Nej tack? Varför funkar inte det?

Jag avskyr verkligen försäljningssamtal! Jag har gått med i Nix-registret men det räcker ju tyvärr inte, alldeles för många företag har rätt att ringa ändå. Jag är så trött på alla inställsamma röster (Hej Åsa, vad trevligt att prata med dig, hoppas allt är bra med dig. Nej, jag är trött, har precis bråkat med min 4åring och hatar telefonförsäljning. Hur är det själv). Jag är trött på alla fåniga låtsasfrågor (Är det Åsa jag pratar med? Nej, jag svarade hej det är Åsa bara på skoj). Jag är trött på alla lögner som är så uppenbara (Du får den här gratis av oss. Det enda du förbinder dig till är det här som kostar 10 ggr så mycket som det du får gratis). Jag är så trött på att ett Nej tack inte räknas, att man ska behöva säga det 10 gånger, ungefär som när man hanterar en 4åring, eller att man ska behöva bli arg för att lyckas avsluta samtalet.

Häromdagen ringde de från ett bokförlag som jag tydligen har varit kund hos någon gång fast jag inte har något minne av det. Det slutade, såklart, med att jag var uppe i varv och irriterad. Kvinnan som ringde hade väldigt trevlig röst.
Hon sa (surprise surprise): Bara så du vet så ringer jag inte för att sälja någonting alls, så det kan du känna dig trygg med, det lovar jag.
Jaha sa jag och tänkte: är det inte ett vinstdrivande företag du kommer från?
Nej, för att du varit en så bra kund så vill vi tacka dig genom att ge dig boken bla bla bla som handlar om bla bla bla, en jättebra bok har du läst den?
Nej, sa jag och började såklart fundera på vad haken var. Ofta är det ju att man får betala frakt och nånting mer.
Ja, och vi bjuder på alltihop här även frakten, fortsatte hon. Sen vill vi ju såklart också sälja in oss till dig för framtiden (no shit) så därför skickar vi med lite informationsmaterial och en katalog med en massa av våra produkter (här sa hon något mer ganska otydligt som jag missade, och det var en väsentlig del visade det sig snart). Så jag vill bara kolla att vi har rätt adress till dig så vi kan skicka det.
Tack så mycket, men jag vill nog ändå hoppa över det, sa jag. Det brukar ju alltid sluta med att man måste göra något, köpa eller säga upp och jag orkar inte riktigt hålla på med det.
Nejdå, men så är det inte, det enda du behöver göra är alltså att beställa 3 produkter ur katalogen vi skickar med. (Det var den biten jag missade)
Men om jag inte vill beställa något då?
Varför skulle du inte vilja det, du bestämmer ju helt själv vad du vill beställa och när?
Jo men jag måste beställa 3 produkter, eller hur?
Ja, men du behöver inte göra det nu, du kan göra det precis när du vill.
Men nu hinner jag i stort sett aldrig läsa och om jag känner för att köpa en bok nån gång så gör jag det varifrån jag vill och när andan faller på, jag vill inte vara bunden till er. Förresten sa inte du att du inte skulle sälja något?
Ja, men det gör jag ju inte. Vi ger dig en bok.
Men jag måste ju beställa varor från er om jag tackar ja till gratisboken? Fast du lovade att du inte skulle sälja något?
Jo, men du bestämmer ju själv om och vad du vill beställa!!

Här förklarade jag att vi uppenbarligen har väldigt olika syn på vad det är att sälja och jag tackade återigen nej till gratiserbjudandet och bad att få avsluta samtalet. Vilket gick bra, jag tror att det framgick väldigt tydligt att inget skulle säljas till mig.

Inför dom ett total-NIX-register så blir jag först med att registrera mig, jag lovar!!

Jag gillar det inte...

Så har den kommit igen, den där tiden på året som jag verkligen tycker illa om. Det är en tid som många tycker är spännande, men som jag bara tycker är jobbig och som gör mig orolig i själen.

Det snackas en massa från folk som vet och folk som inte vet ett dugg. Det startas massor av rykten och man vet inte riktigt vad och vem man kan lita på. Onödig oro blandas med falska förhoppningar.

Människor man lärt sig tycka om, som har hunnit börja betyda något för en försvinner iväg mot nya mål, ofta utan att ens hinna ta farväl ordentligt. Samtidigt dyker nya människor upp för att försöka ta deras plats, människor som man ska lära känna på nåt sätt och försöka ta till sitt hjärta.

