Jag vet, det är inte vettigt att fästa sig för mycket vid specifika spelare. Inte så som fotbollen ser ut idag där spelare sällan blir kvar i klubbar så länge som Markus Halsti redan varit i MFF. Men det hjälps inte. Jag har svårt för det där att hålla distans, vilket knappast kan ha undgått någon som följt mig på sociala medier den senaste tiden. Passion och engagemang är ju det som driver mig som supporter och det gäller såväl laget som spelarna i klubben.
Mina favoritspelare genom åren har sällan varit de mest uppenbara, stjärnorna. Självklart handlar det om spelare som är bra och viktiga för laget men jag faller sällan för dom som får alla rubriker och som ofta befinner sig i rampljuset. Nej, in i mitt MFF-hjärta gräver sig oftare kämparna, dom som visar hjärta, som är ödmjuka, som gör sitt enormt viktiga jobb i det tysta, sätter laget framför sig själva och som tar sig igenom motgångar och kommer starkare ur dom. Jag älskar att se spelare som varit långt ute i kylan få revansch och vinna supportrarnas kärlek. Är det någon som verkligen personifierar detta så är det väl Markus "sämpa" Halsti, en spelare jag gillat och försvarat även under tiden när han var så långt in i frysboxen man kunde komma.
Kampanjen #OmHalstiStannar visade väl tydligt att det finns fler som känner som jag. En hel del galna löften gavs och det hade varit lite kul att se hur många som skulle stått för vad de lovade. Själv höll jag mig hyfsat sansad men det löfte som jag egentligen gav till mig själv visar hur viktig spelare det handlar om för mig. En signatur på ett nytt MFF kontrakt från Halsti skulle även inneburit en ny signatur på min heliga matchtröja som hängt med sedan slutet av 80-talet. På denna tröja, som tillhört Jonas Thern, finns bara hans autograf. Jag har alltid sagt att så ska det förbli. Tills för ett par veckor sedan. Då bestämde jag mig för att göra plats för en till på min tröja med nummer 6. Kanske inte låter som en stor grej för de flesta men ni som känner mig väl förstår...
Visst är det fortfarande bara rykten och inget är bekräftat, men nu känns det som att det är för naivt till och med för mig att tro att Halsti ska stanna. Det är för jobbigt att hoppas mer nu. Bättre att till sist se slaget som förlorat och försöka landa i det. Fast det lär ta tid.
Jag kan väl tycka att det är lite småtråkigt om det nu blir MLS för Halsti och inte en större liga som känns som en större utmaning fotbollsmässigt. Men å andra sidan så lär det kanske inte komma så förfärligt många intressanta chanser till och jag unnar honom verkligen att komma iväg på ett äventyr, vad det än vara må. För oss supportrar handlar allt detta om ett intresse, en passion, hur intensiv den än vara må. För spelarna handlar det om deras arbete och hela deras liv.
När det väl blir 100% klart kommer jag inte att palla skriva. Kommer att vara alldeles för nere för att kunna tänka. Därför kommer den här högst personliga avskedstexten redan nu.
Tack för dom här åren Markus och stort lycka till i karriären och livet.
Hoppas du tar med dig många fina minnen från din MFF-tid.
Du är alltid välkommen tillbaks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar