Himmelsblå sen födseln

Chockad och arg!

2012-02-10T19:30:00.003+01:00

Idag när jag och Oskar var på väg hem från affären så hörde jag en riktigt ilsken kille (tror det var en kille) skrika lång väg. Efter en liten stund såg jag en mamma komma gående med tre barn, min gissning är att de var ca 1 1/2, 5 och 7år gamla, det var den minsta som hade ett vredesutbrott. Efter en liten stund så vräkte mamman ner honom i sittvagnen och gick raskt vidare och jag hann tänka "att hon vågar låta bli att spänna fast honom". Lillkillen, som fortfarande var ursinnig, vred sig som en orm och plötsligt ser jag hur han trillar ur vagnen ner på trottoaren!

Om historien här hade slutat med att mamman direkt böjt sig ner och tagit hand om den lille stackaren hade det varit acceptabelt, jag kan förstå att tålamodet tryter ibland och man kanske inte tänker sig för när man är upprörd och trött (även om man aldrig borde tumma på sitt barns säkerhet). Men så väl var det inte...

Istället för att ta hand om sin son så gick kvinnan helt enkelt bara vidare och sa argt "hejdå" utan att ens titta hur det gick med den lille!!! Han reste sig som tur var upp direkt, gråtande och lätt haltande och han höll sig för knät. Storebror (mellanbarnet) sprang ifatt mamman, viftade upprört och pekade mot sin lillebror. Då stannar mamman och vårlar på honom "ja men vad fan vill du att jag ska göra då". Sen går hon fram till minstingen, frågar: "Har du täntk följa med hem eller?". Jag antar att han sa ja för hon sa sen "då åker du i vagnen" och så gick de vidare.

Kvar stod jag chockad och som förstenad och kände hur jag, alldeles för sent, började darra av ilska. Nu efteråt är jag inte bara arg på kvinnan. Jag är jävla arg och besviken på mig själv över att jag inte reagerade snabbare och sa något, gjorde något! Men det hela gick så snabbt, jag var en bit ifrån på andra sidan gatan och blev som sagt så chockad att jag inte reagerade förrän de hunnit en bit bort. Men ändå... Kvinnan hade säkert struntat fullkomligt i allt jag hade haft att säga men för barnens skull önskar jag att jag hade sagt något, så att de i alla fall fått höra att det inte är okej att de behandlas så. Istället lät jag dem bara gå vidare. Det kommer att jaga mig länge tror jag... Jag hoppas vid gud att detta var en engångsföreteelse och inte ett typiskt beteende hos denna kvinna.

Barn kan driva en till vansinne ibland. Men som vuxen spelar det ingen roll hur arg och frustrerad man blir. Man är vuxen och måste självklart handla därefter, man måste vara kapabel att tygla sitt humör så att man inte skadar sitt barn. Om man kan se sitt barn falla från vagnen och inte ens bry sig om att titta efter om det skadar sig - då borde man fan inte få ha barn överhuvudtaget!

7 månaders killen i text och bild

2012-02-09T12:47:00.009+01:00

Drygt 7 månader är han nu vårt lilla charmtroll.

En snäll och glad kille för det mesta. Att somna på kvällen gillar han inte då ska det protesteras och bråkas en hel del. Nätterna har gått i vågor. Först hade han ett par riktigt jobbiga veckor där han vaknade och var orolig och ledsen. Tydligen väldigt vanligt i den här åldern - separationsfasen kallas det visst, de börjar inse att mamma och pappa kan försvinna. En "bra" natt kunde han sova 2 timmar i sträck men när det var som värst vaknade han mer än en gång i timmen och behövde nattas om. Efter ett par veckor av detta trodde jag att jag skulle gå sönder av trötthet. Så plötsligt en natt när han var förkyld, så sov han hela natten utan att vakna ordentligt och även om jag vaknade en del så kunde jag somna om nästan direkt igen. Detta hölli sig i en knapp vecka, men såklart ska man inte ropa hej för tidigt. Orosfasen är tillbaks och nu börjar han desutom vända sig på mage på natten och plötsligt vaknar man av att han ligger på alla 4 i spjälsängen. Inatt ska jag testa att sova i gillestugan och Henry ska ta hand om pluttisen - hoppas verkligen jag kan sova där nere.

Han sitter bra själv, men rör sig också jättemycket nu, hasar sig bakåt och vrider sig i sidled, men han har inte hunnit komma på hur man kryper ännu. Det känns inte som om det är långt borta, just nu ligger han på alla 4 och gungar fram och tillbaks. Än så länge slutar det dock med att han skjuter sig bakåt istället. Än så länge är han rätt nöjd ändå - bara han kan ta sig ut till kanterna av lekmattan och bita i dem (vilket han inte får) så är han lycklig. När man säger "Nej" med sträng röst så tittar han på en och ler sitt bredaste leende. Inte helt enkelt att hålla sig allvarlig då.

Gåstolen som vi har fått av Öbergs är väldigt poppis just nu, både hos Oskar och hos hans mamma. Oskar kan ta sig runt lite och har en backspegelnalle att bita i och hans mor får en chans att få lite gjort när han leker i den. Som att laga mat till honom till exempel! Han har stor aptit vår lille kille. Just nu står ofta fiskbullar eller korv stroganoff på menyn och det åker ner i magen med rasande fart, precis som allt annat han fått prova. På babysimningen lyckades han senast för första gången klara sig utan att ta någon kallsup. Han håller ögonkontakt med mig och är beredd på att dyka - han blundar och stänger munnen. Han gjorde det till och med till en av sångerna där vi inte avslutar med dyk. :) Toker!

Sol+värme+Florida+Afrika+MFF+bror = lite avundsjuka

2012-02-04T10:10:00.003+01:00

Ungefär samtidigt som min goaste Anna än en gång begav sig iväg till Afrika flög brodern till USA. Ingen av dem erbjöd mig en plats i bagaget och de verkade inte ha minsta dåligt samvete över att lämna mig härhemma i kylan. Sicket folk!

Skämt åsido, Annas äventyr som guide unnar jag henne fullt ut och jag vet att hon gör ett topppenjobb, men visst kliar det i res-nerverna och jag tänker tillbaks på de fantastiska upplevelserna jag hade i Tanzania och på Zanzibar för några år sedan. Hoppas jag kan komma dit nån gång igen i framtiden med familjen så de också får vara med om att åka på safari osv.

Även broder Peter har definitivt gjort sig förtjänt av sin resa. Mängder av MFF-are häckar dagligen framför sina datorer och väntar på bilder och rapporter från MFF:s träningsläger. Dessutom fottar han denna gång även för en (eller flera?) tidningar. Men det gör inte att jag inte önskar att jag också kunde vara där. Inte heller här bara på grund av vädret, även om det inte hade gjort ont att få gå i T-shirt några dagar, utan för att han får följa MFF på nära håll!

Säsongen 2011 hade jag, av naturliga skäl, inte möjlighet att följa så intensivt som jag brukar och nu när försäsongen starat börjar suget efter MFF att komma rejält! Jag är spänd på att se hur laget kommer att klara sig utan Danne (om han nu kan hålla sig ifrån att spela), jag är nyfiken på att se nyförvärven, särskilt Simon Thern såklart, jag undrar vilka utav de unga spelarna som kommer att ta ännu ett kliv framåt iår, jag spekulerar kring vilka som blir spelarna som kommer att vara mest tongivande, jag vill se Jasmin Sudic tillbaks på en fotbollsplan igen osv osv.

Första träningsmatchen är avklarad och det som gjorde mig allra gladast att läsa var en kommentar som får mig att misstänka och hoppas att äpplet inte faller långt från trädet som man brukar säga. Simon Thern, helt ny i laget och endast 19år ung, röt till lagkamraterna: "Ni står ju och glor". Underbart och får mig som sagt att misstänka att det finns en hel del av farsan hans i honom.

För rapporter och bilder från Florida-lägret går ni in på Himmelriket här.

Tillbaka i vardagen + tävling

2012-01-17T19:54:00.003+01:00

Andra veckan nu som Henry är tillbaks och jobbar och Oskar och jag är hemma ensamma på dagarna. Den här veckan börjar vi komma på banan och är lite mer aktiva och sociala. Förra veckan var jag helt slut, Oskar sov jättedåligt på nätterna, var orolig och vaknade ca en gång i timmen. Det fanns inte ork över till så himla mycket annat, förutom att börja på babysim igen och gå på 6månaders koll. Allt gick bra på kollen, Oskar fick sin OK stämpel i rumpan som sköterskan sa. Han har hunnit bli 73,5 cm lång och väger 8,8 kilo.

Jag trodde faktiskt att han skulle ha gått upp lite mer för han älskar verkligen mat! Gröt är fortfarande favoriten, tätt följd av banan men han har inte dissat något som serverats så här långt. Nu börjar vi blanda i lite mer smaker i rätterna och jag mixar inte allt fullt lika fint längre.

De två små tänderna fortsätter att växa och det gäller att akta sig så man inte får ett litet kärleksfullt bett när man kommer för nära. Han jobbar vidare för fullt med krypningen, nu kan han - förutom att snurra runt sin axel - också hasa sig bakåt. Så man kan lugnt säga att han inte ligger kvar där man lämnat honom särskilt länge. För övrigt är ett stort nöje att försöka låta som en bil med läpparna, gärna så saliven sprutar! :-) Ska lägga upp fler bilder inom kort. På tal om bilder så fick vi ett infall idag och skickade in en bild och anmälde Oskar till Vi Föräldrars omslagstävling. (Man kan, om man har Facebook, rösta på honom här). Tyckte att ett så sött ansikte skulle passa bra på omslaget, eller hur? :-) Nåja, inte något vi tar på blodigt allvar, bara en kul grej.

"Bara" Åsa har tittat fram

2012-01-07T11:23:00.004+01:00

Det går inte att komma ifrån att man själv inte längre kommer i första hand i vardagen. Nej, det finns nu en liten goding som ständigt pockar på uppmärksamhet, som till ganska stor del styr vad som ska göras och när och det är såklart precis som det ska vara. Man känner sig numera nästan uppklädd om man går ut utan en synlig kräkfläck på tröjan och det känns lite lyxigt att få smita iväg till Coop på egen hand utan barnvagn. Även om jag har en fantastisk man som tar pappa-ansvar till 100% så är man ändå mamma 24 timmar om dygnet vilket såklart är ett enormt privilegium men trots det behöver man ibland lite andrum.

Men den här veckan har jag vid ett par tillfällen, för första gången på ett drygt halvår, varit hemifrån själv och bara varit "Åsa" inte "Mamma Åsa". I måndags skulle jag ha varit på spa-behandling men fick skippa det på grund av förkylningen. Istället träffade jag Anna och gick på Pickwick och drack cider och pratade, pratade och pratade. Så skönt att kunna sitta i lugn och ro och prata gamla minnen, avhandla vardagen och diskutera framtiden. Sen i onsdags åkte jag in till Lund och träffade Kicki och en annan Anna och besökte Lundaspelen. Härlig nostalgitripp! jag har spenderat sanslöst många timmar i Eoshallen (och innan dess Bollhuset) och Lundaspelen var en av årets höjdpunkter.

Förutom att det var skönt att bara få vara jag så finns det faktiskt en annan stor vinst med att vara iväg på egen hand några timmar. Jag får en chans att längta efter Oskar! Det är härligt att få spendera så mycket tid med honom som jag får, vi har det löjligt bra med föräldraledighet här i Sverige, men man ska aldrig udnerskatta vikten av att ibland faktiskt få längta efter sina nära och kära!

Oskar i bilder

2012-01-03T14:47:00.019+01:00

Inatt sov Oskar för första gången hela natten! Han somnade efter amning 23 och vaknade sen inte helt förrän kvart över 7! Galet! Synd bara att jag hostade mig igenom även denna natt och därför ändå inte sov mer än ett par timmar i sträck men man kan ju hoppas att det blir en vana. Mer som hänt sen sist är att två små tänder nu känns i underkäken. Än så länge verkar han, peppar pepparm inte ha några bekymmer av att tänderna är på G. Lite bilder från slutet av december och julen. Jag är inte rädd, jag kan dyka! Än så länge klarar han inte att förflytta sig framåt...
... men "kryper" runt sin egen axel, dvs rör sig i sidled nu även på mage så det är helt klart på gång!
Oskar pustar ut efter tomtens besök på juldagen i mormors knä.
Henry och jag har gemensamt beslutat att vår kille är sötast i hela världen! Punkt slut. :-)

"Tomten" hade lämnat paket i Oskars julstrumpa på julafton. En liten "Tummen"-bitleksak.

Hejdå 2011,välkommen 2012!

2011-12-31T09:48:00.004+01:00

Egentligen är året 2011 rätt så lätt att sammanfatta: Vi fick Oskar! Mer än så behöver egentligen inte sägas.

MFF-mässigt har året varit lite underligt för min del i och med att jag inte kunnat se mer än ett par matcher på plats. Jag har dessutom missat ett par av höjdpunkterna även på TV. Jag har varit "mammaledig" från Hinmelriket och har inte haft tid och energi att skriva ens här på bloggen. Men att jag inte har varit på plats och inte har skrivit betyder inte att jag inte har brytt mig (nästan) lika mycket som vanligt!

Den här säsongen har det redan från början tyvärr varit en massa strul och mög kring klubben som inte har något att göra med prestationerna på plan. Det började med ekonomi, fortsatte med tränarstrul och nådde lågvattenmärke med avbrutna matcher och inkastade knallskott mm. Tyvärr har detta givetvis påverkat även det som händer på plan och troligen bidragit till att vi inte nådde högre än 4:e platsen och därmed missar Europa nästa år. Det är riktigt synd, det hade varit så värdefullt att kunna fortsätta bygga vidare på det som Norling börjat på. Visst har det blivit en del ordentliga utskåpningar i Europaspelet iår men det har varit viktiga lärdomar för framför allt våra unga spelare och det hade varit så spännande att se dem fortsätta direkt 2012.

Nu blir det inte så men jag är ändå hoppfull inför framtiden. (Läs även här). Vi har fantastiska unga spelare och säsongen 2011 fick de verkligen bekänna färg. Jag ser fram emot att få se mycket mer av dem 2012!

De som känner mig vet att nyår inte direkt är min favorithögtid, jag är inte mycket för storslagna partaj. Som tur är känner Henry likadant och vi kommer att köra en favorit i repris från förra året, vi köper hem mat från en restaurang i stan. Extra skönt i år eftersom jag är dunderförkyld och inte hade haft ork att laga mat, än mindre ge mig iväg på kalas.

Gott nytt år önskar Åsa, Henry och världens bästa Oskar!

Idag blir lille store killen ett halvår!

2011-12-28T19:15:00.003+01:00

Ojojoj så fort tiden går, ett halvår redan!

Just nu sitter han inne och käkar gröt för glatta livet. Mat är gott och vi har hittills inte hittat något han inte vill äta, förutom smörgåsrån. Han äter nu gröt även till frukost och han får sisådär 4 istärningar mat på lunchen, plus lite frukt.

Sitta är fortfarande lite besvärligt och utan stöd går det inte, men det går bra i barnstolen. Krypningen jobbas det på. Det har ryckt länge i benen men nu i jul så lyftes plötsligt rumpan också samtidigt som han förde benet framåt. Sen blir det väl till att jaga knodd här hemma mest hela dagarna. :-)

Det börjar märkas mer vilja också och lite temprament. Han är mer målmedveten när han sträcker sig efter saker och om man tar ifrån honom en sak han inte får ha blir han jättearg och gråter krokodiltårar.

Idag hände något som, återigen, fick mitt hjärta att smälta. Han stod i mitt knä och sträckte fram handen mot mitt ansikte. Eftersom han är rätt duktig på att grabba tag i hår eller skinn och dra så försökte jag rygga tillbaks lite men när han nåddde fram så visade det sig att han bara skulle klappa mig mjukt på kinden och det gjorde han om flera gånger. Sötnos! Fler bilder på godingen kommer så fort hans mamma känner sig något mindre krasslig.

God fortsättning + Diskutabel rådgivning

2011-12-27T12:43:00.006+01:00

Julefirandet är över för denna gången och trots att vi, som vanligt, firat en lugn och avslappnad jul så är vi ändå i strot behov av en riktig slappa-dag i Familjen Flykt. Oskar blev förkyld dagarna innan jul, riktigt dunderfökyld med feber. Han har ändå varit på hyfsat humör och har som vanligt skött sig ypperligt. Men det har märkts att han varit trött och hängig, han har haft svårt att komma till ro och sova vilket i sin tur lett till övertrötthet emellanåt. Nu är han betydligt bättre, bara lite snorig och hostig, men fortfarande något seg. Han brukar bli trött "dagen efter" och nu har vi ju varit borta 3 dagar i rad så det är inte alls förvånande.

Föga överraskande blev jag smittad, blir lätt så när en liten goding nyser en rätt upp i ansiktet och torkar snor på en ett antal gånger per dag. Är jättesnuvig och har en rälig hosta, hade feber inatt men den är borta nu så jag hoppas att kulmen är nådd ...

Hade ett intressant samtal med en kvinna på läkemedelsrådgivningen. Jag ville få reda på om det finns någon slemlösande hostmedicin som man kan ta när man ammar, jag hade nämilgen läst på Bisolvon och Bromhexin att man inte ska ta dem. Hon börjar med att fråga om jag vill ta receptfria mediciner och inte vill gå till doktorn. Jag förklarade att läkare i allmänhet inte brukar vara så pigga på att ta emot en för en vanlig förkylning. Hon föreslog då Bisolvon. När jag sa att jag läst att man inte fick ta den mumlar hon: "Jaja, vänta jag ska gå in på Stockholms läns landstings hemsida och kolla de bruakr vara bra". !?!?!? Ursäkta??? Här ringer jag till läkemedelsrådgivningen som drivs av läkemedelsverket och hon ska gå in på en vanlig hemsida och kolla? Hon föreslog sen Noskapin. Jag frågade då om det är lämpligt eftersom den är hostdämpande och man ska ju inte, vad jag fått höra, ta hostdämpande när man hostar upp slem. "Jo, men poängen med att man hostar är ju att slemmet behöver komma ut så det kan ju vara hugget som stucket". ?!?!?! Ok, sa du inte precis med den meningen att man behöver hosta? Då bör man väl inte dämpa hostan? ?!? Hon försökte ett par gånger till att motivera varför jag skulle ta hostdämpande. När hon sen ifrågasatte hur mycket jag ammar när mitt barn är 6 månader och sen föreslog honungsvatten så gav jag upp och la på. Skönt med kompetens!

Har inte riktigt ork just nu att lägga in bilderna vi tagit i julhelgen så det får bli några Oskar-bilder vi tog när vi skulle försöka få ihop julkort.

Det är sällan man får Oskar att le på kort men här fick vi ett stort smajl!
Pappa stöttar upp, mindre diskret

Sötaste, finaste, goaste killen!!!

Vilken soppa!

2011-12-20T08:15:00.002+01:00

Jodå, ett par minuter över 8 fanns platserna där för bokning. Jag kastade mig över sidan och bokade den dag och tid jag ville ha. När jag kom till "Bekräfta" fick jag upp ett felmeddelande. "Fel har inträffat, försök igen senare". Jag väntade lite och provade igen. Samma meddelande. Började få lite panik eftersom platserna brukar försvinna fort, det är bara 4 platser på varje kurs. Gick in på förstasidan för att se hur många platser som fanns kvar. Då stod det fullbokat på "min" kurs men det stod också anmäld. Gick in och tittade på mina bokningar och då fanns där 2 stycken. Kollade då efter hur man kan avboka så att nån annan kan få plats. "Avbokning helst via mail" står där då. Men ingen mailadress att skicka till. Suck igen!

Frustrerande väntan...

2011-12-20T07:44:00.004+01:00

Oskar har ju gått på babysim denna terminen. Han har trivts... ja, som fisken i vattnet (haha) och vi vill såklart fortsätta denna terminen. Allt kring babysimmet har varit jättebra, förutom deras underliga bokningssystem. Man kan inte sätta upp sig på någon kö, även om man gått tidigare och ska gå en fortsättningskurs utan platserna släpps på nätet en viss tid och då gäller det att vara beredd för de går åt snabbt!

Till denna terminen har det blivit ny ägare/arrangör på badet och det har varit en himla röra angående när platserna skulle släppas. Till slut förra veckan fick vi veta att platserna skulle släppas idag 20 dec. Jag gick in på nätet för att kolla när de ska släppas och det enda besked där finns är: "på morgonen". Det innebär alltså att man måste sitta klistrad vid datorn och bara vänta och vänta och... Lättare sagt än gjort, lilleman kräver liksom viss uppmärksamhet... Jag satsar just nu på att de ska släppas klockan 8 som de gjorde förra terminen.

Gran eller inte gran...

2011-12-09T17:54:00.004+01:00

... det är frågan. Vi har köpt en gran som såg jättefin och vi har tagit hand om den enligt konstens alla regler för granar som väntar på att ställas in inomhus. Trots det mår den lille stackaren inte alls bra och börjar barra redan och nu vet vi inte riktigt vad vi ska göra. Skaffa ny gran, sätta in en liten enbuske istället som vi hade i slutet av julen i fjol, eller helt enkelt hitta nån hyfsat snygg plastgran. Med sistnämnda alternativ slipper vi i alla fall oroa oss för att Oskar ska hitta barr att stoppa i den lilla munnen, sen har det ju långt ifrån samma charm som en riktigt gran. Suck!

De senaste dagarna har vår lille buse nästan slutat suga på sina tår vilket varit favoritnöjet senaste veckorna. Istället vänder han sig från rygg till mage precis hela tiden. Även när magen är full av mat som då kommer upp eller om han är alldeles för trött för att vända sig - han SKA ligga på mage. Det gäller att ha ögonen på honom hela tiden nu... Han börjar bli duktig på att greppa saker och sträcker sig medvetet efter sånt han vill ha. Lägger man något en bit framför honom när han ligger på mage kämpar han intensivt för att komma på hur han ska nå det, benen sprattlar och knäna rör sig framåt, armarna sträcks framåt och han tar i så det knakar. han fortsätter suga och bita på saker mest hela tiden och saglar som en tok men fortfarande är inga tänder i sikte.

Själv är jag riktigt, riktigt trött just nu. Ett par tuffa nätter för ett tag sedan, allmän sömnbrist eller hormoner? Har ingen aning om vilken eller vilka anledningarna är. Vet bara att energinivån är ack så låg och att idag har i stort sett ingenting blivit gjort. (Ja förutom att jag tagit hand om Oskar då...). Henry är inte hemma ikväll, är på julfest med jobbet, så det är bara lillhjärtat och jag även ikväll. Vi får mysa ordentligt tillsammans och ignorera rusket därute - jag avskyr verkligen när det stormar!

Anna-dagen

2011-12-09T11:32:00.004+01:00

Idag är det Anna som har namnsdag och idag saknar jag Anna Schyllert, min älskade "nästan-mormor" lite extra mycket. Den här dagen ringde vi alltid varandra och gratulerade (jag heter Anna i mellannamn), precis som Anna aldrig glömde att ringa och gratulera alla i den stora familjen och släkten på deras födelsedagar.

Jag saknar att sitta i Annas kök och fika och prata om allt mellan himmel och jord. Så här nära jul saknar jag att efter fikan dricka kaffegök med Vodka currant trots att det egentligen inte alls är gott med svartvinbärsvodka i kaffet. Jag saknar att packa ihop en liten portion till Anna när jag har bakat eller lagat någon riktig husmanskost. Jag saknar att få berätta för henne när det hänt något särskilt. Och det känns lite sorgligt att min älskade lille kille som ligger här och sprattlar på sin lekmatta aldrig får lära känna Anna och att hon aldrig fick veta att han skulle komma till världen. Men jag vet att hon hade blivit överlycklig om hon hade vetat och just precis nu väljer jag, trots att jag väl egentligen inte tror på liv efter detta, att tro att hon tittar ner på oss och ler åt alla Oskars konster. Jag lyfter kaffekoppen utan gök och säger: Skål Anna! Jag saknar dig.

Oskars namnsdag!

2011-12-01T21:14:00.003+01:00

Alla dagar nuförtiden är väl mer eller mindre Oskars dagar men extra mycket idag när det är hans första namnsdag. Anna har varit här och myst med oss, fikat och käkat lunch. Ikcäll kom våra underbara grannar in med en present till honom; en handmålad porslinssko med hans namn och födelseinfo. Henry har firat genom att käka prinsessbakelse.

Dagens partytrick: Dra nappen ut o in ur munnen så det glafsar, samt dra naglarna mot fåtöljen så det raspar.

5 månader

2011-11-28T21:39:00.011+01:00

Ja, idag är lillkillen 5 månader, galet som tiden springer iväg. Just nu handlar rätt mycket om mat, eller kanske rättare sagt om att stoppa saker i munnen oavsett om det är mat eller annat. Smakportioner går som en dans och Oskar slukar även tacksamt sin gröt om kvällarna. Imorgon är det dags att introducera fisk. Det verkar (peppar peppar) som att det håller i sig att han sover bättre om natten nu när han får fast föda och inte bara ammar. Att få sova dryga 4 timmar i sträck är en lyx tro mig. Det har gått otroligt lätt så här långt att vänja Oskar vid mat, hans stora problem är att han tycker att vi är snåla, han fortsätter att sitta och gapa långt efter att tagit slut.

Det är inte bara mat som stoppas i munnen. Allt som kommer i den lille knoddens väg måste testas genom att bitas eller sugas på. Trots att han hållit på så rätt länge nu så syns inga tänder ännu. Men kliar i gommen gör det helt klart. Oskars favorit att ha i munnen är dock hans egna tår! Och jag som skrev och funderade på hur man skulle få honom att inte suga på tummen... Men man ska inte klaga, genom att han ligger och drar tårna mot munnen håller han magen igång vilket leder till betydligt mindre problem på den fronten.
Ett annat partytrick som återuppstått är falsettskriet. Då och då kommer Oskar på att han kan låta jättehögt och skrika i falsett. Men för det mesta "pratar" han i mer normal ton. Ibland sitter han och tittar en i ögonen och för nästan ett samtal. Han jollrar lite, jag svarar och då är han tyst och lyssnar och sen "svarar" han. Alla nya ljud som upptäcks ska testas om och om igen. Igår kom han på att han kunde blås "pruttljud" mot Henrys arm och det var hur roligt som helst tyckte han. Idag när han låg i samma läge började han istället suga som en galning på armen som om han väntade sig att det skulle komma mat. Tokstolle...

Att somna på kvällen är fortfarande sådär kul. Det ska gärna protesteras och bråkas lite. En period gick det bara att somna hos Henry, sen bara hos mig och nu är det pappa som gäller igen. Fast idag så satt han och mös hos mig och somnade då plötsligt utan några protester alls. Han vill helst hålla i nappen själv när han håller på att somna och helst ska den dras ut och in ur munnen. Kruxet är bara att han inte alltid har riktig koll på hur man sätter tillbaks den och så blir han förbannad när han tappar den.

Att ligga på mage är fortfarande kul. Han har alltid sprallat mycket med benen men igår såg jag att han började röra dem mer framåt, dvs på det sätt som man ska röra dem om man ska kunna krypa. Ligga på rygg är också kul för då kan man ju stoppa tårna i munnen. Att vända sig har han inte varit så intresserad av sedan han hittade tårna men så plötsligt för nån vecka sedan så rullade han ett helt varv uppe i vår säng och så höll han igång med vändningar några dagar. Nu har han slutat igen men han är helt klart rörlig och man vågar inte lämna honom ensam mer än korta ögonblick. Att sitta har varit ganska ointressant men sedan vi började ha honom i barnstolen när han äter (uppbullad med kuddar och handdukar) så börjar det bli mer spännande och han kan tycka det är rätt kul att sitta som en stor kille i soffan. Han börjar bli ganska duktig på att greppa runt saker också.

Det är en väldigt glad och snäll kille vi har! Han är sällan grinig, arg och ledsen och är en social bebis. När Henry kommer hem på eftermiddagarna lyser han upp som en sol. När han vaknar efter en tupplur, blinkar lite förvirrat och sömndrucket och sedan upptäcker att han ligger i min famn och spricker upp i ett leende, då svämmar hjärtat nästan över av lycka.

Sömn o käk!

2011-11-22T21:05:00.002+01:00

Vår lille kille gillar verkligen mat! En "istärning" tycker han är löjligt - han tittar förvånat på mig när maten är slut och fortsätter att gapa. De senaste dagarna har han fått två tärningar med olika grönsaker och sen knappt en halv dl gröt på kvällen.

Vi började med gröten med förhoppningen att knoddisen skulle stå sig lite bättre på det och sova llite mer. Peppar, peppar så verkar det som om det kanske lyckats. De första nätterna sov han ca 4 timmar i sträck vilket är mer än han brukar. Han har haft lite problem med ont i magen men det verkar ha rättat till sig. Inatt käkade han sista gången klockan kvart i elva. När jag såsmåningom vaknade av att han gnydde kände jag att jag fått lite mer sömn än vanligt. Fick dock en liten chock när klockan visade 05.20! Min duktige lille kille!

Mer bilder ska jag försöka få upp imorgon. Just nu ska jag lämna datorn och gå upp o lägga mig. Har löjligt ont i axeln - låg nog konstigt på den inatt och sov hårt (och länge!). :-)

Skönt att veta sin plats...

2011-11-14T19:49:00.004+01:00

Häromdagen vaknade Oskar lite småorolig. Jag kröp intill honom, han tittade upp och log stort. Jag tänkte: vad härligt att han blir så glad över att se mig! Då började han slita och dra i mina kläder i brösthöjd och kastade sig fram med öppen mun. Skönt att veta att man är bra att ha till något i alla fall. :-)

Det går som tåget med smakportioner. Potatis, morot och ärtor har varit väldigt populärt och han hade lätt kunnat sluka mer än den lilla "istärningen" han får. Majs idag uppskattades däremot inte alls. Hela hans lilla huvud skrynklades ihop i en grimas. Vi får väl testa igen och se om det var tillfälligt. För nån timme sen var det dags för första gröttestet. Ojojoj vad det var gott tydligen. Allt på tallriken, sisådär knappt en halv deciliter, slank ner med god aptit och han såg förvånad ut att där inte kom mer. Nu återstår att se hur lilla magen reagerar på så pass "mycket" fast föda.

Imorgon ska jag till käkkirurgen och dra ut en visdomstand som sitter väldigt olägligt plcerad intill en nerv. Jag hatar verkligen tandläkarbesök i allmänhet och börjar bli hyfsat nervös nu...

Säg omelett!

2011-11-07T21:43:00.008+01:00

Vi har tagit måååånga bilder på Oskar sedan han föddes. Om man bara kollar på dem och inte har träffat honom skulle man kunna tro att han aldrig ler. Det är ju väldigt långt ifrån sanningen, Oskar är en glad och mysig bebis. Men så fort en kamera kommer fram så blir han fruktansvärt nyfiken, börjar stirra med munnen öppen, i synnerhet när ljuset från blixten kommer. Vi har försökt lura honom genom att en av oss leker med honom och den andre försöker fota i smyg men den lille busen upptäcker nästan alltid kameran. Men igår och idag har jag lyckats få ett par glada bilder på lilla hjärtat som jag såklart måste lägga upp.

På sista bilden ser ni hur det ser ut när det erbjuds smakportioner. Öppet gap och en hel del kladd. En kille med god aptit helt klart. Potatis och morot är testade och klart godkända, nu hägrar ärtor och majs.

En goding som äter tår och en trött mamma

2011-11-02T18:55:00.003+01:00

Jag skulle aldrig ha skrivit att Oskar börjat sova bättre... De senaste två nätterna har unge herrn plötsligt börjat köra på principen "käka varannan timme" igen. Dessutom har han sovit oroligt. Att säga att jag är trött är veckans underdrift, har varit helt ur slag idag. Men en promenad för mig själv nu i kvällskylan gjorde susen och jag känner något mer som en människa igen. Idag har lille skrutten varit trött, babysim tar på krafterna. För ett par veckor sedan var han helt däckad efter simningen. Han låg utslagen i soffan hur länge som helst på kvällen, när han till sist började bli hungrig började han sutta på mitt ben. Toker!

I lördags började vi med smakportioner och som väntat tyckte Oskar att det var spännande. Han har såklart inte riktigt koll ännu på vad han ska göra med tungan för att maten ska stanna i munnen så det tar sin lilla tid att få i sig en tesked potatis, men han gillar det helt klart. Imorgon är det dags att testa nästa grönsak, tror det får bli morot nu.

Som jag skrivit tidigare, tror jag, så gillar han sina tår nu och drar allt han kan i sina strumpor när han ligger på rygg. Allra helst ska tårna in i munnen också.

Sitta är inte så himla roligt, om det inte är i våra knän. Drar man upp honom till sittande från liggande så spänner han direkt benen och vill stå istället. Han har bråttom den killen. Ibland kan man få honom att sitta i soffan, här är han med sin fina MFF-skallra som han fick av mormor och morfar i doppressent. Matcher har han bara sett på TV så här långt men kanske man får se till att besöka en träning innan det är slut på säsongen. Idag har han hela tiden hållit fast i mina händer eller armar när han sovit. har jag försökt flytta mig har han antingen greppat hårdare eller vaknat. Men det gör ju inget. Jag menar, kolla på bilden nedan. Det är kärlek och trygghet det! För tillfället 8kilo och 71 cm kärlek närmare bestämt. :-)

Snart 4 månader

2011-10-24T20:48:00.003+02:00

Tänk, nu är det snart (på fredag) 4 månader sedan Oskar kom till världen! Han utvecklas från dag till dag och så fort man tror att man kommit in i någon rutin så ändrar sig allt igen. Det är bara att hänga med och gilla läget.

Ett par gånger nu har det funkat att lägga honom ifrån sig sovande även på dagen utan att han vaknar direkt. Det hoppas jag verkligen är en ny vana, det skulle underlätta en hel del i vardagen.

Under några nätter har det i alla fall verkat som att han klarar sig något längre i sträck utan mat, har vi tur kanske det klarar sig med en nattamning framöver. (Sisådär halvsextiden får räknas som morgon). På dagen är det svårt att se mönster vad gäller käk, vissa dagar äter han hur ofta som helst men bara småslurkar, andra kan han hålla sig både 3 och 4 timmar. Det är snart dags att börja med smakportioner med "riktig mat", han är enormt nyfiken när vi äter och när han får sina D-droppar suttar och biter han på skeden som för att testa vad det är för en möjäng.

Han skrattar, "pratar" och lever om en hel del på dagarna. Att höra honom skratta så han kluckar är det härligaste ljud som finns. Men mer och mer temprament visar sig också och han visar betydligt mer högljutt när han är missnöjd. Kvällsgråten håller i sig, när han är trött på kvällen är det nästan bara amning som funkar, möjligtvis också att bli buren i Babybjörnen. Han har kommit på lite nya ljud nu, han ger ifrån sig enormt höga ljud i falsett ibland, både när han är nöjd och missnöjd och han har också kommit på att hans "prat" låter annorlunda om han sticker ut tungan lite så det testar han hela tiden.

Vi misstänker att de första tänderna inte är långt borta, han suger och biter frenetiskt på sina händer och på allt annat som kommer i hans väg. Han är fast besluten att få suga på sin tumme och vi försöker dra ut den så ofta som möjligt. För några dagar sedan upptäckte han sina fötter och nu ligger han rätt ofta dubbelvikt och drar av sig strumporna och försöker att även få in stortån i munnen. Han kan greppa ganska hyfsat om en del saker, den mindre skallran tex kan han själv hålla i och leka med. Han gillar verkligen sitt gym och ger de stackars små djuren där rejäla kickar. Att vända sig från mage till rygg är, vissa dagar i alla fall, en baggis.

På babysimmet har han fortfarande svårt att förstå att man ska hålla munnen stängd, men förra gången var han jätteglad efter sista dyket och skrattade. Han blev inte alls glad när han insåg att vi skulle gå upp från det varma goa vattnet.

På hans lilla skalle ser det ut som om det börjar komma en hel del fjun och kanske blir det lite mer hår som värmer knoppen så här lagom till vintern. Vi tror att han passerat 70cm nu, ska bli spännande att mäta och väga nästa vecka.

Bilder har jag fortfarande inte hunnit föra över till datorn men det kommer så fort jag får en chans...

Poängen?

2011-10-20T22:16:00.002+02:00

Jag ringde idag till Canal Digital för att för att ställa ett par frågor angående vårt TV-abonnemang. Som vanligt numera så fick man, innan det var dags att parata med en verklig människa, svara på en mängd frågor: "Gäller ditt ärende blablabla tryck 1" osv. En av alla saker man skulle knappa in var: "För att vi ska kunna behandla ditt ärende på bäta möjliga sätt ber vi dig knappa in personnummer eller kundnummer". Jag letade upp en gammal faktura och knappade in kundnumret. Kalla mig lättirriterad men varför i hela fridens namn blir då första kommentaren jag får när jag äntligen kommer fram och får ställa min fråga: "Jaha, kan jag få ditt personnummer eller kundnummer?" Vad hände med det jag knappade in? Vad var poängen med att göra det?

På tal om poäng har det ju, minst sagt, varit en bristvara för MFF i Europaspelet. Det är bara att konstatera att vi är minst en storlek för små där. Men det ä rtrist när det blir såna utskåpningar som det varit, 1-4 är visst ett "populärt" resultat. Det känns som så banala saker vi gör fel på. Att konstant stå still och ta emot passningar, att inte göra sig spelbar osv känns som rätt grundläggande fotbollskunskaper. Så här i efterhand kändes det som att det varit trevligare att vara hemma hos mina två hjärtan än att se matchen ensam på puben. Nej, då är det betydligt roligare att tänka tillbaks på veckan som varit. Att ta 9 poäng på 5 dagar, och att dessutom göra det med tre helt olika laguppställningar där samtliga utespelare bytts ut inför varje match, det är imponerande.

På egen hand

2011-10-14T19:16:00.003+02:00

Imorgon ska jag vara ifrån Oskar flera timmar. Jag ska gå på MFF match och Oskar ska vara hemma med Henry. Det känns, får jag erkänna, redan konstigt. Samtidigt som jag ser fram emot att få gå på match och få vara sjäv ett tag så känns det svårt att släppa honom ifrån mig. Inte så konstigt kanske, på drygt 15 veckor har vi ju inte varit ifrån varandra mer än sisådär 1 timme i sträck och det har bara hänt ett par gånger. Men man måste väl träna, jag mer än han förmodligen. :-)

För övrigt så snackar han som fasen nu, jag kunde knappt höra min pappa i telefon när jag satt med Oskar bredvid mig tidigare idag. Han har också upptäckt en ny rolig leksak: Sina fötter! :-) Ska uppdatera med bilder så fort som möjligt, har inte hunnit föra över dem från kamera/telefon till datorn bara. Kanske imorgon kväll eller på söndag.

Nils Oskar Flykt

2011-10-10T09:20:00.007+02:00

I lördags var det dags för dop för Oskar. Han gick, med nöd och näppe, i klänningen vilket vi varit lite nervösa över. (Jag fick dock virka till små förlängare i ryggen).

Han skötte sig exemplariskt hela dagen och kvällen. Imponerande med tanke på att fredagen var intensiv med föräldragrupp med babymassage och sen ett farande fram och tillbaks mellan hemmet och festlokalen för att ställa iordning. Han sov, såklart, dåligt på lördagsförmiddagen och var rätt trött när ceremonin skulle börja. Men som vi misstänkt var han rätt nöjd när han fick sitta och spana ut över en massa människor i en lokal med ljuskronor och annat spännande vår lille Nicke Nyfiken. I slutet av ceremonin somnade han i trygga famnen hos fadder och nästanmoster Tove. Så på bilden nedan med familjen Flykt som vi tog efter dopet är det en sovande liten knodd vi håller. Men vi kommer att ha många fina bilder från dopet eftersom jag har turen att ha en bror som är så duktig på att fotta och fixa till bilder!

Dopkalaset blev, tyckte vi i alla fall själva, himla mysigt. Som vanligt på kalas hinner man inte prata med alla så mycket som man vill men det är ju inte så mycket att göra åt.
Ska försöka få in lite fler bilder och skriva lite mer om dopet såsmåningom men nu pockar den nydöpte på uppmärksamhet. Dessutom måste vi iväg och lämna tillbaks nyckeln till lokalen och kolla så de var nöjda med vår städning etc.

3 månader

2011-10-01T15:59:00.005+02:00

Nu har vår lille skruttis hunnit bli 3 månader!

Han är så mycket mer medveten nu, otroligt nyfiken och "pratar" massor med oss. Han har varit inne i någon galen tillväxtperiod och under nån veckas tid käkade han varannan timme i stort sett dygnet runt. Jag, som tidigare inte tyckt att tröttheten varit så himla farlig, höll på att bli lite lätt tokig! Vid senaste kollen vägde han ca 7250 gram (han var så arg och sprallade på vågen att det inte gick att se exakt) och var 67,5 cm lång. Det verkar som om (peppar peppar) släktdopklänningen kommer att gå på honom, med viss justering i ryggen. Det verkar dock som om han lugnat ner sig lite nu och det går lite längre mellan matningarna tack och lov.

Planen har ju varit att jag ska kunna gå på nån match i slutet av säsongen vilket alltså innebär att han ska käka lite ersättning från flaska den dan. Häromkvällen var jag övertygad om att den planen skulle spricka - när vi försökte ge honom ersättning (vilket han har fått tidigare fast det var ett bra tag sedan) så blev han fullkomligt ursinnig och bara skrek och grät som en vilde. Försökte på nytt igår kväll och Henry testade imorse och då funkade det så vi får väl se...

Mellan amningarna sover han bra på nätterna, då är det bara att lägga honom i sängen så slocknar han av sig själv rätt fort, åtminstone i dagsläget. Däremot så är han fortsatt jätteledsen när han ska somna på kvällarna och även ibland på dagen, ingen aning om varför, men det är ju bara att gilla läget.

På babysimmet går det bra, förutom att han är så nyfiken att han kollar runt och gapar hela tiden så att han fick en kallsup när det var dags att dyka.

Lite nytagna bilder kommer här:

2011-10-01T15:44:00.003+02:00

Jag är med och tävlar om Wubbanub nappar på bloggen HotMama på minbebis.com

Klicka på länken här så kommer ni direkt till tävlingen och så hjälper ni mig och Oskar att ha större chans att vinna en!

Barnlöshet i fokus

2011-09-28T18:08:00.005+02:00

Ofrivillg barnlöshet är inget som det brukar pratas särskilt mycket om, många som håller på med IVF-behandlingar, funderar på adoption etc lider i det tysta och inom politiken hör man det sällan nämnas trots att det finns en hel del att diskutera i ämnet. Men när det nu händer så händer allt på en gång.

För nån månad sedan körde Sydsvenskan en serie om ofrivillig barnlöshet och jag har förstått att det funnits liknande artikelserier i andra tidningar ungefär samtidigt. Så igår startade "Barn till varje pris?" på SVT och om ca en vecka börjar "Drömmen om ett barn" på TV3, båda om samma ämne. Jag tycker det är jättebra! De som lever med detta behöver få veta att det finns många, många andra i samma situation och kanske blir det också lite mindre "tabu" att prata om. Förhoppningsvis tittar också många som inte är drabbade och får lite mer förståelse för dem som är det.

Själv satt jag i soffan med Oskar sovandes i famnen och jag kramade honom lite extra flera gånger när minnena välde upp. Starkaste minnena kom vid sekvensen där en tjej satt och väntade på samtal från sin läkare angående hur hennes ägg klarat befruktningen. Att vänta på ett sådant samtal är ren och skär tortyr, att sedan få beskedet att inga ägg överlevt är något jag önskar att ingen människa skulle behöva uppleva. En tankeställare fick även jag när de intervjuade en man som ville ha barn, men som var ensamstående. Även om man som ensamstående kvinna i Sverige inte får insemineras så finns ju möjligheten ändå om man beger sig utomlands, tex till Danmark. För en man i samma sits är situationen såklart än mer hopplös.

Man fick också se en diskussion mellan en psykolog, ordföranden för föreningen Barnlängtan och en kvinna som inte ville ha barn. Det var ganska intressant och frågan om hur IVF behandlingar ska finansieras kom upp. Det är en stor och svår fråga såklart, det enda jag tycker känns helt självklart är att samma regler ska gälla oavsett var man bor i landet. Fast jag själv längtat efter barn i ca 20 års tid så förstår jag att alla inte känner så och jag tar inte för givet att alla vill. Men jag reagerade på en del saker "den frivilligt barnlösa kvinnan" sa i diskussionen. Hon tyckte inte att behandlingar skulle sponsras för att alla par som gör behandlingarna inte verkligen längtar efter barn utan bara vill ha barn för att det "ska" vara så. Nu kan jag såklart inte tala för alla men jag är tämligen säker på att ingen, eller i alla fall ytterst få, ger sig in i IVF-cirkusen utan att verkligen vilja och längta. Det tär så pass mycket på en, pyskiskt, fysiskt (kvinnan) som par etc så jag har svårt att tro att det är något man orkar med om man inte verkligen brinner för det. Det är svårt nog att orka med även om man gör det.

Jag hoppas som sagt att frågan kommer att diskuteras mer, och även att man utreder möjligheterna till behandling och hur mycket man ska få betalt och när man ska börja stå för det hela själv. Jag funderar mycket på det här till och från och jag ska inte säga att jag vet tvärsäkert vad jag tycker är rätt och fel. Men faktum är ju att Ofrivillig barnlöshet är klassat som en sjukdom, som man dessutom inte gjort något för att själv orsaka. Då borde man också ha rätt till behandling kan jag tycka. Om man tex kör rattfull, krockar och orsakar sig själv svåra skador är det ingen tvekan om att man ska få behandling gratis. Om man röker som en bortsbindare och som följd får lungcancer ska man självklart inte betala för sin behandling. Om man sysslar med någon idrott med hög skadebenägenhet och gång på gång blir drabbad så är det ingen som förväntar sig att man ska hala upp plånboken. Men om man har dåliga spermier eller trånga äggledare då får du begränsad hjälp. Nej, det går inte att likställa helt och hållet såklart, jag bara spånar och sår lite tankefrön.

Nu ska jag gå ner till mina pojkar och återigen tacka min lyckliga stjärna för att vi har fått Oskar och inte behöver utsätta oss för fler behandlingar eller läsa på mer om adoption!

Härlig service!

2011-09-25T21:14:00.002+02:00

Vi var på Bottleshop i Danmark idag för att handla inför dopet och till oss själva mm. Det mesta vi handlade var i backar och lådor men vi hade ett par flaskor whisky som vi köpt till min far som vi hade "löst". Precis efter kassan stod det pallar med gamla lådor från golv till tak, hur mycket som helst. Jag tog en sådan för att ställa våra två flaskor i så att de inte skulle gå sönder under transporten hem. Då hojtade killen i kassan till (med risk för felstavad danska): "Nej, vi bruger icke kasser hvis man har mindre än 4 flasker". Så efter att ha handlat för dryga tvåtusen spänn fick vi alltså inte ta en j-a begagnad tomkartong för att vi hade färre än 4 lösa flaskor. Really?!? Visst, inget jätteproblem men den här typen av idiotisk dålig service retar verkligen gallfeber på mig!

Nu blev jag väl extra irriterad för att jag är sinnessjukt trött! Tidigare har amnings-/sömnbristtröttheten inte varit något större problem men i slutet av veckan och i helgen har jag varit så trött att jag hållit på att bli galen. Igår morse satte jag mig upp för att ge Oskar en liten slurk innan han och Henry skulle ut och gå. Men när Henry först gick för att byta blöja orkade jag helt enkelt inte sitta upp utan bara gled ner åt sidan och la mig på hans kudde. Natten innan somnade jag medan Oskar åt. I halvsömnen insåg jag att huvet fallit ner så hakan låg mot bröstkorgen vilket ju är hyfsat obekvämt. Jag tänkte att: "Du måste lyfta huvet, det gör ont", men jag kunde inte göra det, tog ett bra tag innan jag piggnade till. Så även om jag skulle velat skriva lite om fotboll också så hoppar jag över det, behöver en tidig kväll ikväll. Tandläkarbesök på morgonkvisten stundar imorgon.

Dykning och "islossning"

2011-09-21T22:15:00.004+02:00

Dyket för Oskar idag gick hur bra som helst! Han såg väldigt förvånad ut när han kom upp till ytan, frustade lite, men blev inte alls ledsen. Det märks att det tog på krafterna, han slocknade innan vi hunnit lämna badet och nu har han sovit som en stock i 3 timmar.

Han somnade alltså ungefär när MFF:s match mot HBK började och missade då Malmös målkavalkad. Härligt att det äntligen lossnade, det har ju varit minst sagt si och så med målgörandet den här säsongen. Inte minst kändes det viktigt att Ranégie och Wilton var bland målgörarna.

Med risk för att vara tjatig måste jag återigen klaga på kommentatorn, denna gången på CSports. Killen led av oral inkontinens alternativt mundiarré och pratade om det mesta utom det som pågick på plan. När han började snacka tennisspelare för att Miljan som just bytts in är Serb höll jag på att flippa ut totalt. Och om man nu ska försöka stila genom att slänga faktia omkring sig kan man i alla fall försöka få det rätt. två gånger pratade han om Jimmy Durmaz bror Sharbel Tuoma som gjort mål i en annan match. Eftersom han inte hörde mina protester från TV-soffan var det lika bra att han blev rättad av Jimmy själv. Sharbel är Jimmys morbror...
När han pratade om Svenska cupen slog det mig - hur i hela friden skulle man löst det om MFF tagit sig vidare även i svenska cupen? Man har ju redan ett orimligt spelschema, hur skulle man ha kunnat klämma in ännu fler matcher? Nu är det ju inget problem eftersom MFF, som vanligt senaste åren, inte alls lyckades i cupen, men ändå...

Det händer grejer...

2011-09-20T22:00:00.001+02:00

Idag vände sig Oskar från rygg till mage för första gången! Visserligen hade han lite hjälp på traven, han låg med huvet på den lilla "kudden" som finns i babygymmet men ändå. Denna gången blev han inte alls lika chockad som när han vände sig fran mage till rygg, nu lyfte han bara nöjt på huvudet och la sig och kollade läget.

Han visar nu jättetydligt att han känner igen och känner sig trygg med mig och Henry. När man sitter ansikte mot ansikte med honom skiner han som en sol (tills jag tar fram en kamera och försöker föreviga det) och "pratar" som en riktigt pratkvarn. Han blir jätteglad när man kommer fram till säng eller babysitter och han förstår att han ska få komma upp. Mysigt!

Imorgon är det dags för dyk på babysimmet - det ska bli spännande att se hur han reagerar på det. Nästa vecka är det dags för mätning och vägning på BVC för första gången på en månad. Vi fuskvägde lite häromdan och han ligger och nosar på 7-kilosvallen nu. Längden är svår att bedöma men han har vuxit en hel del vilket märks på kläder och han börjar nu använda en del storlek 62. Mindre spännande är det samma dag är dags för första sprutorna. Stackars liten...

Lite mer ljud i skällan.

2011-09-20T20:27:00.003+02:00

Henry och jag har varit väldigt bortskämda med att Oskar varit en väldigt tyst och snäll pojk. Under sina fösta cirkus 10 veckor har han i stort sett bara skrikit när han varit hungrig och när han haft ont i magen. Men sen ett par veckor så är det inte helt enkelt att få den lille killen att sova så här sött.
Han har börjat skrika betydligt mer, främst på kvällen när han är trött men också i vagnen när han är på väg att somna. Den lille godingen vill helt enkelt inte sova. Han kan ligga och ha ögonlock som är på väg att falla ihop, då rycker han till, spänner hela sin starka lilla kropp som en båge och vrålar, vrålar och vrålar lite till.

Missförstå mig inte, han är fortfarande snäll och väldigt lätthanterlig för det mesta. Men man blir så ledsen och frustrerad när han blir så otröstlig och man inte verkar kunna göra nånting för att hjälpa honom. Det finns väl flera teorier om vad det beror på. Han blir mer och mer medveten, tar in mer intryck och blir då lättare övertrött? Han har vuxit mycket på kort tid och kanske har växtvärk? Lite mammasjuk? (Han kommer lättare till ro hos mig på kvällen än hos Henry).

Det är inget större problem, peppar peppar så skriker han inte så här på nätterna och under dagarna är han go, glad, ler och skrattar. Men det blir ju tråkigt för Henry som nästan bara träffar honom ilsken och det kan blir frustrerande för mig att inte få saker gjorda på kvällen heller när han bara vill vara hos mig. Men, vem vet, det kanske går över lika fort som det började. Eller så blir det sju resor värre. :-) Hur som helst så är det inget vi inte kan hantera. Han är fortfarande goast i hela världen!

Släkten är värst...

2011-09-12T23:30:00.002+02:00

Kunde inte familjen Dahlin nöjt sig med en fotbollsspelande son? Johans bror Erik som i söndags vaktade IFK Göteborgs mål gjorde det alldeles, alldeles för bra för min och andra MFF:ares smak... Typiskt att han skulle göra sitt livs match just när han mötte brorsans lag.

Sen kan man ju tycka att vi borde lyckats sätta dit något mål ändå med alla de chanser vi hade. Vi är långt ifrån effektiva den här säsongen...

Jakten på den "Förbjudna" tummen

2011-09-12T22:24:00.003+02:00

Oskar har haft napp redan från andra dygnet, mycket beroende på att han hade ett sånt enormt sugbehov att han höll på att suga sönder mig direkt på BB. Vi gav honom nappen för att jag skulle få någon som helst paus från ammandet, annars hade han nog kunnat ligga vid bröstet dygnet runt. Men tanken är att nappen ska fungera som tröst och inte sitta i dygnet runt.

Något som vi velat undvika däremot är sugande på tummen. Det känns helt enkelt svårare att vänja honom av med när den dagen kommer, svårare att ha koll på. Han har, redan från början, gjort några tappra försök att hitta tummen men har bara lyckats ett par gånger, oftast har hn haft tummen inklämd i den knutna handen. De senaste två veckorna har han börjat suga mer och mer på händerna, han har kört in nästan hela handen i munnen, men fortfarande inte fått kläm på var den där lilla tummen håller hus.

Men så idag när mamma och jag gick med honom i vagnen så gick det upp ett ljus för honom och plötsligt slank tummen in i munnen. Jag plockade ut handen och gav honom nappen. Två sekunder senare slog han ut nappen och lyckades pilla in tummen igen. Så höll vi på ett antal gånger innan jag gav upp för stunden och lät honom sutta lite, vad ska man göra? Än så länge är det på en ganska lugn nivå, han ligger inte med tummen i munnen hela tiden så vi får väl avvakta och se. Blev också påmind om att vi faktiskt fick se honom suga på tummen redan i magen när vi var på 3D ultraljud så han hade ju vanan innan vi kunde påverka honom.

Det går inte att komma ifrån att det ser ganska sött ut eller hur? :-)

Liten blir större

2011-09-10T21:59:00.003+02:00

Sedan han var ett par veckor gammal har Oskar sovit i den vagga som en gång (år 1908) gjordes till min mormor. Men nu har vår lilleman vuxit så mycket att han inte får plats där längre, när han sträcker på sig slår fötterna i kanten. Dessutom kastar han så mycket med huvet när han ska till att somna så jag är rädd att han ska slå huvet i vaggan. Så inatt blir det premiär för att sova i spjälsängen. Nu inser man verkligen hur mycket som hänt med vår lille plutt sen han kom till världen! Den översta bilden är tagen 7 juli, dvs för nästan precis två månader sedan, den understa är tagen idag. Liten har definitivt blivit större!

Ett skratt förlänger livet

2011-09-06T18:00:00.006+02:00

Ja så sägs det ju och idag hörde jag ett skratt som kanske inte förlängde livet men definitivt förgyllde det. Det kom, inte helt ovänta, från Oskar. Vi satt och busade i soffan, jag blåste honom på halsen och istället för det ljud som kanske mest kan liknas vid en nöjt mini-tjut som han brukar få ur sig så kom det ett litet, kort, kluckande skratt. Det mysigaste ljud jag har hört! Då kan man köpa att han i övrigt varit lite smågrinig idag.
Lyckades såklart inte föreviga när det hände så istället blir det en bild som är tagen inför senaste MFF-matchen. På bilden sitter han i knät på Anna som gett honom den fina tröjan han har på sig. Han har också lyckats hitta ett par andra nya ljud som han testade i morse och han lyckades nästan vända sig från rygg till mage trots att han låg på vår säng som egentligen borde vara för mjuk. Duktig kille!

Hur tänkte man där?

2011-09-06T16:08:00.003+02:00

Domen efter den avbrutna matchen mellan MFF-DIF är, för att uttrycka det milt, underlig. Man är i den närmaste säkra på att knallskotten som avbröt matchen kom från DIF läktaren. Det kan dock inte bevisas till 100%. För att då inte straffa DIF utan 100%-iga bevis straffar man istället MFF genom att spela om matchen från start, dvs den 1-0 ledning MFF hade då matchen avbröts är puts väck! Än mer "imponerande" är att det krävdes 5 veckors tankearbete för att komma fram till denna lösning. Undrar vad domen blivit om de hade tvingats peta fram den snabbare? Läs ytterligare tankar om beslutet här på Ole Törners blogg på Skånskan.

Glad trötter

2011-09-05T20:57:00.003+02:00

Idag har Oskar varit en trött kille. Inte så konstigt egentligen, vi har varit iväg både fredag, lördag och söndag och det har blivit en del störd sömn när han lyfts in och ut ur bil tex. Men när han väl varit vaken har han varit världens charmtroll! Han har smajlat och framför allt pratat massor! Känns lite hemskt att inte kunna svara, jag har bara kunnat titta på honom och kramas och klappa och lille gubben kan ju inte förstå varför. Men det är ju övergående. Han är bara goast i världen vår kille! Bilden är inte från idag men får vara med ändå för att det är en sån mysbild. Han njuter verkligen hos sin pappa!

Lite nya bilder

2011-09-05T15:09:00.017+02:00

Vet att det finns en del som följer vår lilla familj på avstånd och som gärna vill följa vad som händer med vår lille knoddis. Jag har varit lite dålig på att uppdatera men här kommer lite bilder från senaste tiden. (Har inte haft tid att fixa med bilderna så ni får stå ut med lite röda ögon).

Det är inte alltid kul att byta blöja men ibland kommer han på att det finns en mysig mobil med djur att titta på och då kan han bli så här glad:

Nu när Oskar börjar få en smula mer kontroll över sina rörelser så har han börjat fatta tycke för snuttisen han fick av min fd kollega Jenny. Lägger man den hos honom när han ska sova eller är ledsen så fattar han den ofta i ett fast grepp i handen eller under armen.

Den lystrar förresten till namnet Åke... Henrys idé...

Att vända sig från mage till rygg är inte helt enkelt...

Men tar man i ordentligt så går det till sist!

Det hjälpte inte att Oskar gjort sig så här fin, landslaget förlorade ändå.

Men han ger inte upp, imorgon åker bodyn på igen!

Så här spännande tyckte Oskar att hans första utlandsresa var... Han sov sig igenom i stort sett hela Helsingörsresan, vaknade bara till kort vid slottet men då bara för att han var hungrig, vad annars...

Ingen röst :-(

2011-09-05T09:39:00.002+02:00

När jag blir förkyld brukar jag alltid, efter ett par dagar få en jävulsk hosta. Hostandet dygnet runt brukar sedan leda till heshet och har också några gånger fått mig att tappa rösten.

De senste dagarna har jag varit småförkyld med lite ont i halsen, men på kvällen bröt det ut och jag blev totalt igentäppt i näsan, fick feber och frös. Dock ingen hosta. Vid en av amningarna inatt sa jag något till Henry som också vaknat och insåg då att rösten var kass. Har inte sagt många ord sedan dess men nu märkt att rösten är mer eller mindre helt borta. Känns lite läskigt att den försvinner utan att jag hostat, kanske nåt skit som satt sig direkt på stämbanden då. kanske får avvakta en dag och sen ringa farbror doktorn. Eller, ja, Henry får ju ringa antar jag, jag kan ju inte prata med dem. Hur gör man då om man inte har någon annan hemma förresten? Intressant dilemma...

Det är sjukt jobbigt att inte kunna säga ett enda ord. Folk skämtar mycket om det när man pratar om det, men jag tror inte man förstår hur komplicerat och jobbigt det blir att inte kunna säga ett enda knysst. Prova en timme eller två får du se, och då utan fusk, inte ett endaste litet ord! Nu är det sju resor värre än tidigare, känns så hemskt att inte kunna prata med Oskar, inte kunna säga tröstande saker när han blir ledsen, inte kunna svara när han "pratar" osv. Hoppas skiten försvinner fort!

Härlig semesterdag!

2011-09-02T17:15:00.007+02:00

Äntligen en dag utan regn och där solen till och med kikade fram lite. Vi har varit en tur i Helsingör över några timmar. Det var så himla skönt att bara gå och strosa och mysa utan att ha några tider att passa. Det blev lite pölse och lite glass också för oss vuxna. Oskar verkade måttligt imponerad över att vara utomlands för första gången. Hans bild av Danmark är insidan på vagnen, han sov hela tiden förutom när han vaknade till en gång för att äta och få blöjan bytt. Men vi klagar inte, det innebär att han nu är pigg och glad här på tidig kväll, just nu hör jag honom ligga och "prata" med Henry inne i sovrummet, alldeles nyss låg han på mage och lyfte huvudet högt från sängen. Stark som en oxe är den lille krabaten.

De senaste nätterna har inte varit så roliga, han har lyckats dra på sig sin första förkylning. Han är inte jätteförkyld, men tillräckligt för att han ska vakna av att han snörvlar och hostar. Dessutom låter det så läskigt när han andas att jag knappt sover något alls. Japp, jag är fullt medveten om att jag är hönsmamma!

Ikväll är det landskampsdags, och Oskar har dagen till ära på sig sin body med svenska flaggor för att stötta laget. Hoppas han kan ge lite tur till dem. Vill inte ha läskiga avgöranden i sista minuten som tidigare har skett mot Ungern. Visst gillar jag spännande matcher men något mindre spännande vore att föredra.

I MFF lägret har det ju hänt en del under silly season. Det första nyförvärvet, Miiko Albornoz, har vi redan fått se lite av i ett par inhopp och han verkar definitivt lovande, särskilt med tanke på att inhoppen inte varit på hans "riktiga" plats. Men ännu mer spännande är såklart värvningen av Mathias Ranégie, allsvenskans skytteligaledare. Vi har defintivt varit i behov av att förstärka på forwardfronten och har dessutom gjort pinsamt lite mål så här långt i år. Visst, det finns inga garantier för att han ska lyckas även här men det på förhand känns det som en kanonvärvning. Antar att vi får se mer av honom på torsdag.

Nu kan jag inte hålla mig ifrån mina två hjärtan längre, nya bilder och mer uppdateringar får vänta. Ni får hålla tillgodo med en två veckor gammal Oskar-bild från när vi var i Simrishamn så länge.

Inte sådär vansinnigt smart...

2011-09-01T22:51:00.003+02:00

Den som kom på idén att skapa vita bebiskläder som bara tål att tvättas i 40 grader kan a) inte vara specielt begåvad och / eller b) har troligen inga barn själv. Upplysningsvis så kräks och bajsar de små liven en hel del = mycket fläckar = svårt att få rent.

Nu frågar sig kanske vän av ordning varför jag då köpt något så opraktiskt? Det har jag inte, vi har fått kläderna i present och de är hur fina som helst, det är bara lite drygt att behöva köra både fläckborttagning, förtvätt och program för extra smutsiga plagg för att göra dem presentabla igen!

Vändningen

2011-08-28T11:06:00.003+02:00

I torsdags la vi Oskar på en filt på mage för att träna lite. Han lyfte som vanligt huvudet en bra bit från golvet, men började nu även kämpa för att vrida sig åt sidan. Vi har sett att han försökt börja vända sig från rygg till mage tidigare vilket ju också läkaren konstaterade. Nu låg han och vred och bände och kämpade som en liten tok. Jag tog fram kameran och fick ett par bilder (ska lägga in dem när vi rett ut allt med vårt nya bredband och våra datorer). Henry sa: Det dröjer inte länge innan han klarar det. Han fick rätt men ingen av oss hade väl räknat med att det skulle gå SÅ snabbt. Knappt hade han hunnit säga färdigt meningen så flög lilleman över från mage till rygg. Han blev själv väldigt förvånad och sen lite rädd och började gråta så jag tog upp honom direkt och fick därmed ingen "efter-bild".

Det är en väldigt snäll och duktig kille vi har. Igår var vi på kalas hemma hos Henrys föräldrar. Där var ca 35 personer i ett fest-tält och en ganska hög ljudnivå och många var såklart nyfikna på vårt lilla hjärta och han vandrade en period från famn till famn. Inte minsta lilla protest eller tår kom från vår lille knodd på hela kvällen. Han bara låg och jollrade och tittade sig omkring och när han sen väl somnat så sov han som en stock. Så skönt! Dock märker man att han reagerar lite på allt ljud även om han inte visar det när han är där, han blir lite "dagen-efter"-har svårt att komma till ro och sova dan efter en fest. Vi får väl se om Henry kan få honom att slappna av. Det vore bra om han kan sova lite, i eftermiddag kommer Anna hit för att käka och kolla på fotboll och då är det ju trevligt om han är på humör. Men är han inte det så är det bara att gilla läget!

Att köpa eller inte köpa...

2011-08-23T23:09:00.007+02:00

... var frågan här hemma under dagen. Alltså om vi skulle köpa hem MFF:s hemmamatch mot Zagreb eftersom vi inte har TV10. En anledning till tveksamheten var att vi haft strul med datorer och internet, senaste allsvenska matchen köpte jag men fick inte se mer än ett par sekunder. Nu verkade det ha ordnat sig, men jag hade blivit galen av mer strul. Men jag var också så rädd att det skulle bli tal om ännu en utskåpning och det skulle gjort mig så himla ledsen för spelarnas skull, de har haft det tufft nog den här säsongen. Samtidigt fanns det i bakhuvet att om MFF skulle lyckas vända 1-4 underläget så skulle det vara en enorm bragd och en match man inte ville missa. Nyfikenhet, kärlek till di blåe samt att hoppet är det sista som överger människan avgjorde och vi bestämde oss för att se matchen via viaplay.

Ojojoj så glad jag är för det beslutet, även om vi inte nådde ända fram! Annars hade jag missat den fantastiska kämpainsats som killarna gjorde idag. Jag hade inte fått se hur man tagit sig samman och skakat av sig det som hände i Zagreb. Jag hade inte fått uppleva hur hela Swedbank Stadion kokade av stöd och kärlek. Jag hade inte fått se hur unga spelare som Pontus Jansson visade vägen i kapten Anderssons frånvaro. Det jag hade sluppit se var tårarna i ögonen på killarna efter matchen.

"Att falla med flaggan i topp... får en nästan att må dåligt" (eller något i den stilen) sa en fruktansvärt ledsen och besviken Norling efter matchen. Och när vi nu var så vansinnigt nära ett 3-0 mål så känns ju de där enkla målen, särskilt det sista, vi släppte in på bortaplan så fruktansvärt onödigt. Nej, det är inte säkert att den här matchen hade utvecklat sig likadant om resultatet i den matchen blivit ett annat. Men man kan inte låta bli att älta alla de där "tänk om".

Det blir en tung kväll och natt för våra himmelsblå killar. Det är bara att hoppas att de lyckas skaka av sig besvikelsen innan nästa allsvenska match och att de kan ta med sig den här prestationen in i Europa League.

Går och lägger mig med en känslomässig blandning av tomhet och stolthet...

Vår lille goding

2011-08-21T21:07:00.012+02:00

Imorgon är det 8 veckor sedan han föddes vår älskade knoddis. Idag var vi på BVC för läkarkoll och sedvanlig vägning och mätning. Han följer sina kurvor exakt vilket innebär att han nu sprängt 6-kilosgränsen. Drygt 6,1 vägde han idag vilket känns när man bär omkring på honom. Storlek 62 funkar fortfarande bra, byxor kan han fortfarande ha 56:or - han har lång bål medan armar och ben inte riktigt vuxit i samma takt än. Eller så har han korta armar efter sin mor, vi får väl se hur det utvecklas. Här ser ni honom i den fina MFF tröjan han fått av Anna.
Utvecklingen fortsätter, såklart, med stora steg och det är så himla spännande och mysigt att följa allt som händer med honom! Nu kan han ligga och titta oss in i ögonen ganska länge, han fyrar av en del leenden och jollrar som bara den. Man hör också ganaska tydligt på jollret vilkt sinnesstämning han är i. Han kan ligga själv emellanåt utan att bli ledsen och han tycker att det är rätt kul att ligga och kolla på grejerna i babygymmet. Då och då lyckas han lappa till någon av figurerna och då tittar han storögt efter ljudet de för med sig.

Han är riktigt, riktigt stark också. Han håller upp huvudet jättefint när han ligger på mage om han är någorlunda pigg. Han sparkar också som attan med benen både när han ligger på mage och rygg och häromdan förflyttade han sig faktiskt några centimeter framåt på babygymmattan när han låg på mage. Idag konstaterade läkaren också förvånat att han redan är på hyfsat god väg att lyckas vända sig från rygg till mage.

Han har fått lite, lite mer hår och nu syns det tydligt att han ärvt hårfärgen efter sin far, dvs rött. Hans ögon är stora, stora och mörkt blå. Behöver jag nämna att han är finast i hela världen?
Det är inte lätt att hinna fånga de där leendena på bild men här är ett från när vi låg och mös på sängen i Simrishamn:
Och här är ett mindre lyckat försök:

Att busa med Evelina när vi kom hem till Tornhill var superkul och gav också en del goa smajl!

1 år och 3 dagar...

2011-08-20T20:45:00.010+02:00

... har vi varit gifta nu Henry och jag, 18 augusti sa vi ja till varandra. Och vilket år det varit! Då väntade nästa jobbiga IVF:behandling runt hörnet och information samlades in för eventuell adoptionsprocess. Nu har vi en underbar liten Oskar hos oss! Bättre kan det knappast bli!

Tanken var först att fira på Ringsjö Värdshus där vi gifte oss. Men när Henry fick semester några dagar tidigare än väntat bestämde vi oss för att ta en "minisemester" och vi bokade in oss på Hotell Svea i Simrishamn. Det var jättemysigt och vi åt fantastiskt god mat i restaurangen på kvällen. Oskar skötte sig exemplariskt och sov under middagen, vaknade lagom tills jag svalde sista tuggan, så fick han också lite käk och sen somnade han igen till kaffet. På morgonen var han vaken under frukosten men låg bara snällt och tittade och jollrade. Så här finklädd var han vid middagen:

Mer Oskaruppdatering blir det imorgon, nu ska jag ner till mina två älsklingar!

Utvecklingen fortsätter

2011-08-15T08:13:00.006+02:00

Det händer saker hela tiden med den här lille mannen som imorgon blir 7 veckor gammal. I fredags fick jag mitt första leende och det gick rakt in i hjärtat, tror till och med det kom en liten tår i ögonvrån. Visst har han smålett och sett nöjd ut innan men här låg han och tittade mig rakt in i ögonen och fyrade sen av ett praktfullt leende som varade nån sekund. Obeskrivligt underbart! Har försökt fånga på bild när han ligger och småler men inte lyckats ännu. Men mycket bilder blir det! Som förälder tycker man ju att det mesta han gör är helt underbart och bara måste förevigas. :-) Fast något som inte är underbart just nu är nätterna. Just som han börjat äta lite mer sällan så börjar han vara vaken av andra anledningar. Vår lille prins har lite problem med sin mage nattetid. Normalt sett har han inga som helst problem att göra sig av med det han ätit, tvärtom så går det åt så mycket blöjor att vi nästan borde söka sponsring av nån av blöjjättarna. Men på natten händer det ingenting och han vaknar framåt morgonen med magknip och ligger och kämpar som en tok för att lyckas klämma ur sig något. Eller framåt morgonen... De senaste dagarna har kl 04.30 bytts mot kl 02... Det blir en hel del massage, ibland amning och annan hjälp innan han lyckas slappna av. Jag tycker jättesynd om honom och man känner sig rätt hjälplös när man ser honom ligga och kämpa. Lite, lite synd om mig själv tycker jag också. Även utan magproblemen var sömn en bristvara och nu börjar jag känna mig rätt sliten och jag ser också på bilder att jag har klädsamma påsar under ögonen. Förhoppningsvis rättar det till sig snart, på BVC trodde de att det kunde bero på att magen inte vant sig vid att han äter mer sällan på natten.

På onsdag börjar Henry semester och det ska bli så mysigt att få umgås hela familjen Flykt under flera veckor. Det blir skönt att vara två på dagarna så man får händerna lediga ibland till att göra nytta. Nu börjar det i och för sig att bättra sig även på den fronten. De senaste dagarna har Oskar, om han inte är för trött, kunnat roa sig själv korta stunder i babygymmet, babysiter eller i vaggan. Där ligger han just nu och låter därmed sin mor uppdatera bloggen, ett bra sätt inte bara att hålla vänner och bekanta uppdaterade om vad som händer utan även något vi själva kan titta tillbaks på och se vad som hänt. Har blivit tipsad om att föra dagbok eftersom dagar och veckor försvinner på något sätt samman i en mysig dimma så här i början av föräldraskapet och det här får vara min variant. Nu börjar min lille goding knorra ytterst missnöjt i sovrummet, han tycker väl att han varit övergiven tillräckligt länge, så det får räcka med uppdatering för denna gång.

Slagen hjälte...

2011-08-14T22:00:00.002+02:00

Har Superman drabbats av kryptonit? Faktum är att vår lille goding, för dagen inte iklädd MFF-kläder utan Supermanbody, tröttnade lite när Zuperman Zlatan bytts ut. Han slocknade på Henrys mage.

Och den ljusnande framtid är vår!

2011-08-14T20:45:00.002+02:00

Sitter med rysningar av välbehag efter MFF:s träningsmatch mot Milan. Ja, det är en helt annan sak med tränings- än tävlingsmatcher, många pelare ger kanske inte de där sista procenten och resultatet spelar ingen roll. Men jag är ändå galet imponerad av det våra unga killar presterar, framför allt i andra halvlek! Så respektlöst, så tufft, så skickligt och så enormt lovande inför framtiden!

Radiokommentatorer

2011-08-08T18:31:00.003+02:00

Jag vet att jag har gnällt på dem innan, kommentatorerna på sr.se men jag kan inte låta bli att göra det igen...

Matchen i lördags blev inte riktigt som jag tänkt mig. Då talar jag inte bara om resultatet utan också om hur jag fick "avnjuta" den. C Sports hade nåt fel på sin sändning så jag blev snuvad på att se första halvlek och andra var sändningen kass. Det blev alltså att vända sig till sr.se igen.

Jag vet att man borde vara tacksam att det nu förtiden går att följa matcherna även om man inte har möjlighet att vara på plats. Men de kommentatorer som anlitas till livekommenteringen på sr.se är under all kritik. De i lördags var nog de värsta hittills. Förutom att de var allmänt förvirrade så hade de noll koll på Malmös spelare, eller så har Per Ågren varit ute och shoppat en väldig massa spelare som jag inte stött på ännu...

Daniel Nilsson (Larsson) var snabb och farlig i vårt anfall, Dusan Melisheck (Melichárek) gjorde en del fina räddningar och Ferreira (Wilton Figueiredo?) missade en del passningar. Flest namn fick vårt stackars mittfältare Miljan Mutavdžić. Ja, jag inser att det inte är ett lätt namn att uttala men att det skulle uttalas Mustadich är väl inte särskilt troligt och hur man lyckas få förnamnet till Milko övergår mitt förstånd...

Man kanske inte ska ha för stora krav men att man är något sånär påläst och att man kan läsa innantill är väl inte för mycket begärt eller?

Rultiga lår och frestande tummar

2011-08-06T15:45:00.002+02:00

Så här trötta var mina killar igår när vi skulle ha fredagsmysigt här hemma. Jag var väl också hyfsat sömnig efter ett par slitiga dagar (berättar mer om det en annan dag), men det fanns inte plats för mig i soffan. Men jag klagar inte, idag fick jag min numera traditionella extrasömn på egen hand på morgonen. Som vanligt guld värd efter alla turer nattetid med matningar och andra saker som får en liten 5 1/2 veckors skruttis att väcka sin mamma.

Oskar börjar nu få riktigt tjocka och rultiga lår, sånt där supermysigt bebishull som är så härligt att klämma på! Det är inte bara på låren han lagt på sig, även magen är lite rundare och ansiktet är klotrunt med bulliga kinder. Skönt att veta att jag producerar tillräckligt med mat. För nån dag sedan vägde han 5,5 kilo, vilket innebär att han följer sin viktkurva, det är alltså inget överdrivet hull han lagt på sig.

Han börjar kunna greppa lite bättre kring saker, han kan ligga och hålla i sitt gosedjur tex och helst ska det såklart in i munnen. Han är också väldigt pigg på att köra in händerna i munnen, även när han ammas och då blir han snabbt sur när han inser att det inte kommer nån mjölk... Igår när han halvsov låg han också och gojsade runt med händerna i munnen och efter en liten stund insåg jag varför. Han försökte komma åt sin tumme och lyckades till sist och låg där och mös med tummen i munnen. Det såg så sött ut att jag inte hade hjärta att ta ut den på ett tag trots att vi egentligen inte vill att han ska ta för vana att suga på tummen. Känns lättare om han tröstar sig med napp, den borde vara lättare att vänja honom av med, tummen kan man ju liksom inte ta bort...

Jag har äntligen fått tid och ro till att testa mjölkpumpen jag fått låna och det funkade alldeles utmärkt. Tanken är att jag ska pumpa ihop till ett litet lager i frysen så att jag såsmåningom kan försvinna iväg ett par timmar utan att det blir panik för Henry om Oskar blir vrålhungrig (vilket han ju blir då och då...

Imorgon ska vi långt om länge försöka få till ett hand- och fotavtryck från knoddisen. Hur det ska gå till med en sån sprattelgubbe förstår jag inte men det är värt ett försök. I båda hans "Min första tid" böcker finns det plats för detta. Vi får väl försöka när han sover och vara beredda på att det kan kladda rejält!

Nu är det dags att se match! Frågan är om Oskar kommer att kräva konstant matning eller om han låter mig se den i fred och ägnar sig åt en av sina andra favoritsysselsättningar, dvs:

SOVA!

Snart matchdags

2011-08-06T14:41:00.002+02:00

Mycket MFF just nu! Tack vare C Sports så kommer jag att se matchen här hemma. De har dessutom den goda smaken att ge halva priset till alla oss som hade köpt matchen mot Djurgården som avbröts. Snygg gest tycker jag, det var ju knappast deras fel om man säger så.

Allsvenskan har onekligen kommit lite i skymundan efter den härliga prestationen att slå ut Rangers FC. Första matchen var killarna helt fantastiska, så stolt man var! Andra matchen missade jag tyvärr, fick dock rapporter från Lotta via sms, stort tack för det! Nu väntar nytt tufft motstånd, härlig utmaning dock och väldigt betydelsefullt för alla parter nu när det går lite halvknackigt (understatement) i Allsvenskan.

Kanske är det inte helt lyckat att MFF möter Milan 14/8, bara ett par dagar innan det är matchdags i CL-kvalet. Går det illa där så kommer det garanterat att komma gnäll och klagomål från en jävla massa folk om att man valt att spela en träningsmatch i ett så viktigt läge. Men ärligt talat, om vi inte hade gått vidare och det kommit fram att MFF valt att tacka nej till en träningsmctah mot Milan i Malmö där Zlatan garanterar att han spelar - vad hade folk sagt då? Det hade blivit lynchstämning. Efterklokhet är en lyx man inte har att tillgå när man fattar ett beslut. Nu får man såklart hoppas att killarna klarar båda delar. Efter att ha sett bortamatchen mot Rangers betvivlar jag det inte. Kan man spela så, mot ett sådant motstånd, med flera ordinarie spelare borta och unga killar som spelar på fel positioner, då är inget omöjligt!

Snart är det dags att sätta på Oskar MFF-bodyn, mig MFF tröjan och, förhoppnignsvis, njuta av ännu fler framgångar och bra spel!

En månad med Oskar

2011-07-29T19:27:00.003+02:00

Tiden går fort när man har roligt! En månad har han redan funnits i våra liv nu vår lille knodd Oskar och hjärtat är sprängfyllt av kärlek till det lilla livet.

Vi var på BVC idag och han växer som han ska. Idag vägde han 5280gr och han har nu blivit 60cm lång. En del kläder i stl 56 har börjat få väldigt djup urringning, dvs de börjar bli lite trånga och vi har börjat plocka fram kläderna i nästa storlek.

Det är så spännande att se hur han utvecklas. Det är små, små saker som händer men för oss är de stora. Som att han nu kan ligga och titta en in i ögonen betydligt längre. Eller att det nu börjar komma första tendenserna till "prat", det är inte bara ett ihållande skrik eller gnyende när han vill pocka på uppmärksamhet, ibland kommer det ett litet "joller", dvs en bebis sätt att prata.

Idag har han varit världens mysbebis. Han har känts harmonisk och blir inte så fort och lätt orolig och ledsen/ilsken. Kanske börjar vi landa lite i vår vardag knoddis och jag.

Imorgon är det lördag och då kommer Oskar och pappa Henry som brukligt på helgmornar att ta en promenix så mamma Åsa får en timmes ostörd sömn. Lyxigt som bara den!

Trevlig helg alla som läser, hoppas ni har det lika bra som jag!

Matchdags!

2011-07-26T19:29:00.004+02:00

Om en dryg timme är det dags för himmelsblått att ta sig an den allt annat än enkla uppgiften att försöka slå Glasgow Rangers FC. Är hyfsat avundsjuk på brodern som är en av Himmelrikets två utsända på plats. Men hur mycket MFF:are Oskar än ska uppfostras till så är det kanske väl tidigt att ge sig iväg till Skottland vid en månads ålder. Han har dock laddat här hemma med mig under dagen i sin fina MFF body han fått av morfar. Tack och lov har Sydsvenskan den goda smaken att sända matchen via weben. Nu återstår att se om vi kan lyckas koppla ihop mitt gamla härke till laptop med TV:n så vi får större bild. Fått låna sladdar och fått tydliga instruktioner så det borde lösa sig.

Framåt Malmö - Heja di blåe

Vi njuter av vår tempramentfulle goding!

2011-07-21T19:28:00.007+02:00

Tiden går väääldigt snabbt just nu. Jag ahr nog skrivit ett 10tal inlägg i huvet men har inte lyckats att få tiden (och orken) att sätta mig och faktiskt skriva ner det hela här på bloggen.

Oskar och jag myser om vardagarna. Det har varit lite varannan dag över unge herr Flykts humör. Ena dagen ligger han glatt och kikar på världen på egen hand i mjukliften eller babysittern när jag försöker få något gjort. Nästa dag är det helt omöjligt att lämna honom någon annanstans än ovanpå min kropp. Han kan sova som en sten på min mage, försöker jag sen lägga honom själv så tar det max 2 minuter för honom att vakna och protestera. Ljudligt. De av grannarna som inte hört via djungeltelegrafen att vi är hemma har insett det nu när altandörren stått öppen.
Han har ganska bra pipa vår lille son. Förutom när han lämnas ensam använder han den också när han är hungrig och det tar för lång tid för mig att få fram käket och ibland när det ska bytas, särskilt nu när navelstumpen bråkar lite så vi måste tvätta och smörja kring den. Men jag försöker lägga ner tankarna på att få något gjort, vill han ligga på min mage hela dagen så får han det. När allt kommer omkring är det ju ofantligt mysigt.