Det kallas silly season. Det har alltid varit småjobbigt men det här året är det, inte helt oväntat, rena karusellen kring MFF. Jag vet att det tillhör den moderna fotbollen. Jag vet att det är oundvikligt att det blir såhär när ett svenskt lag lyckas så bra som MFF gjorde i fjol. Jag vet att det är klubben, laget, inte individerna som är det viktigaste. Jag vet att man måste acceptera att det är så här det ser ut.

Jag accepterar det, men ingen kan tvinga mig att gilla det.

#jaghatarsillyseason

Ny inlärningsmetod?

Är på väg hem från Stockholm där jag bland annat varit på kurs. Fick där uppleva en helt ny inlärningsmetod. Vet inte vad den kallas, kanske "simultaninlärning" eller "telepatiinlärning"?

Jag var på plats ganska tidigt och placerade mina grejer på en tom plats bredvid en plats det redan fanns en namnlapp. Efter fikan när jag satt mig och börjat plocka fram mina grejer kom kvinnan som hade platsen bredvid mig tillsammans med en annan kvinna. De frågade om jag kunde flytta till en annan plats. De jobbade nämligen på samma ställe och var tvungna att lära sig detta TILLSAMMANS. Jag var på väg att fråga hur denna simultaninlärning skulle gå till och hur vi stackare som kommit dit ensamma skulle lyckas lära oss något men jag flyttade snällt istället. 

Nej, det är ingen big deal och ja, jag fattade att de bara ville sitta tillsammans men så säg det då vuxna människor. Eller var lite wild and crazy och sitt bredvid en främling de stunder du ändå bara ska sitta och lyssna och umgås med kollegan i pauserna. 

Att vara tjej / kvinna och fotbollssupporter...

... Det ämnet kommer jag att skriva en text om en dag. Har redan skrivit delar av den i mitt huvud. Mycket tankar kring detta har snurrat i skallen genom åren, i perioder inte alls men i andra perioder ganska mycket. Just nu är jag inne i en "ganska mycket-period" och känner att tiden nog snart är mogen för den där texten.

Så mycket mer om hur funderingarna har gått tänker jag inte skriva här och nu, jag vill samla ihop allt i en text. Men efter att ha suttit här på tåget och läst den eminenta tidningen Offside kan jag inte låta bli att berätta om nåt som hände på ett event de var med och arrangerade.

Mats Weman hade släppt en bok om MFF och i samarbete med tidningen Offside bjöds det på bokrelease. Jag var medbjuden av min bror och full av förväntan. Det var lång kö för att komma in på puben där det hela skulle äga rum och alla hälsades välkomna, togs i hand och fick en biljett till baren. Så kom jag, enda kvinna i kön, fram och var redo att sträcka fram handen. Då ställer sig en av männen som hälsat övriga välkomna sig lite lätt i vägen för mig, lägger huvet på sned och säger leende: "Hej, du, det är ett fotbollsevent här ikväll så puben är abbonerad ikväll. Men du är hjärtligt välkommen tillbaks imorgon".

(Jodå, såklart fick jag komma in när vi påtalade att jag faktiskt var medbjuden.)

Mitt i prick!

Jag vet att det kanske i mångas ögon kan tyckas fånigt att irritera sig över skrivfel och en del kanske ser mig som språkpolis. Men jag kan inte hjälpa det, jag tycker det är enormt irriterande att se alla dessa särskrivningar och, i mina ögon ännu värre, när "de" och "dem" används lite hur som helst.

Jag hörde för ett tag sedan någon komma med en tänkbar förklaring till varför en del reagerar så starkt på sånt här: Precis som att det finns en del som har gehör när det gäller musik finns det en del som har språkgehör. Jag inbillar mig absolut inte att jag skriver perfekt, långt ifrån men just det här med "de" och "dem" får det att rysa i kroppen på mig som när någon drar med en nagel över en griffeltavla, eller när någon tar en riktigt falsk ton.

Igår hittade jag en klockren text om detta i ett inlägg på FB. Okej, sista två meningarna är väl kanske att ta i, men det ger i alla fall en liten förklaring på det hela.

Ska det vara så jävla svårt att skilja på de och dem? Skärp er!

