Anna var syster till min mormor. Min familj har stått Anna nära ända sedan jag var liten, men sedan mormor dog när jag var tonåring så har Anna känts som en extra mormor för mig. Det bodde ett stort, stort hjärta i den lilla kroppen! När många har svårt att komma ihåg bemärkelsedagar för de allra närmaste så mindes Anna alltid inte bara barn, barnbarn, barnbarnsbarn och nu till sist även barnbarnsbarnbarn! Hon kom ihåg oss alla i den närmaste kretsen och jag kan inte minnas en födelsedag eller namnsdag där jag inte fått en hälsning av henne. När jag bodde i England ringde hon och hennes man Egon t.o.m till hotellet där jag jobbade för att önska mig god jul, den bästa julhälsning jag någonsin fått!
Jag är så glad och tacksam att jag fick chansen att komma henne ännu närmre i och med att jag flyttade till Eslöv för snart två år sedan. Det har inte sjunkit in riktigt ännu att jag inte kommer att kunna packa ihop kaffe och kakor och gå bort till Anna och bara prata och umgås, och det svider i hjärtat av att tänka på det.
Så fick du din efterlängtade vila. Sov gott älskade Anna!
2 kommentarer:
Fint skrivet Åsa! Det är viktigt att minnas och uppskatta den äldre generationen och vad de har gjort för oss. Vi ses!
Jag har förstått hur mycket Anna betydde för dig när du har pratat om henne! Jag hade min kära, kära farmor i många år tackochlov! När hon inte längre fanns hos oss (mig) så tog det lång tid innan jag kunde göra mig av med tanken: "Åh, jag måste ringa farmor och berätta" Nu finns det en massa fina minnen kvar.
Skicka en kommentar