Han sover något lite mer om nätterna nu, men mer än sisådär 1,5-2 timmar i följd blir det sällan som mamsen får sussa ifred. nu har vi börjar låta honom somna i sin Snuggle nest när vi går och lägger oss. Men han har en tendens att försöka rymma från den (se bilden ovan) och har lite svårt att komma till ro där efter amningarna (troligtvis för att han känner matdoften från mig). Så nu har vi introduverat vaggan och det går riktigt bra. Så himla mysigt att vi kunde få använda den, det blir 4:e generationen som nannar där.
Tänk vad livet kan förändras! För bara ett år sedan var kändes livet ganska hopplöst och tungt. Varje dag såg jag sorgen långt därinne i Henrys ögon och visste att han kunde se samma sak i mina. Nu är det ett skinande glatt ansikte som syns i dörröppningen varje dag efter arbetsdagens slut! Henrys ögon lyser nu istället av glädje och jag vet att han ser samma sak hos mig! Att se honom mysa med Oskar hela kvällen, att se på varandra och bara le åt all den kärlek vi känner för vår guldklimp och för varandra - det är obeskrivligt stort!

Väluppfostrad pojke!

2011-07-13T21:02:00.002+02:00

Jag skulle inte ha klagat på gnällighet från min goding i förmiddags,jag tar tillbaks det. Dels så var det nog övertrötthet - efter en hyfsad sömnomgång på eftermiddagen där till och med jag fick sova en 20min så har han varit en betydligt gladare bebis. Nu på kvällen visade min älskling dessutom att han är enormt väluppfostrad och mammas pojke.

Klockan 19 var det dags för MFF att spela sin första match i Champions Leaguekvalet. Sydsvenskan hade den goda smaken att sända matchen och vi bestämde oss för att köpa hem den. Jag har inte sett en match på TV sedan maj, bara lyssnat på webradio så jag såg verkligen fram emot det. Klockan 18.50 krävde knoddis mat och sen har han sovit som en stock och reagerade knappt ens när jag vrålade till vid MFF:s 1-0 mål. Nu sitter vi och tittar på Sveriges semifinal och han sover fortfarande. Duktig kille!

On our own...

2011-07-13T12:37:00.003+02:00

Idag började Henry jobba så Oskar och jag har vår första dag hemma själva. Han är kinkig som bara den. All vaken tid ska spenderas fastklistrad på mig annars blir han galen . Även sovande tid ska helst spenderas i min famn. Tänkte ju annars försöka anamma det där att sova när barnet sover men det är svårt när han vaknar efter max 10 min ensam i en säng. Det var samma sak igår, antar att han inte tycker att hans mor behöver skönhetssömn? Att sova i sängen ensam när pappa ligger bredvid går däremot bra... :-) Nåja bara att gilla läget och mysa så mycket det går.

Oskar börjar bo in sig

2011-07-09T09:11:00.010+02:00

Nu har vår underbare kille varit hemma med oss i en vecka. Första dagarna kändes det overkligt och lite konstigt. Nu känns det redan som den naturligaste sak i världen att han är här hos oss, precis där han ska vara. Rutiner och dygnsrytm finns inte riktigt än, så att planera in saker på specifika tider får man helt enkelt lägga lite åt sidan. Men man märker att det händer saker i hans utveckling varje dag och det är så häftigt!

Första dagarna flackade blicken väldigt mycket, det var bara korta perioder som han lyckades fästa blicken på oss. Men nu tittar han oss ofta in i ögonen, det ser verkligen ut som om han försöker ta in vad det är för filurer han hamnat hos. Man märker också att han känner igen våra röster, när det är fler personer i rummet och vi pratar så reagerar han.

Att bada är supermysigt! Då kan man acceptera att bli tvättad ordentligt. Att gå upp ur badet är däremot inte roligt alls. Att bli tvättad med tvättlapp på skötbordet är däremot att likna vid tortyr om man ska tro unge herr Flykt. Ibland är det nästan lika jobbigt att byta blöja och / eller ta av och sätta på kläder. För ett par dagar sen upptäckte han leksakerna som hänger över skötbordet men än så länge går det inte att få honom att fokusera på dem. Ibland går det jättebra att ligga i mjukliften och bara titta och studera världen hur länge som helst. Ibland kan han verka sova riktigt djupt men om man så mycket som tänker på att lägga honom ifrån sig i mjukliften så vaknar han och protesterar högljutt. I såna lägen är det bara kropp mot kropp som gäller. Allra bäst är att ligga mage mot mage hos pappa. Hamnar han hos mig i ett sånt läge så kommer han på att han nog faktiskt vill äta en skvätt... igen...

Att ammas är definitivt favoritsysselsättningen. Han äter ofta, och äter gärna länge varje gång. Jag började få lite ont i axlar och armar, men vi hittade en amningskudde på Blocket som Henry var och köpte igår. Halleluja vad den underlättade. De bästa 75kr vi någonsin spenderat. :-) Det är, som vi tidigare konstaterat, en hungrig kille. Han brukar bli superilsk om maten inte är serverad direkt när han ber om den (helst innan). Men så inatt hände något. Jag vet ju inte om det är tillfälligt eller om det kan hålla i sig men han har inte skrikit otåligt efter maten en enda gång inatt och inte heller nu på morgonen. Han har gnytt lite men tålmodigt väntat på att jag ska bli klar för amning.

Bara ett par dagar kvar nu tills Henry ska börja jobba igen. Det blir såklart en ny omställning. Nu kan man be varandra att ta hand om lilleman när man behöver göra något. Men det kommer säkert att lösa sig, man får helt enkelt ta god tid på sig med allt man ska göra, och så får han acceptera att ligga och vänta i mjukliften eller babysittern nån gång ibland. Enligt sköterskan på BVC är det ok att han ligger korta stunder i babysittern, trots att man överallt läser att de inte ska göra det. Det underlättar onekligen eftersom han tycker att det är lite roligare än att ligga i mjukliften. BVC var på hembesök igår och allt var ok med Oskar. Han har gått upp nästan till sin födelsevikt igen så han verkar ju fått tillräckligt med mat trots att han nu klarar sig på "bara" amning. Vi fick en hel del information och fick svar på en hel del frågor vi hade.

Nu ska vi göra oss iordning för utfärd - det är dags att träffa farmor och farfar för första gången!

1 vecka har gått...

2011-07-05T12:00:00.003+02:00

... sen lilleman kom till världen. Det känns på ett som mycket längre sedan men på ett sätt så springer tiden iväg. Det är en snäll liten gosse, han gör för det mesta inte mycket väsen av sig utom när han tycker att maten dröjer för länge. Och hungrig är han ofta! Vissa perioder är det amningsmaraton. Jag hinner inte med mycket annat än att mata honom, få honom att komma till ro, få i mig nåt att dricka och kanske äta för att ladda batterierna och sen är han hungirg igen. Tidigare var ju rekommendationen att man skulle ge mat var fjärde timme. Tillåt mig småle och smila en smula... Hade jag väntat 4 timmar med att ge Oskar mat när han har sina hungriga perioder så hade killen raskt lärt sig gå och så hade han sprungit till spisen och kokat välling. Aldrig att han hade gått 4 timmar utan käk! Ibland känns det som att han inte får i sig tillräckligt men igår kunde vi konstatera att han lagt på sig lite hull både kring ansikte och på sina "fågelben" så han lider nog ingen nöd. På fredag kommer de hit från BVC på första kontroll och då kollar de ju bl.a. vikt vilket ska bli skönt.

Igår natt och idag på morgonen har han varit ganska grinig dock. Det är mat som gäller och däremellan så är det svårt att få honom att ligga själv och sova, helst ska han ligga ovanpå nån av oss. Och det får han ju gärna det lille underbare! Så nu ska jag gå o lösa av Henry så att han kan få gjort lite, själv har jag fixat med bank och Försäkringskassa - alltid lika spännande. :-) Nu ska jag ner till mina två hjärtan!

Två har blivit tre!

2011-07-02T13:53:00.006+02:00

28/6 kl 19.23 föddes äntligen vårt underverk! Efter 20 timmar av värkarbete utan framgång blev det mer bråttom och han togs med kejsarsnitt. Det var inte helt enkelt att få ut honom på detta sätt heller, det är en rejäl krabat nämligen! Inte nog med att han vägde 4590gr, han var också 57cm lång! Detta är verkligen kärlek i sin renaste form! Det är så mycket känslor som sprudlar i kroppen för denne lille krabat att det inte går att förklara. Vi är så lyckliga! Igår fick vi komma hem och nu ska vi landa, läka kroppen, hitta vardagen tillsammans och bara njuta av vår underbare gosse! Oskar ser fram emot att träffa all släkt och goa vänner efter hand, men just precis nu har han fullt upp med att lära känna mamma och pappa. Och så äta och sova. Det är meningen med livet för honom just nu. Och så här gött kan det vara att vila efter maten. Något för oss vuxna att ta efter kanske?

Oskar Flykt

2011-06-28

Snart dags vare sig han vill eller inte

2011-06-27T15:48:00.003+02:00

Nu har man gått här så länge och väntat, längtat, känt efter alldeles för mycket och undrat när den där lille busen till son har tänkt sig att titta ut. Imorgon är det två veckor sedan "beräknat födelsedatum" så då är det dags att åka in för koll. Beroende på hur allt ser ut kommer sedan förlossningen att sättas igång, om inte imorgon så i alla fall inom en hyfsat snar framtid. I Lund brukar man, efter vad jag har förstått, inte gå mycket mer än två veckor över. Men sånt varierar ju så det kan ha ändrats igen...

Det ska hur som helst bli skönt att få ännu en koll gjord på knoddisen, jag oroar mig hela tiden för att han inte ska må bra! Vanligtvis rör han sig massor, i synnerhet på kvällar och nätter, så varje gång han inte gör det på ett tag får jag panik och tror att något är fel. Att stackarn faktiskt behöver vila sig lite emellanåt glömmer jag liksom bort i det läget. (Samtidigt ska man ju hålla koll på fosterrörelserna så här i slutet så det är ju inte helt taget ur luften att jag nojar lite). Men man vet ju liksom inte för övrigt vad som händer därinne och hur han mår.

På ett sätt så vill jag ju egentligen att han ska få komma ut när han själv vill. Å andra sidan ska det bli väldigt skönt att slippa gå och undra och vänta i vad som känns som oändlighet och faktiskt få en plan för vad som ska hända och när.

En vän fick sin dotter inatt. Hon skickade en bild och när jag såg den så fick jag sån längtan efter vår knodd att hjärtat höll på att sprängas! Så kom igen nu knoddis, mamma och pappa längtar så efter dig!

Men va faan...

2011-06-26T18:21:00.002+02:00

Normalt sett är det en extrem plåga att behöva följa matcherna på radio o men idag undrar jag om det inte hade varit värre att se eländet... Insläppt mål efter bara 2 minuter, två röda kort, klar förlust och fortfarande en hel flock spelare skadade. Undrar verkligen vad fan det är som händer???

Det känns som att det fullständigt gått troll i allting. Inför en period med CL kval då vi behöver så bred trupp som möjligt står vi plötsligt i ett läge där vi har svårt att få ihop fullt lag. Nu vet jag ju inte hur spelet har sett ut men ska man lita på radiokommentatorerna så är det lite berg- och dalbana.

Och trollet verkar även utanför Sveriges gränser. Stackars, stackars Guille vred sönder korsband och eventuellt även menisk i sin första träningsmatch för Anderlecht och är borta många, långa månader.

Känns inte alls kul att vara MFF:are just nu...

Match igen

2011-06-26T10:54:00.004+02:00

MFF:S matcher duggar tätt nu, typiskt när man inte har möjlighet och ork att se dem ens på TV. Till den här matchen känns laguttagningen något udda. Norling lär få samla ihop hela truppen och gå igenom en efter en: "Kan du spela idag?", "Är du frisk?" och hoppas på att han får ihop fullt manskap...

Nja, ok, riktigt så illa är det kanske inte men när man oroas över att Amin Nazari inte kan spela, då vet man att det gått ganska långt. Jag menar, det var väl inte många som direkt hade räknat med honom i en startelva när säsongen började eller? det som gör mig riktigt nervös och frustrerad är att HAN är skadad. Mannen som aldrig missar en match. Mannen som knappt kan stava till skada, varken på svenska eller danska. Hur fan gick det till att ULRICH blev skadad? Och så pass att han med största sannolikhet missar flera matcher? Det känns som ett riktigt dåligt omen.

Men det är ju inte lönt att lipa över det, vi kan ju bara spela med de spelare som är friska och oskadade och vi har ju haft gott om ynglingar tidigare som visat att de minsann inte är rädda att ta för sig när de får chansen.

Nu är det dags att gå och lägga fötterna i högläge - det är elefantvarning igen. Vi har varit iväg en sväng nu på förmiddagen, en "Snuggle nest" har inhandlats åt knoddis. Tanken är väl inte att han ska sova i vår säng som en vana men de första veckorna när det ska nattammas en massa så kan det ju vara skönt att han finns nära till hands utan att vi riskerar att mosa honom mellan oss. Dessutom verkar den smidig att ha med sig när man åker på besök hos folk och inte känner för att släpa med en hel resesäng. Nu hittade vi dessutom en på Blocket för 150 spänn så skulle den inte användas så där förfärligt mycket så är det ju ingen jätteinvestering.

Midsommar på tu man hand

2011-06-24T09:01:00.011+02:00

Vi hade ju hoppats och trott att vi skulle vara 3 som skulle fira midsommar här hemma i år och att vi kanske t.o.m. skulle kunna åka ut till kusinens årliga fest och visa upp underverket. Men icke då. Det blir istället midsommarmiddag för 2 här hemma (även OM värkarna skulle dra igång under dagen så lär jag ju knappast komma in till förlossningen förrän sent el imorgon, det brukar ju ta sin lilla tid första gången och än så länge har jag inte minsta lilla förvärk...)
Midsommarmaten är inhandlad. Det är egentligen mest för Henrys skull, jag gillar inte sill och är ingen större fantast av maten man "ska" äta på midsommar. Det enda jag bryr mig om är jordgubbar och det har vi precis varit iväg och köpt. Vi har några egna som ni ser på bilden ovan men inte så det räcker till en "efterrätt" för oss båda. Annars blir det kavring, sill, ägg, prinskorv, köttbullar (till och med de köpta i år... har inte gitit göra mina egna tyvärr fast de är en miljon gånger godare), gräddfil och så nypotatis och gräslök från trädgården.

På tal om trädgård så ser ni en av Henrys senaste stoltheter ovan. Han köpte en massa dalia-lökar i vintras och nu börjar de blomma i alla regnbågens färger. Den ovan är en favorit. Själv har jag inte gjort särskilt mycket trädgårdsarbete på sistone (av naturliga skäl). Var ute och plockade lite rabarber för en stund sen och de ska in i frysen alldeles strax. Hallon verkar där bli ganska gott om, om än inte så det blir till att frysa in några större mängder. Det är ju mina favoritbär så de lär nog slinka ner ganska fort. :-) Tyvärr verkar det som att plommonträd och ev även äpplen tagit stryk av vintern så det ser ut att bli dålig skörd. Är det någon som läser som har frukt el bär i trädgården som ni inte kommer att äta använda utan som bara förgås så hojta till för all del. Jag tar gärna hand om dem och kan i retur erbjuda saft/marmelad el liknande.

Försöker annars mest ta det lugnt om dagarna, det är ju det som rekommenderas i alla böcker: "Vila och ladda inför förlossningen". Lite nytta vill man ju dock göra så jag har bakat lite (vi räknar med en del besök här i sommar, och det är inte för att vi själva blir mer populära). Sen har jag under ett tag sytt tavlor till knoddis. En är färdig och hänger på hans rum, den andra kan jag inte göra färdigt förrän han kommit till världen eftersom datum, vikt etc ska broderas in.

Hoppas ni alla får en riktigt härlig midsommar och att midsommardag

inte blir alltför tung som följd av det!

Lite lätt svullen...

2011-06-22T17:21:00.003+02:00

... blir man numera om man är ute och rör på sig. Idag har det varit intensivt med både barnmorskebesök här i Eslöv och ultraljud i Lund. Lägg därtill att jag missade ett par bussar och gick en hel del, då blir resultatet elefantfötter/ben enl nedan. Har gått upp två kilo på några dagar, allt verkar vara i form av vatten som i stort sett satt sig bara på ben och fötter. (Fast barnmorskan som gjorde ultraljudet tyckte att jag svullnat även i ansiktet. har inte tänkt på det själv, men det är ju svårt att se när man ser sig själv i spegeln varje dag.

Knoddis mår fortsatt bra och lever om därinne. Men har han inte behagat komma ut till på tisdag så är det dags att åka in till Specialistmödravården i Lund för "överburenhetskontroll" där de bestämmer när de sätta igång det hela, normalt sett inom ett par dagar. Men när jag berättade om hur jag mått och hur kroppen betett sig de senaste dagarna så sa hon att hon är ganska övertygad om att jag inte ska behöva gå på det besöket utan att knoddis ska ha kommit ut innan dess. Låt oss hoppas att hon har rätt!

Trångt trots massor av plats...

2011-06-21T12:29:00.004+02:00

Trots att magen är så här pass stor så märks det att det är trångt därinne nu. Det bökas ganska bra i magen hur jag än sitter eller ligger, knodden tycker inte att han får tillräckligt med utrymme tydligen. Har försökt förklara för honom att vi har massor av plats här på utsidan men han lyssnar inte på det örat än så länge... (Foster-)vatten i öronen kanske? ;-)

Frustration av annan anledning

2011-06-20T19:56:00.002+02:00

Visst är det superbra att man kan ha möjlighet att följa MFF matcher trots att man inte kan vara på plats och inte kan se dem på TV. Men att följa på radio är inte kul, särskilt inte med dagens kommentator. Han är helt förvirrad emellanåt, blandar ihop spelare mm. Dessutom älskar han att berätta en massa nonsens om olika spelare (information som inte heller alltid stämmer) och glömmer då att kommentera matchen vilket leder till att han ibland mitt i en av sina harranger skriker till om en målchans, straffsituation eller liknande. Var är Lasse Granqvist när man behöver honom?

Blir snart tokig...

2011-06-18T11:16:00.004+02:00

I torsdags hade jag plötsligt och oväntat mer energi än jag haft på länge. Gav mig ut i trädgården och fixade en del som att plocka rabarber, spraya äppelträden, "skogade" rejält på våra gigantiska tomatplantor och fixade även en del inomhus. Inte i närheten av vad jag skulle gjort på en "normal" ledig dag men mycket mer än jag gjort på sistone. Självklart skulle det straffa sig. Framåt kvällen började min kropp protestera vilt. Fötterna svullnade till oigenkännlighet, det stramade och värkte både här och där och magen var som en spärrballong och att resa sig från liggande var en ren plåga. När det var tid att gå och lägga sig låg jag bara och vände och vred mig, hade ont och var så övertrött man kan bli.

Klockan 2 lyckades jag somna, vaknade sen en gång i timmen ungefär fram till 6.15 då jag vaknade av en fruktansvärd mardröm som jag inte ens vill återge här för det kryper i kroppen på mig bara av att tänka på den. Den var så verklig att jag inte helt var övertygad om att det var en dröm. Jag låg i sängen och lyssnade efter läskiga ljud innan jag till slut vågade mig upp och satte på larmet som Henry såklart varit tvungen att slå av när han gick upp. Lyckades sen småslumra lite men var trött som ett vrak igår.

Även lilleman påverkades nog för han var hur lugn som helst under dagen vilket såkalrt gjorde mig hur nervös som helst. Jag är hela tiden rädd att något ska gå fel, att han inte ska må bra därinne så även om jag kan bli galen när han bufflar runt som värst och sparkar mig på alla tänkbara och otänkbara ställen så blir jag skitnervös när jag inte känner honom. Däremot så kände jag av en hel del sammandragningar under dagen och på kvällen kom ett par rejäla förvärkar (antar jag i alla fall, men hur fan vet man?). Då trodde vi att kanske, kanske kan det vara på gång? Kvällen var inte helt lätt, det gjorde ont i magen oavsett om jag satt låg eller rörde mig, så fort jag reste mig från liggande så fick jag massiv sammandragning. När jag gick och la mig satte den lille igång och tog igen allt sparkande han inte sysslat med under dagen. Men betydde allt detta på att han var på väg ut? Icke sa Nicke, idag är alla sådana känningar borta igen och jag är bara trött, spänd och sliten.

Börjar så smått oroa mig för att han bestämt sig för att stanna därinne till skolstarten...

Ingen brådska...

2011-06-15T15:00:00.003+02:00

Var på nytt ultraljud idag. Lille knodden växer precis som han ska, dvs det finns ingen anledning att varken träffa läkare för extrakoll och ingen anledning till igångsättning än så länge. Hur mycket jag än längtar så är det ju faktist himla bra, det bästa är ju om fölossningen sätter igång när knodden själv är redo.

