söndag 1 mars 2015

Att vara tjej / kvinna och fotbollssupporter...

... Det ämnet kommer jag att skriva en text om en dag. Har redan skrivit delar av den i mitt huvud. Mycket tankar kring detta har snurrat i skallen genom åren, i perioder inte alls men i andra perioder ganska mycket. Just nu är jag inne i en "ganska mycket-period" och känner att tiden nog snart är mogen för den där texten.
Så mycket mer om hur funderingarna har gått tänker jag inte skriva här och nu, jag vill samla ihop allt i en text. Men efter att ha suttit här på tåget och läst den eminenta tidningen Offside kan jag inte låta bli att berätta om nåt som hände på ett event de var med och arrangerade.
Mats Weman hade släppt en bok om MFF och i samarbete med tidningen Offside bjöds det på bokrelease. Jag var medbjuden av min bror och full av förväntan. Det var lång kö för att komma in på puben där det hela skulle äga rum och alla hälsades välkomna, togs i hand och fick en biljett till baren. Så kom jag, enda kvinna i kön, fram och var redo att sträcka fram handen. Då ställer sig en av männen som hälsat övriga välkomna sig lite lätt i vägen för mig, lägger huvet på sned och säger leende: "Hej, du, det är ett fotbollsevent här ikväll så puben är abbonerad ikväll. Men du är hjärtligt välkommen tillbaks imorgon".
(Jodå, såklart fick jag komma in när vi påtalade att jag faktiskt var medbjuden.)

2 kommentarer:

Erik sa...

tänk att könsschablonerna aldrig riktigt försvinner från vår värld. Varje gång E och jag går till en måleriaffär, järnaffär, bilhall eller liknande är det mig man vänder sig till. Varpå jag tydligt och klart förklarar att den praktiska i den här konstellationen inte är jag, utan min fru. För att inte tala om att det är hon som äger ett körkort, inte jag. Det brukar funkar första minuten för att genast i minut två falla in i det gamla mönstret. Då brukar jag säga att jag inte har blivit mer praktisk på den här minuten. Då, först då, har det på riktigt gått in att E är rätt mottagare av informationen. Inte jag.

Åsa "Iffifftös" Flykt sa...

Visst är det tröttsamt ibland. Och det värsta här var att de inte ens frågade om jag skulle vara där utan till och med bestämde att jag inte skulle vara det.