde inte låta bli att markera och sa till henne att på mina 11 år i reception har jag aldrig välkomnat en gäst såhär. Hon tittade helt oförstående på mig och förstod inte vad jag menade. Till slut fick vi en biljett till parkeringen och ett erbjudande om att sitta i loungen och vänta på incheckning.

Vi kände oss inte så väldigt lockade av det utan gick ut på en promenad och lunch. Vi kom tillbaks en stund innan klockan tre och för att inte bli upprörd ännu en gång lät jag bli att gå till disken och kolla om rummet var klart, istället satte vi oss i baren bredvid receptionen och tog varsin öl och O fick en juice. När vi var mindre än halvklara kommer receptionisten fram: "Nu kan ni checka in". Tack sa jag, då vet vi. Hon stod kvar vid bordet och väntade och visade även med handen mot receptionen. Jag fick förklara att vi gärna ville checka in men att vi ville få avsluta vår drink som vi köpt medan vi väntade. När jag sen checkade in var receptionisten noga att påpeka att städet minsann hade skyndat på allt vad de orkade för att vi skulle få vårt rum klart! Det var klart en dryg kvart innan garanterad incheckningstid... Jag kanske är överkänslig men sånt här gör mig så himla trött - kan man inte hantera service så ska man inte välja ett serviceyrke!

På hotellet fanns dock också exempel på personal med alldeles lysande servicekänsla - men det berättar jag om imorgon, nu är det dags att sova.

2 kommentarer:

Erik sa...

Den typen av människa ska definitivt inte arbeta på ett hotell. Eller med service överhuvudtaget. Släng in henne i en fabrik där hon får till uppgift att sortera små och stora skruvar ena dagen. Och nästa likadant. För att inte tala om den tredje och fjärde och femte och sjätte och sjunde fram till fan löser av henne. Åh vad jag hade önskat att hon fått se dig i aktion på Mayfair. Kanske hade hon fått sig en liten tankeställare, men efter din beskrivning är det väl högst tveksamt.

Åsa sa...

Haha Erik du är väl för go. :-)
Men visst, tanken slog mig att det hade varit...intressant att vara hennes receptionschef ett tag. ;-)