Jag är mör efter turen till Lund. Det är nog dags att ta sig en liten tupplur på soffan nu! Om nu unge herrn låter mig vila och inte bestämmer sig för att försöka sparka sönder något i min mage. barnmorskan sa idag att det inte var konstigt att jag börjar tycka att det är jobbigt. Trots att huvet nu är fixerat och att magen har sjunkit så ligger han och trycker vääääldigt högt uppe. Det finns inget utrymme att göra mycket rörelser (varken för honom eller mig antar jag). Bara att försöka plocka upp något man tappat eller att sätta på sig ett par strumpor är ett företag. Men tydligen är det trivsamt därinne.

Oro över di himmelsblå...

2011-06-14T10:30:00.004+02:00

Det har känts väldigt underligt att inte kunna följa MFF på plats på stadion iår,men kroppen har helt enkelt protesterat för mycket. I söndags passerade jag en gräns jag inte trodde att jag skulle passera - jag följde inte ens matchen på TV! Jag var så orkeslös, så enormt svullen i kroppen och hade helt enkelt ingen energi till att ens bege mig till puben eller hem till fäldrarna för att se den. Följde istället matchen på webradio och det kan jag säga att jag inte vill göra om! Shit vad frustrerande! Kommentatorn (en ultrastockholmare) flög ibland iväg i berättelser ochlånga kommentarer istället för att berätta om vad som hände på plan. Hallå! Det kan man eventuellt göra om man refererar något som visas på TV där folk själva kan se, men inte om man kommenterar i radio där folk är beroende av vad du berättar!

Det framgick i alla fall med icke önskvärd tydlighet att MFF inte gjorde någon bra match. Det känns oroväckande att man inte verkar få igång passningspelet alls. Det känns inte heller alls bra att man valde att chansa med Dahlin. Jag har svårt att förstå varför. Inte nog med att Dahlin inte kunde fullfölja (vilket inte ens verkar ha varit en överraskning) och kanske till och med förvärrade skadan. Man gav dessutom troligtvis Dusans självförtroende, och kanske förtroende för tränaren, en rejäl knäck. Nästa match är nu dessutom Ulrich avstängd, vilket ställer till det i det redan oroliga försvaret.

Men än är det för tidigt att måla fan på väggen. Visserligen ligger Malmö nu åtta, men det är en galet jämn tabell och det är trots allt inte långt till toppen. Imorgon har man en ny chans att visa vad man går för, i cupmatchen mot Kalmar. Önskar så att jag kunde se den men det finns det ingen möjlighet till. Hoppas få goda nyheter från Kalmar imorgon kväll, som dels berättar om avancemang i cupen men också om ett spel som lovar betydligt mer än det som presterades i helgen.

Nu då?

2011-06-13T07:41:00.003+02:00

Vi har passerat datumen som släktingarna var säkra på att knoddis skulle komma. Sen var både jag och mamma övertygade om att han skulle välja helgen till att komma till världen. Jag inbillade mig till och med att jag hade symptom på att det skulle vara på gång. Uppenbarligen helt fel.

Nu är nästa teori att vår lille knodd är synnerligen väluppfostrad och planerar att komma helt i tid (dvs 14/6). Alternativt att han tänker på sin far som har ett jobb han skulle behöva avsluta innan han går på de 10 pappadagarna - jobbet är klart på tisdag.

Helt grundlösa teorier såklart men jag kan inte låta bli att fortsätta önska. Om båda dessa teorier är fel så har vi nått det datum då jag får göra nästa UL och ev träffa läkare för att se om de ska planera igångsättning. Helst vill jag ju dock att det ska sätta igång av sig själv så knoddis: Kom ut!!

Kraft någon?

2011-06-09T10:41:00.003+02:00

Har sovit skitdåligt senaste tiden. Vaknar massor av gånger varje natt och ibland är det lögn att somna om. Rekordet, som jag gärna låter bli att försöka slå, var kl 2. Den enda morgonen jag faktiskt sov som en stock var igår men då ringde klockan vid 7 för jag hade tider att passa. Såklart... Vaknade strax efter 5 idag och kände mig totalt utslagen. Jag har inte ett uns kraft i min kropp, bara att ta sig upp och ner för trappan känns som ett projekt. Antar att det är naturligt men det är frustrerande så in i hoppsan. Men det är väl bara att lyda alla gravidböcker och "vila så mycket som möjligt inför förlossningen". Ska dock först ta mig ner på stan en sväng. Mamsen fyller 75 idag och jag ska fixa blommor. Present ska hon såklart också få men den får hon inte ännu, de ska fira dagen "på riktigt" när pappa fyller 70 om ett par veckor och då blir det presentutdelning. Hon vill inte bli uppvaktad idag så vi i familjen ska bara ut och äta en enkel middag ikväll. Så efter stadsturen så lär det bli soffan som gäller så jag kan pallra mig dit. Zzzzzzzzzz

Mums!

2011-06-08T22:48:00.003+02:00

Idag plockade vi de första jordgubbarna i trädgården. Mmm, söta och goda! Ett par små vita smultron var också klara och slank lätt ner. Värmen + regn har satt sprutt på växterna - såg små, små knoppar på både chili och paprikaplantor idag.

Trevlig långhelg och Zlatan!

2011-06-07T22:28:00.005+02:00

Tre dagar i rad lediga tillsammans är inte fel! (Nej, Henry hade inte klämdagsledigt på fredagen). Vi har haft det mysigt även om jag var besviken över att inte orka med det jag hade lust med.

I lördags var det stadsfest i Eslöv i och med att stan firar 100 år iår. Lite matstånd och specialerbjudande från restauranger, lite jippon och så konserter bjöds det på. Vi var nere och strosade runt lite och käkade på dagen. Sen var det meningen att vi skulle gått ner tillsammans och lyssnat på Tove Styrke men mina ben protesterade så Henry fick gå dit själv. På söndagen var det flygdag på Eslövs flygfält. Flera hundra gamla och nya plan på plats och en hel del uppvisningar, bland annat av JAS 39 Gripen. Vi åkte dit tillsammans med Jörgen och lilla Tilde och det var en härlig dag i värmen. Jag är ju långt ifrån något motor- eller teknikfreak men gillar att se gamla, välbevarade plan, bilar etc. Härlig dag som dock slet en del på kroppen.

Trots kalla fotbad, stödstrumpor och högläge var benen fortfarande svullna och slitna på måndagen, och det kändes även en del i rygg och mage. Men nationaldagsfirandeet vid Trollsjön ville vi inte missa ändå. Tyck att vi är fåniga för all del, men det är inte varje dag som kungaparet tittar förbi i Eslöv. En del av det som hände var väl inte överexalterande men en del av underhållningen i form av Gunhild Carling med familj samt en barnkör på 400 pers var riktigt trevlig. Sen var planen att åka till Gryby och kika på veteranbilar, mc etc men även där fick jag motvilligt inse min begränsning och stannade hemma med kompisarna fotbad och stödstrumpa.

Ska bli intresant att läsa tidningarna efter kvällens landskampsseger mot Finland. Efter segern mot Moldavien häromdan har tidningarna varit fulla av rubriker och omröstningar kring, såklart, Zlatan. "Sverige har bättre målsnitt utan Zlatan". "Zlatan saknas inte". "En majoritet av läsarna anser att Zlatan inte ska spela även om han är frisk." Undrar vad de som skrivit dessa artiklar och rubriker har att säga ikväll? Ja, Sverige har blivit bättre som lag och man kan absolut klara sig utan "den långe". Men tycker att de senaste dagarnas snack mot honom varit på gränsen till löjliga. Därför känns det skönt med en storseger idag och extra gött att han fick klämma till med ett hattrick!

Ingen kickar fotboll som han...

Underbara trädgård!

2011-06-03T15:13:00.007+02:00

Även om det innebär en hel del jobb så går det inte att komma ifrån att en av de härliga sakerna med att ha hus är att ha trädgård! Att en varm och solig dag som den här kunna hänga ut tvätt som torkar på ett par timmar är så gött. Att kunna odla en massa gott att äta är ett jätteplus, som ju dessutom hjälper mig att leva ut mitt intresse att sylta och safta. Men även bara det lilla att kunna strosa omkring på gräsmattan i lugn och ro och titta på allt som grönskar och blommar är enormt avslappnande. Iår har jag ju tyvärr inte varit till så mycket hjälp i trädgården så det är en himla tur att Henry tycker att det är så roligt och avkopplande att pyssla därute. Har skördat lite rabarber och ska koka kräm på det till honom för att pyssla om honom lite som tack för det. Rabarber har jag skördat en hel del redan, liksom våra kryddor. Näst på tur att bli färdigt att ätas upp är nog jordgubbar och smultron. Inte helt fel att kunna gå utanför dörren och plocka sig några solvarma jordgubbar till frukost.

Här kommer bilder på lite annat som är på gång därute:

Äpplen blir det nog en del iår - bra till både saft, marmelader och äppelmos!

Blir man inte glad av att titta på detta blomsterhav så säg? Det verkar bli en hel del paprika, chili och tomater - vi hade väl kanske inte väntat oss att alla fröerna skulle ta sig så bra... Men, hellre för mycket än för lite, det går ju alltid att experimentera med olika inläggningar och recept! Tomatplantorna står säkert i Henrys egentillverkade odlingslådor. Skönt att slippa springa och resa krukor varje gång det tar i att blåsa.

Utbrytningsförsök

2011-06-02T13:23:00.002+02:00

Jag tror, på fullt allvar, att knodden inbillar sig att han ska kunna bryta sig ut genom magen. Han har emellanåt varit helt skogstokig därinne de senaste dagarna. Ibland är det helt omöjligt att sitta och jag blir helt mörbultad inifrån.

Inatt vaknade jag klockan 2 och det var omöjligt att somna om. Inte på grund av sparkar och bök dock, men först var det tungt att andas och sen var jag helt enkelt för vaken för att somna om. satt vid datorn en stund, läste trädgårdsböcker (!?) och kollade lite på TV. Strax efter 4 gjorde jag ett nytt försök att lägga mig och lyckades somna sisådär en halvtimme senare. Känner mig rätt mör idag.

Men lite nytta har vi gjort ändå. Vi har varit och fixat det vi fattades från IKEA och även mathandlat. Henry har nu begett sig ut i trädgården (oväntat en ledig dag?) och jag småpysslar med sakerna till knoddis. Visserligen är det, enligt beräkningarna, 12 dagar kvar till BF. Min kusin har dock hela tiden bestämt hävdat att han kommer att komma 3/6, dvs imorgon, så det är väl lika bra att vara beredd. :-)

Irriterad och trött...

2011-06-01T12:06:00.004+02:00

Detta är inte nån bra dag så här långt... Är trött, sur och grinig så den som inte vill läsa sådant ombedes hoppa över detta inlägg!

Skulle på ultraljud i Lund idag som en del av den studie vi ställt upp på att medverka i. Gav mig iväg hemifrån vid halv nio, det tar ett tag nu att traska till stationen och ville inte chansa på att tågen ska vara helt i tid så det blev ett hyfsat tidigt tåg. Väl framme i Lund blev det buss till sjukhuset och jag var framme i god tid och satte mig och väntade.

Hade tid klockan 10, strax efter 10 börjde dock svanskotan protestera mot att sitta så jag började vanka lite av och an i korridoren. Såg inte till den barnmorska som har hand om studien men eftersom hon forskar så har hon inte så mycket "vanliga" patienter så jag tänkte inte så mycket på det. Vid halv elva började jag blir lite trött på det hela och försökte hitta nån att fråga - ingen sekreterare fanns dock på plats. Strax därefter haffade jag en annan barnmorska som tog min mapp och skulle gå och undersöka det hela.

Det visade sig att hon som gör studien hade fått migränanfall och var hemma. Antingen hade hon inte meddelat övriga eller så hade de bara inte brytt sig om att meddela mig. (De här "studie-tiderna" ligger tydligen lite utanför deras vanliga schema.). En jättesöt barnmorska som vi varit hos innan bad om ursäkt och gick med mig in till sekreteraren för att kolla angående ny tid. Hon frågade också de andra om de inte kunde göra en tillväxtkoll på knoddis när jag nu ändå var där men det hade tydligen hon som gör studien sagt att hon inte ville, det skulle hon göra själv när jag kom dit på ny tid. Medan de (2 sekreterare) irriterat letade efter nån ny tid frågade den snälla bm om det fanns möjlighet för dem att ge mig ersättning för resan till o från Eslöv (vilket jag i och för sig inte tänkt begära). Surpuppesekreteraren svarade då att det fick jag vända mig till Skånetrafiken om. Jag påpekade att Skånetrafiken knappast bryr sig om att de på ultraljudavdelningen strulat med mina tider men hon snäste bara tillbaks att det var dit jag får vända mig.

De lyckades, efter många om och men, hitta en tid men den krockade med mitt nästa barnmorskebesök. Ännu mer irriterad letade surpuppan fram en annan tid och mer eller mindre slängde till mig lappen med tiden. Ingen ursäkt, ingen vänlig min, hon betedde sig bara som om jag var till enormt stort besvär. När jag skrivit färdigt det här inlägget ska jag ringa till min barnmorska och kolla om hon vill att gör det här extra ultraljudet med tanke på knoddis storlek, spelar det ingen roll så ska jag ringa tillbaks och be dem stoppa upp sin tid nånstans! Det är ju för deras skull och för deras studie som jag åker in extra - även om det nu är något som vi själva också tyckt att vi fått något ut av.

När jag så skulle resa hem vägrade busschauffören lösa biljett hela vägen till Eslöv utan tog bara inom stan. Det brukar inte vara något problem eftersom summan för resan inom stan dras av när man löser biljett vidare. Men så inte idag utan maskinen hävdade bestämt att jag inte hade tillräckligt med pengar på kortet. Då hade jag redan missat ett tåg för att köa och få reda på detta. Gick till Skånetrafiken men där var det jätteköer. Stressade tillbaks till maskinen för att lösa biljett med vanligt bankkort, halvsprang sen och hann med nästa tåg nätt och jämt. Min kropp tycker inte alls om mig efter dessa strapatser vill jag lova! Fötterna värker, fogar både här och där värker och knoddis fick ett nytt sparkanfall.

Hoppas i alla fall på bättre avslutning på dagen. Ann kommer hit med fika i eftermiddag, ska bli supermysigt!

Knoddis rum

2011-05-29T10:56:00.013+02:00

Vi har inte gjort några omvälvande förändringar i det som ska bli knoddis rum. Det känns rätt onödigt att måla om, fixa med nya tapeter etc förrän han är åtminstone lite medveten. Det blir alltså inte himmelsblått med MFF-sköldar på bården riktigt ännu. :-) Samtidigt vill man ju att det ska vara lite mysigt därinne. Vi har kastat ut den enkelsäng som stod därinne, rummet användes ändå nästan aldrig som gästrum. Skötbord (som sen kan användas som bokhylla) har inhandlats, spjälsängen som vi fått av goda vänner har målats om för att passa in, den gamla vaggan som min mormor låg i när hon var bebis har rustats upp och vi har satt upp lite tavlor samt satt upp mina gamla gosedjur lite överallt. Så, även om det fattas en del småsaker till skötbord etc så är rummet redo för dig nu lille vän! :-)

Skötbord med många små "kompisar" som övervakar.

Spjälsängen är också redo med gosisar som sällskap (om de nu får plats när han också ska ligga där dvs).

Mormors vagga är, över 100 år senare, redo för en ny generation!

De ofrivilligt barnlösas dag

2011-05-28T11:35:00.007+02:00

Dagen före Mors dag, dvs i år 28/5, har genom bland annat föreningen Barnlängtan utsetts till De ofrivilligt barnlösas dag. (Läs mer om detta och om föreningen här).

Denna sjukdom, för det är klassat som en sjukdom av WHO, gör livet ofattbart tufft för massor av människor. Många fler än de flesta anar, eftersom många som är drabbade inte orkar, vågar eller vill prata om problemet. Dels för att det är så otroligt tungt, men många känner också en slags skam, att det är fel på dem eftersom de inte lyckas med det som ses som det mest naturliga i världen dvs att "skaffa" barn.

Många drabbade bloggar, ofta anonymt, om det de hoppas ska vara vägen ur barnlösheten och idag har de genom föreningen Barnlängtan uppmanats att berätta sina historier om livet som barnlös. En av dem är "Wilda Matilda", en av initiativtagarna till den här dagen.

Du som läser här känner förmodligen till min historia, så jag har inte tänkt skriva mer om den. Men jag ville ändå uppmärksamma dagen och kanske väcka lite tankar kring ämnet. Om du har någon i din närhet som är barnlös och du funderar över varför, tänk till en liten stund innan du frågar om situationen. Du anar nog inte hur ont frågan "Är det inte dags för dig/er att skaffa barn snart" kan göra. Och får du veta att personen i fråga längtar och försöker, tänk även då till en extra sekund innan du säger mer. Kommentarer som: "Äsch, bara slappna av och sluta tänka på det så löser det sig nog", är som ett knivhugg i hjärtat, hur välmenta de egentligen är. Det är absolut inte lätt, men fråga, stötta, och framför allt, visa att du bryr dig om!

Och kanske, kanske kan du också ha detta i åtanke när det är dags att gå och rösta nästa gång. Faktum är nämligen att möjligheterna till hjälp/vård varierar enormt beroende på var i landet man bor. Och frågan är inte direkt högprioriterad hos de flesta av våra politiker. Tänk så många sjukdomar och skador som är självförvållade som man får gratis vård och hjälp med, hur många gånger man än behöver det. Många ofrivilligt barnlösa får däremot sätta sig i stor ekonomisk skuld för att få hjälp.

Så jag ber dig, ta gärna några minuter idag, eller någon annan dag, och läs hos Barnlängtan, hos Wilda Matilda (länkar ovan) och kanske några andra barnlösas bloggar. All uppmärksamhet och allt stöd i den här frågan är mer än välbehövligt!

Uppgiven, ledsen och så in i helvete förbannad!

2011-05-24T20:46:00.006+02:00

Så många människor som hade sett fram emot derbyt idag. Spelare, ledare och supportrar har laddat inför en av årets största matcher. Folk har jagat biljetter, det har sytts flaggor, planerats Tifon, diskuterats, spekulerats precis som det ska vara.

Visst blev man irriterad när det hela inleddes med att spelarna fick lämna planen på grund av bengalbränning. Men när matchen drog igång så var det en ren njutning! Fullsatta läktare, härlig stämning och på planen en sån intensitet, sånt spel en sån underbar match! En sån match som verkligen får en att förstå varför man älskar den här sporten! Inte ens feldömda offsider eller HIF:s ledningsmål förtog känslan av att detta skulle bli en fest utan dess like.

Men så hände det som bara inte får hända.

En idiot, en riktig jävla jubelidiot bestämde sig för att det bästa sättet att reagera på HIF:s mål inte var att sjunga ännu högre och få spelarna att tända ännu mer. Nej, denna hjärndöda individ bestämmer sig för att kasta in ett knallskott mot HIF:s målvakt! Som om inte det var elände nog så är det sedan en ännu större idiot - eller om det nu var samma person - som inte tyckte att detta räckte utan tar sig in på plan, går fram emot målvakten och ger honom en knuff innan först en HIF-spelare och sen ordningsvakter och polis lyckas brotta ner honom. Och där förstörde han / de allt det som alla vi andra sett fram emot så länge. Jag kan inte tala för alla andra men för mig förstörde han än mer.

Många pratar så här direkt efteråt om det sura i att vi (med största sannolikhet) förlorar tre poäng. Jag är medveten om att det såklart kan ha stor inverkan på den slutgiltiga allsvenska tabellen men ärligt talat orkar jag inte bry mig om det just nu. Det här handlar om så mycket mer. Fram tills idag har jag, trots att det visst kan vara en del bråk kring MFF matcher ibland och trots att det tänds en del bengaler, känt mig trygg i att de skandalscener vi sett från andra matcher inte kommer att hända i Malmö. Den tryggheten har idioterna tagit ifrån mig nu. Nu finns det i bakhuvet att det kan hända. Stora delar HIF-klacken hoppade, firade och jublade när det stod klart att matchen avbröts. Är det verkligen en glädje att vinna på det här sättet?

Detta är inget genomtänkt inlägg, detta är ett sätt att få ur mig frustration, ilska och sorg. Det är på ett sätt bra att det är en lång paus till nästa match, som jag känner det just nu så har musten och lusten totalt gått ur mig. En eller ett par idioter har pissat på något jag och så många andra brinner för och älskar. Det är svårt att ta in och smälta...

Fina fötter, trötta öron

2011-05-24T08:35:00.006+02:00

Med magen rund som en vattenmelon börjar en del vardagliga sysslor bli svåra att utföra. Som att klippa tånaglar och fila fötterna. Bara att få på sig skorna är ett projekt och att sitta med magen hopklämd någon längre stund är inte att rekommendera. Så jag bestämde mig för att lyxa till det lite och gå och få fotvård!