Det är exakt samma sak som att skilja på jag och mig, du och dig eller vi och oss.

Tycker dig inte att det är drygt att läsa när mig har bytt orden? Dig kanske inte bryr du, men mig tycker att det blir störande för läsningen. Det kanske inte spelar någon roll för du, men för jag spelar det roll. Oss är många som stör sig på ni som inte kan skilja på nominativ och objekt. Kan inte er visa vi lite hänsyn?

Tack. Bra. Räcker.

Jo men visst. Jag förstår. Det är ju faktiskt flera månader sedan någon av oss i fam Flykt drabbades av nån större fysisk åkomma. Självklart kan vi ju inte få gå omkring här och vara friska hur länge som helst, jag inser det. Dessutom har vi ju fått känna på i flera veckor hur det är att ha EN person i hushållet som har en normal lön. Rena lyxlivet. Så självklart fixar vi ännu en lång sjukskrivning på Henry efter en avsliten hälsena. Inga problem. Lugnt. Inte alls tröttsamt. Ordningen återställd. Tack.

Men så lägg av nu!!!!

Uppmaningen riktar sig till min extremt envisa förkylning som det känns som om jag aldrig blir av med.
Jag blev förkyld 13 januari oxh var sen riktigt brakförkyld i tre veckor. Efter det har jag successivt blivit bättre men inte helt bra. Det har varit lite hosta, snuva, förkylningsblåsor osv hela tiden. Så nu för ett par dagar sen började jag hosta rejält IGEN och inatt kom snuvan igen. Jag pallar inte!
Nu säger säkert vän av ordning att det är sånt man får räkna med när man har barn på dagis. Och visst kan det vara baciller som Oskar dragit med sig från dagis, men i så fall har han bara packat ner dem i fickan o tagit hem till mig. Själv har han nämligen, som tur är, bara varit förkyld ett par dagar av hela den här perioden. Och det är bra. Hellre jag än han. Fast helst ingen av oss!!

T. A. C. K. !!!!!!!

Varför verkar det lilla ordet vara så förtvivlat svårt att säga nuförtiden? Tack. Det är kort, enkelt och tar inte ens en sekund. Tack.

Jag har det inbyggt i mig att alltid försöka hjälpa folk. Hålla upp dörrar, visa vägen osv. Jag gör det för att jag vill och för att jag hoppas att folk vill göra detsamma för mig om jag behöver det. Men jag börjar bli duktigt trött på att folk inte ens giter haspla ur sig ett litet tack.

Som nu på Lund C. Två damer stod lätt förvirrade vid rulltrappan som inte fungerande och diskuterade hur de skulle kunna ta sig till perrongen. Jag gick fram och berättade att det finns en hiss precis runt hörnet. Då fick jag en konstig blick och den ena av damerna sa: Vi vill inte åka hiss! Sen gav de mig en lätt nedlåtande föreläsning kring att man kan fastna i hissar och att man inte lär få hjälp en helg.

Jamen varsågod då...

Suck

Det är väl själve...

Man kan bli tokig för mindre. För första gången på länge verkar Oskar sova rätt ok. Sover jag då? Nej såklart inte!

Vet inte varför... Kanske för att jag har en knepig förkylning som får mig att må blä, därför vet jag också att jag verkligen behöver sömnen för att orka med morgondagen. Kanske för att jag är stressad över en viktig jobbansökan som jag måste få ihop imorgon trots att O är hemma och jag mår blä. Kanske för att jag vant mig vid att O vaknar stup i kvarten och jag vill hinna in till honom innan H vaknar nu när han jobbar. Eller kanske nåt annat...

Irriterande som f-n är det i alla fall. Får gå upp och göra ett nytt försök

Om att vara arbetslös

Läste lite ur en intervju med Gabriela Pichler idag, som har gjort en film som heter "Äta, sova, dö". I intervjun pratar hon bland annat om arbetslös och beskriver det såhär: "När man jobbade handlade livet om att äta, sova, jobba och så småningom dö. Sedan blev det bara äta, sova, dö. man går upp, kollar på TV, skickar jobbansökningar utan att få svar. Det är lätt att man isolerar sig. Att inte vara behövd i samhället äter upp ens självförtroende".

