Snart dags vare sig han vill eller inte

Nu har man gått här så länge och väntat, längtat, känt efter alldeles för mycket och undrat när den där lille busen till son har tänkt sig att titta ut. Imorgon är det två veckor sedan "beräknat födelsedatum" så då är det dags att åka in för koll. Beroende på hur allt ser ut kommer sedan förlossningen att sättas igång, om inte imorgon så i alla fall inom en hyfsat snar framtid. I Lund brukar man, efter vad jag har förstått, inte gå mycket mer än två veckor över. Men sånt varierar ju så det kan ha ändrats igen...

Det ska hur som helst bli skönt att få ännu en koll gjord på knoddisen, jag oroar mig hela tiden för att han inte ska må bra! Vanligtvis rör han sig massor, i synnerhet på kvällar och nätter, så varje gång han inte gör det på ett tag får jag panik och tror att något är fel. Att stackarn faktiskt behöver vila sig lite emellanåt glömmer jag liksom bort i det läget. (Samtidigt ska man ju hålla koll på fosterrörelserna så här i slutet så det är ju inte helt taget ur luften att jag nojar lite). Men man vet ju liksom inte för övrigt vad som händer därinne och hur han mår.

På ett sätt så vill jag ju egentligen att han ska få komma ut när han själv vill. Å andra sidan ska det bli väldigt skönt att slippa gå och undra och vänta i vad som känns som oändlighet och faktiskt få en plan för vad som ska hända och när.

En vän fick sin dotter inatt. Hon skickade en bild och när jag såg den så fick jag sån längtan efter vår knodd att hjärtat höll på att sprängas! Så kom igen nu knoddis, mamma och pappa längtar så efter dig!