Har gått förbi ett litet ställe som såg supermysigt ut men där var det fullbokat till augusti. Men på hälsostudion på badet, bara 2 minuters gångväg från oss (ok, 4 för mig just nu), fanns det tid så jag bokade in mig och var där igår kväll. Det var jätteskönt att bli ompysslad, skönt att få bort allt "skräp" på fötterna och få avsluta med en fotmassage (som gärna hade fått vara längre) och damen som gjorde behandlingen var snäll och omtänksam, satte till och med på mig strumpor och skor när behandlingen var klar. Med denna beskrivning låter det kanske underligt att jag inte kommer att gå tillbaks dit igen.

När jag går på massage eller liknande behandlingar så ser jag det som ett tillfälle att slappna av, njuta och rå om mig själv. Det är på något sätt inte bara en behandling för kroppen men också för själen. Då vill jag att det ska vara lugnt och skönt. Självklart kan man småprata med den som utför behandlingen men den personen ska, enligt min mening, inte sätta sig själv i centrum. Vi är ju alla olika så det finns säkert folk som gärna pladdrar på oavbrutet under sin behandling, men detta bör den utför behandlingen kunna känna av, i alla fall någorlunda. Arbetar man med människor är det också lämpligt att kunna läsa av människor en smula.

Nåväl, jag kom in och damen började direkt prata om min mage - jag hade ju berättat i telefon att jag är höggravid. Innan jag ens hade fått av mig skorna och satt mig i stolen visste jag allt om hur mycket hon gått över tiden med sitt första barn, hur hon hade känt inför förlossningen mm. När hon ställt de nödvändiga frågorna inför behandlingen började frågorna kring min graviditet att hagla. Varje (ganska kort) svar ledde till en lång berättelse ur hennes liv. Jag ville inte vara otrevlig men försökte små fina hintar som att luta mig tillbaks och blunda (för att visa att jag ville slappna av och njuta av stunden), fråga om behandlingen, ge ganska korta svar och inte fråga tillbaks men ingenting hjälpte.

När jag gick därifrån hade jag fått såmycket personliga frågor ställda till mig att jag kände det som om jag varit hos nån terapeut (eller förhörsledare). Jag visste också en mängd saker som vilken vagn hennes son skaffat till sitt barn och hur mycket han sålt en annan för på Blocket, att hennes barnmorska fått trillingar (utan IVF behandling), att hennes väninna gått igenom massor av IVF:er och till slut fick tvillingar men äktenskapet sprack, hur dålig vården är i Hörby (inklusive exakt hur det gick till när hon försökte få vård för sitt ben), hur det gick till när hon hamnade på en vårdcentral i balkläder, hur det gått till på deras profylaxkurs (inklusive hur länge de umgåtts efter barnen fötts och vilka fotton de tagit) och mycket, mycket annat... Nu tror ni kanske att jag skämde bort mig hysteriskt och var på en halvdagsbehandling? Nejdå, allt detta avhandlades på en timme.

Så om jag ska göra fler fotvårdsbehandlingar blir det någonannanstans, alternativt så får jag utrusta mig med öronproppar!

Derbydags!

2011-05-23T09:02:00.006+02:00

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera bloggen med mina MFF tankar. En anledning är att jag inte sitter alls lika mycket vid datorn som vanligt. Min laptop har varit nära att självdö men har nu återupplivats av snälle Jörgen, så nu kanske jag kan halvligga i soffan och skriva lite. Gör nämligen hyfsat ont att sitta mer än korta stunder, dels i den klämda muskeln/nerven och dels nu också i svanskotan. Dessutom går det inte att komma ifrån att jag inte är riktigt lika engagerad och involverad som tidigare säsonger. Det är ofrånkomligen så att hjärnan mest kretsar kring bebisen - fokus för min kropp och knopp är i min mage och på vår framtid.

Därmed inte sagt att jag inte bryr mig och inte brinner - för det gör jag! Det har, så här långt, varit en säsong med en hel del frustration. först och främst över att det ska vara så förtvivlat svårt att lösa tränarfrågan på ett snyggt sätt. Inför varenda match hör man kommentatorerna säga: "Det här kan vara Roland Nilssons sista match med MFF", det uppstår hela tiden nya rykten, det spekuleras, det kommer konstiga utlåtanden och kommentarer i media från diverse håll. Om vi på utsidan tycker att det börjar bli tröttsamt - hur frustrerande måste det inte var aför spelarna? Särskilt för dem som sitter i kontraktsförhandlingar. Det är ju hyfsat väsentligt för dem vem som kommer att leda laget framöver.

Frustrerande är det också att spelet under så långa stunder verkar gå totalt i baklås. Det fina spel vi visade upp förra säsongen är alltför långa stunder som bortblåst. I många matcher har vi haft stort övertaf vad gäller bollinnehav, utan att skapa nämnvärt farliga chanser. Mer än en match har räddats av en individuell prestation när vi haft kniven på strupen. Det håller såklart inte i längden. de flesta lag har mött MFF genom att sätta hård press och försöka störa passninsspelet - och de har ofta lyckats. Jag kan förstå att man kanske blev ställda de första matcherna men nu bör man vara förberedda på att det är så här det kommer att se ut.

Kanske är jag ondödigt gnällig, vi ligger trots allt 2:a i tabellen. Det är dock för tillfället tokjämnt och en förlust kan göra att man tappar många placeringar. Dessutom så måste man ju får spelet att fungera för eller senare för att man ska klara att hålla sig kvar i topp, gärna förr då...

För att fortsätta mitt tillfälliga gnällstråk måste jag även nämna ytterligare en sak som gör mig frustrerad och det är oförmågan att utnyttja fasta situationer! Jag kan vara ute och resa i och med att jag är totalt värdelös på fotboll, har deltagit i en träning en gång i högstadiet. Men jag tycker det är ofattbart att man så ofta misslyckas med att få bollen ens i närheten av där man vill ha den på hörnor och frisparkar. Nej jag förväntar mig inte mål eller målchanser varenda gång, jag inser såklart att det inte är rimligt. Men om man har fotboll som sitt yrke och får chansen att slå en hörna eller frispark, dvs en stillaliggande boll, utan att motståndare är i närheten så bör man väl ändå rimligen kunna få bollen att hamna inom ett visst område? Tycker det är helt sjukt att man 2-3 hörnor i rad kan misslyckas med att ens få bollen så pass högt upp i luften att det finns en rimlig chans för medspelarna att kunna göra ett försök att nicka in den. Eller att man flera gånger i rad slår bollen till ett område där det inte finns en medspelare i sikte. Jag kanske som sagt har för höga krav eller är helt ute och reser, rätta mig i så fall gärna!

Imorgon är det dags för hemmaderby mot HIF. Derby, toppstrid, fullsatt stadion, förhoppningsvis härlig stämning utan för mycket rabalder: Det lutar åt en härlig fest! Det skulle vara enormt skönt och viktigt med en seger i den här matchen. Derbyvinster är alltid härliga, vi skulle gå om HIF i tabellen, det skulle ge ett gott självförtroende åt laget och kanske också lite extra arbetsro under det lilla uppehåll som nu följer. För under uppehållet måste något hända i tränarfrågan. Jag tror verkligen inte att man kan / vågar skjuta upp det längre. Om ingen ny tränare hittas så bör lösningen vara att låta Palmér och Engqvist ta över tills man hittat en lämplig kandidat. I den röran, som det säkerligen kommer att bli, kan det vara skönt att ha en vinst och serieledning i ryggen.

Jag kommer inte att se matchen på plats. Min kropp orkar inte såna strapatser numera, dessutom skulle jag inte vågat mig in på ett derby även om jag var piggare, det går ju tyvärr inte att komma ifrån att det i samband med derbyn mot HIF alltid finns risk för bråk och oroligheter. Nej, det blir lokala puben som gäller, bokade bord åt mig och maken för ett tag sedan. Brukar vara galet mycket folk där när det är derby, både MFF:are och HIF:are. Kan bli riktigt skoj!

Himmelriket får pris!

2011-05-20T11:59:00.004+02:00

Sedan ett par år har jag äran att vara med i redaktionen för Himmelriket, Svenska fans MFF sida. Himmelriket har länge varit en fan-sida som imponerat på mig. Långt innan jag själv kom med i redaktionen var detta en av de få sajter som jag besökte mer eller mindre varje dag.

Många i redaktionen lägger ner fantastiskt mycket jobb på att serva supportrar med information i olika former. Något som jag själv uppskattar väldigt mycket är att vi har ett par redaktionsmedlemmar som är fullkomligt lysande på intervjuer - de har en förmåga att få spelarna att öppna upp sig på ett sätt man sällan ser på andra ställen.

Även om vi vet att många gillar det vi gör är det alltid kul med lite extra uppskattning och det har vi fått nu! Himmelriket har blivit utsedd till Årets redaktion på Svenska fans. Jättekul!

Själv hör jag inte direkt till de mest aktiva och har för tillfället mer eller mindre dragit mig tillbaks för en period- lite annat som är i fokus nu, men är ändå stolt över att tillhöra den här härliga redaktionen!

Aaaaaj!!!

2011-05-16T10:10:00.004+02:00

Den som inte vill läsa kvidande och självömkan, sluta läsa här! Har ett behov av att få gnälla av mig, även om jag mår bättre idag.

Vaknade natten till torsdag med en jäkla värk i svanskotan. Hoppades att jag bara vridit mig eller liknande och att det skulle kännas bra på morgonen. Yeah right! Ville bara lipa när jag försökte sätta mig, böja mig framåt mer än en liten bit var mer eller mindre omöjligt och det gick bara att ligga i vissa ställningar uppbullad med kuddar här och var. Att förkylningen kvarstod och ledde till galna hostattacker gjorde inte saken bättre. Även om jag inte planerat in något spciellt så var det inte så jag tänkt mig att spendera min födelsedag. Eftersom jag inte kunde sitta mer än väldigt korta stunder på kuddar så gick och stod jag en hel del - vilket bara ledde till sammandragningar och till att min inklämda muskel protesterade vilt.

Fredagen var mer eller mindre likadan, förutom att det då till slut gjorde ont även när jag låg ner. Fick i alla fall låna en sittring av underbara nästansyster Tove och den gjorde allt lite uthärdligare. Med den har jag kunnat sitta ner emellanåt utan att det gjort vansinnigt ont och jag har kunnat få gjort lite nytta i alla fall.

Igår kväll blev jag så glad när jag inte hade ont när jag skulle gå och lägga mig och idag är det betydligt bättre. Hoppas att det bara var överansträngning efter alltför många timmars sittande i början på förra veckan (typ 8 timmar med Henry på akuten - ingen fara med honom, falskt alarm - och sen ett antal timmar dagarna efter med en massa ärenden). Ska i vilket fall som helst till sjukgymnast idag och få kollat läget - kanske få lite råd om hur man kan undvika att få tillbaks det igen och vad man gör om det kommer tillbaks i full skala.

Nu har jag nog suttit tillräckligt för ett tag, dags att sätta lite fart!

5 veckor kvar

2011-05-11T19:19:00.005+02:00

Ja, om han håller tidtabellen alltså, den lille busen därinne.

Det känns att det börjar komma närmre nu BF (dvs det beräknade födelsedatumet). Fingrar och tår har börjat svullna, det gör småont både här och var kring magen så fort jag aktiverar mig, flåsar som bara den bara av att gå upp för trappan, får sammandragningar vid minsta promenix och det börjar bli trångt om plats i magen nu - knoddis buffar så fort jag sätter / läger mig i en ställning som trycker ihop magen minsta lilla. Missförstå mig inte - det är verkligen små krämpor som jag gärna tar med tanke på vad som väntar, men det börjar onekligen bli betydligt tyngre nu av naturliga skäl.

Här hemma förbereds det en del för knoddis ankomst. Vagn har vi haft ett bra tag nu, vi har en hel del kläder redan - mycket har vi fått och sen har vi kompletterat lite. Vill inte köpa för mycket i de små storlekarna - man vet ju inte hur länge han kan ha det. Idag hittade vi ett enkelt billigt skötbord till badkaret på Erikshjälpen som definitivt verkar vara värt att testa. Vi har också inhandlat skötbord på Blocket som är en kombinerad bokhylla/skötbord så att den kan användas även efter att blöjbytetiden är över. Nu blir det till att måla spjälsängen vit så det passar ihop lite mer - det är mitt nästa projekt. Vi hade en massa gamla enkelsängslakan liggand esom i stort sett aldrig används så jag har passat på att sy lite lakan, påslakan och örngott till spjälsäng/vagga/barnvagn och även ett enkelt "väggskydd" till vaggan. Det kanske kan tyckas överdrivet att både ha en spjälsäng och en vagga. Men vaggan är min mormors, den låg hon i som nyfödd och det vore mysigt om den kom till sin rätta användning igen (har haft gamla gosedjur i den nu). Sen vet man ju inteom han kommer att vilja ligga där men vi gör ett försök. Spjälsängen har vi som sagt fått och den kan man ju använda betydligt längre. Eftersom vi fått en hel del saker och dessutom inhandlat det mesta i övrigt billigt på Blocket, Erikshjälpen och Gekås så kan man ju kosta på sig att ha detta dubbelt även om det inte kanske inte kommer att användas supermycket.

Med tanke på att ett barn inte anses som för tidigt fött om det kommer 3 veckor innan BF så känns det som om det är dags att börja förbereda BB-väskan. Vi har också lagat rätt mycket mat så att det finns färdigt i frysen - känns som att laga mat till sig själv inte kommer att vara Prio1 första tiden...

Annars tar vi det rätt lugnt, läser lite i olika barnböcker för att vara så förberedd som det går men tror det är omöjligt att förbereda sig fullt ut för en förlossning. Man har ju ingen aning om hur det kommer att avlöpa, tex hur lång tid det kommer att ta, hur ont det kommer att göra, eller ens när det kommer att bli. Min filosofi är att om kvinnor har klarat detta i alla tider gör jag det också. Jag kommer att vara i goda händer på ett sjukhus med Henry vid min sida. Resten får ge sig efter hand.

Börjar bli riktigt nyfiken på den lille killen därinne och på hur livet kommer att utvecklas när han kommit till världen. Tiden går fort nu, men just nu tycker jag ändå att den kunde gå liiiite fortare. :-)

Förvånande busstur

2011-04-30T08:36:00.005+02:00

Igår var jag hos barnmorskan och efter att ha gått dit bestämde jag mig för att ta bussen hem. Har aldrig tagit buss här i Eslöv innan men hade kollat ut turerna och kom fram till att jag kunde åka ner till centrum, göra mina inköp och sen ta en annan buss hem.

I Malmö brukade jag åka en del stadsbuss och ibland kändes det som att det vara med livet som insats. Chaufförerna hann knappt släppa på folk innan de började köra och körde emellanåt som värsta bildårarna. Vid ett tillfälle var chauffören till och med så stressad och körde så vansinnigt att jag hoppade av och gick dit jag skulle istället för jag blev rädd för hur han körde.

Igår hoppade jag på bussen, betalade och börjde gå mot en plats. Jag höll i mig ordentligt eftersom jag räknade med att det skulle hinna bli skumpigt innan jag hann fram till ett ledigt säte. Men bussen stod still och jag tog för givet att chauffören väntade på någon som sprang för at thinna med bussen (vilket inte bussarna i Malmö skulle gjort). Men nejdå, chauffören väntade helt enkelt på att jag skulle hinna sätta mig tillrätta innan han körde vidare.

Lätt chockad tänkte jag att det ju måste vara tack vare min "magus giganticus" - han ville väl inte riskera ett fall och därmed kanske en födelse mittt i bussresan. Jag kom ner till stan hur lugnt som helst. Där hjälpte inte bara vår chaufför utan ytterligare en, som stod och väntade vid hållplatsen, ett par äldre människor med rullator av från bussen. Jag gick och handlade och gick sedan på nästa buss. Precis samma sak hände. Chauffören började inte sin färd förrän alla satt sig ner, och denna gång var jag inte sist utan ett medelålders par, till synes helt utan krämpor.

Bara en av de charmiga delarna med att bo i en småstad antar jag. Finns många andra, som jag kan återkomma till någon annan gång. Eslöv är, sitt envisa rykte som "tråk-stad" till trots, ett supermysigt ställe att bo på!

Goda MFF nyheter!

2011-04-26T19:12:00.002+02:00

Efter en usel match i söndags som dessutom drog med sig extra deppigheter i form av skador och en avstängning var det underbart att läsa lite goda nyheter idag. Ivo är tillbaks på fotbollsplan igen! Han var med i dagens U21 match och spelade enligt uppgift en knapp halvlek. Visserligen är det säkert en bit kvar till full allsvensk matchform men det känns ju som om det är på god väg nu. Och det behövs! Tänk tillbaks en säsong - hur många hade trott att vi idag skulle vara så beroende av denne unge kille. Imponerande start på karriären, hoppas det fortsätter så!

En skön och härlig påsk...

2011-04-24T08:24:00.014+02:00

... har det varit så här långt! I fredags var det bara hemmapyssel. Henry var i garaget och byggde fina blomsterlådor som vi ska ha tomater, paprika och cihiliplantor i såsmåningom. Har jag nämnt tidigare att jag har världens duktigaste karl? I skrivande stund är han ute i garaget igen och slipar och målar dem.
Jag pysslade lite i köket, tog hand om A-kasse- och försäkringskassepapper (vilket nöje!) och röjde bland lådor i källare. Tog äntligen tag i att kolla i ett par lådor som vi fick hit när mamma och pappa flyttade. Där fanns bland annat en kaffeservis - saker som var kvar efter mormor och som jag inte ens visste fanns. Men det var fina saker och det mesta vill vi behålla så det var en riktig bonus.

Även jag försökte mig på lite trädgårdsarbete - planterade om lite blommor och kryddor på verandan. Satte också ut Henrys solrosor som han odlat upp på verandan men som nu skulle ut på sin rätta plats i trädgården. Men där insåg jag min graviditetsbegränsning. ligga på knä, lutad över magen var inte skönt, både kropp och knoddis protesterade efteråt. Jag börjar verkligen bli ganska otymplig och klumpig nu. att ta sig upp från knäliggand eär ingen lek, vaknar varje gång jag ska vända mig och börjar få rejält ont i nerven/muskeln som är i kläm på ovansidan av magen. Pettitesser egentligen, men man får lära sig att inse sina begränsningar. Jobbigt dock att lämpa över allt mer på Henry men vad ska man göra...
Fredagen avslutades med grillning och hemmagjorda pommes frites som intogs på verandan i värmen, sen "Så ska det låta på TV". Gött! Igår var det dags att plantera det vi ska ha i trädgårdslandet och efter min "solrosupplevelse" dagen innan blev det maken som fick lägga sig på knä och försöka pilla i fröerna. Om allt går som det ska så kan vi i sommar, förutom jordgubbar, rabarber och hallon nu också vänta oss. Morötter (testar bl a en ny röd sort iår , spännande!), purjolök, shalottenlök, gröna bönor och potatis. Mums!
Tomaterna sattes ut i miniväxthuset igår, fram tills dess har de vuxit i vardagsrumsfönstret.

På eftermiddan åkte vi till Torup och promenerade i skogen, sen åkte vi ut till Veronica o Sandor och såg deras fina hus och tomt. Det är stor och fin mark de har, såsmåningom ska Veronicas hästar också få bo därhemma. Det kommer att bli härligt är jag helt säker på.

Idag är det visit i Hjärup för påskmiddag och fotboll. Imorgon blir det en tur in till Malmö till Åsa och Jörgen och sen ut till Henrys föräldrar på Tornhill. Mysmys!

Hoppas ni andra har en lika härlig påsk!

Mamma ställer ut i Hjärup

2011-04-21T21:48:00.009+02:00

Påsken är ju en tid för konstrundor lite här och var. Även i lilla Hjärup finns det i år möjlighet att titta på konstverk av olika konstnärer, både akvarell- och oljemålningar men också tex keramik och silversmide. En av utställarna är min mamma som visar upp en del av sina fina tavlor, både akvareller och oljemålningar.

Utställningen äger rum på Hjärupsgården, adress och info hittar ni här.

Öppet 10-17 alla dagar i påsk

Hjärtligt välkomna!

Ännu en bra helg!

2011-04-17T12:17:00.002+02:00

Helgen började på ett alldeles lysande om än stressande sätt. Vi var på lokala puben och såg MFFs match mot Djurgården. Det var onekligen nervöst in i det sista! Trots stolpträffar, rungande skott och en spelare mer i en hel helvlek lyckades MFF inte avgöra matchen förrän i sista minuten. Otrolig skön seger såklart men jobbigt att titta på! Andra halvlek var verkligen frustrerande - killarna fick inte alls igång passningsspelet, det gick alldeles för långsamt, spelarna var stillastående och på det sättet tar man sig inte igenom en köttmur av försvarare. Men det gick ju vägen, och även om det är frustrerande att man verkar ha svårt att få igång sitt spel är det såklart ett styrkebesked att ändå ta full pott på de tre första matcherna (med mkt bra målskillnad). Igår påtade Henry i trädgården, jag pysslade härinne, vi åkte och hälsade på kusinen en sväng, sen var det en lugn kväll i soffan. Vi käkade tacos, såg "livet från den ljusa sidan" (lysande film) och slötittade sen på brittiska deckare. Idag har Henry varit ute i trädgården (ser ni ett mönster?) medan jag har bakat pizzabullar. De ska avsmakas nu och sen ikväll ska vi till malmö för restaurangbesök. Det är ju sista dagen på Krogveckan och vi ska passa på att prova Johan P. Det blir ett tidigt firande av Henrys födelsedag, tanken var egentligen att gå ut och käka nånstans här i Eslöv imorgon men detta känns mysigare. Det får bli en god hemmalagad middag och paketöppning hemma i huset imorgon kväll istället. Hoppas ni som läser också har haft en mysig helg!