Nu känner jag absolut inte att min tillvaro som arbetslös är så frustrerande, långt ifrån. Jag isolerar mig absolut inte och jag har att göra, även den tid jag inte sitter och söker jobb. Med allt som hänt runtomkring en tid tillbaks hade jag ju dessutom haft svårt att få ihop tillvaron om jag jobbat heltid. Men jag förstår ändå vada hon menar.

Jag har bara varit arbetslös ett par månader men jag har haft ett par dippar i humöret redan. Inte så att jag känt mig värdelös men visst svajar självförtroendet ibland efter ett tag. Men mest av allt kan jag bli frustrerad. Jag vet att jag är bra på det jag gör, men att ens få en chans att visa det är långtifrån lätt. Det är lite knäckande i längden att lägga ner en hel del tid och en väldigt massa enerig och engagemang för att skriva bra ansökningar, var och en anpassad för det aktuella företaget/tjänsten, att söka upp information om företagen, att försöka sälja sig själv om och om igen och så får man, i de flesta fall, inte ens ett "nej tack" mail.

Men, som sagt, jag är absolut inte i stadiet "äta, sova dö" och jag är fortfarande rätt så övertygad om att det kommer att lösa sig inom en hyfsat snar framtid om jag bara ger mig f-n på det. Och det gör jag. Snart är det min tur att få visa vad jag går för!

Usch!

Trodde aldrig man skulle behöva sitta och höra Stefan Schwartz säga att Olympia är Skånes stolthet.

Den siste idioten är ännu inte född

Så brukar min käre make ofta säga och tyvärr får man rätt ofta bevis på att detta är så sant så sant. Som igår tex. Jag var på Coop och skulle hämta ett paket. När jag ändå var "på posten" så att säga så passade jag även på att fråga kring ett rekommenderat brev jag skickat som mottagaren inte hämtat ut. Jag ställde ett par frågor och tjejen bakom disken svarade och försökte ge mig råd om hur jag ska lösa mitt problem. Nu tog jag inte tiden men detta kan max ha varat ett par minuter då en man stormar fram mot mig hur ilsken som helst och vrålar: "Nu får ni två ta mig fan sluta upp med att prata så andra kan få hjälp". Jag hejdade mitt temperament och sa så vänligt jag kunde att jag var mitt uppe i ett postärende och behövde få hjälp med det. Mannen vrålade ännu en gång att vi ta mig fan hade snackat länge nog och medan tjejen i kassan försökte förklara att folk faktiskt måste få ställa frågor så stormade han därifrån. 

Jag förundras ofta över hur vissa människor tycker att de är så himla mycket viktigare än alla andra så att regler inte gäller för dem eller att de ska ha rätt att gå före alla andra.

Ett annat exempel är när vi åkte till Ven häromdan. Det fanns två köer, en för bokade och en för obokade. Köper man rabatterad biljett så kan man inte köpa biljett till en specifik färja utan man får ställa sig på obokat och hoppas att man kommer med. Vi köpte halva-priset biljetter via Skånetrafiken och begav oss därför dit i god tid så att vi kom långt fram i obokat kön. Men, såklart, så stod det massor av folk i bokat kön som inte hade bokat. En av dem, som var del av ett stort gän, sa till biljettkontrollanten: "Alltså du, vi har inte bokat på den här båten men du kan väl släppa igenom oss här ändå". När han sa till dem att de fick vänta tills han släppt på dem som bokat så att han såg om det fanns plats hade han mage att bli sur! Fast han då ändå skulle få tränga sig förbi alla oss som kommit dit långt före honom o köat i obokat.

Exemplena är oändliga och även om det kanske inte är stora grejer varje gång så är det ibland något tröttsamt...

Irritationsmoment och glädespridare

Att företag ibland måste höja priser på varor är självklart inget konstigt. Men det gör mig irriterad när man gör det på fula sätt. Som när man upptäcker att blöjpaketen man köpt visserligen inte blivit dyrare men plötsligt innehåller ett antal blöjor mindre per paket. (Olika i olika storlekar men cirkus 10% färre). Eller som idag när jag skulle köpa linsvätska. Ända sedan jag började köpa månadslinser har man fått en linsbehållare när man köpt en flaska vätska, troligtvis för att de rekommenderar att man byter behållare ofta. Ibland har jag inte tagit någon behållare men då har alltid expiditerna gått och hämtat och sagt att det ingår. Idag när jag köpte linsvätska (och en behållare) tyckte jag att summan han i kassan sa var dyrt, men tänkte att jag väl mindes fel på vad det kostar. När jag kom ut ur affären kollade jag kvittot och såg då att de tagit betalt 20kr för behållaren. Jag har inget problem med att de tar betalt för behållarna. Men om de ingått i priset i sisådär minst 10-15år kan man väl åtminstone nämna i kassan att det ändrats? Eller i alla fall sätta ut en skylt med pris på lådan med behållare så att man vet att man ska betala för dem?

