måndag 2 juni 2014

Ett favoritämne: Service!

Kom hem igår kväll från en långhelg på Rügen. Skön minisemester som jag kommer att berätta mer om senare om tid finns men lite tankar kring service och olika beteenden hos människor kan jag inte låta bli att plita ner.

När vi kom fram till vår boendeort Bergen hade vi svårt att hitta hotellet. Gick in på en mack för att fråga men kön var lång så jag frågade istället en herre på väg in om han kände till det. Han frågade om jag kunde vänta tills han betalt så kunde vi köra efter honom. Tänkte ett tag att han kanske bodde på hotellet han med men nejdå, när han "släppt av oss" körde han vidare åt ett annat håll. Han var helt enkelt bara en människa som tänkte på andra. Härligt!

Det såg man inte mycket av på båten till o från Sassnitz. Konstant knökfullt på alla former av sittplatser. Efter ett par timmar behövde vi, framför allt Oskar äta, och i cafeterian satt massa folk som varken hade käkat eller verkade ha planer på att göra det. Vi gick fram och frågade ett sådant sällskap tänka sig att lämna platserna till oss som skulle käka middag. Svaret: "Men det finns ju inga andra lediga platser på båten" Så om du inte hittar en ledig sittplats på stan sätter du dig på en restaurang utan att beställa mat? Skulle inte tro det... En annan barnfamilj fick nobben av en gubbe för att han behövde sitta där och ladda sin dator. Till slut fick vi i alla fall plats och mat. För övrigt verkade den mesta personalen på Stena Lines enormt trötta på sina jobb och var allmänt sura.

En annan reflektion efter Rügen-resan är hur skönt det är att komma till ett ställe där barn är välkomna och man slipper känna sig till besvär. Ingenstans tittade man snett på oss för att vi kom med en barnvagn med en treåring i sällskap. Tex så hade alla restauranger vi var på barnmenyer eller erbjudande för barn. Efter en liten tur på en strandpromenad i Binz tänkte vi sätta oss på ett café. Oskar bestämde sig för att han skulle sitta på en stol precis mitt i solen vilket han inte fick. Han reagerade då som en typisk treåring som är småtrött, dvs protesterade med skrik och gråt. Det var inte ett alternativ att låta honom få som han ville så vi var på väg att gå därifrån - då kommer en i personalen springande med en liten glasstrut till Oskar. Även om inte brukar använda mutor så var det väldigt tacksamt i det här läget - han lugnade såklart ner sig och satte sig glatt där vi sa till honom. Visst vann caféet på det här, de fick ju oss som gäster men de hade lika väl kunnat välja att se oss som jobbiga människor man bara ville bli av med. Och nej, glassen hamnade inte på notan.

Sista kvällen efter middan tänkte vi sätta oss en kort stund i hotellbaren och ta en drink innan vi gick upp till rummet. Klockan var inte mer än halvnio och det var lugn och stillsam miljö. Vi frågade när vi gick in om det var okej att vi kom in med Oskar. Bartendern svarade då att det gick bra så länge det inte blev för högljutt. Jag sa att självklart skulle vi gå ut och sätta oss i lobbyn om han blev högljudd. Då log bartendern och sa: "Nej, jag menade om det blir för högljutt här inne för honom". Lillkillen ville såklart också ha något att dricka när vi fick varsin fin drink och han fick då ett pyttelitet glas med juice och var helnöjd. Inte heller juicen hamnade förresten på notan.

Väldigt skönt och avslappnande att vara i en miljö där man bemöts på ett så positivt sätt!

2 kommentarer:

Annas ad lib sa...

Härlig läsning vännen, så glad att ni haft det mysigt, (bortsett från båtturen då) Kram!

Erik sa...

Ja du Åsa, ständigt denna fråga om service och allmänt hyfs. Det är verkligen en never-ending-story.