Mysiga dagar

2011-04-14T11:10:00.034+02:00

Efter den långa vintern känns det i hela kroppen att man längtar efter sol och värme! Och i helgen fick vi ju äntligen känna på riktig vårvärme!

Det gäller att passa på att vara ute såna dagar, dessutom var det sista dagarna innan Henry började jobba igen så vi bestämde oss för att ta en tur över till Köpenhamn och gå på Zoo. Vi var där för ett par år sedan, och var nu nyfikna på det nya elefanthuset (förra gången hade elefanterna fruktansvärt lite plats och man blev lite illa berörd av att se dem). Personligen var jag såklart också nyfiken på flodhästungarna som föddes lite tidigare i år.

Det blev en riktigt härlig dag i solen! Det var enormt mycket folk där, som väntat, men det är ju också ett gigantiskt område. Vi fick se en flodhästunge som sov sött med huvudet på mammas bakben, elefanthuset var jättefint och dessutom läste vi att ytterligare djur nu ska få det större och bättre, bland annat isbjörnarna. Så det blir väl besök med knoddis såsmåningom. Henry fotade massor, några av bilderna kan ni se längst ner i inlägget. Där finns också en, något otydlig men dock, bild på mig och min stora mage! Det går inte att komma ifrån att man börjar känna sig lite klumpig nu. Det går långsamt att ta sig fram och efter en dag som den på Zoo där man går mycket så är kroppen mör och slut. Men det är ett läge jag gärna köper med tanke på vad vi kommer att få ut av det!

För ett par veckor sedan var vi och hälsade på Therese med familj i Lysekil, ett par härliga dagar! Känns helt overkligt att barnen har blivit så stora, man får ett slående bevis på hur åren har gått... På vägen hem från Lysekil körde vi inom Ullared, smidigt eftersom vi ändå skulle passera förbi så pass nära. Lite shopping till knoddis och hemmet stod på schemat, och vi tänkte att en måndag morgon kan där ju inte vara så mycket folk. Och det var kanske inte så mycket folk med Ullared mått mätt. men hela parkeringen var full och det började fyllas på en del i P-huset också så man kan knappast kalla det folktomt heller...

Men det gick faktiskt himla smidigt. Vi hade en lista med oss, (med ca priser på de olika varorna i vår vanliga affär - allt är ju faktiskt inte billigare i Ullared), och gick inte in på avdelningar med varor där vi inte behövde något. Vi höll oss bra till listan och kom inte hem med något onödigt eller överflödigt. Besöket tog knappt 4 timmar, inklusive lunch i restaurangen, och då ska man ha i åtanke att det hela fick anpassas till mitt snigeltempo. Bästa köpet måste nog vara en body till knoddis! Fick syn på den på en provdocka, började leta febrilt, hittade inte den i hyllorna och började (på allvar!) fundera över man kunde klättra upp och plocka av den från provdockan när Henry till slut hittade den. Vad som var så speciellt med den? Här är bilden, behöver jag säga mer?

Söndan spenderade vi hemma, Henry påtade i trädgården, och framåt dan tog vi en promenad i parken och gick sen och köpte glass. Fler sån dagar tack! Kanske vågar man hoppas att det blir lika sköna dagar denna helgen - de lovar ju mer värme och en del sol. Ja tack säger vi!

Logiskt?

2011-04-06T10:41:00.002+02:00

Var och handlade inför resan till Lysekil och köpte då bland annat några alkoholfria öl. Använde scanner för att det skulle gå snabbt och smidigt eftersom maken väntade i bilen utanför. När jag skulle betala fick jag upp meddelande om att "Köpet måste hanteras av personal". Detta brukar innebära att man får kontroll/avstämning vilket gjorde mig smått irriterad eftersom vi fått avstämning en massa gånger på senaste tiden trots att vi aldrig haft något fel när vi kollats. Men nej, när en kassörska äntligen kom till min maskin visade det sig att de var tvungna att göra leg-kontroll eftersom jag köpt öl. Som var alkoholfri... What!?! Var finns logiken i detta?

Film som rekommenderas

2011-03-28T15:00:00.002+02:00

Igår kväll var vi och såg King's Speech som jag hade sett fram emot länge. När man riktigt längtat efter en film eller en bok finns risken att man blir besviken. Men så var definitivt itne fallet nu! Filmen var jättebra! Både gripande, rolig och varm - jag kom ut från bion med ett leende på läpparna. Colin Firth var lysande i rollen som stammande kung, Geoffrey Rush likaså som talpedagog och vän.

Bok som rekommenderas

2011-03-24T22:08:00.002+01:00

Fick ett uppdrag via Himmelriket, nämligen att recensera en bok. Boken handlar såklart om MFF. Den gavs ut i slutet av 2010 och heter: "...och vi var med (en resa i det blå med laget vi älskar)".

Recensionen hittar ni här, men som en kort sammanfattning kan jag säga att jag varmt rekommenderar den, åtminstone för alla MFF-entusiaster, men även för andra som är intresserade av hur kärleken till en förening kan växa fram.

Sitter just nu, på tal om MFF, och kollar på Sporten på TV och ser ett reportage om våra underbara unga spelare och deras teknik. Durmaz, Guille, Jille m fl - vilka grabbar! Tänk om man på något magiskt sätt kunnat se till att behålla dem alla lång tid framöver...

Något nytt att vänja sig vid...

2011-03-23T21:54:00.002+01:00

Vill bara tala om att nu, sisådär ett halvår efter att vi gifte oss så har vi äntligen fått tummarna loss, PRV har jobbat färdigt och vi heter nu båda Flykt i efternamn!

Lär ta ett tag att vänja sig. Insåg när jag idag var och skulle fixa nytt leg att jag inte hade övat alls på nån ny signatur så den blev helskum. Undrar också vem den där Åsa Flykt är när jag ser namnet. :-)

Men det känns också bra! Även om jag alltid kommer att vara en del av familjen Lind och Henry av familjen Nilsson så känns det väldigt rätt att vi: jag, han och knoddis, nu också är en egen familj. Familjen Flykt!

Slowmotion...

2011-03-21T22:43:00.005+01:00

Det är det tempo det mesta går i här hemma just nu. Tur att vi känner likadant båda två så att inte den ene blir frustrerad på den andre.

Henry blir trött av medicinerna han får, särskilt på kvällarna och jag är trött av graviditeten. Dessutom sover vi dåligt båda två, han vaknar innan gryningen och kan inte somna om och jag vaknar varje gång jag vänder mig och dessutom är det ett herrans springande på toaletten. Det är inte så att vi sitter på våra små arslen hela dagarna, vi gör någon nytta varje dag men inte så mycket nytta som vi brukar göra. Men det är helt ok just nu, i alla fall vad gäller mig - det är ju för en god sak! :-)

Det är dock inte helt enkelt att inse att man måste ta det lugnare. Framför allt när jag är ute och går glömmer jag av det. Brukar knappast gå som nån Speedy Gonzales men drar inte heller fötterna efter mig. Nu är det dock mer eller mindre snigeltempo som gäller. Går jag raskare än så börjar det direkt värka och strama under magen och det kommer gärna en och annan sammandragning också. Så det är bara att räkna med extra tid när man ska gå nånstans.

Magen har vuxit en hel del nu, och jag börjar känna mig ganska klumpig emellanåt. Tänk då hur det ska kännas om ett par månader. Galet men mysigt!

Idag var vi i Lund och stötte då på en säljare som fick det att krypa i skinnet på mig. Har så svårt för det släktet: Unga killar (och ibland) tjejer som tycker att de är det coolaste som finns, som är halvnonchalanta medan de försöker pracka på en nån produkt genom att gå igenom fraser och procedurer som är så uppenbart inövade att man mår illa. Vi var inne för att förhöra oss lite kring olika typer av bredband eftersom vi är ganska missnöjda med det vi har. Killen stod o hängde på disken, berättade vilken typ som skulle funka för oss och när vi såg lite tveksamma ut säger han att han direkt att han har möjlighet att låta oss ta hem och prova bredbandet och sen komma tillbaks och lämna det om vi inte var nöjda fast det egentligen är 3 månaders uppsägningstid och att det inte skulle kosta något. När vi sa att vi nog ändå ville fundera och titta på alternativ så påpekade han flera gånger att detta var något just han kunde erbjuda oss just idag. När vi fortfarande såg tveksamma ut (ännu mer till och med) fortsatte han med att påpeka att de faktiskt inte gav detta erbjudande alltid och till vem som helst. "Då skulle vi ju få ta tillbaks abbonemang hela tiden". Menar han alltså att deras produkt är så dålig att får man testa den kostnadsfritt så kommer man inte att vilja ha den? Bra jobbat med försäljningen grabben! Tror inte vi blir kunder där...

Som sagt var...

2011-03-19T20:44:00.002+01:00

... en nonsenstitelmatch. :-(

Orkar inte kommentera mycket mer nu. Mer är: Så vansinnigt dåligt av Jeff att ta ett så korkat rött kort! Möjligtvis försvarbart för en ung, orutinerad, hetsig tonåring men absolut inte för en rutinerad spelare som han. SUCK!

Matchdags!

2011-03-18T19:45:00.005+01:00

Det har varit total MFF torka på bloggen för min del ett tag nu, det är jag medveten om. Det har varit lite väl mycket annat att tänka på den senaste tiden, dessutom har jag inte riktigt "kommit in i" den här försäsongen. Jag har lyckats planera så fel att jag missat de träningsmatcher som gått på hemmaplan och sen har en del matcher ju inte gått att se.

Men imorgon är det matchdags, dessutom håller jag på att läsa en MFF-bok som jag ska recensera inom kort så nu börjar det klia ordentligt i MFF nerverna igen. Härligt! Vi får väl se hur mycket matcher jag kommer att kunna se på plats iår, det bestämmer ju knodden mer än jag - morgondagens match kommer att beskådas via TV:n tillsammans med familjen.

Tidigare år har jag tyckt att den så kallade Supercupen verkar vara ett fånigt påfund - en nonsenstitelmatch som spelas mitt under försäsongen inför nästan ingen publik alls. Nu reviderar jag min åsikt något. Nej det är ingen titel som ger någon större tyngd eller som är av vikt, och den ligger inte vid någon särskilt lockande tidpunkt. Men, träningsmatcher i all ära, det är trots allt något annat med tävlingsmatcher och just den här matchen bör kunna få spelarna att tagga till lite extra i och med att det är MFF och HIF som möts. Man räknar med lika mycket publik på denna matcher som det varit totalt på de Supercup-matcher som spelats hittills, tror det är sålt 7000 biljetter vilket gör att det lutar åt ytterligare ett par tusen.

Troligtvis blir det väl så här: Vinner vi så kommer vi att tycka att Supercupen är en rätt bra idé ändå, för vem vill inte inleda säsongen med en titel. Förlorar vi så kommer det att fortsätta vara en nonsenstitelmatch.

:-)

Annorlunda vardag är att vänta...

2011-03-11T08:13:00.004+01:00

Sitter här i fåtöljen och väntar på att Henry ska komma hem efter att ha varit inne i stan och lämnat lite sjukskrivningspapper etc på jobb. Tror inte det sjunkit in riktigt ännu att jag inte ska tillbaks till jobbet mer nånsin och att denna ledighet (såsmåningom arbetslöshet) faktist inte bara är ett par dagars semester eller kompledigt. Antar att det är naturligt att det känns så när man lämnar ett ställe där man jobbat i mer än 10 år... Skönt men väldigt konstigt.

Henry var inne ett par dagar på sjukhuset igen för sista (hoppas vi) undersökningarna. Han blev utskriven igår och är sjukskriven till 10/4. Såsmåningom ska han få telefontid med en läkare som gjort en sammanställning av alla de olika undersökningar och tester som gjorts så att vi kan få 100 procentigt besked om allt vad gäller hans hjärta.

Under rätt så lång tid när jag jobbat mycket kvällar så har vi fått kämpa för att hinna ses och ännu mer för att hinna vara sociala med familj och vänner. Blir säkert en omställning i början att nu vara hemma tillsammans dygnet runt i en månad, men det ska bli väldigt skönt att ha tid tillsammans utan press på att man måste göra saker tillsammans varje ledigt tillfälle. Om inte annat så ska vi börja fixa iordning lite smått på det som ska bli Knoddis rum. Jag har också en lång lista med saker att pyssla med som blivit liggande på grund av tidsbrist. (Hur mycket av det som nu faktist blir gjort blir spännande att se).

Jag var också på sjukhuset igår, även denna gång visade det sig vara falskt alarm tack och lov. Den lille busen i magen brukar sparka som en tok under vissa delar av dygnet (man börjar lära sig en dygnsrytm) och han kan ge ganska rejäla kickar som ibland får mig att hoppa till ordentligt. I förrgår kväll, under den tid som brukar vara livligast, var han nästan helt stilla och han fortsatte vara extremt lugn även igår morse. Barnmorskan sa till mig senast att vara uppmärksam på om rörelserna i magen minskade, men man vill ju inte vara en hysterisk blivande mamma så jag försökte intala mig själv att han bara hade en lugn dag.

Men även under dagen höll han sig extremt stilla, jag kunde känna några pyttesmå rörelser men de var som små kittlingar där jag brukar få rejäla stångningar. Jag testade lite saker som normalt får honom att starta cirkus därinne men nästan ingen / väldigt liten reaktion. Gick såsmåningom in och sökte lite på nätet - hittade då en sida med inlägg från läkare som rekommenderade några tester men kunde göra - om bebisen inte reagerade på dessa så skulle man kontakta läkare direkt - "Vänta inte en extra dag" stod där. Jag testade, ingenreaktion och ringde spec.mödravården med förhoppning om att de skulle säga att det inte var någon fara, men istället sa de: "Kom in meddetsamma"!

Var på väg in i upplösningstillstånd, kunde inte få tag på Henry eftersom han var på undersökning och fick inte heller tag på mina föräldrar. Min söta kusin skjutsade in mig till sjukshuset och medan jag väntade så fick jag tag på maken som inte hunnit lämna Lund så han kom upp till mig. Det visade sig att lilleman mådde hur bra som helst, han hade bara krupit in med fötterna bakom moderkakan så jag kände inte hans sparkar. Jävlar vad en så liten krabat kan ställa till med mycket oro!

Nu kommer snart maken hem. En promenix till garnaffären i solen kanske så att jag kan fortsätta med Knoddis kläder och sen lite fix med att föra över bilder från mobil o kamera till datorn tror jag står på dagens schema.

Hemma!

2011-03-01T20:33:00.003+01:00

Nu är han hemmaigen ! Visserligen ska han läggas in ett par dagar igen nästa vecka men, det blir med största sannolikhet kortvarigt och han är hos mig nu!

Och allt är bra med vår lille knodd i magen med. Magmåttet hade gått ner till något mer normala 27cm (troligtvis var jag bara väldigt svullen igår), hjärtat övervakades och det såg bra ut. Även ett ultraljud gjordes och även där såg allt bra ut.

Med en lättnadens suck sitter vi nu här i varsin fåtölj, myser och mår bra!

Det är mycket nu...

2011-02-28T18:57:00.003+01:00

Meningen var att jag skulle vara ledig idag för att kunna åka in och ta hand om Henry, alternativt vara hemma om han skulle få komma hem redan idag (vilket vi väl inte trodde). Har haft ont i magen flera dagar, har känts lite som en begynnande magkatarr, vilket väl inte hade varit konstigt med tanke på att man utsatts för viss stress och oro de senaste dagarna. Den har även känts lite spänd.

Nu i morse var magontet borta men magen kändes ännu mer spänd. För er som varit gravida: Som början på en sammandragning fast det höl i sig i flera timmar. För er som inte varit det: Som när en muskel börjar krampa (eller som en ballong på väg mot bristningsgränsen kanske). Försökte komma över det genom vila men det hjälpte inte. Självklart blir man lite orolig att något ska påverka den lille i magen så jag ringde barnmorskan och fick komma dit på en undersökning.

De (barnmorskan och hennes elev) började med att lyssna på hjärtat - första gången jag fick höra det och det var fantastiskt! hjärtat slog precis som det skulle så han verkade må bra. Sen klämde och kände de på magen och det gjorde inte det minsta ont vilket ju också var bra. De kunde dock känna att den var riktigt spänd. Sen tog de ett mått på livmodern och konstaterade att den var väldigt stor för den vecka jag är i, vilket kanske kan göra att magen känns så spänd - den har vuxit mycket på kort tid.

Det behöver inte betyda något eller vara något farligt men de ville i alla fall att jag skulle kollas så imorgon är det dags för besök hos specialismödravård i Lund. Efter det tar jag mig upp till maken som kanske får åka hem imorgon! Den sista röntgen blir inte förrän efter en vecka och han behöver troligtvis inte vänta kvar på det!

Håll tummarna för oss båda!!

Ensamt...

2011-02-26T09:05:00.002+01:00

Jag har inga problem att vara ensam hemma normalt sett. Tycker tvärtom att det är skönt att få vara själv emellanåt och pyssla och mysa. De senaste månaderna har det varit lite väl mycket ensamtid både för Henry och mig när jag jobbat en massa kvällar. Det har definitivt inte varit kul men det är ju främst för att vi ibland inte setts i vaket tillstånd på flera dagar i rad. Nu har jag varit ensam hemma sedan i onsdags av helt andra anledningar och det börjar kännas riktigt deppigt.

För ungefär en vecka sedan började H känna av oregelbundna hjärtslag. Till en början hände det väldigt sällan och vi tänkte väl inte så mycket på det men i tisdags kväll mådde han dåligt av det och tidigt i onsdags morse vaknade han till och med av det. Han åkte in till akuten för att få det kollat och nån timme senare ringde han och berättade att han skulle in på hjärtavdelning för undersökningar och observation. De kom ganska snabbt fram till att det troligtvis inte var något allvarligt fel, vilket såklart var en enorm lättnad.

De är dock väldigt noggranna och har gjort en massa tester för att försäkra sig om vad felet är och utesluta att det finns andra problem. Det är självklart också en lättnad att de är så noggranna, att de inte bara släpper iväg honom utan att vara säkra på att de ger honom rätt behandling och att han kommer att bli bra. Men nu råkar jag ha en make som är enormt dålig på att hålla sig stilla. Att ligga still i en säng och inte ens få lämna avdelningen (det får man inte som hjärtpatient) är en plåga för honom. Vi har flera gånger trott att han varit på väg att få komma hem, igår var han helt övertygad om att han skulle få åka hem på kvällen och vi hade planerat med hämtning. Så på rinden fick han veta att ytterligare två tester är inplanerade och att de kommer att tas först efter helgen...

Så ny beräknad hemkomst är först på onsdag, vilket i så fall också innebär att han missar vårt besök hos barnmorskan där vi troligtvis får höra hjärtljud för första gången. Han blev riktigt, riktigt deppig. Jag är väl inte sprudlande glad heller... Första dagen var jag fruktansvärt orolig och märkte att det också påverkade den lille i magen - han levde om därinne på ett sätt jag inte känt tidigare. Nu är jag mycket lugnare, det känns verkligen som om de är säkra på att de hittat felet, att det inte ska vara svårt att åtgärda och att de nu bara vill vara extra säkra på att de gör rätt. Livrem, byxhängslen och lite extra knappar på en gång typ. Men det går inte att komma ifrån att det sliter både på honom och mig.

Besökstiden är på eftermiddagen till tidig kväll och jag är såklart där så mycket jag kan. På förmiddagarna här hemma har jag svårt att ta mig för saker, får inte riktigt tummarna loss utan kommer på mig själv med att sitta och grubbla. På kvällarna när jag kommer hem strax innan 21 är jag helt slut och stupar i säng ganska snart. Tycker verkligen inte om att sova ensam här hemma så det är väl på sitt sätt bra att jag är så trött, lättare att somna då. Har tidigare under graviditeten inte tyckt att jag påverkas av hormoner men nu gör jag det verkligen! Så fort jag blir trött och ensam blir jag gråtfärdig och tycker alldeles för synd om mig själv. Inser verkligen vikten av att ta hand om sig själv...

Men det lönar sig ju inte att sitta här och tycka synd om sig själv. Henry mår ju faktiskt efter omständigheterna bra, han kommer att bli helt bra med hjälp av lite mediciner och vila, och det går ju faktiskt inte någon nöd på mig heller, egentligen. Nu ska jag gå och göra en lasagne som vi ska äta hans första dag hemma (han längtar efter hemlagad mat efter sjukhusmaten), kolla lite skidor och sen ska jag åka in och ge mitt hjärta en stor, stor puss!!