Blev heller inte på gott humör när jag var inne i lokala videobutiken häromdan och lämnade tillbaks ett par filmer. De är sällan särskilt muntra där men just den här gången lät han faktiskt lite trevlig och när han reste sig från stolen och gick ut från kassadisken när jag var på väg ut blev jag så glad att han faktiskt tänkte hjälpa mig att hålla dörren när jag gick - det är rätt trixigt där annars med barnvagn. Man ska upp från en ramp och så lyckas få upp dörren och hålla den uppe samtidigt som man går ut. Ha - in my dreams! Killen svängde av precis innan rampen och ställde sig glatt och kollade mobilfodral eller nåt liknande medan jag själv fick baxa ut mig och Oskar därifrån...

Å andra sidan blev jag glatt överraskad hos BVC idag när jag fick ett presentkort från Eslövs bibliotek - Oskar fick en gratis bok för att uppmuntra att man läser med/för barnet. Trevligt initiativ tycker jag.

För några dagar sedan upptäckte jag att ljudet totaldött på min mobil. Blev lätt knäckt, jag hatar verkligen att shoppa efter sådana grejer - vill inte ha dyra abbonemang med fri surf och avancerad mobil som kan koka kaffe åt en! Så jag slängde ut en fråga på Facebook om någon vänlig själ hade en enkel mobil med hysad kamera till försäljning. Nästan omedelbums fixade söta svägerskan Jenny så att jag fick en av hennes "avlagda". Som om inte det var nog så skickade goaste Lotta (som jag fick köpa min nuvarande telefon av för en struntsumma) vidare min fråga och vips så hade inte mindre än 3 (!) av hennes vänner erbjudit mig telefoner. Människor jag inte känner, inte ens träffat, men som bara ville hjälpa till! Helt galet och härligt...

Även om man kan gå och lacka ur på saker ibland så värmer det i själen att veta att det finns så mycket bra och omtänksamma människor runt omkring en!

God fortsättning + Diskutabel rådgivning

Julefirandet är över för denna gången och trots att vi, som vanligt, firat en lugn och avslappnad jul så är vi ändå i strot behov av en riktig slappa-dag i Familjen Flykt. Oskar blev förkyld dagarna innan jul, riktigt dunderfökyld med feber. Han har ändå varit på hyfsat humör och har som vanligt skött sig ypperligt. Men det har märkts att han varit trött och hängig, han har haft svårt att komma till ro och sova vilket i sin tur lett till övertrötthet emellanåt. Nu är han betydligt bättre, bara lite snorig och hostig, men fortfarande något seg. Han brukar bli trött "dagen efter" och nu har vi ju varit borta 3 dagar i rad så det är inte alls förvånande.

Föga överraskande blev jag smittad, blir lätt så när en liten goding nyser en rätt upp i ansiktet och torkar snor på en ett antal gånger per dag. Är jättesnuvig och har en rälig hosta, hade feber inatt men den är borta nu så jag hoppas att kulmen är nådd ...

Hade ett intressant samtal med en kvinna på läkemedelsrådgivningen. Jag ville få reda på om det finns någon slemlösande hostmedicin som man kan ta när man ammar, jag hade nämilgen läst på Bisolvon och Bromhexin att man inte ska ta dem. Hon börjar med att fråga om jag vill ta receptfria mediciner och inte vill gå till doktorn. Jag förklarade att läkare i allmänhet inte brukar vara så pigga på att ta emot en för en vanlig förkylning. Hon föreslog då Bisolvon. När jag sa att jag läst att man inte fick ta den mumlar hon: "Jaja, vänta jag ska gå in på Stockholms läns landstings hemsida och kolla de bruakr vara bra". !?!?!? Ursäkta??? Här ringer jag till läkemedelsrådgivningen som drivs av läkemedelsverket och hon ska gå in på en vanlig hemsida och kolla? Hon föreslog sen Noskapin. Jag frågade då om det är lämpligt eftersom den är hostdämpande och man ska ju inte, vad jag fått höra, ta hostdämpande när man hostar upp slem. "Jo, men poängen med att man hostar är ju att slemmet behöver komma ut så det kan ju vara hugget som stucket". ?!?!?! Ok, sa du inte precis med den meningen att man behöver hosta? Då bör man väl inte dämpa hostan? ?!? Hon försökte ett par gånger till att motivera varför jag skulle ta hostdämpande. När hon sen ifrågasatte hur mycket jag ammar när mitt barn är 6 månader och sen föreslog honungsvatten så gav jag upp och la på. Skönt med kompetens!

Har inte riktigt ork just nu att lägga in bilderna vi tagit i julhelgen så det får bli några Oskar-bilder vi tog när vi skulle försöka få ihop julkort.

Det är sällan man får Oskar att le på kort men här fick vi ett stort smajl!
Pappa stöttar upp, mindre diskret

Sötaste, finaste, goaste killen!!!

Vilken soppa!

Jodå, ett par minuter över 8 fanns platserna där för bokning. Jag kastade mig över sidan och bokade den dag och tid jag ville ha. När jag kom till "Bekräfta" fick jag upp ett felmeddelande. "Fel har inträffat, försök igen senare". Jag väntade lite och provade igen. Samma meddelande. Började få lite panik eftersom platserna brukar försvinna fort, det är bara 4 platser på varje kurs. Gick in på förstasidan för att se hur många platser som fanns kvar. Då stod det fullbokat på "min" kurs men det stod också anmäld. Gick in och tittade på mina bokningar och då fanns där 2 stycken. Kollade då efter hur man kan avboka så att nån annan kan få plats. "Avbokning helst via mail" står där då. Men ingen mailadress att skicka till. Suck igen!

Frustrerande väntan...

Oskar har ju gått på babysim denna terminen. Han har trivts... ja, som fisken i vattnet (haha) och vi vill såklart fortsätta denna terminen. Allt kring babysimmet har varit jättebra, förutom deras underliga bokningssystem. Man kan inte sätta upp sig på någon kö, även om man gått tidigare och ska gå en fortsättningskurs utan platserna släpps på nätet en viss tid och då gäller det att vara beredd för de går åt snabbt!

Till denna terminen har det blivit ny ägare/arrangör på badet och det har varit en himla röra angående när platserna skulle släppas. Till slut förra veckan fick vi veta att platserna skulle släppas idag 20 dec. Jag gick in på nätet för att kolla när de ska släppas och det enda besked där finns är: "på morgonen". Det innebär alltså att man måste sitta klistrad vid datorn och bara vänta och vänta och... Lättare sagt än gjort, lilleman kräver liksom viss uppmärksamhet... Jag satsar just nu på att de ska släppas klockan 8 som de gjorde förra terminen.

Poängen?

Jag ringde idag till Canal Digital för att för att ställa ett par frågor angående vårt TV-abonnemang. Som vanligt numera så fick man, innan det var dags att parata med en verklig människa, svara på en mängd frågor: "Gäller ditt ärende blablabla tryck 1" osv. En av alla saker man skulle knappa in var: "För att vi ska kunna behandla ditt ärende på bäta möjliga sätt ber vi dig knappa in personnummer eller kundnummer". Jag letade upp en gammal faktura och knappade in kundnumret. Kalla mig lättirriterad men varför i hela fridens namn blir då första kommentaren jag får när jag äntligen kommer fram och får ställa min fråga: "Jaha, kan jag få ditt personnummer eller kundnummer?" Vad hände med det jag knappade in? Vad var poängen med att göra det?

På tal om poäng har det ju, minst sagt, varit en bristvara för MFF i Europaspelet. Det är bara att konstatera att vi är minst en storlek för små där. Men det ä rtrist när det blir såna utskåpningar som det varit, 1-4 är visst ett "populärt" resultat. Det känns som så banala saker vi gör fel på. Att konstant stå still och ta emot passningar, att inte göra sig spelbar osv känns som rätt grundläggande fotbollskunskaper. Så här i efterhand kändes det som att det varit trevligare att vara hemma hos mina två hjärtan än att se matchen ensam på puben. Nej, då är det betydligt roligare att tänka tillbaks på veckan som varit. Att ta 9 poäng på 5 dagar, och att dessutom göra det med tre helt olika laguppställningar där samtliga utespelare bytts ut inför varje match, det är imponerande.

Härlig service!

Vi var på Bottleshop i Danmark idag för att handla inför dopet och till oss själva mm. Det mesta vi handlade var i backar och lådor men vi hade ett par flaskor whisky som vi köpt till min far som vi hade "löst". Precis efter kassan stod det pallar med gamla lådor från golv till tak, hur mycket som helst. Jag tog en sådan för att ställa våra två flaskor i så att de inte skulle gå sönder under transporten hem. Då hojtade killen i kassan till (med risk för felstavad danska): "Nej, vi bruger icke kasser hvis man har mindre än 4 flasker". Så efter att ha handlat för dryga tvåtusen spänn fick vi alltså inte ta en j-a begagnad tomkartong för att vi hade färre än 4 lösa flaskor. Really?!? Visst, inget jätteproblem men den här typen av idiotisk dålig service retar verkligen gallfeber på mig!

Nu blev jag väl extra irriterad för att jag är sinnessjukt trött! Tidigare har amnings-/sömnbristtröttheten inte varit något större problem men i slutet av veckan och i helgen har jag varit så trött att jag hållit på att bli galen. Igår morse satte jag mig upp för att ge Oskar en liten slurk innan han och Henry skulle ut och gå. Men när Henry först gick för att byta blöja orkade jag helt enkelt inte sitta upp utan bara gled ner åt sidan och la mig på hans kudde. Natten innan somnade jag medan Oskar åt. I halvsömnen insåg jag att huvet fallit ner så hakan låg mot bröstkorgen vilket ju är hyfsat obekvämt. Jag tänkte att: "Du måste lyfta huvet, det gör ont", men jag kunde inte göra det, tog ett bra tag innan jag piggnade till. Så även om jag skulle velat skriva lite om fotboll också så hoppar jag över det, behöver en tidig kväll ikväll. Tandläkarbesök på morgonkvisten stundar imorgon.

Dykning och "islossning"

Dyket för Oskar idag gick hur bra som helst! Han såg väldigt förvånad ut när han kom upp till ytan, frustade lite, men blev inte alls ledsen. Det märks att det tog på krafterna, han slocknade innan vi hunnit lämna badet och nu har han sovit som en stock i 3 timmar.

Han somnade alltså ungefär när MFF:s match mot HBK började och missade då Malmös målkavalkad. Härligt att det äntligen lossnade, det har ju varit minst sagt si och så med målgörandet den här säsongen. Inte minst kändes det viktigt att Ranégie och Wilton var bland målgörarna.

Med risk för att vara tjatig måste jag återigen klaga på kommentatorn, denna gången på CSports. Killen led av oral inkontinens alternativt mundiarré och pratade om det mesta utom det som pågick på plan. När han började snacka tennisspelare för att Miljan som just bytts in är Serb höll jag på att flippa ut totalt. Och om man nu ska försöka stila genom att slänga faktia omkring sig kan man i alla fall försöka få det rätt. två gånger pratade han om Jimmy Durmaz bror Sharbel Tuoma som gjort mål i en annan match. Eftersom han inte hörde mina protester från TV-soffan var det lika bra att han blev rättad av Jimmy själv. Sharbel är Jimmys morbror...
När han pratade om Svenska cupen slog det mig - hur i hela friden skulle man löst det om MFF tagit sig vidare även i svenska cupen? Man har ju redan ett orimligt spelschema, hur skulle man ha kunnat klämma in ännu fler matcher? Nu är det ju inget problem eftersom MFF, som vanligt senaste åren, inte alls lyckades i cupen, men ändå...

Släkten är värst...

Kunde inte familjen Dahlin nöjt sig med en fotbollsspelande son? Johans bror Erik som i söndags vaktade IFK Göteborgs mål gjorde det alldeles, alldeles för bra för min och andra MFF:ares smak... Typiskt att han skulle göra sitt livs match just när han mötte brorsans lag.

Sen kan man ju tycka att vi borde lyckats sätta dit något mål ändå med alla de chanser vi hade. Vi är långt ifrån effektiva den här säsongen...